Jag drömde precis innan jag vaknade imorse vilket gör att jag kommer ihåg nästan allt.
Jag skulle börja som ny konsult på ett större revisionsbolag och kunde cykla till jobbet.
Men jag var tvungen att ta en buss först. 😕
På bussen hade ingen ansiktsmask, inte jag heller när jag väl kom på det. Jag tog fram en ur väskan och drog snabbt upp den över näsa och mun.
Väl framme ledde jag min cykel fram till receptionen där man var tvungen att visa sitt intyg på att man fick åka till jobbet.
Mitt intyg hade jag registrerat på min klocka.
"Jaha, det här är inte giltigt!" sa den snorkiga damen bakom glaset i luckan. Jag försökte naturligtvis protestera eller åtminstone argumentera att enligt regeringens internetsida gäller även elektroniska intyg. Alla andra hade pappersintyg.
"Ni gör ju som ni vill, men det är iallafall olagligt!" svarade damen och sköt tillbaka min klocka under glaset. Först nu fick jag parkera cykeln.
Jag fick sen gå vidare för att hämta ut ett paket som alla nya konsulter får.
En dator tänkte jag, men näe, det var en påse u ett slags chiffongliknade tyg med ett par stay ups 😲 och två par svarta skor i sammet. Ett par med klack och ett par platta.
Det var den kvinnliga konsultens uniform fick jag veta.
Jag hade ett väldans sjå för jag kom på att jag hade rysligt håriga ben och ett par konstiga byxor som skorna inte passade till.
Sen vaknade jag...
Undra vad det här kan betyda men det verkar ju onekligen som om jag är en orolig typ som är rädd för håriga ben, ansiktsmasklöshet och fransk pappersexercis! 😦
Vi får nog ta oss en hutt för att lugna nerverna!
Vad sägs om en Aperol Spritz på ett litet torg i Dorsodudro efter en hel dags promenad i Venedig?
Ja tack säger jag!
