Lördag i förorten

Jag drog med vår motvillige hundlurk ut på promenad i skogen idag. Solen sken från en klarblå himmel, det var kallt och luften frisk, det kändes nästan som vår i luften när man gick i solskenet, då kan man bara inte stanna inne.

När han väl förstod att vi skulle till skogen började Lenny nästan galoppera. Han såg så glad ut, som en kalv på grönbete, det gjorde att mitt hjärta sjöng.

Vi var ute och gick i skogen i 1,5 timma. Det tar 10 minuter att komma upp till skogen och det är väldigt brant uppför så vi (iallafall jag) var väldigt varma när vi väl var uppe.

Det var inte många människor där så jag fuskade med ansiktskyddet, vilken befrielse att kunna andas riktigt!

När vi kom hem igen blev det kaffe och ett torkat kycklingbröst, ni kan ju gissa vem som fick vad.

Jag upptäckte också att Lenny har börjat att posera för mina bilder. Visserligen oftast med rumpan mot objektivet men nu gömmer han sig iallafall inte.

Kolla bara in dagens bild från vår underbara skogspromenad! Det var inte alls meningen att han skulle stå där men vem kan motstå en sån här goding?

Surgubben Lenny

Han må vara en sur gammal gubbe som kräver att vi ska lyda hans minsta vink och önskan men han är också en hund som har mycket humor och som livet skulle vara väldigt tråkigt utan! En familjemedlem som tar plats och som är vårt allt!

På tal om allt, Lenny äter allt, kattmat, hundmat, tomater, gurka, gips, frigolit, ... You name it! Det enda han vägrar är sallad och blåbär. Jämfört med gips så är ju blåbär skit, inte sant?

För att han inte ska äta upp vår nya isolering (näe, jag skojar bara...) och för att han ska må så bra som möjligt så köper vi fin-torrpluttar. Inga snabbköps pluttar utan bra ekologisk hundmat utan tillsatser och annat skräp.

Vi var hemma hos kompisar för ett par månader sedan och då fick Lenny smaka på deras hunds torrpluttar. Vi skulle egentligen inte äta middag med dem men det blev så till slut. Lenny tyckte JÄTTEmycket om Blacks pluttar och de visade oss var de köper maten. Black är en ännu äldre surgubbe, men som är vid mycket god vigör och far runt som ett torrt skinn!

Lennys nuvarande pluttar håller på att ta slut så jag beställde hem 15kg lyxpluttar idag. Anka och potatis (frukt och andra grönsaker ingår också) med 10% fett.

Jag såg att de även sålde tillskott för hundar. Det är gjort på Yucca och det ska tydligen vara antiinflammatoriskt, den hjälper att rensa lever och njurar och stärker leder. Det som jag är mest orolig för att Lenny ska lida av senare i livet är höftdysplasi eller problem med lederna. Han skakar ibland i bakbenen och jag såg att han även skakade lite i vänster framben idag. 😔

Är det någon som har en hund av modell äldre som redan har provat att ge tillskott? Jag vill ju inte ge honom tillskott om han inte behöver.

Jag beställde bara lyxpluttarna för att se om allt går som det ska med leveransen. Jag kanske får fråga veterinären om råd nästa gång det är dags för vaccin angående tillskott.

Bilden är från när vi var i Savoie 2018 och vi var ute på tur! Ni ser ju hur stackar'n lider!

När man är kär

Lenny är kär!
Han är så kär i vår nya husgäst. Hon älskar djur, har två katter och en häst, och tur är väl det!
Han lämnar inte hennes sida, vill vara nära, nära, HELA tiden.
När hon jobbar sitter han bredvid på golvet och tittar kärleksfullt på henne.
Igår eftermiddag åkte hon och tog hand om sin häst och det var slutet på livet för Lenny. Han låg och skrek och ojade sig i sin korg och vägrade att gå upp.

När hon kom tillbaka var livet en fest igen!

Häromdagen fick han dessutom en present, flera tuggleksaker och en repknut i bomull. Leksakerna höll inte 2 timmar (det var sammanlagt 5 stycken), den enda som finns kvar är repknuten. Det är ett mycket gott betyg när han tillverkar 1000 bitars pussel av sina presenter.

Imorse fick jag en liten förströdd hälsning; "Jasså, jaha är det du... Javisst ja, du bor ju också här..."
Känns bra att han känner igen mig iallafall! 😐

Vår husgäst behöver muntras upp lite ibland; det är ju inte alltid lätt när livet ställs på ända och då är Lenny den perfekte varelsen för jobbet. Han skuttar omkring och krumbuktar sig och framkörallt ger han en massa kärlek!

En stor dos hundterapi som är bra för själen!
Såhär kan man hitta honom när andan för att lufta baken faller på...

  

Tio

Andra advent och första dagen i Borås och snö!!

Vi vaknade upp till ett underbart vinterlandskap och det stod gammaldags julmarknad i Ramnaparken på schemat.

När vi väl hade paltat på oss så tog vi en tur ner till Stora Torget för att titta på miniluciorna som skulle komma i parad från Hötorget.

Det var ett par lucior och några pepparkaksgubbar men det blev inte ens så många så att de kunde dansa runt granen... Inte ens med de jultomteutklädda hundarna räckte det... Men söta var de!

Efter det gick vi vidare till Ramnaparken. Det var så fint och stämmningsfullt, en riktigt underbar julmarknad.

Vi gick från stånd till stånd och tittade på allt från himmel till jord. Det var lite dyrt och vi hittade inget som vi behövde eller ville ha så vi gick och fikade på Gästiscafé. Där fanns ostmackor, lussekatter, glögg, kaffe, klenäter... Dessutom spelade ett gäng « äldre » människor lite traditionella julsånger.

Efter fikan gick vi in i Ramnakyrkan och väntade på Borås Lucia.

Jag är döpt i Ramnakyrkan och jag tror inte att jag har besökt kyrkan så många fler gånger efter det, den är oerhört vacker, tak- och väggmålningarna är fantastiska!

Vi gick tillbaka till centrum och när vi var inne på Indiska pratade damen i kassan om att det skulle pågå ett lussesim i Viskan. Nähä, sa vi det finns ju inte en möjlighet att simma i så kallt väder! Joho då! När vi kom fram till Stadsparken såg vi ett gäng utklädda stollar som kom springande mot bron mot busstorget. Och mycket riktigt, de slängde sig i Viskan. Det var så strömt och kallt att de nÄstan inte kom nångonstans. Vi frös med dem på land!

När vi kom hem kollade vi var det var för lopp, Lucia swimrun heter det. De höll till vid Kypesjön tidigare men i år gick det i Stadsparken.

50m simmning i Viskan och 850m löpning. Detta upprepas 6 (!) gånger! 695kr kostar det att delta, 300kr mindre är marathon i Paris! Usch!

Idag den tionde december är jag tacksam för att jag har varma kläder och inte behöver frysa. Jag har turen att kunna köpa mig kläder om det skulle behövas. Vi kan också värma upp vårt hus och har en varm säng att få sova i. Det är inte alla som kan det.

Fyra år

Idag är det fyra år sedan Matthias och jag hade vår första date.
Det har hänt en hel del på fyra år!
Från att inte vilja bo ihop så har vi köpt ett hus tillsammans! Tiden har gått fort och ändå känns allt som hände innan väldigt långt borta.

Vi har firat med hamburgare och en öl, det är mer vi än champagne och gåslever! Matthias ville ha potatismos till sin burgare och vad gör man inte för kärleken?

Efter att Lenny väckte oss med sitt eviga skällande klockan 08:30 kunde jag naturligtvis inte somna om.

Jag har inte haft sådär väldigt mycket annat i huvudet än mitt arbete de senaste två månaderna och imorse kom jag på att min guddotter fyllde tre år igår och hennes födelsedagskalas är imorgon...
Vi pep iväg snabbt som attan för att köpa en present, det är ganska lätt för hon älskar kaniner, ALLA kaniner!
Jag köpte en liten kanin som firar sin födelsedag i serien Sylvanian Families. Hon fick ett "dockhus" i den serien förra året.

I eftermiddags plockade jag ner Halloween dekorationerna, strök tvätt och sen blev jag så trött att jag tog en liten eftermiddagslur.
Matthias glömde att väcka mig så jag sov i en och en halv timma, men det var väl för att jag behövde det.

Ikväll sitter vi och pöser i soffan och är allmänt glada!

Dagens bild är på de kokta potatisarna som blev mos...

Kompiskväll

Igår blev det en kort arbetsdag för mig, eftersom det var helgdag i onsdags tog många ledigt torsdag och fredag.
Jag hade inga som helst skrupler att gå från jobbet klockan 16:30!
Det har blivit så mycket långa kvällar och dagar att jag är på vippen slutkörd och det gör ju ingen gladare att jag inte kan jobba om jag blir sjuk!

Igår åt jag lunch med ett par kollegor från kommunikation och personalavdelningen som jag har jobbat ihop med men inte känner särskilt väl. Det var jätteroligt! Jag ska verkligen försöka att träffa och äta lunch med lite människor på jobbet som jag inte känner så bra för man kan ju faktiskt råka på mycket trevliga typer!

Det blir lite annat än att tjata IT med geekarna från min avdelning.

Efter jobbet åkte jag till La Défense för att träffa Isabelle och Nicolas.
Vi försöker att träffas mer regelbundet nu. Vi har känt varann i över 15 år och träffades på jobbet.
De är två av mina bästa vänner och även om vi inte träffas så ofta så vet jag att jag kan alltid lita på dem och att de alltid ställer upp.

Nicolas ska bli pappa om en månad så den stackar'n är nervös och har knappt tid till något annat, men Isabelle och jag ska baka pepparkakor tillsammans i år. Hon har fortfarande inte varit hemma hos oss ännu och nu är det banne mig tid för det!

Dagens bild är från La Défense såklart...

Dominiques Födelsedag & fjanten

Igår fyllde Matthias mamma år! Barnbarnen är på semester med farmor och farfar så Matthias föräldrar, hans syster och hennes man och Matthias och jag gick ut på restaurang för att fira!

Det fanns en massa goda vegetariska saker på menyn, så jag valde en hamburgare! En riktigt fin grönsaksburgare med broccoli i! Mums! Det var jätte mysigt. Efter restaurangen gick vi ut en promenad med Lenny!

Innan vi gick på restaurang var vi på jobbet...
Min chef och jag tog ett snack med fjanten aka snorkråkan!
Naturligtvis slingrade han sig undan och visst jobbade jag bra och de ville absolut inte att jag skulle sluta göra det jag gör. Jo tjena, men då är jag ju projektledare, eller... Jo, teknisk projektledare!
Efter mycket tjafs, han stakade sig, var generad och visste inte riktigt vad han skulle säga så kom vi fram till att jag behåller mitt ansvarsområde men att det kommer en till projektledare som är operationell och inte teknisk, dvs. hon gör allt som jag inte vill göra... He he!
Min chef gjorde verkligen snorkråkan generad och för det är jag honom evigt tacksam!

Det var mycket skönt att gå på restaurang efter det!
Jag var så upptagen att jag helt glömde av att fotografera.
Bilden är från promenaden till tågstationen på morgonen, ljuset och temperaturen var underbara!

Näe...

...det har inte varit någon särskilt trevlig dag...
Jag vaknade och skulle fixa lite saker, bland annat betala lite räkningar. Jag kollade mitt bankkonto och upptäckte att någon vänlig själ hade använt mitt kort i Budapest förra onsdagen för att dricka cocktails på Buddha Bar för 70€.
Det känns sådär... Jag gjorde opposition på kortet, saken är ju bara den att vi tänkte åka till Sverige nästa lördag. Undra om jag hinner få mitt nya kort tills dess?

Det går väl alltid att ordna med vårt gemensamma VISA kort men fasiken alltså.
Vi upptäckte ett stenskott i vindrutan på Dustern igår också...
Med jobbincidenten blir det 3 bajs-grejor så det borde vända nu!

Ska jag vara riktigt ärlig så har jag en jäkla tur, jag lever ju med två av de bästa individerna i världen, kan man begära sådär hemskt mycket mer?

För att illustrera lite bättre när jag säger två av de bästa individerna i världen kommer dagens bild på en av dem!
Han fick en present idag men så gjorde han illa sig i benet/tassen (han är inte särskilt försiktig av sig) så det blev inte så mycket lekt efter den här bilden.
Vi ska till veterinären på tisdag för den årliga kollen och då ska vi be honom kika på benet/tassen om han fortfarande har ont.

Han är iallafall världens i särklass härligaste hund!

Besviken

Idag blev jag en projektledare utan projekt!
Man hade bestämt för en vecka sedan att programmet jag jobbar med skulle byta ledare. Jag har två av programmets sex projekt som jag är ansvarig för och idag fick jag reda på genom ett mycket klumpigt mejl att det var någon annan som har tagit över ansvaret.

Jaha, vad roligt och vad ska jag göra då? Jo jag har blivit "medarbetare". Näe, jag tror inte det...
Programledaren har inte sagt något till mig fast han har vetat det sen förra veckan.
Jag fick inte ens presentationen där den nya organisation presenterades. Så fegt! Jag har inga klagomål, ingen har sagt att jag inte gör mitt arbete som jag ska, så detta var en total överraskning. Inte ens min chef visste om det, och han blev fly förbannad.

Först blev jag väldigt ledsen och besviken, men det kändes lite bättre efter att jag hade pratat med min chef så jag vet att det finns en lösning, flera lösningar faktiskt.
Men jag är fortfarande väldigt besviken.

Jag ska prata med min chef på måndag igen och sen skulle jag gärna vilja berätta för programledaren vad jag tycker om hans fasoner. Lugnt och sansat och sakligt men man behandlar inte människor så och det tänker jag säga. Sen tänker jag tacka nej till "ansvaret" som medarbetare, om inte min chef säger något annat.

Detta har överskuggat min dag ganska mycket men när jag kom hem gick Matthias och Lenny och jag ut en tur i skogen för att andas lite.
Vi skulle egentligen åka till havet imorgon men det ska regna så vi stannar nog i Paris regionen. Fontainebleau tror vi.

När jag gick hem från tåget och var mer än nedslagen hittade jag plötsligt en puttekula...
Först förstod jag ingenting men det betyder förstås att börja på en ny kula!
Spännande va? Dessutom så är min kalender nästan tom nu när jag inte har några mer projekt...
Jag ser mycket framemot min semester!

Dagens bild blev förstås på min nyfunna puttekula!

Rötter

Idag är det 6 år sedan min far gick bort... Redan... Det känns både som om det var igår och för ett helt liv sedan.

Jag tar alltid fel på ett år, jag tror att det var 2012, men det var 2011. Jag skulle så gärna vilja visa honom hur jag har det idag, vem jag har blivit och att jag mår bättre än någonsin.

Jag tror att han skulle gilla Matthias och Lenny och jag tror att han skulle gilla vårt hus.
Det är svårt att förlora någon men jag tror att det är värre när man förlorar ett barn, sin man / hustru eller en förälder.
Jag har varit väldigt förskonad i livet och jag har bara förlorat min far, men det gör det inte lättare.

Vi hade vackert väder idag och den spenderades i trädgården.
Matthias malde ner alla grenar från förra veckans trädgårdsarbete och jag planterade om jordgubbsplantor som överlevde vintern och sen så la jag spånet som kom från maskinen som Matthias använde runt mitt magnoliaträd och hallonbuskarna.
Jag sådde lite basilika frön som jag hoppas tar sig.

Nu är jag slutkörd, igen... Det är verkligen tröttsamt att jobba i trädgården.

Dagens bild är på mina rötter som jag grävde upp när jag planterade om min timjan och gräslök. Det får symbolisera mina rötter i Ungern som är pappa och mina rötter i Sverige som är mamma!

Fullmåne meditation & skogsvandring

Idag har jag träffat mina 1/3-dels kusiner och så har vi vandrat upp på Ryaåsar.

Det var fullmåne precis klockan 15:54:49 och vi ville passa på och meditera och rena våra sinnen.Jag behövde verkligen tanka kärlek och energi så detta ville jag absolut inte missa!

Vi tajmade in slutet på vår jordankrande meditation när klockan slog 15:54:49! Sen renade vi våra sinnen. Jag blev alldeles snurrig men det kändes så bra! Till och med solen tittade blygsamt fram.

Efter det drack vi te och åt lite vindruvor och tjatade, tänk att de tjatar lika mycket som jag! Det är så roligt att vi har hittat varann igen.

Efter vår ceremoni gick vi en promenad i skogen, det var tyst och vackert. Det låg lite snö kvar här och där. Stenar och trädstammar täckta av mossa. Det var fantastiskt vackert och trolskt.Sen ville vi tjöta ännu mera så det blev en kopp te till. Tiden gick så fort och vi hade inte avhandlat allt så vi ska träffas igen i veckan. Champagne och kundalini yoga ska det bli! Hurra!

Imorgon ska vi åka och köpa en dammsugare till mor och sen ska vi fixa en surfplatta och nya simkort. Simkort till telefonen, inte till badhuset! 

Jag är relativt utvilad nu och inte stressad för fem öre, livet är gott! Och jag har en veckas semester kvar, underbart.

Visst ser det underbart trolskt ut? Och tystnaden... Fantastisk!

95-års kalas

Idag har jag träffat mammas alla kusiner på moster Sveas 95-års kalas.

Det är så sällan som vi träffas alla tillsammans och det var verkligen roligt.

Många roliga minnen som delades och vi skrattade mycket. Det vore roligt att kunna träffas HELA tjocka släkten, men det finns nog inget ställe som är stort nog, om vi inte hyr Friends Arena då.

Annars har jag varit ute "på stan" och tittat lite, Mattias Kristianssons nya kokbok slank ner i väskan. Jag tänkte laga lite mat till mamma medan jag är hemma i Borås.

Jag var och frossade i alla vego produkter som finns i snabbköpet, säger man snabbköpet nu för tiden förresten?

Det finns ju ALLT! Imorgon ska vi (läs jag) fixa lördagsmys med vegetariska tacos/tortillas.

Jag lämnade hunden i Paris men där mamma bor har en liten tjock skata flyttat in. Han bor på grannens lampa där han sitter och kurar. Jag såg den ute på Gågatan när han pickade i sig pommes frites, det är väl därför den är så nedrans tjock, helt klotrund.

När grannen hade lagt ut staniolpapper för att skrämma bort honom byggde han ett litet bo och tyckte det var jättemysigt.

Jag tänkte gå ner och fixa en kir och titta till skatan.

Vilka fantastiska lägesrapporter det blir från Sverige! Det blir nog bättre imorgon, låt oss hoppas det!

Bilden är på en av Borås stoltheters emblem, min morfars favorit fotbollslag Norrby IF! Det var i deras klubbstuga som 95-års partyt! 

I köket

Idag har jag spenderat merparten av dagen i köket. Efter lite städning i källaren, Castorama (jo, jag vet...) grönsaksmarknad och Auchan började jag göra Matthias citron och marängpaj. Det är ett jäkla slit med 3 moment: Paj degen, citronkrämen och till sist marängen. Tre olika "gräddningar" men fint blir det och gott tydligen...

Jag provade ett nytt recept idag, blomkålscurry med kokos. Det blev gott men jag tyckte att blomkålen blev lite sönderkokt så jag får prova att koka den lite kortare tid nästa gång. N i hittar receptet här.

Vi körde champagnen som vi skulle ha druckit på Matthias födelsedag till för drink och genom hela middagen ikväll istället.

Hela den här veckan har Matthias varit på semester och han har gjort om i källaren med sin pappa.
De har målat väggarna vita och isolerat taket, de har satt upp nya hyllor och flyttat runt allt vi har i källaren.

Det har blivit jättefint och nu har jag ett ställe för att förvara alla mina dekorationer, jul, påsk halloween, ...

Imorgon blir det nog lite mer tid i köket, jag vill prova en no bake cheesecake  och sen måste jag nog göra en banankaka för att inte förlora bananerna...
Men först blir det brunch med pannkakor och fruktsallad!

Dagens bild är på moment två i citron och marängpaj följetongen.

Alla Hjärtans Dag

Det har väl inte undgått någon att det är Alla Hjärtans Dag idag...
Vi firar inte sånt men lite champagne skadar ju aldrig, så jag gick och köpte en halv flaska under lunchen.

Annars var det roligt att gå tillbaka till kontoret idag för att träffa mina kompisar.
Mitt årssamtal ägde inte rum idag till slut. Min gamle chef sköt fram mötet tills på fredag.

Imorgon jobbar jag hemifrån igen, det är verkligen skönt! Promenad med Lenny och ny joggingtur hoppas jag på!

Nu är det snart dags för sängen men innan dess önskar jag er en fortsatt: (med en tjusig potatis och lite ljus)

Lunch med en kär vän

Idag kunde vi äntligen äta lunch Joëlle och jag!
Joëlle är en av mina tidigare kollegor från ett av mina tidigare jobb men som jag umgås med utanför jobbet.
När man flyttar till ett nytt land eller kanske ny stad så blir de första vännerna ofta de som man jobbar ihop med, iallafall med lite tur.
Nästan alla mina vänner i Frankrike är tidigare kollegor.

Joëlle och jag har känt varann i 6 år, hon går i pension i maj så vi kommer inte att ses mer på jobbet men hon bor knappt 5 minuter i bil från där vi bor så det borde inte göra någon större skillnad.
Vi skrattar alltid när vi är tillsammans, även när det mesta är skit. Hon har ett sånt smittande skratt att man blir alldeles bubblig inuti.
Hon ska ut och resa för hennes dotter ska gifta sig i utlandet men när hon kommer tillbaka ska vi äta middag hemma hos oss!

Annars har det mest varit kallt och fuktigt idag. Plus att jag blev lite arg också. Men det gick över ganska fort.

Joëlle och jag hade på oss våra finaste kängor så det var vi ju tvungna att föreviga på dagens bild.

Mitt livs semester del II

Det var underbart att äntligen få sätta sig i den luftkonditionerade bilen och luta sig lite tillbaka när Norbie kryssade mellan motorcyklar, lastbilar och jeepneys.
Vi hade hyrt en lägenhet i Makati de fyra första nätterna. Makati är vad man skulle kunna kalla ett av de "finare" områdena i Manilla.

Joanne och jag delade rum, hon hade redan förvarnat mig om att hon snarkar så jag hade förutseende nog tagit med ett par riktiga "apoteksöronproppar". Halleluja, det var verkligen en välsignelse, hon snarkar så väggarna skakar (jag glömde propparna en natt...). Men hon är också världens bästa roomie.
Suzies sambo Jeff och Heather (little H kallar jag henne för att hon är så liten) hade gått och lagt sig när vi kom så det blev lågmält prat och fniss innan vi knöt oss för natten.

På fredagmorgonen hade vi beställt massage, mani- och pedikyr i lägenheten innan vi skulle träffa en kompis som bor i Manilla för lunch.
Massagedamerna kom aldrig, däremot kom manikyrdamen, en superkvinna! Rolig och väldigt duktig!
Jo, Suzie och jag fick händer och fötter masserade, filade, inoljade och naglar målade. Vilken lyx!

Efter en mycket svår första morgon blev vi skjutsade till Manilla intramuros där Fi jobbar.
Naturligtvis fick vi en rundtur på företaget och sedan blev det lunch på en restaurang i ett nybyggt hotell med utsikt över hela Manilla.

Under lunchen kom vi på att vi måste ju växla lite pengar, men det var fredag och banken stänger klockan 15.00. Fi ringde till sin PA, en fantastisk kille, det skulle vara bra att ha en William då och då.
De bad helt sonika banken att hålla öppet lite längre så att vi skulle hinna växla! Jag trodde inte mina ögon eller öron!
Det var väl då som jag förstod att "Ma'am Fi" är någon att räkna med i Manilla.

Vi möttes av idel vänliga människor, jag väljer att tro att det ligger i deras natur och alla filipinos (filipinare låter lite konstigt...) som jag har träffat under mina två och en halv vecka i Filippinerna var verkligen fantastiskt vänliga, hjälpsamma och trevliga.

Utan jetlag i sikte åkte vi hem till lägenheten som låg nära Greenbelt, Glorietta och ShoeMart.
Shoppingcenter i en storlek jag aldrig har upplevt tidigare. Vi tog en tur för att kika lite. Jag hade bland annat fått i uppdrag att ta med en Starbucks mugg till en av mina väninnor i Paris.
I shoppingcentren finns ALLT vilket jag som turist kan tycka är lite tråkigt och billigt är det inte heller.
Jag undrar vem som egentligen handlar där förutom turisterna då. Jag har tittat lite på medellönen och den ligger på ungefär 60Kr om dagen. Inte mycket att hänga i granen.
Som tur är kan man ju lägga på lite extra med dricksen.

Dagen avslutades för min del i poolen som låg i anslutning till lägenheten. Fint att ligga på rygg i polen och lyssna på storstadens ljud och titta på de få stjärnor som lyste starkt nog för att synas genom all ljusförorening.

Mina bästa kompisar näst efter Jo...

Här får jag min pedikyr...

Utsikt från takterassen på Bayleaf

Pesos som vi fick växla efter stängningsdags

En del av poolen som jag gärna flöt i...

Slut innan det har börjat

Jag var hos läkaren idag, inte min husläkare utan en annan, specialist på dykning.
Jag gjorde mitt provdyk med tuber i Filippinerna efter att ha längtat i över 33 år.

Jag lusläste Jean-Yves Cousteaus bok "Den tysta världen" tillsammans med min far säkert 15 gånger. "Näe, läs inte den, det är en bok för döva" sa mormor när pappa hittade den i hennes bokhylla.

Provdyken i Filippinerna blev en revelation för mig, det var lika fantastiskt som jag alltid hade föreställt mig! Jag blev kär!

Varför jag väntade så länge vet jag inte riktigt. Det blev liksom aldrig av. Och nu när jag äntligen har möjligheten stack en människa hål på den drömmen på det mest otrevliga sätt men kan tänka sig.

Jag fick en pneumothorax, eller en kollapsad lunga om man hellre vill prata klarspråk, för 12 år sedan. Mycket oväntat och mycket smärtsamt. Jag hade inte sett insidan av ett badhus på säkert 5 år och hade inte utsatt mig för några fallskärmshopp eller liknande. Däremot hade jag en ganska svår halsinfektion som gjorde att jag hostade väldigt mycket. Som om inte det vore nog så blåste jag upp en luftmadrass, en sån där riktigt tjock en. Lyckad kombination eller hur!
Detta ledde till att min högra lungsäck tappade fäste med lungan och lämnade ett 1cm stort mellanrum där syre kom in.

Jag blev opererad med sugdränage, och fick sedan behandlig i 5 dagar och sedan var jag i stort sett fit for fight igen.
Vid åter besöket frågade jag läkaren, en pneumolog vid ett att Paris mest ryktbara sjukhus, om jag skulle kunna dyka med tuber. "Jo", sa docteur François, "men du ska nog se till att inte dyka för djupt. 10m är nästan max".
Hurra tänkte jag, jag kan faktiskt ta det där dykcertifikatet om jag vill!

Hurra tänkte jag tills idag.
"Näe du", sa docteur Lefranc (han bär sitt namn lite väl bra), "det blir inget dykande här. Sätter du en tub på ryggen dör du. Låter du bli, lever du länge." Och det var det läkarbesöket.
Han undersökte mig inte ens, ville inte höra hur lungkollapsen dök upp, hur svår den var eller hur jag blev behandlad.
5 minuter på hans mottagning och jag sprang ut tårögd med tungt hjärta och krossad dröm.
Jag trodde väl att jag skulle få förmaningar om att vara mer försiktig än någon som aldrig har haft en kollapsad lunga, men inte ett kort och rakt NEJ! Heller inte kanske "Det är fullkommligt meningslöst och slöseri med tid att fråga en annan läkare, för vi kommer att svara samma sak".
Syntes min besvikelse så tydligt?!

Jag tror att jag är skyldig mig själv, den där lilla Alexandra som läste "Den tysta världen" i pappas knä och som drömde att simma tillsammans med färgglada fiskar att undersöka saken lite mer, att inte bara nöja mig med en läkare som gömmer sig bakom sin rädsla utan att ens lyssna och begära en röntgen.
Jag tänkte ta kontakt med sjukhuset på måndag och se vad man säger där. Tills dess ska ni få se på en, och kanske den sista, av bilderna från mitt andra dyk i Filippinerna...