måndag, oktober 01, 2018

5 år senare

Idag är det exakt 5 år sedan jag började jobba på min nuvarande arbetsplats. Det är den bästa arbetsplatsen som jag har jobbat på i Frankrike, eller överhuvudtaget egentligen.

Genom mitt nuvarande jobb har jag fått nya vänner, senast i raden, mina zero waste kompisar Julie och Renée.
Jag har lärt mig enormt mycket om IT, jag har lett stora projekt och små projekt och mer lär det bli.

Jag har börjat att träna igen. Jag har gjort två triathlon, sprungit en halvmaraton och en maraton, jag har cyklat från Rennes till Compiègne och hela tiden har mina kollegor sprungit, cyklat med och hejat på mig! Nu tränar vi inför två välgörenhetslopp i november.

Matthias och jag har kunnat köpa ett hus och vi håller på att göra om det som vi vill ha det.

Julie, Renée och jag håller på att lägga grunden för en mer hållbar arbetsplats tillsammans med våra kollegor. Vi har varken budget eller arbetstid till det men vi gör det efter arbetstid för att vi brinner för miljön och för att vi vill arbeta på ett företag som värnar om miljön, för alla! På vår arbetsplats är det möjligt. 

Utan mitt nuvarande jobb hade jag inte kunnat göra hälften av vad jag och vi har åstadkommit den senaste 5 åren.

Arbetet är inte allt, men det är viktigt att trivas och det är viktigt att ha fina arbetskamrater och det har jag verkligen!

För att fira hade jag bakat en banankaka, min signatur... Men jag får nog ändra min signatur för att jag bakade en apelsinfondant till Matthias igår och den var gudomlig!

söndag, september 02, 2018

Nära-döden-upplevelse

Min chef är en sportig typ, han älskar att äta och för att inte bli för fyllig så måste han röra på sig (enligt honom själv).
Han är också väldigt entusiastisk och gillar att anordna olika aktiviteter så här om veckan blev det tal om att springa Spartan Race. Det är ett hinderlopp på 13km och mer än 25 hinder, klarar man inte ett hinder blir det 30 burpees som straff...

Jag är absolut inte i form och har löptränat väldigt, väldigt lite de senaste två åren så jag tackade vänligt men bestämt nej till inbjudan, dessutom kostar hela kalaset 1200kr, vilket jag tycker är alldeles för dyrt för en tortyr!

För att förbereda loppet (och skapa sammanhållning) så har min chef planerat löpträning varje fredag lunch och i fredags var första gången.
Vi skulle bara löpa i lugnt tempo 7-8 kilometer, jo jag tackar jag: det blev 9.25km och vi sprang i över en timma. Där vi springer är det mycket kuperat så det var mycket tungt för mig samtidigt som jag kände mig lätt som en fjäder. Det var underbart att springa igen och jag som inte gillar att springa i grupp kände mig som fisken i vattnet!

Efter löpningen kände jag av ischiasnerven och framåt kvällen började jag att få ont i huvudet! Sedan gick det bara utför. Jag mådde urdåligt och gick och la mig 21:30 med en alvedon och tigerbalsam på pannan.

Nu i efterhand tror jag att jag inte hade druckit tillräckligt efter löpningen men det var ta mig tusan en nära-döden-upplevelse och Paris Marathon kändes mycket, mycket långt bort, men jag ser redan framemot nästa fredag!

lördag, september 01, 2018

45 år och döstädning

Nu är inte jag riktigt 45 år än och döstädar jag jag väl heller inte riktigt... Jag prylbantar, eller minimiserar som det så tjusigt heter och vad åldern anbelangar, sa Matthias systerson att jag minsann inte alls såg ut som 45 år och hade jag bara varit liite, liite mindre så kunde man tro att jag var 12 år! Har är en rolig prick Titi!

Den första augusti började vi, Julie, en kollega på jobbet och jag, att rensa våra skåp på jobbet. Jag har jobbat där i 5 år men herrejäklar vad grejor jag har i skåpet! När jag började i oktober 2013 köpte jag ett par högklackade skor i hopp om att bli lite tjusigare och tagen mer på allvar än tidigare (jag ser ju ut som en tonåring bara enligt Gabriel). Men jag upptäckte snart att det finns ju ingen särskild klädkod. T-shirts, jeans och tröja... Till skillnad från de flesta franska företag så blir man inte behandlad/dömd efter hur man klär sig där jag jobbar. Man blir hyllad för arbetet man utför och idéerna man lägger fram och vi är fantastiskt fria. Men nu spårar jag ur lite...

De högklackade skorna, de använde jag naturligtvis inte särskilt många gånger och sen fick de ligga i skåpet.

Jag tog med dem hem, putsade och tvättade dem lite och la ut en bild på Vinted, en fransk applikation där man kan sälja kläder, smycken, accessoarer, skor osv.
Efter ett par dagar blev de sålda; 15€, ett mycket bra pris för tjejen som köpte dem och ett bra pris för mig som bara hade de liggande i skåpet!


söndag, augusti 05, 2018

Jag har blivit en kliché & asklut

Jag har alltid varit miljömedveten, noga med återvinning och i stort sett haft en, i mina ögon, hållbar livsstil, men jag har gått och blivit en riktig all-in helylle miljönisse! En liten sur-kärring (får man ens säga så idag utan att bli anklagad för misogyni?) som knappt inte säger något men som tänker desto mer om hur vi människor lever.

Jag tror inte på repression och hot, jag tror på att ge lust att agera!

Jag har ingen hållbar särskilt livsstil, jag flyger ibland, sällan men två gånger om året blir det nog, vi har en dieselbil, den är relativt ny och släpper ut mindre CO2 än en bensindriven bil, men det är fortfarande en bil och min sambo tar den till jobbet varje dag.

Men det finns saker som vi har ändrat på; jag har alltid rest kollektivt till jobbet, det gör jag nu också, jag jobbar hemifrån två dagar i veckan. Jag äter vegetarisk mat, Matthias äter kött ibland. Vi handlar, i den mån det går, närproducerat, annars franskt, annars ekologiskt, om ekologiskt går att kombinera med franskt och närproducerat är det naturligtvis toppen, annars får man välja. Jag planerar våra måltider för att bara köpa det vi behöver, men jag bör nog bli lite bättre på det. Vi har en kompost där allt komposter bart "slängs".

Vi använder inte hushållspapper eller pappersnäsdukar, jag använder en rakhyvel i stål istället för plast, min tandkräm köper jag i lösvikt eller gör själv.

Tvättmedel har jag för längesedan bytt ut mot tvättnötter, men en av mina kompisar, Renée, tillika miljönisse, tipsade om ett gammalt husmorstips: Tvättmedel av aska! Innan sotaren kom för att sota vår skorsten skyfflade jag ner askan i glasburkar för senare användning.
Nu tänker jag alltså också tipsa om detta fantastiska, billiga och återvinnings vänliga recept!


1 glasburk (1,5L)
200g silad aska (en del kör i allt men jag föredrar att sila)
1 L vatten
Tålamod

Man blandar askan och vattnet och låter det stå i 3 - 4 dagar.
Man ska röra om i burken en gång om dagen.

På den 4:e dagen, vilar man icke, utan man slänger fram sin burk där en slags gulaktig vätska har bildats och askan har sjunkit till botten.
Nu ska detta silas igen. Jag provade en silduk, men det gick inget vidare, många partiklar följde med. Jag kom ihåg att vi hade ett gäng kaffefilter i källaren som jag snabbt tog fram. Efter egen erfarenhet är det bäst att ta dubbla filter. Nästa gång ska jag prova en dubbelvikt kökshandduk för att minska mitt avfall ytterligare.

Resultatet av aska med vatten blir pottaska eller asklut. Det är irriterande för huden och därför bör man använda skyddshandskar. Det gjorde inte jag när jag kramade ut min silduk efter den första silningen och bytte därmed hud inuti händerna de kommande dagarna. Inte att rekommendera.

Igår provade jag äntligen tvättmedlet: jag tvättar våra täcken en gång om året, på sommaren då de kan hänga ute och torka.
Vårt 10 år gamla IKEA täcke har aldrig varit så vitt och fluffigt, möjligtvis när det inhandlades.

Jag körde en omgång tvätt till i natt, färgat den här gången och den var skinande ren när jag hängde upp den imorse.

Till en maskin använde jag 30ml (två matskedar) tvättmedel och 10 droppar eterisk lavendel olja för en svag doft. Inget sköljmedel, annars kan man ta ättika. Tvätten luktar det inget, bara rent från att ha torkat ute.

Av 1 liter vatten fick jag ut ca 750ml ren asklut. En del säger att det håller i två veckor, jag tänker prova tills mitt tar slut. Så här blev mitt tvättmedel, jag är verkligen super nöjd!

tisdag, januari 30, 2018

Ny era

Den där dieten...Alltså det är ju inte lätt. Man måste tänka på allt! Och socker finns i precis ALLT men jag håller på att leta efter nya recept och göra om andra för att passa min nya mathållning. Idag lagade jag pappas klassiska ungerska ärtsoppa. Jag bytte ut vetemjölet mot enkornsvete. Det finns mindre gluten i detta mjölet och det är "tillåtet". Soppan blev faktiskt riktigt god.

Annars kan jag inte säga att jag mår särskilt bra. Ont i huvudet, ont i lederna, magen kurrar och det känns som om jag har en slags hjärndimma. Hoppas att det är "skiten" som går ur kroppen!

Födelsedagen blev lugn och fin, vi drack champagne med Matthias föräldrar, jag gjorde en massa chokladbollar till jobbet igår. Jag lyckades bränna banankakan, som jag har bakat i över 10 år. Jag får skylla på champagnen.
Jag provade en ny kaka, kladdkaka med jordnötssmör och chokladglasyr. Det blev succés på jobbet! Matthias tyckte det var skit att inte få smaka på kladdkakan.
Jag åt varken kladdkakan eller chokladbollarna, inte Julies muffins eller cookies heller. Det var inte lätt...

Igår träffade jag Paula, min kollega från London. Vilken tjej alltså! Så rolig och intressant! Hon älskar historia och berättade massor av små historier och anekdoter. Vi hade jätteroligt och tiden gick alldeles för snabbt!
Hon kommer tillbaka till helgen igen och då tänkte vi gå på Medicinska historie muséet (Musée de l'Histoire de la Médecine).
Ingen vill gå med henne dit och jag har en liten obskyr passion för det makabra så det passar bra.

Men nu, nu ska jag gå och lägga mig! Jag måste ju äta en riktig frukost innan jobbet så nu hoppar jag leende ur sängen 05:45 annars hinner jag inte. Nytt år, nya rutiner... Häpp!

lördag, januari 27, 2018

Äntligen helg

Nu är det äntligen helg!
Jag hade tid hos en naturopat igår. Jag vill lösa min trötthet, jag tror inte att det ska vara så och sen har jag lite diverse obehag med magen som börjar att bli jobbiga.

Jag visste att det skulle bli en omläggning av kosten och det är därför som jag har dragit mig för att gå dit!
Visst är det så, hejdå socker! ALLT socker...
Jäst är socker, laktos är socker, det finns socker i frukt och vissa grönsaker, bröd...

Jag har fått rådet att utesluta alla mjölk produkter, alkohol, bröd i minst tre månader. Sen får vi se hur jag mår.
Naturligtvis är det helt upp till mig om jag vill göra detta men jag vill ju bli kvitt denna djävulska trötthet och må bättre så klart vill jag prova även om det kommer att bli lite meckigt.

Stackars Matthias kan ju inte prackas på detta också, han äter ju redan mest vegetarisk mat med mig utan att klaga så jag kan ju inte tvinga honom att sluta med ost, yoghurt och öl bara för att jag ska göra det.

Eftersom det är min födelsedag den här helgen så jag ska börja måndag. Jag vill ju gärna dricka lite champagne på födelsedagen.
Detta låter tråkigt men vad är tre månader egentligen? Vi vet ju att maten vi äter idag kan göra oss sjuka så det är väl bara att lägga bananen och mangon åt sidan och äta ett äpple i stället!

Jag pratade även med min chef om jobbet jag hade blivit erbjuden att söka. Han tyckte det var jättebra även om han tycker det skulle vara skit om jag slutar. Han gav mig råd så nu vet jag lite mer hur jag ska gå tillväga.

Jag har en kollega i London som vill byta tjänst och hon har ungefär samma profil som jag så jag ska ge hennes CV till Philippe. De behöver fler projekt ledare så det blir ingen konkurrens. Paula och jag ska träffas på måndag för att ta ett glas, (vatten blir det ju för mig då...) för att hon är i Paris den här helgen.

Igår när vi kom hem från jobbet åkte vi till Méry-sur-Oise drygt 5km från Taverny. Det finns ett gammalt kalkstenbrott (Hennocque) i Méry på 40 hektar. Vad gör man som ung på landsbygden utanför Paris, ju man festar till det i kalkstensbrottet!

Det har ju naturligtvis inte alltid varit så, man bröt sten till en viss Baron Haussmann som moderniserade Paris, Garnier Operan och Petit Palais är byggt av kalksten från Méry. Under andra världskriget höll tyskarna till där.

Vi promenerade in utrustade med pannlampor. Oavsett om det dag eller natt är det kolsvart inne i brottet, det är också helt knäpptyst. Man hör absolut ingenting.
Matthias hör ganska dåligt så jag skojade med honom genom att bara röra på läpparna utan att säga något efter ett tag. Han tyckte inte att det var särskilt roligt...

Sen vi flyttade till huset är vi mest hemma och gör inte så många utflykter men det får vi nog ändra på. Vi gillar ju att utforska.

Idag ska jag sy en present till Julie som också fyller år imorgon. Vi ska ordna frukost på jobbet med en tredje kollega som fyller år samma dag som vi! En tradition som går in på sitt tredje år!

onsdag, januari 24, 2018

Tänka sig...

Idag jobbade jag i La Défense. En före detta kollega och kompis, som jobbar kvar på mitt förra jobb, och jag har sagt nu i flera månader att vi skulle äta lunch tillsammans. Förra veckan bestämde vi att det skulle hända idag. Jag hade kollat upp två restauranger kring Champs Elysées för att resvägen inte skulle bli för lång.

Jag har längtat efter en Bo Bun sedan jag blev vegetarian för 6 år sedan och idag fick jag äntligen smaka. Tofun var väl inget vidare men nudlarna och rätten i sig var verkligen god. Dessutom var det roligt att kunna sitta och prata med kompisen relativt ostört.

Innan vi gick på lunch fick jag ett meddelande av min gamle chef som både kompisen och jag jobbade ihop med.
Han har bytt jobb och undrade om jag sökte en ny tjänst. De letar efter kompetenta projektledare och då tänkte han på mig!

Jag blev jätteglad, dessutom är Philippe en chef och kollega som jag uppskattar och respekterar. För att han är skicklig, en duktig chef och mänsklig.

Erbjudandet är spännande men jag behöver nog fundera lite plus att jag vill diskutera med min nuvarande chef för att höra vad han tycker. Vi har alltid pratat öppet om framtida möjligheter.

När jag kom hem så väntade ett kort från Matthias morfar i brevlådan.
Matthias morfar heter Gaston, och vi får alltid en julklapp av honom. I år skickade vi ett tackkort för att morfar Gaston var inte med på julafton.

Han har skrivit kortet själv det syns på den lite splindliga handstilen. Jag blev glad för kortet och så tänkte vi att vi ska skicka ett kort till Papy när vi åker på semester för han blir glad för kort...

Idag har varit en mycket fin dag och imorgon jobbar jag hemifrån! Ingen dum vecka den här!

måndag, januari 22, 2018

Ny vecka, nya äventyr

Så var det då måndag igen... Helgen var rolig, Matthias föräldrar var inbjudna på middag och jag provade att laga lite nytt.
Det blev en spännande "vårsoppa" med gröna ärtor och isbergssallad, en vegetarisk lasagne (som vi redan hade smakat på) och för första gången i mitt liv en (trumvirvel) cheesecake!

Innan den förbaskade cheesecaken kom ut ur ugnen och svalnade och sen in i kylen var jag allt lite orolig. Men den blev god också!

Vi hade en trevlig kväll, Matthias föräldrar är mycket lättsamma, trevliga och har alltid något spännande och roligt att berätta.

Söndagen spenderades lite på IKEA, jag behövde en glasflaska med patentkork och ljus och lite på Castorama där vi valde ut kakel och ett badkar.

När jag plockade till mig ljusen på IKEA utbrast Matthias plötsligt, "Vilken snygg ljusstake!"
Det var väl ungefär det sista jag förväntade mig att höra från honom, men ljusstaken är snygg och den passar jättebra hemma hos oss.

Sen åkte vi hem och myste i ösregnet!

Imorse när jag gick upp vräkte regnet ner! Jag höll på att gå ner i spagat flera gånger medan jag gick stigen till tåget och när jag väl kom fram till stationen visade det sig att mitt tåg var inställt. Det var bara att bita ihop och vänta i 20 minuter.

Dyngsur och sur... Till och med fötterna var blöta! Argh!
När jag kom till jobbet så blev det mycket bättre efter en kaffe med Jessica och William.

Under lunchen hade vi en "brainstorming" kring tre ämnen och en tjej som inte jag känner så bra var med. Fasiken vilka idéer! Hon och jag bollade tankar så de andra två fick knappt en syl i vädret! Mycket intressant och jag är glad att jag fick lära känna henne lite bättre.

Jag fick en hel del intressanta saker gjorda idag. Jag pratade bland annat med min chef. Jag har en hel del att göra men det är intressanta grejer!
Imorgon jobbar jag hemifrån! Hurra! Både Lenny och jag är glada!