Fruktsallad

Alla bananer byter plats! Idag leker vi fruktsallad eller kanske Tetris? Ena delen av bottenvåningen är färdig slipad, nu har alla möbler flyttats över till den andra delen och resten ska nu plastas in...

Det är ta mig fasen damm ÖVERALLT! Jag längtar verkligen tills att dammet har lagt sig och det ska börja målas.

Matthias har avlutat och slipat trappan och lösningsmedlet som han använder är så starkt att vi var höga allihop. Det var lite svårt för mig att koncentrera mig under mina möten men jag hade fönstret öppet för att vädra ut och lite eteriska oljor för att lindra illamåendet.

Nu blir det till att äta middag på köksön istället för köksbordet men det är ju bara tillfälligt så vad har jag att klaga på?

Jag hoppas på fint väder imorgon igen så jag kan fortsätta i trädgården. Trädgårdsmöblerna behöver tvättas av och sättas in men källaren är full av möbler från vardagsrummet som vi har burit ner. Vidare kommer vi att få en soffa och två fotöljer av en granne till Matthias föräldrar om cirka en vecka.

Jag tror att det blir till att styra upp källaren som ett projekt, tyvärr är resurserna som tilldelats mig lite bångstyriga så jag får inte alltid igenom mina planer men det ska nog gå att ordna till.

Jag pratade med min kompis i Nya Zeeland ikväll, skulle man vara lite ledsen eller sur så finns det ingen bättre medicin än Suzie. Nu var jag varken eller men det är alltid lika roligt att prata med henne.

Imorgon ska det hållas ett Zoom möte med en herrans massa människor från deras "gäng" och eftersom jag har "nowhere to be" imorgon kväll så tänkte jag haka på.

En av hennes kompisar i USA tycker att historien om hur vi träffades är så rolig så han vill "träffa" mig!

Det ska bli roligt att tjôta lite med andra likasinnade filurer imorgon. Tills dess ska jag sticka lite tror jag.

Jag pratade med våra kollegor i Polen idag, vi är alla lika förfärade över vad som händer med kvinnliga / mänskliga rättigheter där så ikväll får min bild illustrera mitt stöd till våra medsystrar i Polen som kämpar för sina rättigheter.

Bilden är från mitt första besök i Warszawa 2013.

Strejk

Jag urbex strejkade idag! Nog för att jag tycker att det är roligt att besöka nya platser och övergivna byggnader men jag vill också vara hemma och ta det lugnt och påta.

Matthias ville prompt åka ut idag igen så det gjorde han, själv. Lenny och jag stannar hemma.

Jag vill göra en soppa, städa i köket, baka ett bröd, kanske en vetedeg, ta hand om mina kefirgryn som har blivit lite eftersatta.

Jag vill fortsätta att sticka på Matthias mössa, virka på min sjal, ...

En del av detta vill jag göra idag, det ska bli fint väder så det lyfter sinnet.

Än så länge har jag hunnit med att handla grönsaker och pratade med en vän under tiden. Det var fantastiskt vackert med tung dimma tidigare idag. Jag tog hand om tomatplantan som fortfarande producerar tomater men blev så tung att den helt sonika lade sig ner. Toppen tyckte Lenny som norpade åt sig de mogna tomaterna innan jag band upp plantan. 

Jag såg på Instagram att Barajagjohanna hade läst en artikel i Aftonbladet med titeln "Därför är du både rastlös och likgiltig". Det kändes så bekant, rastlös och likgiltig.

Man vill göra en massa saker men så orkar man inte riktigt, det känns som om det inte spelar någon roll längre. Tydligen har detta bland annat med corona epidemin att göra.

Jag ska försöka att vända detta till god energi idag! Wish me luck!

Dagens bild blir från promenaden med kompisen i örat och dimma över nejden!

Mitt arbete

Jag är inte direkt utbildad till något, jag visste inte vad jag "ville bli" och hade därmed ganska svårt att välja utbildning annat än en med bred inriktning.

Jag har alltid varit duktig på språk, talade flytande engelska tidigt. Jag lyssnade på kassettband (jäpp, så gammal är jag) med inspelningar från radiostationer i USA. Om jag inte minns fel var det en av pappas kompisar som skickade eller kanske tog med sig kassetterna hem till Sverige.

Efter gymnasiet skulle mina kompisar börja på högskola eller ut och resa, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.

Jag jobbade redan extra på ett snabbfotolabb och trivdes ganska bra, men kompisarna försvann.

1995 såg jag en annons på arbetsförmedlingen om ett sommarjobb på EuroDisney i Paris.

Jag hade varit i Paris ett år tidigare och jag hade ju läst franska i 5 år i skolan. Hur svårt kan det vara? Mycket svårare än jag trodde visade det sig.

Jag landade i Paris efter 24 timmar med Eurolines buss med en alldeles för tung resväska och en kudde under armen. Jag är för evigt tacksam för att min moster kom och mötte mig och följde med mig ut till EuroDisney och ordnade så att jag fick husrum osv.

Det har varit svårt vissa perioder, jag längtade hem, bodde i riktiga råtthål till lägenheter. Men jag kunde aldrig riktigt släppa taget om Paris.

Från att ha jobbat på EuroDisney, som var bland det bästa som hänt mig både professionellt och privat kom jag att utbilda mig till nätverkstekniker.

Tack vare mina språkkunskaper och att jag är kvinna fick jag jobb ganska enkelt. Mitt första uppdrag för bemanningsföretaget var på bolaget jag jobbar för nu. Det var 2001 och jag var nykläckt IT tekniker.

Det var en helt annan miljö än EuroDisney, hotell och restaurangbranschen. En del av mina kollegor var ingenjörer och yngre än jag men man har alltid gillat mitt sätt att serva användarna, jag är empatisk och trevlig. Särskilt kvinnor föredrog mig som tekniker för jag förklarade bättre och det är tryggare med en tjej.

Jag stannade hos bemanningsföretaget i 12,5 år vilket är ganska ovanligt. Oftast byter man för att komma upp i lön och få nya uppdrag. Jag behövde inte det, jag litade på min säljare och ägarna till bemanningsföretaget.

2013, efter nästan uteslutande uppdrag i bolagsgruppen jag jobbar för nu sökte jag en tjänst i ett av bolagen jag inte hade jobbat i eller för.

De sökte en projektledare till infrastruktur och arkitektavdelningen. Infrastruktur kan jag, men arkitektur... Not so much. Men de trodde på mig och gav mig en chans.

Den nye chefen för IT avdelningen ringde runt till kollegor och bekanta i gruppen som gick i god för mig och så kom det sig att jag fick ett kontrakt med företaget och inte behövde gå via ett bemanningsföretag.

Jag har inte ångrat en dag att jag skrev på det där kontraktet. Det har inte alltid varit lätt, jag har bytt avdelning inom IT och jag har bytt chef fyra gånger.

Min nuvarande chef är en klippa, vi har känt varann sedan jag började på bolagsgruppen 2001 men har aldrig haft en chef / anställd relation tidigare.

Min chef är både en kompis och en vän och en chef. Det fick jag erfarenhet av förra året när jag fick utmattningssyndrom. Jag har aldrig känt mig så stöttad som jag gjorde då. Av min chef och även hans chefer.

Det är ett mycket bra företag, jag är stolt över vad vi gör, vi jobbar främst med assistans, och det känns fantastiskt bra att vara en del av gruppen. Jag har också märkt hur företaget har reagerat och fortsätter att reagera under COVID-19 krisen. Inga uppsägningar, de anställer t.o.m. konsulter för att säkra kunskapen inom företaget.

På min första dag för 7 år sedan, fick jag ett japanskt karma renings kort av min förste chef. Han är en fantastisk människa, troende buddhist med stort hjärta, men tyvärr ingen manager. Nu har han hittat ett arbete på samma avdelning med som han trivs bättre med.

Jag har fortfarande kvar det kortet och det får symbolisera min jobbfödelsedag idag!

Vardagligt dravel

Intet nytt på västfronten, inte på östfronten heller för del delen...

Det bankas och det far en del svordomar från nederfronten men inte så att det stör mig.

Jag räknar licenser och pusslar budgetar och skäller på kollegor som spenderat budget från delen jag är ansvarig för utan att avisera mig...

Tänk vad lätt det är att använda pengar som inte är ens egna... 😡

På tal om pengar så ville firman jag ringde igår angående varmvattenberedaren ha 1500€ för att byta ut vår gamla beredare. "Merci, mais non merci" sa jag... Lite väl magstarkt!

Imorgon ska jag till kontoret, 13 timmars ansiktsmask ser jag inte framemot, däremot ska det bli roligt att träffa kollegorna igen!

Nästa onsdag ska en av mina bästa kompisar komma in till Châtillon, vi har inte setts sen i februari tror jag, och då ska jag också dit! Det ska bli så roligt att träffas igen. Vi brukade träffas varje morgon lite i 08:00 och käka frukost och skvallra / tjôta ihop...

Sen gick hon in i den berömda väggen, jag följde efter utan att gå in i väggen två månader senare och sen kom COVID-19.

I söndags berättade vår granne mittemot att hon hade sett en råtta på vårt tak i lördagskväll under skyfallet som kom.

Hon var orolig att råttan hade tagit sig in under taket och kanske slagit sig till ro i innertaket under takpannorna. Stor var den också sa hon... 😕

Det lät inte jätteroligt men vi har inte hört ett ljud från varesig taket eller annat.

Man brukar ju oftast höra om det krafsar. Det gjorde jag för ett par vintrar sedan, jag antar att det var en liten mus. Men sen dess silence radio, ingenting. Lenny hör ju när en smula faller till golvet så han borde ha reagerat men det har han heller inte gjort så vi antar att råttan valde att bo någon annanstans!

Nu ska jag snart gå och knyta mig eftersom det blir uppstigning 05:30 imorgon bitti... 😒

Jag är ju inte van vid sånt där längre!

Dagens bild blir en graffiti råtta för att knyta ihop säcken så att säga...

Min inre Greta

Vi hade inte provat att slå på varmvattenberedaren sedan i onsdags natt då det blev en herrans liv, således har vi inte heller haft något varmvatten på ett tag. Min inre Greta jublar över all denna energi som vi sparar men mitt inre franska Marie-Antoinette jag tycker inte det är jätteroligt att duscha i bara kallvatten.

Sen kom jag ju på att jag är ju för fasen svensk med ungerskt påbrå och vad är modigare än 50% Attila och 50% viking? Ett lejon kanske?

Hursomhelst, lite kallvatten har väl aldrig tagit livet av någon vad jag vet! Jag klarade mig finfint i lördags, det var varmt ute så även hårtvätt i kallvatten avklarades utan större frustande! 

Efter pizza partyt med kompisarna, som blev ett par mannar kort pga COVID-19 fall, så förkunnade herrn i huset att det minsann var dags för lite varmvatten.

När gästerna åkte var spänningen olidlig, ett par av dem ville nästan stanna kvar för att höra larmet gå och eventuellt se mig köra en repris på den otroligt berömda "halka-på-dammsugarslangen-vurpan" men vi lovade att hålla dem uppdaterade via WhatsApp.

Klockan blev 00:44, 00:45, 00:50, 01:00, ... INGENTING, inget ljud, ingen avslagen el... Va?! Kompisarna var djupt besvikna och krävde nästan att vi skulle gå över till grannarna och försöka trigga igång deras larm... 😂

Jag var mycket lättad och kunde somna lugnt vid 02:00-tiden...

Vi var och tittade på en ny varmvattenberedare igår, Papy Maurice och jag övertygade Matthias att det är bättre att låta en installatör göra jobbet istället för att göra det själv. Idag ska jag ringa ett företag som vi redan anlitat och så ska vi fråga efter ett kostnadsförslag från byggvaruhuset som också säljer och installerar varmvattenberedare. Sen kan vi välja...

Vad gäller mindre storlek får vi nog tänka om lite... Vi är bara två men huset är byggt för en familj med två barn så det får nog bli en beredare i den storleken tyvärr... Dagens beredare är ju mycket mer sparsamma med el och då kan vi välja en som är mycket mer energisnål och som inte släpper ut lika mycket vatten som den vi har idag gör.

Det finns en liten mojäng man kan montera och koppla upp till beredaren som tar till vara på vattnet som släpps ut under uppvärmningen och skickar tillbaka det i beredaren istället för att det bara går ut i avloppet. Tydligen kan det bli så mycket som 200L om året och det är ju en hel del!

Fortsättning följer...

Urbex rally

Igår var det dags för ett nytt urbex äventyr med våran kompis från Amiens. Hon kom från Amiens klockan 8:30 redan, Matthias hade sagt 10:00 till mig så vid 8:45 var jag inte särskilt stressad men det visade sig att hon var redan utanför porten...

Det var bara att köra raggar tvätt, ploppa in linserna, packa ryggsäcken och skippa frukosten... 😕

Jag hade en liten början till huvudvärk när vi åkte iväg till första anhalten så jag tog en alvedon.

Matthias hade gjort upp en jättefin rutt med 14 anhalter runt om södra Paris.

Naturligtvis skulle vi inte hinna med allt, men det finns alltid anhalter som man inte kan besöka så det är bra att ha backup ställen.

Det första stoppet var en herrgård mitt emellan en by och skogen. Tyvärr var byggnaden mycket illa åtgången och strukturen rutten på flera ställen.

Lite besvikna blev vi men vi fick ändå ett par bilder till mans. Jag plockade björnbär i glasögon fodralet för jag hade glömt en påse, som vanligt. Jag brukar plocka björnbär när vi är ute så här...

När vi var klara så åkte vi vidare till ett nedlagt militärfort, eller anläggning kanske man kan säga.

Det är alltid lite känsligt med militära anläggningar, men platsen har inte använts för militära aktiviteter sedan 1995 då ett privat företag lämnade fortet som är stort nog att inhysa 820 mannar och 9 hästar.

Den enda uppgiften jag har kunnat hitta är att fortet och marken det står på spänner över nästan 15 hektar.

Omöjligt att täcka vid bara ett besök och kanske inte jätteintressant ur ett urbex perspektiv. Det är mycket tunnlar och vrår utan ljus så besvärligt att fotografera.

Det var spännande att besöka dock, helt klart mitt favorit besök igår.

Efter fortet skulle vi till ett övergivet industriområde.

Det visade sig inte alls vara övergivet utan snarare under rehabilitering och omöjligt att ta sig in på samt inte intressant alls.

Den fjärde punkten på listan var ett nedlagt (gris)slakteri, hu!

Vid det här laget hade min lilla huvudvärk blivit en fullt utvecklad "nästan-migrän", en huvudvärk som är på gränsen till migrän men inte riktigt. Det blev inte bättre i den där miljön... 😕   

Slakteriet är övergivet sedan mer än 30 år så det fanns mer graffiti än spår av slakt men ändå. Den vidrigaste delen var en 2000m2 stor byggnad som kunde hålla flera hundra grisar i väntan på slakt.

Efter slakteriet var det dags för lite poesi, en övergiven herrgård som vi tidigare besökt men som vår kompis inte hade sett.

Men innan dess insisterade jag på mat i ett försök att få bort "nästan-migränen". Jag tog inga bilder jag släntrade runt, efter att jag hade ätit min smörgås, för att se vad som hade flyttats eller vad som hade rivits sen förra besöket.

Sist ut på listan var ett annat slott i en del av Paris regionen som jag gillar väldigt mycket, Saint-Rémy-Les-Chevreuse.

Slottet var urblåst och höll på att göras om verkade det som.

Tills jag får ordning på mina bilder får ni hålla tillgodo med en bild på björnbären från glasögonfodralet!

På väg i bil

Igår skulle vi möta en urbex kompis och hennes man 10 mil från där vi bor. Vi skulle besöka en övergiven villa där det skulle finnas en motorcykel i källaren.

Jag gillar inte riktigt att besöka övergivna bostäder, jag känner mig som en inkräktare och tjuv även om vi inte rör något på plats.

Det visade sig att villan var tillstängd så vi åkte helt enkelt därifrån. Vi vägrar att bryta oss in eller slå sönder fönster för att besöka en plats, tyvärr respekterar inte alla den regeln.

Nästa plats var också den tillstängd men det verkade som om byggnaden höll på att renoveras och det är ju den bästa nyheten man kan få. Det finns alltid något ledsamt över en vacker byggnad som bara faller samman eller blir förstörd av besökare som inte vill annat än slå sönder saker.

Efter detta misslyckande skulle vi besöka ett övergivet badhus. Det visade sig att det låg mitt inne i ett område med mycket folk och en fotbollsmatch som pågick. Ingen idé att försöka att ta sig obemärkt in där. Så det blev tredje gången gillt.

Vi åkte vidare hem till vår kompis och hennes man för att lämna av maken. En kopp kaffe med kaka, toalett besök och gos med deras katt och hönor (hönorna var mycket tillgivna 😊) åkte vi vidare till en herrgård.

Gissa vad?  Den var också stängd, så även de tillhörande byggnaderna och växthuset.

För att dagen inte skulle sluta helt utan bilder åkte vi till en herrgård som vi redan hade besökt men där kompisen inte hade tagit bilder och Matthias bilder var i majoritet oskarpa.

Jag promenerade omkring lite eftersom jag redan hade mina bilder från förra gången. Uppe på vinden, där jag inte vågade röra mig fritt för golvet är ganska murket, så ställde jag mig och tittade ut genom ett fönster utan ruta och då hör jag hur en stålvajer börjar att vibrera.

En vindpust och förbi mig flyger, fullkomligt ljudlöst, en uggla.

Jag tror det var en kattuggla, det gick så snabbt att jag bara hann se lite beiga fjädrar.

Jag misstänkte att det kunde vara en uggla som bodde där för förra gången hade vi sett djurbajs som vi trodde var antingen uggla eller fladdermus... Jag är inte jättebevandrad inom djurbajs ämnet.

Det var, för mig, dagens finaste upplevelse!

När jag gick ner för att sätta mig och vänta på de andra fick jag se en trollslända. Tyvärr var den död. Den verkade ha fastnat i ett spindelnät men ingen spindel bodde där.

Vi spenderade mycket tid i bilen igår, det regnade och vi blev blöta, Matthias vrickade foten, ... Dagen var ingen succé men vi hade ändå roligt.

Bilden nedan är på den stackars trollsländan som satte sig i spindelnätet och somnade in.

Renoveringslördag

Igår hade jag träff med Aurélie som skulle få lite kefir gryn utanför Natural Optic där jag skulle lämna in mitt recept på glasögon.

I Frankrike måste man till ögonläkaren för att få ett recept utskrivet om man vill få tillbaka eller inte alls lägga ut en del eller alla kostnader för glasögonen.

Jag har en obligatorisk sjukförsäkring via mitt arbete som gör att jag får be om ett par glasögon vartannat år eller varje år om min syn förändras.

Jag bytte glas utan bågar förra året och nu gick bågarna (som är tre år gamla) sönder och kan inte lagas annat än på franskt vis (med lim alternativt tejp). Jag måste således byta både glas och bågar.

Vi får se vad min försäkring säger, jag måste ju byta ändå så det blir att bita i det sura äpplet.

Med det sagt tycker jag ändå att det är ganska fantastiskt att få hjälp till nästan allt inom sjukvård. Tänder, glasögon, osteopat, kiropraktor, sjukvårdsbesök, ...

Hur som helst, tillbaka till Aurélie. Hon är ett kefir proffs så jag behövde inte förklara någonting, däremot ville jag gärna veta mer om mjölkkefirgrynen.

Jag har 50g svulstiga gryn i mitt kylskåp (Matthias sa att ska det fortsätta såhär får vi nog köpa ett kylskåp enkom för alla mina gryn...) och jag måste inskaffa opastöriserad, microfiltrerad mjölk... Som tur var gav Aurélie mig ett tips om var det kunde hittas.

Efter kefirgrynsbyte och glasögon fix gick jag hem och bytte om till arbetskläder, vi skulle nämligen hjälpa en kompis (Roddans bror) att slipa en trappa. Jag hade turen att få hjälpa till att tömma ett skjul och få saker att byta plats.

Det tar TID att fixa, Matthieu, som Rods bror heter, är lika petig som jag så att ställa in saker i skjulet igen tog tid, men det är ju bättre att ställa in sakerna på "rätt" plats en gång för alla.

Blackie var med också men efter en dag i allt damm var det Whitey eller Grey...

Efter 6 timmars arbete avslutade vi dagen men en kall öl, den var vi verkligen värda!

Jag lyckades att få tag i en flaska med Suède på, den smakade extra gott!

Naturligtvis kände jag mig manad att föreviga detta ögonblick med en tjusig trätrall som bakgrund.

Urbexing, grottor och oväder

Mamma skickade ett meddelande på WhatsApp i söndags kväll och frågade om vi hade kommit upp från de underjordiska kalkbrotten. Visst hade vi det! Vi stannade inte så länge även om det var svalt och skönt. 

Kalkbrotten är fulla av damm och vår lille parvel på 30-40 cm i mankhöjd som rände gatlopp och drog upp damm i snoken såg han ut som en lurvig minikopia av Tony Montana i Scarface. Lenny var inte särskilt imponerad! Det var däremot vi!

Vi vandrade vidare efter ett tag, målet var kapellet mitt i skogen.

Väl där visade det sig att kapellet var igenmurat men vi tog en del bilder utanför. Det kom ett annat sällskap vandrande och morfadern (de små barnen kallade honom Papy) förklarade för oss att det var ett begravningskapell som tillhörde en rik baron i krokarna. Baronen i fråga (som fortfarande lever) äger 90% av all mark där vi vandrade... Spännande med lite oväntade möten!

Vi tänkte passa på och besöka en annan övergiven plats när vi ändå var där men det visade sig att den lokala airsoft klubben lekte krig där just den här dagen. Inte roligt att ducka kulor eller få en salva i baken!

Vi åkte hem till kompisarna och drack apéro istället, sen blev vi kvar på middag också.

Det åskade och blixtrade och regnet hängde i luften men det blev inget av det innan vi kom hem.

Bilden blir naturligtvis på kapellet som ägs av baronen himself!

Bara regn hos mig

Det var väl en innerlig tur att jag inte väntade tills idag för att pyssla om trädgården för oj vad det regnar!

Jag hade med evig optimism hängt ut tvätten men den fick åka in efter en kvart däremot jublar morötterna och purjolöken, det är ju så rysligt torrt i marken.

Igår eftermiddag åkte vi ut på ännu ett urbex äventyr i trakterna. Matthias ville prompt besöka ett ställe som skulle vara ett övergivet badhus men som visade sig vara något annat, vad vet vi inte riktigt men det fanns ingen bassäng iallafall.

Som vanligt, sönderslaget, nerlusat med graffiti, mögligt och allmänt ruttet, men vi fick nog till ett par ganska bra bilder.

I fredags åkte vi västerut och skulle fotografera övergivna bilar på ett ställe. Lenny var med och skuttade hit och dit. Det visade sig vara knepigare att ta sig över ett staket än vad vi trodde så jag gick runt för att se om det inte var lättare på sidan än vid grinden. Matthias klättrade över grinden och när han kom ner på andra sidan hörde jag hundskall, det var inte Lenny utan en mycket större hund.

Mycket riktigt, bilarna var nog inte så övergivna längre som vi trodde. Kanske hade squatters tagit över, kanske hade terrängen sålts...
Hunden vaktade området och Matthias fick bråttom tillbaka över på andra sidan, tur att inte Lenny och jag också hade hunnit ta oss över! Hunden var långt ifrån elak och aggressiv, den skällde bara men visade också att detta var hans revir och att vi inte var välkomna. Vi fick åka hem med ogjort ärende.

Sedan i fredags letas det då övergivna bilar i trakten... Han hade hittat ett område igår i närheten av där vi var. Ett skämt, en Renault Super 5 och en Twingo av nyare modell. Vi åkte hem.

Lite senare ska vi träffa våra kompisar med poolen som vi var hos förra veckan, men idag blir det inget poolsamkväm, näe nu ska vi besöka ett övergivet kapell mitt i skogen och gå i underjordiska kalkbrott. Det ska bli spännande! Tröja och pannlampa ska medtagas!

Vi besökte ett övergivet sjukhus i slutet av juli med en av våra nya urbex bekantskaper. Bilden nedan är från utsidan av det sjukhuset.

Snälla kompisar

Igår kom Nadia hem till oss en sväng. Hon hade precis kommit hem från sin semester som spenderade med sin familj i södra Frankrike.

Hennes föräldrar har en väldigt, väldigt stor tomt och odlar allt som vi andra dödliga bara drömmer om; melon, vindruvor, aprikoser, persikor, ... De har även höns och ankor.

Nadia tar alltid med sig godsaker hem från föräldrarna och igår var inget undantag. Vi fick en låda som innehöll ägg, tomater, vindruvor och en melon! Jag som älskar melon! De odlar Charentais som enligt en internet sida jag har läst melonernas Rolls Royce, det ni! Inte undra på att det är min favorit! 😉

Jag åt lunch med min kompis Suzie i Nya Zeeland idag. Hon satt i tröja och frös medan jag satt i bikini och svettades.
Hon har växt upp i Filippinerna och badar inte i vatten under 30°C 😂

Suzie berättade att 4 nya fall av Covid-19 upptäcktes igår och att 4 till upptäcktes idag. De har gått tillbaka till lockdown på nivå 3 för att hindra att smittan sprids ytterligare.
Hon berättade också att det är väldigt lång leveranstid på ansiktsmasker för närvarande. 15 - 20 dagar...

I Frankrike har det bestämts att ansiktsmask också måste bäras utomhus på vissa ställen sedan klockan 08:00 i måndags.
Ett hundratal gator och allmänna platser samt runt Seine.

Detta gäller även till viss del Val d'Oise där vi bor. På alla marknader ute som inne måste man numera bära ansiktsmask. I Enghien-les-Bains där jag var hos ögonläkaren i juli är det nu obligatoriskt att bära mask på gatan. Dessa bestämmelser gäller en månad till att börja med.
Vi får se vad som händer i september.

Dagens bild är på grönsakslådan vi fick av Nadia! Det blir sallad ikväll! 😋

Moster Latex

Jag glömde ju helt av att berätta att jag har ett nytt smeknamn: Moster Latex

Är inte detta det bästa smeknamnet ni någonsin har hört?
Vi kan tacka Karine och Auréliens son Elliot för detta mästerverk.

Elliot är 2,5 år och kan inte säga Alex utan det blev Latex. Gissa om jag fick äta upp det till pizzorna sen! Fast det gör inget jag gillar Moster Latex!

Det närmaste vi kommer latex, läder och piskor på det här stället blir en trasig rullstol (i konstläder eller vulgärt sagt plast) från ett sanatorium vi besökte för ett par månader sedan när vi var ute på urbex äventyr.

Håll till godo gott folk!

Pool häng & pizza

Då sitter man här i värmen igen, det är praktiskt taget omöjligt att få ner värmen inomhus eftersom temperaturen knappt går ner under 25°C på natten. Temperaturen på bottenvåningen ligger strax över 28°C, på övervåningen törs jag inte ens tänka på i temperaturtermer...

Vi ligger alla tre mer eller mindre däckade efter en hel eftermiddag och kväll i våra vänners sällskap.

Efter att jag hade inhandlat provisioner åkte vi till Précy sur Oise en by 30 minuter och 30km norr om Taverny där våra kompisar bor sen ett par år.

Hela deras familj med föräldrar och barn och barnbarn bor i ett stort hus med 3 våningar. Trädgården är väldigt stor och huset hade en pool med ett tillhörande pool house när de köpte det.
Jag har för mig att huset var ockuperat av tyskarna under andra världskriget och att det har en intressant historia, som jag inte kommer ihåg nu... 😒

Hur som helst så var vi de första gästerna och så fort vi kom innanför grindarna kom en av döttrarna och frågade om vi inte skulle bada med henne snart. Sagt och gjort, jag var INTE nödbedd. 10 minuter senare låg jag och flöt på en frite eller pool noodle som jänkarna säger, en sån där lång polystyren slang.

Det var så härligt att kunna kyla av sig efter dagar och nätter då inget hjälper mot denna helvetes värme. Vi låg i tills det var dags för lite dryck och de andra gästerna hade kommit och i sin tur också kylt av sig.

Pizza ugnen var uppvärmd till sina nästan 400°C och vi har tur som har en kompis som var pizzabagare på halvtid som student. Han fixade degen och vi andra fixade till olika mer eller mindre fantasifulla kreationer.
Barnen åt först, det hade legat så länge i poolen att det hade börjat att få simfötter, russin händer iallafall!

Sen åt vi! Vi fick hembakad kaka med hemgjord glass. De har höns så äggen var mycket "närvärpta". Jag hade med lite grönsaker som grannen hade gett mig.

Efter maten och när barnen hade gått in i huset så slängde sig alla vuxna utom 4 i poolen.
Det blev väldigt tyst efter att 6 ungar försvunnit för att spela spel och titta på film.

Vi hade allt sjå i världen för att hålla Blackie uppe ur vattnet. Hon älskar att simma och slänger sig i poolen så fort ingen tittar. Hon vet att hon inte får och att hon får skäll varje gång men det skiter hon i, hon njuter varje gång hon lyckas att smita i och simma ett par simtag. orsaken till att hon inte får vara i poolen är enkel, hon fäller så mycket päls att det stoppar igen reningsfiltret. Det har redan hänt så morfar i huset är redigt trött på att rensa och hundhår i poolen är inte sådär jätteroligt.

Lagom till kaffet började det att regna! Vi blev alldeles saliga! Det varade inte särskilt länge med tillräckligt för att kyla ner luften och blöta ner gräsmattan.

När vi kom hem till Taverny hade det inte regnat och luften var mycket varmare, för att inte tala om sovrummet! Gah! 😞

Det var verkligen en jättehärlig dag och kväll, det gjorde oss alla gott att ses igen. Naturligtvis är vi försiktiga och håller avstånd och är utomhus.

Idag sitter vi alla inomhus och frustar och personligen väntar jag på torsdag då det ska bli svalare väder.

Det kommer inte att bli så mycket gjort mer än iste och läsning. Vi ska åka och hälsa på svärföräldrarna men det är nog vad vi klarar av idag.

Dagens bild är från poolen och mina fötter igår... Ett minne blott, åtminstone för den här gången!

Andra gången på fem månader

Då har jag alltså varit på jobbet igen, andra gången på fem månader... Det var, tomt... Men jag hade turen att ett par andra kompisar hade valt just idag för att lämna in deras laptops för uppdatering också.

För första gången sedan i juni åt jag lunch med någon annan än Matthias, förra gången det hände, i slutet på juni då, så cyklade en kompis hit från andra sidan Paris, bara för att käka lunch med oss!

Det mesta var sig likt, linje 13 var precis lika fullsmockad som alltid, hej vad det inte gick att hålla avstånd men alla bar ansiktsmask iallafall.

Jag hade glömt hur innerligt tröttsamt det är att pendla, jag gick hemifrån klockan 06:15 och kom hem 19:15, dagarna bli väldigt långa. Tack och lov för hemmajobb! 

Jag tog en omväg runt St Lazare för jag behövde kolla upp en sak i en sytillbehörsaffär. De hade allt utom det jag skulle ha. Jag vill nämligen ha små "pluttar" så att jag kan korta banden till min ansiktsmask annars passar den inte riktigt... Men, men det får väl bli nätet... 😞

Idag har jag vattnat mina stackars grönsaker och jordgubbar... De såg redigt ledsna ut och bättre lär det ju inte bli.

Ikväll känner jag mig verkligen utmedgjord och tänkte krypa till kojs mycket snart. Avnjuter ett glas mojitokefir innan sängdags, den blev riktigt god med smak av lime och mynta, lagom kolsyrad och lite sötma!

Dagens bild blir på The Doors (taskig humor får man på köpet, special price...)

Snipp snapp snut...

...så var semestern slut! Dessa 18 dagar har gått på rekordfart. Vi har inte gjort så mycket men ändå hunnit med en massa, motsägelsefullt, absolut!

Jag har inte tänkt på jobbet en enda gång och inte varit det minsta stressad. Vi har mest varit hemma i Taverny med undantag för tre dagar i Amsterdam, en dag i Asterix parken och de dagliga urbex utflykterna. 

Naturligtvis skulle jag mycket gärna vilja åka till Sverige för att träffa mamma och vänner och bekanta men det känns inte sådär jätte ansvarsfullt, dessutom börjar COVID-19 fallen gå upp i Val d'Oise igen.

Jag är ändå helt nöjd med semestern 2020! Kan vi så blir det en vecka i Montpellier för att hälsa på familjen som var här i juli, annars blir det ingen mer ledighet på ett tag. Vi avvaktar för att se hur situationen kommer att utvecklas den närmaste tiden.

Igår var jag och fick håret färgat i henna och ett brunt växtpulver (vet inte exakt vad det är). Först skulle håret avgiftas med en inpackning. Jag fick sitta i en massagestol i 45 minuter. Det hade gärna fått ta 2 timmar för det var underbart skönt.

Sen kom hennan i och sen satt i 1,5 timma.

Salongen som jag besökte ligger i byn nästgårds, tjejerna som jobbar där har gjort ett fantastiskt jobb med att skapa en oas med avslappnande musik, inredning med naturmaterial och bara naturliga och ekologiska produkter.

Man kan även boka en bastu och få massage. Utöver frisörerna finns också en sophrolog och en psykiater.

Jag hade tid klockan 10:00 och var färdig 13:30. Man tar sig tid för sig själv och blir ompysslad. Min färg blandades av frisören som gjorde min färgning och skrevs ner på mitt kort. Så vet vi om vi vill göra om samma blandning nästa gång eller prova något annat.

Jag ville inte täcka mitt gråa hår så nu har jag koppar färgade slingor i mitt annars lite mörkare hår. Det blev fantastiskt bra, jag är jätte nöjd och tycker själv att jag ser ut som mig själv igen. Färgen kommer att sätta sig under tre-fyra dagar sen blir det definitiv. Ska bli spännande att se.

Frisören bad mig skicka en bild om tre dagar för att se slutresultatet. Håret känns redan kraftigare vilket hennan hjälper till med. Glansigt och fint utan alla dessa gråa antenner som var omöjliga att tämja.

Svärmor Dominique blev mycket intresserad också så de har kanske en ny kund...

För att avsluta semestern kommer en kompis hit med sin hund, Lennys flickvän och bästa kompis. Det kommer rännas en hel del i trädgården ikväll, men det är den enda hunden vi låter Lenny leka med utan uppsikt för de kommer så bra överens.

Kompisens pappa gick bort för en vecka sedan så han behöver lite uppmuntran och tjôta.

Dagens bild är från museumkvarteren i Amsterdam med Albert Cuypmarkt i ryggen.