torsdag, oktober 22, 2020

Sådär ja...

...så var man med ny varmvattenberedare då!

Punktliga, effektiva, vänliga och professionella tekniker! Den förste killen kom klockan 9:15 för att påbörja tömningen av 300 L vatten.

Vid 10:00 kom den andre teknikern och började att jobba med att ta bort den gamla beredaren.
De var färdiga vid 11:30 och hade gjort ett väldigt bra jobb!
Nu väntar jag bara på att allt vatten som tidigare läckt ur den gamla beredaren ska torka!

Jag tänkte slå en signal till vår elleverantör för att höra om vi inte kan göra något åt vår höga elkonsumtion. Den borde ju gå ner något med en ny varmvattenberedare. Vi får väl se vad de säger. Kanske ska jag vänta till nästa vecka när ett par uppvärmnings cykler har passerat.

Jag träffade kvinnan som jag gav kefirgryn till idag. Det visade sig att hon var rektor på gymnasieskolan vi hade möte framför.
Vi pratade lite gryn och lite skola. Spännande att träffa en rektor!

På vägen dit slog jag följe med en väldigt trevlig dam och hennes lurviga hund. Hon skulle åt samma håll så jag började nästan tro att det var henne jag skulle träffa utanför skolan. Men det var det inte. 

Hon följde mig ända fram till skolan och jag sa lite skämtsamt att nästa gång hon går förbi vårt hus och vill ha lite kefirgryn är det bara till att ringa på dörren! "Det kanske jag gör!" sa hon.

Det var underbart väder idag, sol och värme i luften så jag tog en omväg hem för att njuta av ljuset.

Imorgon ska jag till Châtillon för att träffa jobbarkompisarna. Det ska bli roligt även om jag måste gå upp alldeles för tidigt!

Dagens bild blir på det här underbara ljuset vi hade ikväll, inte från ikväll men väl lika vackert!

onsdag, oktober 21, 2020

Tillmötesgående

Tillmötesgående, ett litet lamt uttryck för att beskriva någon som är medgörlig, välvillig och konciliant. Jag föredrar engelskans uttryck "eager to please", som är i min mening, lite starkare.

Jag fick ett meddelande av en kvinna som hade sett min annons om kefirgryn i ekobutiken.
Hon skrev ett mail som jag svarade på i söndags. Jag skrev att jag oftast är tillgänglig veckodagar efter 17:30 så vi kunde träffas en dag när det passade, någonstans i Taverny.

Jag fick ett nytt meddelande idag med frågan om vi skulle kunna träffas ikväll klockan 17:45 vid en skola.
Idag är enda dagen den här veckan som jag har möten till klockan 18:30.

Först tänkte jag, men om jag skyndar mig efter mitt 17:00 möte så hinner jag dit, men eftersom det tar 15 minuter att gå så hinner jag inte hem innan 18:00 mötet...
Och sen stannade jag upp, alltså, kom igen! Varför måste jag vara så "eager to please" hela tiden. Detta är bara ett exempel bland många andra.
Jag har mycket svårt för att säga nej, i vissa fall. Särskilt när jag vet att det inte "kostar" mig något i form av ansträngning eller tid.

Göra en omväg för att lämna något eller köpa något till en vän, hjälpa kollegor osv. Helt normalt och som sig bör men Moder Teresa till alla okända människor man möter, tär.

Jag pratar inte om att hålla upp en dörr eller ställa sig upp för en människa som behöver sätta sig, näe, jag talar om mer... Att försöka rädda mänskligheten och göra världen till en mer kärleksfull och vänligare plats en liten handling i taget.

DET KAN VARA SKIT JOBBIGT!

Särskilt om man får dåligt samvete av att inte göra det.

Hur gick det men kvinnan som ville ha kefirgryn då? Jo, jag svarade henne som det var, att jag hade ett möte till sent och att jag inte var säker på att hinna, så jag föreslog imorgon istället: Samma tid, samma plats.
Hon svarade att det går jättebra! Så enkelt var det!

Dagens bild är tagen på Pont Neuf, Paris äldsta bro, på Rive Droite 2017.

tisdag, oktober 20, 2020

När inspirationen sinar

...så kan man gå in och läsa andras bloggar!
Det gjorde jag efter jobbet och på Elsa Billgrens blogg stod det om hennes "Bucket list".
Vad man vill se/göra innan man stämplar in för gott så att säga!
Då började jag naturligtvis fundera på vad jag vill göra innan jag kolar vippen.

1. Australien
Jag skulle vilja åka tillbaka för att snorkla i stora barriärrevet    på riktigt. När jag var där 2015 hade en tyfon precis passerat så det gick inte att snorkla för man så absolut INGENTING. Att dyka med tuber avråds jag bestämt ifrån eftersom har en gammal lungkollaps i bagaget. Fridykning kan jag däremot ägna mig åt.

2. Yoga
Jag skulle vilja utbilda mig till yogalärare i ett ashram i Indien i en eller två månader. Jag vill lära känna kroppen och knoppen bättre och kanske inspirera andra till att upptäcka yoga.

3. Vandra pilgrimsleden till Santiago de Compostela

4. Surfa i Hawaii och ta en lektion i hula dans

5. USA
Jag skulle vilja göra en bilresa genom USA. Jag har bara varit i New York och det var fantastiskt, men kändes väldigt europeiskt.

6. Springa ett andra maraton
Första gången var ju en smärre katastrof så jag skulle vilja prova igen.

7. Ungerska
Tänk att det ska vara så förbaskat svårt att lära sig ungerska, jag skulle vilja kunna prata obehindrat med mina släktingar i Ungern.

8. Sea Shepherd
Följa med Sea Shepherd ut på de sju haven men då måste jag förstås sluta att vara sjösjuk och bli bättre på sjövett.

9. Husbil
Jag drömmer om en husbil där vi kan susa runt i Europa utan att behöva tänka på vilka hotell som tar emot hundar!
Jag har nog alltid drömt om en husbil eller husvagn. Som snigeln med huset på ryggen. Jag byggde husvagn åt min monchichi (det fanns små i hårdplast som jag fortfarande har kvar of course) av Gevalia pappersförpackningar och fäste ett snöre mellan "bilen" och "husvagnen". 

10. Åka hundspann, se norrsken och sova i en genomskinlig igloo
Kanske i svenska fjällen? Kanske i Norge? Kanske åker vi dit i vår husbil?

Vad har ni i tankarna? Har ni en bucket list? Vad längtar ni efter?

Bilden är från Fitzroy Island 30km från Cairns i Queensland där jag stannade i tre dagar utan att kunna simma och snorkla i vattnet...

måndag, oktober 19, 2020

Surgubben Lenny

Han må vara en sur gammal gubbe som kräver att vi ska lyda hans minsta vink och önskan men han är också en hund som har mycket humor och som livet skulle vara väldigt tråkigt utan! En familjemedlem som tar plats och som är vårt allt!

På tal om allt, Lenny äter allt, kattmat, hundmat, tomater, gurka, gips, frigolit, ... You name it! Det enda han vägrar är sallad och blåbär. Jämfört med gips så är ju blåbär skit, inte sant?

För att han inte ska äta upp vår nya isolering (näe, jag skojar bara...) och för att han ska må så bra som möjligt så köper vi fin-torrpluttar. Inga snabbköps pluttar utan bra ekologisk hundmat utan tillsatser och annat skräp.

Vi var hemma hos kompisar för ett par månader sedan och då fick Lenny smaka på deras hunds torrpluttar. Vi skulle egentligen inte äta middag med dem men det blev så till slut. Lenny tyckte JÄTTEmycket om Blacks pluttar och de visade oss var de köper maten. Black är en ännu äldre surgubbe, men som är vid mycket god vigör och far runt som ett torrt skinn!
Lennys nuvarande pluttar håller på att ta slut så jag beställde hem 15kg lyxpluttar idag. Anka och potatis (frukt och andra grönsaker ingår också) med 10% fett.

Jag såg att de även sålde tillskott för hundar. Det är gjort på Yucca och det ska tydligen vara antiinflammatoriskt, den hjälper att rensa lever och njurar och stärker leder. Det som jag är mest orolig för att Lenny ska lida av senare i livet är höftdysplasi eller problem med lederna. Han skakar ibland i bakbenen och jag såg att han även skakade lite i vänster framben idag. 😔
Är det någon som har en hund av modell äldre som redan har provat att ge tillskott? Jag vill ju inte ge honom tillskott om han inte behöver.

Jag beställde bara lyxpluttarna för att se om allt går som det ska med leveransen. Jag kanske får fråga veterinären om råd nästa gång det är dags för vaccin angående tillskott.

Bilden är från när vi var i Savoie 2018 och vi var ute på tur! Ni ser ju hur stackar'n lider!

Och det travar på

Ny vecka, nya utmaningar men också nya möjligheter! Det är så jag har tänkt att försöka se på saken så att det där rastlösa/likgiltiga (tydligen heter tillståndet "acedia"). hålls i schack!

Jag fick precis reda på att en av mina kollegor, ett par år äldre än jag, har fått COVID-19. Han har varit sjukskriven i en vecka och kommer med all säkerhet att vara borta en vecka till. Hög feber, mycket hosta, stark huvudvärk och förlorad syn på ett öga.

Till saken hör att kollegan jobbar bara hemifrån för att han är i riskzonen så smittan kan ha kommit från en familjemedlem. Mycket tråkigt för kollegan är en glad skit som alltid är positiv och i tonen på meddelandet hördes det att han inte var sig själv.

Idag mötte jag en charmant dam för att ge henne kefirgryn, hon blev jätteglad och jag fick en fin tvål och en tom glasburk (jag ger alltid bort grynen i glasburkar så jag behöver ju bunkra upp...) som tack.
Det är roligt att dela med sig av grynen!

I fredags fick jag hem en beställning från Amazon med en slags munkorg i silikon och en mojäng man fäster banden i på munskydden man vanligtvis har bakom öronen men som här sitter i nacken eller baksidan av huvudet.
Jag tycker att munskydden börjar att bli mer och mer klaustrofobiska och jag får konstant huvudvärk i slutet på dagen efter banden bakom öronen. Så jag slog till och beställde ett par munkorgar och några "nackband".
Jag har provat munkorgen i ett par dagar och det ÄR lättare att andas med den i munskyddet. Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli fjollig med detta men efter 13 timmar med munskydd är jag beredd att prova nästan vad som helst!
Jag gav bort ett par till Papy Maurice och Mamie Dominique, jag tror att de tycker som jag att det är enklare att ha masken från ansiktet. Dessutom tycker jag att min näsa plattas till och att jag blir täppt i näsan... Ja, ja, tyck vad ni vill men så känns det iallafall!

Lenny ligger och surar, stönar och suckar i sin korg för att han inte får springa ut och in genom ytterdörren som han vill. Jag sa nej för det är kallt ute. Dessutom ville han inte följa med på promenad för att möta den charmerande damen som skulle ha kefir grynen. Så nu får han sura en stund innan kvällsmat.

Jag ser också framemot kvällsmat och en serie på TV, enkla nöjen en rasande festlig kväll i förorten.

På bilden ser ni den berömda munkorgen och nackbandet.

söndag, oktober 18, 2020

Strejk

Jag urbex strejkade idag! Nog för att jag tycker att det är roligt att besöka nya platser och övergivna byggnader men jag vill också vara hemma och ta det lugnt och påta.

Matthias ville prompt åka ut idag igen så det gjorde han, själv. Lenny och jag stannar hemma.
Jag vill göra en soppa, städa i köket, baka ett bröd, kanske en vetedeg, ta hand om mina kefirgryn som har blivit lite eftersatta.
Jag vill fortsätta att sticka på Matthias mössa, virka på min sjal, ...

En del av detta vill jag göra idag, det ska bli fint väder så det lyfter sinnet.

Än så länge har jag hunnit med att handla grönsaker och pratade med en vän under tiden. Det var fantastiskt vackert med tung dimma tidigare idag. Jag tog hand om tomatplantan som fortfarande producerar tomater men blev så tung att den helt sonika lade sig ner. Toppen tyckte Lenny som norpade åt sig de mogna tomaterna innan jag band upp plantan. 

Jag såg på Instagram att Barajagjohanna hade läst en artikel i Aftonbladet med titeln "Därför är du både rastlös och likgiltig". Det kändes så bekant, rastlös och likgiltig.

Man vill göra en massa saker men så orkar man inte riktigt, det känns som om det inte spelar någon roll längre. Tydligen har detta bland annat med corona epidemin att göra.
Jag ska försöka att vända detta till god energi idag! Wish me luck!

Dagens bild blir från promenaden med kompisen i örat och dimma över nejden!

fredag, oktober 16, 2020

Frihet i vardagen

Inne hos minimalisterna skrev man om vardagsfrihet och det tyckte jag var ett så spännande koncept!

Ofta nämns ju det där (ö)kända ekorrhjulet som de flesta av oss trampar / rusar runt i men om man tittar lite närmare på saken så tror jag att vi smyger in medvetet eller omedvetet lite vardagsfriheter här och där!

Jag har mycket vardagsfrihet när jag jobbar hemifrån. Jag har inga tågtider att passa, jag kan sova 2.5 timma längre och min arbetsplats är bättre ordnad med tre skärmar, stolshöjden förinställd, ingen som drar ut sladdar och slafsar runt.

Vi har inga fasta platser / skrivbord på min arbetsplats längre, jag sitter oftast på samma plats för jag kommer nästan alltid först men de dagar jag inte jobbar på kontoret sitter ju någon annan där som drar ut sladdar och byter plats på skärm och ställer in stolshöjden. Det händer naturligtvis inte hemma.

Min arbetsplats är redo på nolltid, jag behöver bara starta upp datorn efter helgen eller väcka den under veckodagarna. Inget som ska flyttas på eller installeras. Jag förlorar ingen tid med uppkoppling som inte fungerar eller trasiga sladdar.
Vi ville ha ett kontor, helst varsitt när vi letade hus och så blev det. Jag ska inte säga att vi har tur eftersom vi medvetet gjorde ett val.

Jag börjar i stort sett varje jobbvardag klockan 8:00 i lugn och ro med en kaffe och skummad mjölk, det är min lilla vardagssynd...
Jag tar oftast lunchrast vid 12-tiden när jag inte har några möten.
Är vädret fint så tar Lenny och jag en promenad, kanske i skogen. Andra dagar håller vi till i trädgården, kanske busar lite eller plockar tomater eller rensar ogräs.

När jag äter själv har jag nästan alltid en bok framför mig för att hålla mig sällskap.

Jag är ganska fri när det gäller tider över lag så länge mina arbetsuppgifter är gjorda. Jag har ett möte med min chef varannan vecka då vi pratar igenom vad som ska göras och vad han vill ge mig som nya arbetsuppgifter. Jag tycker att det är bra att få uppföljning på uppgifterna eftersom vägen till slutstationen kan vara fulla av hinder.
Han litar på oss och hjälper till om vi behöver.

När jag har slutat min arbetsdag så går det snabbt att komma igång med kvällen eller helgen om jag jobbar hemifrån.
Jag har blivit mycket mer lyhörd nu efter utmattningen eftersom det är så lätt "att jobba undan lite inför imorgon/måndag/... och stanna framför datorn ad vitam aeternam.

Jobbar jag på kontoret tar det längre tid men jag har blivit väldigt duktig på att "stänga av" jobbet när jag slutar att jobba.
Då smyger jag in lite vardagsfrihet på tåget, jag läser en bok, tittar på folk, virkar...

Vad gör ni? Lyckas ni smyga in lite frihet i vardagen? Vad gör ni då?

För att få lite extra "hygge" som har blivit så hajpat i Frankrike, så får ni ta del av en liten brasa som nu tyvärr är ett minne blott, tills vedkaminen gör sitt intåg i våra liv!

torsdag, oktober 15, 2020

Lite sliten

På jobbet eller inte, det är frågan! Vi har bestämt att träffas på jobbet imorgon men jag har känt mig lite halvrisig sedan i söndags faktiskt.

Ont i huvudet, magen som spelar upp, hängig, ont i leder och frusen.
Däremot är det inget fel på varken smak eller luktsinne. Lenny testade mitt luktsinne lite tidigare idag och jag dricker te på mynta från trädgården!
Nu så har i slutet på dagen skrev jag till chefen att jag hellre kommer till jobbet nästa vecka för jag känner mig stelare och mossigare än i morse.

Jag pratade med VVS firman tidigare idag för de hade fortfarande inte bekräftat att de mottagit 40% av kostnaden som jag förde över på deras konto i måndagskväll.
Hon bad så mycket om ursäkt och ringde tillbaka en timma senare för att fråga om nästa torsdag går bra att byta varmvattenberedaren på.

300L vattenberedare är tydligen ingenting som man bunkrar så de fick beställa beredaren plus att de måste vara två för att installera den, därför tog det lite extra tid. Men vad gör det när vi kommer att "få" en helt ny beredare om en vecka?!

Imorgon kommer Papy Maurice och bygger för dörren i hallen in till köket. En helt onödig "lösning" i detta huset. Tanken är att kunna ha en lång bänk i ett funktionellt kök och inte detta duttande med pytteskåp här och en lite snutt av en bänk där som dessutom är kaklad med skrovliga plattor och 5mm fog mellan varje platta som är 10 x 10 cm... OMÖJLIGA att hålla rent! 😡

Lenny kommer att bli glad när hans farfar kommer tillbaka, jag är en ganska tråkig typ verkar han tycka, utom när det vankas mat...

Det börjar att bli kallt här också, jag ser framemot att ta på myssan och göra färdigt sjalen!
Jag hoppas att hålla mig frisk och kry och att jag mår mycket bättre imorgon för jag skulle vilja fixa lite i trädgården till helgen. Kanske köpa två ljung och plantera krukor?

Nu ska jag sippa mynta te och virka lite till.

onsdag, oktober 14, 2020

Luften gick ur

Konstigt det där med energi egentligen. Jag känner mig både pigg och orkeslös på samma gång! C'est normal Docteur?

Idag pratade president Macron till det franska folket, det blev ett utegångsförbud mellan 21:00 och 06:00 i flera stora franska städer, Ile-de-France (dit vi hör) inkluderat.

Ska jag vara ärlig så trodde jag att det skulle bli mer strikt men istället för att förbjuda vädjade presidenten att varje medborgare skulle ta sitt ansvar och följa de regler och rekommendationer som tidigare har getts.

Utegångsförbudet gäller i en månad med regeringen ska försöka att få det förlängt t.o.m. den 1:a december.

Man talade om jobb hemifrån, två - tre dagar i veckan för att minska belastningen på kollektivtrafiken, jag kör redan på minst 4 dagar så det kommer väl att fortsätta antar jag.

Vi var hembjudna till vänner den 14:e november för att äta tartiflette men det gick i stöpet eftersom vi måste vara hemma innan 21:00 och inte träffas fler än 6 personer.

Jag har mest lust att sitta i soffan och dricka te och sticka eller virka. Kanske läsa en bok...
Klappa på Lenny som har letat hela dagen efter sin älskade Papy.

Jaha gott folk, det var den dagen det... Nu blir det sängen tror jag, jag blev lite trött av allt det där pratet om utegångsförbud och virusspridning... Jag håller med även om jag inte tycker att det är särskilt roligt.

Jag känner mig som det där fönstret nedan, trasigt, men helt samtidigt...