Födelsedag och näst sista dagen

Idag är det min pappas födelsedag, han skulle ha fyllt 79 år om inte han hade gått bort i bukspottkörtelcancer i april 2011.

79 år är väl ingen ålder egentligen och definitivt inte 69 år som pappa fick, men livet är som det är och jag bär med mig minnet av min far som de flesta barn gör som förlorat en förälder i relativt ung ålder.

Jag liknar båda mina föräldrar till utseendet men har nog lite mer ungerskt än svenskt utseende. Jag liknar nog också mer min far till sättet även om jag tar efter min mor mer och mer.

Det jag är lite ledsen för är att min far inte pratade ungerska med mig som barn, det hade varit så mycket lättare för mig att förstå mitt andra land bättre då. Nu har jag tyvärr inte så många band till Ungern.

Jag tog en kurs i ungerska på det ungerska kulturcentret i Paris under två år. Det är ett så klurigt och svårt språk! Jag lärde mig massor men det liknar INGET annat språk jag har gett mig på tidigare.

Jag brukade göra mina läxor och stämma av med pappa per telefon. Han skrattade så han kiknade av min "brytning". Tur att man inte är känslig på den fronten!

När pappa dog så gick luften ur mig, jag varken ville eller orkade lära mig mer ungerska. Kanske är 2021 året då jag tar upp det igen?

Hur som helst så önskar jag dig, Josef Molnar, farsan, en fin födelsedag!

Stor kram från Snutte (man väljer inte sina smeknamn...)

Annars då? Jo, dagarna går åt till att inte göra så mycket. Igår filade vi Lennys klor. Innan när han var ute och rännde så behövdes inte det men klorna började att bli alldeles för långa och jag vill inte klippa för att jag är rädd för att klippa för långt in och skada pulpan så vi köpte en fil.

Det tog ett tag och Lenny skakade som ett asplöv men vi fick till slut ordning på klorna. Obehaget glömdes emellertid bort relativt snabbt eftersom det delades ut en torkad kyckling filé som kompensation.

Idag är näst sista dagen på 2020, vilket år det har varit! Upp och ner och mycket underliga situationer.

Jag har funderat på vad jag vill göra och uppnå under 2021 och det finns en del saker, men det får vi ta imorgon, på årets sista dag!

Dagens bild blir på gårdagens hjälte som fick klorna ner filade!

Glädje och sorg

Idag för 9 år sedan gick min far ur tiden efter en svår tid med sjukdom. Det är så svårt att fatta att han liksom inte finns i sin fysiska form längre, när man bor långt från varann och inte ses så ofta så lurar hjärnan mig ibland med att mormor, morfar, pappa och andra släktingar som har gått bort fortfarande finns, men i Sverige.

Tänk om min pappa och mormor och morfar skulle ha fått leva lite längre och få se hur bra jag har det nu. Hur lycklig jag är nu! Jag skulle så gärna ha velat ha en stor familjelunch på terassen i solen. De skulle garanterat gilla mina sambos och så kunde jag bjuda på lite god mat. Mormor skulle nog bli stolt, pappa också för den delen, om de såg hur mycket bättre jag har blivit på att laga mat! 😂 Det fanns rum för en omfattande förbättring och jag är på ganska god väg nu...

Om inte sorgen fanns skulle inte heller glädjen finnas, och den söker vi lite extra nu när vi sitter i karantän och har mer tid att fundera och inte kan göra det som vi vanligtvis brukar.

Jag är till stor del en optimistisk fatalist och jag har bestämt mig för att se det positiva i livet, det blir ju så mycket roligare då.

Dagens tips, ett 6 minuter långt uppåttjack som alltid funkar hemma hos oss, även om Herrn helst lyssnar på death metal (skrik och oljud enligt min mening) och jag lyssnar på jazz så hittar vi vardagsglädje i musik som är mycket utbredd och populär i Franska Västindien; Le Zouk.

Jag hörde den genren för första gången på svensk radio i Rytmdoktorn och senare på TV i Tropicopop med Thomas Gylling någon gång under senare delen av 80-talet.  

Zouken är mycket svängig och sjungs ofta på kreol med en blandning av franska. Vi gillar speciellt en låt av Kassav' (det finns en hel uppsjö av bra grupper, Zouk Machine, ...) som heter "Zouk La Sé Sel Médikaman Nou Ni", kan översättas med "Zouk är den enda medicinen som behövs".
Låten är ett 6 minuter långt lyckopiller! Vi kör den ett par gånger i veckan för att skaka loss!
Det är helt omöjligt att sitta stilla! Prova själva => Zouk La Sé Sel Médikaman Nou Ni

Här kommer även en bild på fadern, Jag provade mitt nya objektiv 2008 och han ställde upp på som fotomodell.