Bonjour tristesse

Jaa, den här dagen kommer inte att gå till historien som en av de intressantare i mitt liv. Jag släpade inte ens med hundlurken ut på promenad under lunchen. Var var så frusen så jag lagade bara lite mat och tittade på ett halvt avsnitt av Outlander.

Lenny sprang omkring och gapade i trädgården och skällde nästan ihjäl brevbäraren.

Brevbäraren blir ju inte längre utskälld här eftersom vi oftast är ute på promenad när han cyklar förbi men i dag var det dags. Ombyte förnöjer som det heter.

Imorgon är det dags för Paris och akupunktören Sören! Jag ser verkligen fram emot besöket och jag hoppas att han kan hjälpa mig. 

Det enda som avbröt tristessen var en liten promenad för att ge bort lite mer kefirgryn.

Mottagaren var en ung familj med två små barn, väldigt trevliga. Jag fick en chokladkaka som tack, gulligt!

Bilden är tagen på väg hem precis vid ingången till gångtunneln som skiljer Taverny från Bessancourt. Jag tycker att det ser ut som ett öga!

Tillbaka

Mina två små dagar ledigt gick i en väldans fart! Idag var det redan jobbdags med 35 000 mötesförfrågningar i inkorgen.

Jag gillar verkligen företaget jag jobbar på men det finns ett fel med organisationen och det är alla jäkla möten som anordnas varje dag. Jag är relativt förskonad men det bygger på allt mer.

För att tala om jobb så gjordes en dokumentär om en avdelningarna som sysslar med medicinsk hem/hjälptransport dvs. läkare och sjukskötare/sjuksköterskor som jobbar där jag jobbar, tar ett plan och flyger till jordens alla hörn för att hämta hem våra kunder. Jag känner flera av dem som är med i dokumentären. Den är välgjord och jag blev riktigt stolt över vilken bra bild det ger av människorna som jag jobbar med. Dokumentären kan ses här (inte säkert att den är tillgänglig utanför Frankrike...).

Nu gäller det att kavla upp ärmarna, ta nya tag och jobba sig igenom en månad innan det är dags för lite ny ledighet.

Annars händer det inte så mycket, karantän-läge...

Jag tycker vi kör en liten virtuell resa till, idag stannar vi i Paris, lyfter blicken och tittar rakt på Julikolonnen som står på Place de la Bastille. Håll till godo!

Helgen som gick

Det blev en bra helg, jag hann inte läsa särskilt mycket men jag hann däremot sticka en del. Min mössa kommer att bli klar den här veckan!

Igår var vi iväg på urbex äventyr igen. Vi tog den andra vägen som vi inte tog när vår kompis var med för ett par veckor sedan.

Det var tur att vi valde den andra vägen med kompisen för att på två av fyra ställen kunde vi inte ta oss in utan att få en väktare och en ilsken hund efter oss, alternativt simma över / genom / i en slemmig vallgrav.

Där väktaren och hunden vaktade såg slottet verkligen välbevarat och fint ut, säkert för att ägaren betalar en väktare.

Det är så tråkigt med människor som inte bara kan besöka en plats utan att slå sönder eller stjäla.

Det andra slottet med vallgraven hade tydligen sålts eller tagits över av ett företag som anordnar airsoft matcher för privatpersoner och företag. Det såg dessutom väldigt nedgånget ut.

Sista stoppet på listan (som jag kortade ner för att det var kallt och det regnade) går under namnet (fritt översatt) Spiral Herrgården av en spiraltrappa som är gjort klädd i vit keramik som går från källaren upp till sista våningen på huset. Högst upp finns en kupol i glas (eller fiberglas kanske, materialet hade gulnat kraftigt) som lyser upp hela trappan och gör den gnistrande, nästan självlysande.

Herrgården är en välkänd "spot" för urbexare och därmed också välbesökt även om den ligger mitt ute i ingenstans.

Grannen vaktar, ringer polisen om hen ser någon utomstående i huset och låter sina får beta i herrgårdens trädgård, med eller utan ägarens tillstånd...

Efter en staketklättring som hette duga kom vi in på tomten och smög fram till byggnaden.

Det stod ett piano mitt på gräsmattan som någon idiot hade släpat ut.

Nästan alla ingångar hade blivit igenmurade men inte ända upp till taket så naturligtvis fanns det en ingång utan för mycket krumbukter.

När vi var där kom det fyra unga killar varav en som ville imponera på sina kompisar så han berättade högt om hur det var förra gången han var här. Lite onödigt med tanke på grannen.

Hursomhelst besökte vi huset, beundrade alla art deco detaljer (som var hela) och fotograferade som vanligt utan att röra en pryl.

Jag läste mig till lite information angående huset och dess historia.

Tydligen kom denna herrgård till av en ihopbyggnad av två hus.

Ett som byggdes i början på 1800-talet och ett "nybygge" som kom till 1897. De båda husen byggdes ihop 1919 och blev då en herrgård med bland annat 85 fönster och ett antal "lägenheter" med separata badrum.

Herrgården har haft många ägare men den nuvarande ägaren är en iransk ingenjör som numera är bosatt i USA.

Han var, efter vad jag har läst, tvungen att överge herrgården 1999 efter en bråk med grannen som är ingen mindre än den tidigare ägaren.

Den tidigare ägaren ska ha gjort livet till ett rent h*lvete för den nuvarande ägaren som tillslut överger sitt hem utan för den sakens skull sälja det. Kanske väntar han på att granngubben / tanten ska trilla av pinnen för att komma tillbaka?

Vi klarade oss utan att stöta på grannen även om hans vaktfår bräkte som tusan när de fick syn på mig. Kanske fick de unga killarna, som stannade kvar efter oss smaka på grannens ilska?

Dagens bild kan inte bli någon annan än på Spiraltrappan! Vad tycks?

Urbex rally

Igår var det dags för ett nytt urbex äventyr med våran kompis från Amiens. Hon kom från Amiens klockan 8:30 redan, Matthias hade sagt 10:00 till mig så vid 8:45 var jag inte särskilt stressad men det visade sig att hon var redan utanför porten...

Det var bara att köra raggar tvätt, ploppa in linserna, packa ryggsäcken och skippa frukosten... 😕

Jag hade en liten början till huvudvärk när vi åkte iväg till första anhalten så jag tog en alvedon.

Matthias hade gjort upp en jättefin rutt med 14 anhalter runt om södra Paris.

Naturligtvis skulle vi inte hinna med allt, men det finns alltid anhalter som man inte kan besöka så det är bra att ha backup ställen.

Det första stoppet var en herrgård mitt emellan en by och skogen. Tyvärr var byggnaden mycket illa åtgången och strukturen rutten på flera ställen.

Lite besvikna blev vi men vi fick ändå ett par bilder till mans. Jag plockade björnbär i glasögon fodralet för jag hade glömt en påse, som vanligt. Jag brukar plocka björnbär när vi är ute så här...

När vi var klara så åkte vi vidare till ett nedlagt militärfort, eller anläggning kanske man kan säga.

Det är alltid lite känsligt med militära anläggningar, men platsen har inte använts för militära aktiviteter sedan 1995 då ett privat företag lämnade fortet som är stort nog att inhysa 820 mannar och 9 hästar.

Den enda uppgiften jag har kunnat hitta är att fortet och marken det står på spänner över nästan 15 hektar.

Omöjligt att täcka vid bara ett besök och kanske inte jätteintressant ur ett urbex perspektiv. Det är mycket tunnlar och vrår utan ljus så besvärligt att fotografera.

Det var spännande att besöka dock, helt klart mitt favorit besök igår.

Efter fortet skulle vi till ett övergivet industriområde.

Det visade sig inte alls vara övergivet utan snarare under rehabilitering och omöjligt att ta sig in på samt inte intressant alls.

Den fjärde punkten på listan var ett nedlagt (gris)slakteri, hu!

Vid det här laget hade min lilla huvudvärk blivit en fullt utvecklad "nästan-migrän", en huvudvärk som är på gränsen till migrän men inte riktigt. Det blev inte bättre i den där miljön... 😕   

Slakteriet är övergivet sedan mer än 30 år så det fanns mer graffiti än spår av slakt men ändå. Den vidrigaste delen var en 2000m2 stor byggnad som kunde hålla flera hundra grisar i väntan på slakt.

Efter slakteriet var det dags för lite poesi, en övergiven herrgård som vi tidigare besökt men som vår kompis inte hade sett.

Men innan dess insisterade jag på mat i ett försök att få bort "nästan-migränen". Jag tog inga bilder jag släntrade runt, efter att jag hade ätit min smörgås, för att se vad som hade flyttats eller vad som hade rivits sen förra besöket.

Sist ut på listan var ett annat slott i en del av Paris regionen som jag gillar väldigt mycket, Saint-Rémy-Les-Chevreuse.

Slottet var urblåst och höll på att göras om verkade det som.

Tills jag får ordning på mina bilder får ni hålla tillgodo med en bild på björnbären från glasögonfodralet!