Nedräkningen

En del bloggar jag läser har börjat att förbereda inför Julen. En del helt skamlöst medan andra ursäktar sig med "jag vet att det är tidigt, men...".

Jag tror att vi behöver smyg starta julen, om man gillar julen vill säga.

De flesta behöver nog kunna planera lite och ha något att se fram emot efter det här väldigt konstiga året!

Jag ÄLSKAR julen, men mest av allt nedräkningen från första advent till den 23:e. Julafton i sig är fin men jag föredrar alla fÖrberedelser och glögg och pepparkakor och LUSSEKATTER!! Jag ÄLSKAR lussekatter! 

Nästan alla recept innehåller kvarg och det Är väldigt svårt att få tag på här. Jag såg något som liknade kvarg hos Auchan men vem vet om det finns kvar i december.

Jag tänkte iallafall ge mig på ett lussebulle bak i år, pepparkakor blir det som vanligt och säkert knäck också.

Förra gången jag bakade lussekatter blev det livsfarliga vapen, hårda som stenar, med vilka man lätt kunde tagit vem som helst av daga som råkade gå förbi, skulle man får för sig att kasta ut en genom fönstret...

Vi kan väl bara hoppas att det går bättre i år så jag slipper gräva en lussekattgrav i trädgården.

Själv tänkte jag vänta med julen tills renoveringen är klar. På söndag transporterar vi soffan och fotöljerna hit och på måndag börjar målningen av del två av nedervåningen. Frågan är om det blir så mycket pynt i år även om det verkligen är nu det behövs!

Vi får väl se!

Tills dess får vi köra på hårt med c-vitaminer och det får bli dagens bild! Mitt mellanmål, eller mon quatre heures som man säger i Frankrike! En apelsin!

Tjugofyra

Så blev det äntligen julafton, det betyder egentligen inte så mycket i Frankrike, det är en högst vanlig dag. Man börjar att fira först på kvällen, lite som uppesittarkvällen i Sverige.

I år firar vi den 24:e själva. I vanliga fall firar vi med Matthias föräldrar och hans syster med familj i år firade systern och familjen med hennes mans familj så vi firade juldagen tillsammans.

En annan av våra nya traditioner är att äta smörgåstårta antingen den 23:e eller som i år då den 24:e.

I år blev den hel vegetarisk, tre fyllningar:
1. grönmögelost och soltorkade tomater
2. avokado, bostongurka, rödlök och cream cheese
3. ägg och majonnäs

Sen dekorerar jag oftast med gurka och tomat och en skiva ananas...
Till efterrätt hade jag gjort fruktsallad och sen hade vi köpt en halvflaska champagne! Det blev en skön och avslappnad julafton utan för mycket mat!

Efter middagen och julklappsöppning (tack mamma!), Lenny blev halv hysterisk, så tog vi en promenad.

På tal om julklappar, innan jul läste jag på en blogg en fråga om vad man skulle önska sig om man fick önska sig vad som helst men bara en sak...

En del ville betala av sina lån, andra ville köpa sig en bil... En kvinna önskade sig fler år tillsammans med sin cancersjuke make.

Jag funderade ett tag och jag skulle önska mig en julafton med min mamma och pappa och mormor och morfar i mormors och morfars lägenhet på Vindelgatan som när jag var liten. Jag skulle också vilja att pappa, mormor och morfar kunde få se hur jag har det idag, träffa Matthias och Lenny...

Idag den tjugofjärde december är jag tacksam för att jag hade så trygga, fina jular under min barndom och uppväxt. Jag ser fortfarande framemot julen kanske inte på samma sätt men kommer från de fina minnena jag har från barndomens jular.

Tjugotre

Nu är det snart dags för julen på riktigt!

Papy Maurice skulle komma och fixa lite i badrummet så vi passade på att åka och handla tidigt, jag gick ut och handlade alla grönsaker och sen bakade jag pepparkakor i två timmar.

Vi fick en sista minuten inbjudan till en fondue hos kompisarna vi ska fira nyår med men jag var riktigt slutkörd efter allt ståhej så jag blev gräsänka på uppesittarkvällen. Man har inte uppesittarkväll i Frankrike men det var ändå lite trist, men Matthias hade haft en jäklig vecka så han ville träffa lite kompisar och jag var inget vidare sällskap för jag var trött. Jag kan väl bli lite sentimental såhär kring jul. Jag vill gärna att det ska vara som när jag var liten. 

Lenny och jag drack glögg och käkade pepparkakor (mest jag då, Lenny knaprade på ett ben) och slappade i soffan. Jag somnade tidigt såklart.

Idag den tjugotredje december är jag tacksam för att kunna vara hemma när Matthias åker iväg och vise versa. Det är bra att inte alltid göra allt tillsammans.

Tjugotvå

Äntligen den sista arbetsdagen på året! Jag har sett framemot att vara ledig länge, länge... Jag gillar mitt jobb men det här året har varit väldigt stressigt, som 2016 också var. Det måste det bli ändring på!

Jag hade frågat min chef om jag kunde jobba hemifrån och det kunde jag självklart göra.

Vi har en liten tradition varje jul då vi går ut på en promenad för att kika på ljusdekorationerna i ett kvarter i Bessancourt där man verkligen sätter upp alla ljus som finns. Efter jobbet och middagen så gjorde vi slag i saken och trotsade duggregnet.

Det finns två hus som har hela trädgården full av dekorationer och när jag säger hela trädgården menar jag verkligen HELA trädgården.

Det är ganska kitschigt men jag gillar det och det är roligt att titta på alla detaljer.
Dessutom får vi en fin promenad på 5km och Lenny blir glad.

Idag den tjugoandra december är jag tacksam för att vi bor på landet och att man kan gå ut och ta en promenad i stort sett när som helst utan att vara orolig för att träffa på skumma typer och att hunden kan springa lite lös och sniffa. Det finns gräs och träd och en hel skog som man kan njuta av!

Tjugoett

Sista dagen i Châtillon innan Jul och nyårs helgen!
Nästan inga möten och man känner hur allt stannar till inför Julen.
De franska barnens jullov börjar den 22:a december i år och de flesta kommer att vara lediga tills den 8:e januari.

Jag har bara tagit 3 dagar ledigt, mitt företag stänger den 26:e så då "måste" jag vara ledig. Det räknas naturligtvis av från mina semesterdagar.
Men det gör ändå att jag kan vara ledig tills den 3:e januari. Det ska bli så skönt, jag behöver verkligen lite ledigt efter den här hysteriska hösten.

En av mina kollegor har sagt upp sig för att börja jobba i Filippinerna, vi firade hans sista dag idag.
Jag vet inte om jag skulle vilja börja om från början i ett nytt land idag. Kanske om de rätta förutsättningarna finns...

Idag den tjugoförsta december är jag tacksam för att mina föräldrar har uppfostrat mig till den människa jag är idag. Jag är kanske lite för snäll men i det stora är det bättre än att vara elak.
Jag har lärt mig mycket efter det att jag lämnade Sverige men den innersta nöten i mitt hjärta har min mamma och pappa format.

Min pappa var lite för snäll oftast, lite blåögd också kanske, men en fin människa. Mamma är stark, envis och självständig och låter minsann ingen skita i hennes stövlar (som fransmännen säger) hon är fantastisk. Någon som också har influerat mitt liv mycket är mammas syster och förstås min mormor och morfar! Jag tror att det är viktigt att vara omgiven av goda och rättfärdiga människor för att få en bra uppfostran även om det naturligtvis finns undantag.

Tjugo

Efter jobbet i onsdags hade jag tid hos Anaïs för att få behandling. Jag har gått hos Anaïs i snart 4 år och ryggen blir bättre och bättre. Jag har knappt ont alls och jag har heller inga migränanfall längre.

Det hela började med att jag vaknade i december 2013 av att jag var lite stel i ryggen: "Äh lite ischias bara..." tänkte jag. Matthias och Lenny skulle komma till mig för adventsmiddag, vi hade precis börjat träffas.När jag satte mig vid frukostbordet för att lösa Melodikrysset kände jag att jag behövde nysa och samtidigt visste jag att skulle jag nysa skulle jag få ryggskott... Vilket dilemma... Jag nös och tillbringade större delen av december i krypande ställning.

Lenny och Matthias kom inte på besök och jag låg på soffan hela den helgen.

Hursomhelst, Anaïs mottagning är väldigt trevlig, det är lugnt och skönt och man får alltid en kopp te eller lite vatten om man vill ha.

Jag bjöd på ett litet smakprov från en julklapp som min kompis Julie hade gett mig. Min första zero waste julklapp: hemgjorda honungskarameller i en glasburk! Jag blev riktigt rörd, dessutom hade Julie bränt sig ganska illa på fingret när hon gjorde dem. Stackar'n! Det blev en succé! Karamellerna är jättegoda och man kan sockra sitt kaffe eller te med dom!

Idag den tjugonde december är jag tacksam för att jag lärde känna Mya 2010 då hon var nyuteximinerad kiropraktor. Hon presenterade Anaïs och mig för varann och Anaïs räddade bokstavligen livet på mig. Tack vare hennes behandlingar kunde jag börja löpträna igen och slutföra ett maraton 2016.

Nitton

Fastän jag bara jobbar en vecka innan semester så tänkte jag inte låta ett tillfälle att jobba hemma försvinna. Jag hade ju dessutom lite julfix att göra!

Det är ganska otroligt vad mycket mer man hinner med när man jobbar ostört hemma. De flesta drar sig lite för att ta kontakt via Skype eller mail men det flesta tycker att det är helt OK att avbryta ett samtal när man fikar med en kompis.

På jobbet vill man helst hinna med så mycket som möjligt innan årets slut för att vara säker på att använda all budget.

Jag planerade lite aktiviteter för nästa vecka, jag är på semester men vi har två kollegor som jobbar som får fixa detta!

Lenny ville gärna gå ut under lunchen men jag hade en del att stå i så han fick nöja sig med trädgården.

Jag ville fixa färdigt julpyntet och eventuellt baka lite pepparkakor men tidsoptimisten i mig hade räknat fel på tiden. Det blev inget med det!
Jag lagade soppa istället.

Idag den nittonde december är jag tacksam för min säng, jag har sovit så gott sen jag kom tillbaka till Taverny. Fastän tågen går härutanför så sover jag som en stock. Jag börjar att känna mig lite mer utsövd.

Arton

Första dagen på jobbet efter semestern, det kändes bra, det var kul att träffa kollegorna igen. Det som inte var särskilt roligt var att släpa sig upp ur sängen klockan 06:00.

Jag klarade av att skanna av alla mina 350 mejls innan dagen var slut.
Det verkade som om allt hade gått som det skulle under min frånvaro.
Det hade inte hänt särskilt mycket men det fanns inget som väntade på mig heller. Skönt!

Vi hade Secret Santa på jobbet i år igen, men jag hade bestämt att inte vara med. Av princip lägger jag ner tid på att hitta en passande julklapp till personen vars namn jag har dragit, jag kollar med hens kollegor om jag inte känner hen. Det har de som dragit mitt namn inte gjort de två åren jag var med så i år bestämde jag att inte vara med. Det följer liksom med mitt beslut i att föra en mer hållbar livsstil med zero waste.
I och för sig hade de flesta valt en julklapp med omsorg men det var en person som fick en trädgårdstomte...

Idag den artonde december är jag tacksam för mitt arbete och min "karriär". Det har inte alltid varit lätt men jag har kommit till en plats i arbetslivet då jag vet vad jag är värd och att jag är en bra kollega och medarbetare. Däremot behöver jag lära mig att säga nej!

Sjutton

Det var fint väder när jag vaknade i söndags. Vi hade ett uppdrag att utföra under dagen: Köpa fönstret som ska sitta i väggen mellan sovrummet och badrummet och spotarna som ska sitta i taket.

Efter utfört uppdrag ville Matthias städa färdigt hemma, Lenny och jag flydde huset för att gå och slänga glasflaskor.

Lenny hade inte varit utanför trädgården på nästan en vecka så han var överlycklig. Däremot skjuts det ganska friskt i skogen i Domont (tror jag det är) och Lenny har blivit skotträdd på äldre da'r. Svansen åkte ner och han släpade sig fram, men det gick lite bättre när vi träffade en annan hund som han började leka med.

På eftermiddagen åkte vi till Matthias föräldrar för att fika och sen åkte vi faktiskt hem. Jag ville ta det lite lugnt innan min första dag tillbaka på jobbet.

Idag den sjuttonde december är jag tacksam för att vi har en Papy Maurice som kan hjälpa oss med att göra om vårt hus. Det är fint att ha en av våra familjer nära oss. Det bästa vore förstås att ha alla nära! 

Sexton

Tänk att man aldrig vänjer sig, jag tycker alltid att det är lika tråkigt och lite ledsamt att åka ifrån min familj, i det här fallet mamma...
Jag har bott i Frankrike i mer än 22 år men det går liksom inte över och i lördags var det likadant...

Bussen till Landvetter gick 12:50, 3 timmar innan planet gick, det passar aldrig in riktigt, men jag hade en bok och min iPad.

Planet var försenat igen, bara 35 minuter den här gången. Air France brukar vara i tid men den här gången får de verkligen bakläxa...

När flygvärdinnorna kom för att servera maten så fick jag välja mellan en smörgås med tonfisk eller en smörgås med tonfisk. "Jag äter inte fisk" svarade jag. "Nähä" sa flygvärdinnan, "vi har ingenting annat, men du kan få ett glas vatten." "Näe tack" sa jag. Tur att man inte väljer flygbolag efter matsedeln.

Matthias kom och hämtade mig och på vägen hem beställde vi pizza från La Fontaine, de bästa pizzorna i hela världen!
Fastän det är tråkigt att lämna mamma och Sverige så är det också skönt att komma hem!

Lenny blev överlycklig att se mig och jag blev mycket glad att se honom också! Han är allt bra söt!

Idag den sextonde december är jag tacksam för att jag vågade åka till Paris för att börja jobba på Disneyland den 11:e juni 1995. Det har inneburit en hel del uppoffringar och svårigheter men det innebär också att jag har hittat fram till min nuvarande liv och det känns som om jag äntligen har hittat dit jag ska!

Femton

Jag tänkte på att jag borde gå till banken precis innan jag somnade på torsdagskvällen.
Jag ringde min bankrådgivare och det visade sig att det var mycket enklare att gå in på banken direkt istället för att göra det över internet. Jag var tvungen att skriva under ett papper.

Sagt och gjort jag promenerade bort till banken och fixade till pappret.
Vid 13-tiden skulle vi träffa mammas kompis Birgitta för en fika.
Fika är en företeelse alldeles för underskattad i Frankrike, eller utanför Sverige i allmänhet.

Innan vi gick hem för att slappa och äta quornbullar med rödbetssallad (jag) och vegetarisk texmex (mamma) gick vi och handlade på ICA. Matthias blev alldeles galen i nougat när vi var i Sverige senast. Han åt och åt och åt. Självklart skulle jag köpa med mig ett par bitar. Mamma kom på den fina idén att köpa baknougat, det är ju exakt samma sak bara i en större förpackning!

Vi hann också med lite glögg, pepparkakor med grönmögelost och två skraplotter.
Vi vann inte de "utlovade" 25 miljonerna men vi skrapade hem två nya lotter!

Idag den femtonde december är jag tacksam för fika finns! Tänk en kaffe med varm skummig mjölk och bredvid på en tallrik ligger en ljummen färsk kanelbulle med pärlsocker och bara skriker: ÄT MIG, ÄT MIG! Fika alltså, här snackar vi Nobelpris eller Polarpris eller vad-som-helst-pris till den som har uppfunnit fikan!

Fjorton

Redan torsdag, tiden går så snabbt men samtidigt också så långsamt...
Jag hade bestämt en fika med mina kusiner men innan fikan ville mamma och jag ut en runda på stan för att köpa ett par julklappar till Matthias mamma och till Matthias. Jag ville se om Mandelmanns hade möjligtvis gett ut en bok också...

Vi hittade en fin tröja till Matthias, försäljaren ville väldigt gärna också "pracka" på oss ett par Zlatan kalsonger men jag förklarade att i Frankrike till skillnad från Sverige ger man inte bort underkläder såvida det inte är till sin fru eller man. En svärmor ger inte bort kalsonger i julklapp till sin svärson...

Dominique ska få ett par produkter från Löwengrip CC och en halsduk med leopard mönster. Det tror jag att hon blir glad för.

I år föreslog jag att Matthias syster, hennes man, Matthias och jag inte byter julklappar. Dels för att vi egentligen inte behöver något och inte de heller och sen så är det svårt att hitta på till någon som har allt.

Jag föreslog att vi skulle göra något tillsammans med barnen och hundarna istället. En söndagsutflykt med picknick vid havet, eller ett besök i en stad inte så långt härifrån...

Matthias syster tyckte att det var en jättebra idé. Jag tror de var ganska lättade också för att inte behöva stressa runt och leta efter något som passar oss.
Vi har naturligtvis köpt något till barnen. Tvättbara ritblock, vi tänkte också köpa ett spel som hela familjen kan spela tillsammans, om vi hittar något roligt.

Med mamma hade vi köpt vegetarisk färs för att göra panadillas och ha fredagsmys en helt vanlig torsdag.

Idag den fjortonde december är jag tacksam för att jag följde min instinkt och vågade sluta äta kött och fisk.
Det är ett av de bästa besluten jag har tagit i mitt liv.

Tretton

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva...

Jag har inte varit i Sverige under Lucia på de senaste 22 åren, jag försöker att se svenska kyrkans lucia i Paris men inbland blir jag så trött på att allt som har med Sverige att göra är så förbaskat dyrt. Det kostar 15€ för en vuxen för att se lucia i svenska kyrkan. Jag förstår att det kostar lite pengar men 15€! För en barnfmailj (jag tror priset ligger på 5€ för ett barn) med två barn blir det 40€ för en konsert på 40 minuter. Det är ju ganska saftigt, särskilt som man vet att lucia är något som utlandssvenskar verkligen vill se.

Hursomhelst, i år fick jag se Borås lucia 2 gånger och lucia på TV... Jag tycker att det är vackert och stämmningsfullt och jag tänker alltid på hur förväntansfulla vi var när vi var små och skulle lussa i skolan. Min bardomskompis Jessica och jag lussade också för alla stackars grannar.

Jag ville vara lucia och Jessica ville vara tomte och så blev det. Vi tyckte nog själva att vi var ganska bra!

Jag har letat efter en luciakrona i tyg (som många små barn har) för att jag vill överraska Matthias med ett lussetåg (om Lenny vill vara med annars blir det bara jag...). Jag vet att kronorna i tyg är relativt dyra men jag hittade dem inte i någon leksaksaffär och jag ville inte beställa på nätet, det skulle väl vara om jag « sprang » på en. Och det gjorde jag, men den satt på huvudet på en dam som jobbar på Myrorna. Jag frågade inte var hon hade köpt den men tänkte att jag kanske har tur och hittar en någonstans.

Efter en snabbtitt efter en jeansjacka på Myrorna (som vi inte hittade)  gick vi vidare till Ö&B och Arkens Zoo, klart att Lenny skulle ha en julklapp också!

Tuggben och torkad kyckling, och levergodis... Vi promenerade runt hela Knalleland och tittade på Ekohallen och Rusta och till sist handlade vi på Kvantum.

Mamma var slut som artist och tog bussen hem, jag tyckte att jag kunde gå hem istället. Jag skulle dessutom köpa glögg på Systembolaget.

Men innan Systembolaget så gick jag tillbaka till Myrorna och vad hittade jag där? Lucia kronan i tyg! För 20kr! Sen hittade jag en liten fin plåtburk med en tomte på också, 15kr! Snacka om fynd!

Idag den trettonde december är jag tacksam för glögg och pepparkakor och lucia! Jag är tacksam för min fina tyg luciakrona också! Kanske ska ha den till jobbet nästa år? Borde väl börja att sy en folkdräkt snart också! Ha ha!

Elva

Tänk att jag har varit så yr i huvudet, eller kanske bara avslappnad, att jag har vände på dagarna. Jag glömde bort måndagen!

Det hände i och för sig lite mindre den dagen än de andra. Vi skulle « bara » gå och handla på Ica Maxi. Sen skulle vi ju ta det lite lugnt också för resan till Varberg stundade ju på tisdagen.

Jag blir alltid lika fascinerad när jag går in i svenska mataffärer, det finns så mycket (det finns det i franska supermarché också, men inte samma saker...) grejor som jag skulle vilja smaka på och som jag undrar vad det är!

Sirap och keso och godisar som jag inte har ätit på jättelänge, julmust och nu fanns det vörtbröd, pepparkaka i brödform, kan det bli bättre?

Jag vill helst köpa allt, men det blir ju aldrig så, som tur är!

Jag hittade Mattias Kristianssons bok Välkommen till Vegoriket (jag älskar Mattias Kristiansson, han får allt att verka så enkelt) för 99kr, vilket klipp va?

Under veckan i Sverige blev jag minst sagt väldigt förtjust i Mandelmanns. Matthias (min) vill ju leva så, men jag vet inte om han vet hur mycket arbete det innebär.

Matthias drömmer om ett timmerhus i norra Kanada, där han kan smida knivar (heter det verkligen så?) och sälja... Jag får väl leva på bark och granskott då...

Efter Ica Maxi gick vi hem och myste lite, sen drog jag med mor ut på stan för att « kika » lite. Men det blev inget köpt den här gången heller.

Idag den elfte december är jag tacksam för att jag har fått upp intesset för matlagning och mat i största allmänhet. Jag läser gärna kokböcker och har en liggande på nattygsbordet vid sängen. Jag är också tacksam för vår trädgård. Jag vill prova att odla lite mer saker till våren. Potatis och sallad och så ska jag göra ett nytt försök på tomater. Det blev en totalflopp i år!

Tolv

I tidsdags hade vi tid för en besiktning på stugan i Träslövsläge med en kille från försäkringsbolaget. Det har varit översvämmning tre gånger nu på hösten och vi var oroliga för att vattnet hade gått upp i trossbotten.

Vi hade tid klockan 11:00 så det var till att masa sig upp klockan 07:00 och ta tåget halv nio. Vi var framme vid 10:00 och bussen gick strax efteråt så vi var framme i god tid. Trots att Varberg ligger precis vid havet var det mycket snö, vi fick pulsa fram.

Jag har inte varit i Träslövsläge på säkert 25 år på vintern och det var fint att se hur annorlunda en plats kan se ut på vintern.

Besiktingskillen kom och borrade hål i golvet på två ställen för att mäta fuktigheten. Till vår stora lättnad så fanns ingen fukt i stugan, någonstans.

Vi hade bestämt att besöka Varberg lite innan vi tog tåget hem till Borås igen. Det blev Akademibokhandeln där jag fick en present för att jag inte kunde utnyttja medlemsrabatterna eftersom jag bor utomlands. Det var lite som hos tandläkaren, jag fick välja ett bokmärke... Jag valde ett med en liten hund på!

Vi åt lunch på Café Mignon (hur kan man döpa ett kafé i Sverige till Mignon, ingen kan ju uttala det...) och det var verkligen gott! Inte särskilt dyrt heller.

Efter lunch och lite promenad på sta’n gick vi till stationen för att ta tåget. Det visade sig att tåget var inställt, ersatt av buss.

Ett träd hade fallit över ledningarna och bussen var tvungen att köra in på varenda liten ort på väg till Borås.

Det tog över två timmar och jag som ville hem för att se Borås Lucia krönas. Men vi hann hem, hästen som skulle dra vagnen med Lucia och tärnorna runt Stora Torget var försenad så vi hann med både glögg och pepparkakor och Luciatåget.

Idag den tolfte december är jag tacksam för att Mormor Märta och Morfar Evert köpte stugan i Träslövsläge  där jag har fått vara i alla somrar under min barndom.

Tio

Andra advent och första dagen i Borås och snö!!

Vi vaknade upp till ett underbart vinterlandskap och det stod gammaldags julmarknad i Ramnaparken på schemat.

När vi väl hade paltat på oss så tog vi en tur ner till Stora Torget för att titta på miniluciorna som skulle komma i parad från Hötorget.

Det var ett par lucior och några pepparkaksgubbar men det blev inte ens så många så att de kunde dansa runt granen... Inte ens med de jultomteutklädda hundarna räckte det... Men söta var de!

Efter det gick vi vidare till Ramnaparken. Det var så fint och stämmningsfullt, en riktigt underbar julmarknad.

Vi gick från stånd till stånd och tittade på allt från himmel till jord. Det var lite dyrt och vi hittade inget som vi behövde eller ville ha så vi gick och fikade på Gästiscafé. Där fanns ostmackor, lussekatter, glögg, kaffe, klenäter... Dessutom spelade ett gäng « äldre » människor lite traditionella julsånger.

Efter fikan gick vi in i Ramnakyrkan och väntade på Borås Lucia.

Jag är döpt i Ramnakyrkan och jag tror inte att jag har besökt kyrkan så många fler gånger efter det, den är oerhört vacker, tak- och väggmålningarna är fantastiska!

Vi gick tillbaka till centrum och när vi var inne på Indiska pratade damen i kassan om att det skulle pågå ett lussesim i Viskan. Nähä, sa vi det finns ju inte en möjlighet att simma i så kallt väder! Joho då! När vi kom fram till Stadsparken såg vi ett gäng utklädda stollar som kom springande mot bron mot busstorget. Och mycket riktigt, de slängde sig i Viskan. Det var så strömt och kallt att de nÄstan inte kom nångonstans. Vi frös med dem på land!

När vi kom hem kollade vi var det var för lopp, Lucia swimrun heter det. De höll till vid Kypesjön tidigare men i år gick det i Stadsparken.

50m simmning i Viskan och 850m löpning. Detta upprepas 6 (!) gånger! 695kr kostar det att delta, 300kr mindre är marathon i Paris! Usch!

Idag den tionde december är jag tacksam för att jag har varma kläder och inte behöver frysa. Jag har turen att kunna köpa mig kläder om det skulle behövas. Vi kan också värma upp vårt hus och har en varm säng att få sova i. Det är inte alla som kan det.

Nio

Så var det äntligen dags. 13:45 skulle flyget mot Landvetter ha gått, men det var kallt och lite snö så när jag kom till Charles de Gaulle efter att ha sagt hejdå till Papy Maurice och pojkarna så annonserades mitt flyg ut 14:10. Vi hade ju naturligtvis åkt lite tidigare så jag checkade in redan 11:45.

Efter ett tag annonserades flyget ut klockan 14:55, då var risken mycket stor att jag inte skulle hinna med bussen som jag hade biljett till klockan 17:40.

Jag pratade med mamma för att fördriva tiden och för att berätta att hon inte behövde komma till Resecentrum klockan 18:10.

Flyget blev försenat till 15:30, det var en stackars utvisad person från Irland, planet kom från Dublin, som polisen på Charles de Gaulle inte mötte upp som försenade flyget ytterligare.

När vi väl satt på planet gick allt som smort. Jag satt jämte en kinesisk tjej som jobbade oförtrutet på sin dator och förbrukade näsdukar och torrsavetter till datorskärmen medan jag läste Zero Waste France bok.

När vi landade på Landvetter så hade naturligtvis bussen till Borås gått så jag köpte en ny biljett till bussen som skulle avgå klockan 19:00.

Jag hade ju beställt snö till min ankomst och den började falla redan på lördagskväll.

Det kändes fint att vara tillbaka i Sverige igen, jag behöver en liten paus för att samla ihop mig och få ny kraft!

Idag den nionde december är jag tacksam för snön som faller. Som jag har längtat efter dig! Du bäddar in allt i ditt täcke och lyser upp december mörkret.

Åtta

Fredag, hurra, sista dagen innan semestern! Den första semestern sen i augusti. Som jag har väntat! Som vanligt så bad man mig att göra en del saker som inte jag hade räknat med men det skickade jag vidare. Jag jobbade hemma och det var så skönt!

Jag hade inte packat och så hade jag lovat Matthias att göra hans nya favorit rätt: Blomkålslasagne

Det tar lite tid men den rostade blomkålen och den hemgjorda bechamelsåsen blir så jäkla goda så det är det verkligen värt!

Jag började att packa väskan under tiden som lasagnen stod i ugnen. Det är otroligt vad jag har blivit slö! För ett par år sedan började jag packa en väskan innan jag skulle åka men nu, alltså om jag börjar att packa dagen innan så har jag tur... Hur jäkla lat får man lov att bli? Eller jag kanske bara börjar att slappna av?

Idag den åttonde december är jag tacksam för att jag får lov att jobba hemifrån två dagar i veckan, det är verkligen en fantastisk fördel som vi får av vårt företag.

Sju

Torsdag var min sista dag i Châtillon på två veckor, det kändes så bra!

Jag hade skrivit upp allt som skulle göras, så det inte var något som ska glömmas av. För en gångs skull åt jag lunch med kollegorna i vår matsal, det blir inte så ofta eftersom det inte finns så många vegetariska alternativ.

På kvällen skulle jag till Makesense lokal med Pauline som hjälper mig på jobbet med min zero waste utmaning. Vi skulle lära oss mer om project ledning av ett zero waste projekt i professionnel miljö. Det var verkligen jätteintressant och vi träffade mycket motiverade relativt unga människor.

Jag kom hem ganska tidigt med en massa idéer i bagaget!

Idag den sjunde december är jag tacksam för att jag kan ta mig tid till att fördjupa mig i ekologi, cirkulär ekonomi och hållbar livsstil. Mina val i livet gör att jag kan!

Fyra

I måndags började jag dagen med frukost tillsammans med Jessica som vanligt kan man nästan säga.

Det är oftast den enda tiden vi får tillsammans. Annars är det alltid nån lustigkurre som klämmer in ett möte mellan tolv och ett!

 

Den här sista veckan har verkligen tagit musten ur mig. Det som verkligen slog spiken i kistan var testet som vi gjorde på natten.

Det har naturligtvis varit en del att göra också eftersom de flesta tror att jag är chefens ersättare när han är på semester. Jag håller i en del saker men inte allt! Nån måtta får det vara!

Efter jobbet skulle jag till La Maison Zéro Déchet som ligger vid Sacré Cœur. Det var en konferens för att bli ambassadör för Zero Waste.

Jag hade aldrig varit där tidigare och det var en upptäckt. De säljer lite zero waste prylar, böcker och annat. Man kan även fika där.

Nu var konferensen ganska sent på kvällen så kaféet var stängt vad jag kunde se.

Jag köpte Zero Waste France bok som jag har gått och tittat på ett tag. Jag är på jakt efter mer fakta för att kunna kontra alla dumma kommentarer man får.

Konferansen var mycket intressant, det var mycket yngre (under 30 år) människor där och det gör mig både glad och hoppfull!

Vad tacksamet anbelangar idag den fjärde december, så är jag tacksam för mina vänner. Jag har kompisar som jag inte har träffat på flera år men så ses vi eller så hörs vi på telefon och då är det som om vi sågs igår. Jag vet vem som kommer att ställa upp för mig villkorslöst och de vet också att de kan ringa mig när som helst. Vänner är bland det viktigaste som finns i livet.