Visar inlägg med etikett Jag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jag. Visa alla inlägg

måndag, november 30, 2020

Snabba Viktor

Jag är en relativt lugn person som tänker både en och två gånger innan jag svarar på ett mejl eller ger svar på tal.

Idag fick jag ett meddelande som en person hade skickat till en avdelning med avsikt att få en telefonlinje flyttad från ett konto till ett annat.
Första mejlet var skickat i september men då var jag inte kopierad.
Sånt gör mig väldigt trött. Avdelningen som mejlet var skickat till struntade helt sonika i att svara. Jag tog del av informationen idag.

Innan jag svarade på frågan ville jag veta vad chefen tyckte eftersom fallet inte var solklart. Jag kollade upp användarens mejl, hen borde normalt inte ha en jobbtelefon.
Jag påpekade detta i mejlet till min chef med en kommentar som var relativt torr eftersom ämnet irriterar mig å det grövsta. Jag tryckte på "skicka" och insåg att användaren var kopierad i mejlet...
Arrgh! 😫 Jag som är så förbaskat noggrann annars!

Jag försökte kalla tillbaka mejlet men det gick inte så jag försatte både mig själv och chefen i en delikat situation...

Jag skrev snabbt till honom att jag hade gjort ett misstag och han kunde reparera det genom att svara neutralt och på ett trevligare sätt.

Användaren har inte varit uppkopplad på ett bra tag så jag hoppas att min mejl försvinner i berget av mejl som hen har fått sedan hen inte varit ansluten, men ändå.

Vilken idiot (jag själv då)! Dessutom gillar jag användaren så jag hoppas att hen inte tar illa upp!

Nu ska jag bara:

onsdag, november 25, 2020

Meditation

Idag började jag dagen med att meditera med mina kollegor via Teams.
För fem år sedan fick jag möjligheten att gå en utbildning på 4 månader med meditation som huvudtema. Vår dåvarande VD för IT avdelningen är ett stort fan av meditation och gav oss möjligheten att, på arbetstid, avlägga en halv dag i veckan i fyra månader på att lära oss om meditation och att praktisera med en lärare.

Det var mycket spännande! Jag har en brokig hjärna som mer än "hjärna" flaxar iväg och utforskar allt mellan himmel och jord medan jag försöker att meditera. Jag har inte riktigt fastnat för meditation men jag kommer tillbaka till utövandet i vågor.

En av mina med-mediterare under utbildningen fick verkligen blodad tand och har skapat en meditationsgrupp på jobbet och vi kopplar upp oss varje onsdag klockan 8:30 för att meditera tillsammans en 15-20 minuter och sedan prata lite om hur det kändes.

Idag lyssnade vi på en meditation som har spelats in av Christophe André som är en känd fransk psykiater. Han har skrivit många böcker på ämnet och är en referens inom meditation i Frankrike. Han har en fantastiskt rogivande röst att lyssna på. 

Just idag koncentrerade vi oss på vår andning.

En sak som han sa under meditationen var: Tout est bien, nous sommes en vie - Allt är bra, vi lever!

Visst är det så, vi lever!

Tack vare Christelle som har anordnat dessa meditationstillfällen har min dag varit produktiv och lugn.

För att avsluta den p
å bästa sätt blir det ett varmt bad med min bok efter jobbet.

Dagens bild blir på min fina Buddha som bor i gästrummet för närvarande, han ska flytta in på mitt kontor när jag har fått lite bättre ordning. 😏

torsdag, november 19, 2020

Nedräkningen

En del bloggar jag läser har börjat att förbereda inför Julen. En del helt skamlöst medan andra ursäktar sig med "jag vet att det är tidigt, men...".
Jag tror att vi behöver smyg starta julen, om man gillar julen vill säga.
De flesta behöver nog kunna planera lite och ha något att se fram emot efter det här väldigt konstiga året!

Jag ÄLSKAR julen, men mest av allt nedräkningen från första advent till den 23:e. Julafton i sig är fin men jag föredrar alla fÖrberedelser och glögg och pepparkakor och LUSSEKATTER!! Jag ÄLSKAR lussekatter! 
Nästan alla recept innehåller kvarg och det Är väldigt svårt att få tag på här. Jag såg något som liknade kvarg hos Auchan men vem vet om det finns kvar i december.
Jag tänkte iallafall ge mig på ett lussebulle bak i år, pepparkakor blir det som vanligt och säkert knäck också.

Förra gången jag bakade lussekatter blev det livsfarliga vapen, hårda som stenar, med vilka man lätt kunde tagit vem som helst av daga som råkade gå förbi, skulle man får för sig att kasta ut en genom fönstret...

Vi kan väl bara hoppas att det går bättre i år så jag slipper gräva en lussekattgrav i trädgården.

Själv tänkte jag vänta med julen tills renoveringen är klar. På söndag transporterar vi soffan och fotöljerna hit och på måndag börjar målningen av del två av nedervåningen. Frågan är om det blir så mycket pynt i år även om det verkligen är nu det behövs!

Vi får väl se!

Tills dess får vi köra på hårt med c-vitaminer och det får bli dagens bild! Mitt mellanmål, eller mon quatre heures som man säger i Frankrike! En apelsin!

tisdag, november 17, 2020

Drömmen

Jag drömde precis innan jag vaknade imorse vilket gör att jag kommer ihåg nästan allt.

Jag skulle börja som ny konsult på ett större revisionsbolag och kunde cykla till jobbet.
Men jag var tvungen att ta en buss först. 😕
På bussen hade ingen ansiktsmask, inte jag heller när jag väl kom på det. Jag tog fram en ur väskan och drog snabbt upp den över näsa och mun.
Väl framme ledde jag min cykel fram till receptionen där man var tvungen att visa sitt intyg på att man fick åka till jobbet.
Mitt intyg hade jag registrerat på min klocka.
"Jaha, det här är inte giltigt!" sa den snorkiga damen bakom glaset i luckan. Jag försökte naturligtvis protestera eller åtminstone argumentera att enligt regeringens internetsida gäller även elektroniska intyg. Alla andra hade pappersintyg.

"Ni gör ju som ni vill, men det är iallafall olagligt!" svarade damen och sköt tillbaka min klocka under glaset. Först nu fick jag parkera cykeln.

Jag fick sen gå vidare för att hämta ut ett paket som alla nya konsulter får.
En dator tänkte jag, men näe, det var en påse u ett slags chiffongliknade tyg med ett par stay ups 😲 och två par svarta skor i sammet. Ett par med klack och ett par platta.
Det var den kvinnliga konsultens uniform fick jag veta.
Jag hade ett väldans sjå för jag kom på att jag hade rysligt håriga ben och ett par konstiga byxor som skorna inte passade till.

Sen vaknade jag...

Undra vad det här kan betyda men det verkar ju onekligen som om jag är en orolig typ som är rädd för håriga ben, ansiktsmasklöshet och fransk pappersexercis! 😦

Vi får nog ta oss en hutt för att lugna nerverna!
Vad sägs om en Aperol Spritz på ett litet torg i Dorsodudro efter en hel dags promenad i Venedig?

Ja tack säger jag!

söndag, november 01, 2020

Regn & rusk

Idag började verkligen hösten känns det som, med regn och rusk. Det är inte särskilt kallt men inte trevligt att vara ute, till skillnad från igår.

Det har ändå varit en produktiv dag med både inhandling av isoleringsmaterial till källaren som slipning (för Matthias del) och slappande och lite pill i köket (för min del).

Vi har varit ute två gånger idag, först för att köpa isoleringsmaterialet och sen för att hälsa på Matthias föräldrar. Vi sitter på behörigt avstånd och vi skulle aldrig åka dit eller låta Maurice komma hit om vi kände oss på något vis risiga.

Jag ska faktiskt till kontoret för att vaccinera mig på torsdag. Det är frivilligt och kostar inget, företaget skickar ut en länk där man kan skriva in sig för vaccination. I vanliga fall vaccinerar jag mig inte men i år tänkte jag att det nog vore bra att göra det så att jag inte blir försvagad av säsongsinfluensan och kanske får Corona på det, eller ännu värre smittar någon annan.

Det är ett väldigt personligt val och jag respekterar de som är av en annan åsikt.

Jag tänkte ta mig i kragen och börja yoga regelbundet igen, jag känner hur stel jag har blivit och jag fick minsann lite träningsvärk av trädgårdsarbetet igår och så kan vi inte ha det!

Dagens bild får bli en krispig historia för att balansera upp dagens regn och rusk!

tisdag, oktober 27, 2020

Skördetid

Idag när jag slog upp (det låter ju rackarns italienskt och teatraliskt) fönsterluckorna så såg jag att mitt päron inte satt kvar på grenen.

Jag har varit och fingrat på det flera gånger men det har inte känts moget så jag har låtit det hänga kvar.
Nu låg det på backen, intakt, ingen som hade mumsat på det under natten.

Jag passade på att plocka av ett par jordgubbar (!), tomater och hallon (!) som hade mognat.
Till helgen plockar jag nog in en del av pumporna. Det måste göras innan den första frosten.

Undra vad jag ska göra av päronet en paj kanske? pochera? Näe, jag bara skojade, vi får nog ta och dela på det andaktsfullt för det är det första päronet som vi ska smaka från trädet. Första året åt getingarna upp varenda ett och förra året brydde sig inte trädet om att ge frukt alls...

Dagens bild blir naturligtvis på skörden!

söndag, oktober 25, 2020

COVID or not COVID

Jag var på jobbet i fredags! Kände att en huvudvärk var på väg men tänkte att den nog skulle gå över.
Det gjorde den inte... Jag gick till apoteket för jag började att känna mig lite varm och febrig och så behövde jag en huvudvärkstablett.
Sista gången någon gav mig en tablett var med kodein i och det slutade inte bra!
Jag hade ingen feber men värktabletterna hjälpte inte heller. Jag gav upp vid 15-tiden och bad chefen om att få åka hem.

Jag slumrade mestadels på väg hem och lyckades stappla in hemma vid 17-tiden.
Matthias var redan hemma med huvudvärk och illamående! 😟
Vi hade lite skämtsamt pratat om COVID under lunchen, vilket inte är särskilt roligt men ett sätt att få ner stressen lite. Men vad Är oddsen att Matthias och jag mår dåligt samma dag och med samma symptom...

Två av mina kollegor är sjuka, de är på bättringsvägen nu tack och lov!
Jag gick direkt och lade mig i sängen och sov 2 timmar.
Senare på kvällen mådde Matthias bra men jag hade fortfarande en fruktansvärd huvudvärk.

Papy Maurice skulle egentligen komma och jobba under lördagen men vi bad honom att komma tillbaka på måndag istället. Jag kände mig fortfarande inte bra.

Mojängerna som jag köpte från Amazon lindrade värken men den satt kvar, tills igår kväll vid 21-tiden.
Huvudvärk i 36 timmar är inte roligt även om jag sov bort det mesta.

Jag har inte haft feber, inte förlorat smak och luktsinne eller något annat symptom på COVID så vi kan nog säga att jag inte har COVID-19.

Hela dagen igår låg jag oförmögen att göra någonting mer är att försöka sova.
Matthias åkte ut på urbex idag med jag varken vill eller kan. Fortfarande trött och jag känner mig ledbruten av allt sängliggande.

Lenny och jag ska slafsa runt lite hemma, plocka undan inför slipningen som börjar nästa vecka.

Jag pratade med mamma och Moster Marie om akupunktur, låter lite läskigt men det är läskigare att ha huvudvärk så ofta och så länga så jag ska kontakta min kiropraktor för att höra med henne om hon inte känner någon.

Dagens bild blir från den övergivna militärbasen vi besökte för ett tag sedan... Ljus i tunneln finns det faktiskt!

onsdag, oktober 21, 2020

Tillmötesgående

Tillmötesgående, ett litet lamt uttryck för att beskriva någon som är medgörlig, välvillig och konciliant. Jag föredrar engelskans uttryck "eager to please", som är i min mening, lite starkare.

Jag fick ett meddelande av en kvinna som hade sett min annons om kefirgryn i ekobutiken.
Hon skrev ett mail som jag svarade på i söndags. Jag skrev att jag oftast är tillgänglig veckodagar efter 17:30 så vi kunde träffas en dag när det passade, någonstans i Taverny.

Jag fick ett nytt meddelande idag med frågan om vi skulle kunna träffas ikväll klockan 17:45 vid en skola.
Idag är enda dagen den här veckan som jag har möten till klockan 18:30.

Först tänkte jag, men om jag skyndar mig efter mitt 17:00 möte så hinner jag dit, men eftersom det tar 15 minuter att gå så hinner jag inte hem innan 18:00 mötet...
Och sen stannade jag upp, alltså, kom igen! Varför måste jag vara så "eager to please" hela tiden. Detta är bara ett exempel bland många andra.
Jag har mycket svårt för att säga nej, i vissa fall. Särskilt när jag vet att det inte "kostar" mig något i form av ansträngning eller tid.

Göra en omväg för att lämna något eller köpa något till en vän, hjälpa kollegor osv. Helt normalt och som sig bör men Moder Teresa till alla okända människor man möter, tär.

Jag pratar inte om att hålla upp en dörr eller ställa sig upp för en människa som behöver sätta sig, näe, jag talar om mer... Att försöka rädda mänskligheten och göra världen till en mer kärleksfull och vänligare plats en liten handling i taget.

DET KAN VARA SKIT JOBBIGT!

Särskilt om man får dåligt samvete av att inte göra det.

Hur gick det men kvinnan som ville ha kefirgryn då? Jo, jag svarade henne som det var, att jag hade ett möte till sent och att jag inte var säker på att hinna, så jag föreslog imorgon istället: Samma tid, samma plats.
Hon svarade att det går jättebra! Så enkelt var det!

Dagens bild är tagen på Pont Neuf, Paris äldsta bro, på Rive Droite 2017.

söndag, oktober 11, 2020

Dofter

Jag läste ett inlägg hos Karins "Min franska blogg" häromdagen, där hon skrev om fransmäns mani att allt ska lukta... Företrädelsevis gott då.

Jag tänkte på hur förvånad jag blev när jag såg parfymerat rosa och lila toalettpapper. För att inte tala om hur chockad jag blev när jag var på Sephora med en väninna och hon köpte en parfym till sin bäbis!
Va? Finns det ens? Hur kan man vilja parfymera en liten bäbis som av sig själv luktar så gott?!

Det ska hängas vanilj Wunderbaum i bilen och doftspridare i varenda rum som puffar ut lite syntetisk parfym när man går förbi...

Jag kan inte minnas att det var sån parfymhysteri i Sverige, kanske har jag fel...
Nu är ju Frankrike parfymens förlovade land så det är kanske därför?

Vi var och hälsade på våra kompisar i Amiens idag, vi tog hennes bil för att åka på urbex äventyr. Förutom att hon kör som en biltjuv så luktade bilen svagt av vanilj. Handtvålen på toaletten och i köket, vanilj...
Är det en doft som får mig att må illa så är det vanilj! Jag är en känslig själ så med lite häftig bilkörning och vanilj blir jag åksjuk som jag blev när jag var liten.

Vi hade en mycket bra dag, illamåendet till trots, mycket intressanta saker som jag berättar om i ett annat inlägg. Lenny hade det bra också, han fick nämligen följa med för kompisens son älskar hundar.
Det blev så intensivt att Lenny fick sova middag. Han fick även närkontakt med en höna och en katt och det gick tydligen jättebra! Nu ligger han i korgen och snarkar igen. Jag ska väcka honom om 20 minuter för mat...

På det får ni ta del av lite luktfria handmålade blommor från en herrgård vi besökte för ett tag sedan.