Tre steg

Vi satt bänkade framför TV:n klockan 20:00 som säkert majoriteten av det franska folket gjorde.

Det har pratats om vad presidenten skulle tillkännage igår kväll i flera dagar i pressen så det var ingen överraskning direkt.

Restriktionerna ska lättas på i tre steg.

Från och med lördag kommer alla butiker som tidigare varit stängda att kunna hålla öppet. Gudstjänster får hållas med en gräns på 30 personer, vi kommer att få röra oss i en radie på 20km runt hemmet och i tre timmar. Man ska fortfarande använda beviset på appen eller papper när man går ut.

Presidenten vädjade till alla fransmän att ta ansvar och inte släppa på vaksamheten.

Den 15:e december kommer restriktionerna ytterligare att lättas om antalet nya fall per dag går ner till 5000 om dagen.

Då kommer vi att kunna resa inom rimliga gränser och då kanske vi kommer att kunna fira jul med Matthias syster och syskonbarnen.

Det tredje och sista steget kommer den 20:e januari. Då kommer restauranger, barer, nattklubbar, nöjesparker och skidorter att kunna öppnas, OM vi fortfarande ligger på 5000 nya fall om dagen.

Man kan tycka vad man vill om President Marcon och hans politik. Jag tycker själv att han är tydlig i sina tal även om reglerna inte alltid är så tydliga eller lätta att följa.

Han talar till alla men lyckas ändå att vara personlig.

Jag tycker också att krisen hanteras relativt väl i Frankrike med tanke på hur lite vi vet om viruset och hur lite som kan förutse vad som ska eller kommer att hända.

Jag håller naturligtvis inte med om allt men det gör man ju nästan aldrig. Är man inte överens får man välja det alternativ som man tycker är bäst.

Utvandrarna

Jag skulle åkt till jobbet igår egentligen men min kollega skulle inte vara där så vi beslöt att stanna hemma istället.

Nu visade det sig att chefen skulle dit för han var så illa tvungen så kollegan åkte dit ändå.

Han bor 30 minuter från kontoret så det är lite lättare för honom att ta sig dit.

Hursomhelst, han skulle tillbaka till Aten imorgon men vi sa alla till honom att han kanske borde boka om för att vara säker på att komma hem. Hans fru är i Aten och de väntar (äntligen) barn tillsammans.

Igår eftermiddag kopplade han ifrån sin Teams, jag tänkte att det var underligt för han är i stort sett alltid uppkopplad. Imorse fick jag veta varför.

Chefen hade "kastat" ut Alexandre vid 15-tiden för att åka till flygplatsen. Alexandre tog en Uber från södra Paris vid lite i 16:00.

Flyget skulle gå 20:00 och sista incheckning var 19:35.

Alexandre kom fram 19:27 och hann precis med incheckning och kunde springa som en galning till gaten. Familjerna efter honom fick inte följa med flyget.

Det tog 3,5 timma för honom att komma från Châtillon till Charles De Gaulle!!!

Det verkar som om en hel del av parisarna har tagit sig till sina sommarstugor eller familj som bor utanför Paris eller helst ännu längre bort.

Enligt Le Parisien var det 50 mil med trafikstockning runt Paris (Ile-de-France) igår vid 18:30.

Här ute i förorten är det ganska lugnt, jag tänkte fixa min mat inhandling imorgon som vanligt förutom att jag måste ta med ett intyg på varför jag är ute och härjar...

Kanske kan en bild på en av de tjusigaste métro ingångarna pigga upp fredagkvällen?

D - 1 innan halvkarantän

Det låter ju onekligen som om vi kommer att få en mini repris på mars-april-maj minus vädret.

En nedstängning minst tom 1:a december med skillnaden att skolorna inte kommer att stänga och att statliga institutioner kommer att hållas öppna.

Parisare har börjat att åka till sina lantställen igen, det var lång kö på motorvägen igen igår.

I vissa städer finns det inga tider för att hämta sina varor innan fredag nästa vecka genom "driven" och det verkar som om en del människor har börjat att bunkra pasta, mjöl och toalettpapper igen. 😒

Vi ligger risigt till med antal nya fall och mer än hälften av alla IVA platser sägs vara upptagna.

Jag vet inte vad som är rätt eller fel eller vad som borde göras... Varför fungerar en lösning i Sverige och inte i Frankrike?

Livsstil? Traditioner? Attityd? Tillit till myndigheter? Klimat?

För mig rent konkret kommer inte den här "snällare" nedstängningen ändra mitt liv radikalt. Jag fortsätter att jobba hemma, nu kommer jag inte att åka till jobbet alls. Matthias kommer att få papper på att han måste åka till jobbet för att jobba.

Vad som inte kommer att kunna fortsätta är urbex äventyren och renoveringen kommer säkert att bli försenad eftersom Papy Maurice "måste" stanna hemma.

Lite besviken är jag att vi måste leva med damm och skit i en månad till men vi lever och är inte sjuka och vi har varmvatten!

Jag är ledsen att inte kunna besöka mamma när hon fyller år i november eller att inte kunna åka till Sverige som jag nästan alltid gör i början av december... 

Det finns ju saker att göra ändå, jag kan börja/fortsätta att ordna mitt kontor...

Jag beställde lite garn i början på veckan. Min sjal är färdig, det är bara fransarna kvar. Jag beställde ett annat garn för att göra en sjal till som säkert blir en present om den inte blir så jäkla snygg att jag måste behålla den själv.

Matthias beanie är också nästan färdig, jag hade stickat lite fel så jag fick ta upp ett par varv.

Trädgården behöver ses om innan vintern, plocka in pumporna...

För ett par år sedan var jag vansinnigt förälskad i ett filter på Instagram, det gav ett blå-grönt "sken". Det får n smakprov på idag.

Jag tror att det är tur att jag har ändrat mig lite! 😝

Strejk

Jag urbex strejkade idag! Nog för att jag tycker att det är roligt att besöka nya platser och övergivna byggnader men jag vill också vara hemma och ta det lugnt och påta.

Matthias ville prompt åka ut idag igen så det gjorde han, själv. Lenny och jag stannar hemma.

Jag vill göra en soppa, städa i köket, baka ett bröd, kanske en vetedeg, ta hand om mina kefirgryn som har blivit lite eftersatta.

Jag vill fortsätta att sticka på Matthias mössa, virka på min sjal, ...

En del av detta vill jag göra idag, det ska bli fint väder så det lyfter sinnet.

Än så länge har jag hunnit med att handla grönsaker och pratade med en vän under tiden. Det var fantastiskt vackert med tung dimma tidigare idag. Jag tog hand om tomatplantan som fortfarande producerar tomater men blev så tung att den helt sonika lade sig ner. Toppen tyckte Lenny som norpade åt sig de mogna tomaterna innan jag band upp plantan. 

Jag såg på Instagram att Barajagjohanna hade läst en artikel i Aftonbladet med titeln "Därför är du både rastlös och likgiltig". Det kändes så bekant, rastlös och likgiltig.

Man vill göra en massa saker men så orkar man inte riktigt, det känns som om det inte spelar någon roll längre. Tydligen har detta bland annat med corona epidemin att göra.

Jag ska försöka att vända detta till god energi idag! Wish me luck!

Dagens bild blir från promenaden med kompisen i örat och dimma över nejden!

Skitgubbe

Igår fick vi reda på att en av Matthias kollegor hade varit på jobbet förra veckan trots att han hade förkylningssymptom och nu är han ett misstänkt COVID-19 fall. I nuläget vet vi inte mer men vi kan ju inte ta några risker så att det blir till att hålla sig hemma tills skitgubben har testat sig.

Jag har informerat mitt jobb om möjligheten att jag uteblir på fredag. Vi skulle egentligen träffas hela gänget men Rachids dotters skolklass har stängts pga av ett fall och Soline träffade en kompis som hade blivit smittad på sitt jobb så de uteblir också.

Av de 7 små projektledarna återstår bara 3 för en av oss sitter fast i Portugal tills på lördag. En riktig Agatha Christie novell...

Jag blir så förbannat trött på sånt här ansvarslöst beteende! Vi traskar omkring med ansiktsmask, vi spritar händer, vi håller avstånd och tänker på hur vi uppträder bland människor och så går ett sånt här nöt till jobbet när han inte mår bra?! Vad fasen (för att inte svära)!

Vi skulle egentligen träffa lite kompisar till helgen men det verkar ju också vara i farozonen om inte vi får reda på att kollegan inte var sjuk i COVID utan "bara" förkyld!

Tills dess är jag lite lagom franskt sur.

Inte för att jag inte kan åka till jobbet eller för att kvällen med kompisarna måste skjutas på framtiden, men för att jag kanske har smittat andra utan att veta om det! Gubbjäkel säger jag bara!

Rattmuff på

Då har beslutet tagits... Från och med imorse klockan 06:00 måste vi (vuxna och barn från 11 år) bära ansiktsmask på alla allmänna platser mellan 06:00 och 22:00 i städer med fler än 10 000 invånare i Val d'Oise regionen.

I Taverny är vi runt 30 000 invånare, i Bessancourt, som ligger 10 meter från där vi bor är man bara 8000, så ingen mask nödvändig. Där getfarmen ligger i Chauvry är det rattmuff av men i St-Leu-La-Foret är det rattmuff på. När man löptränar eller cyklar är det rattmuff av, lite oklart för andra sporter...

Jag förstår att gränsen måste dras någonstans och 10 000 invånare låter som en rimlig gräns, men det har blivit väldigt mycket tjat... Konspirationsteorianhängare mot "fåren", Jag blir bara så trött på allt detta gnagande. Visst ska man vara kritisk, men man kan inte per automatik vara kritisk mot allt som inte är bekvämt eller gagnar en själv!

Att det ska vara så förbannat svårt att bara rätta sig efter bestämmelserna, särskilt som det gäller en månad än så länge.

Vill du gå utanför din trädgård mellan 06:00 och 22:00 så ska du bära en ansiktsmask, punkt slut!

Jag tänker inte ta några risker, det blir rattmuff på alla dagar i veckan mellan 06:00 och 22:00 i en månad.

På jobbet måste vi använda ansiktskydden vår arbetsgivare tillstår med, bär man en tygmask blir arbetsgivaren automatiskt underhållnings skyldig dvs. skyldig att tvätta eller på annat sätt garantera att den är ren så det är ju helt förståeligt att det inte funkar. Skyddet ska bytas var 4:e timma och slängas i speciella soptunnor.

Kanske inte årets julklapp men väl hösten hetaste och varmaste accessoar: Ansiktsmasken!

Jag måste göra små knutar på banden annars håller inte masken tätt...

Det knallar och går

Då har mer än en halv första jobbvecka gått! Dagarna och kvällarna flyger iväg och det är redan torsdag imorgon.

Jag har fixat undan det mesta i jobbväg på min sida för att kunna koncentrera mig på uppgifterna som ska göras när mina kollegor är på semester.

Jag vägde hundskrället idag, han har gått ner 200g på en vecka... Detta kommer att ta tid känner jag. Vi tog paus ifrån lunchpromenaden, det börjar att blir riktigt varmt igen. Temperaturen når sin kulmen på fredag då vi ska få (uthärda) 38°C!

När vår kompis Rod var här igår föreslog jag att han skickar hit sin jycke på fredag så hon inte behöver flämta ihjäl i en lägenhet som kommer att vara supervarm. Här kan vi stänga till fönsterluckorna och slänga oss på kakelgolvet om lusten skulle falla på. Det blir jag som stänger fönsterluckorna och hundskrällena som slänger sin på golvet.

Vi lyckas att hålla temperaturen nere på behagliga 27°C på nedervåningen när det blir hett ute. I källaren blir det ännu svalare så jag jobbar nog bland spindlar och hundar på fredag, men jag har nära till vinkällaren! 😂

Nästa vecka blir det en dag på kontoret, jag måste uppdatera min dator och det tar 2,5 timma och kan inte göras på distans.

Lika bra att göra det när alla andra är på semester så behöver jag inte trängas.

Annars känner jag mig lite rådvill, jag vill göra mycket men sitter helst och tittar på när pumporna växer eller läser en bok...

Jag får ta mig i kragen och göra ett par saker om dagen.

Jag skickade äntligen iväg de papper till djurförsäkringen för att förhoppningsvis få tillbaka de 450€ som vi betalade till veterinären när Lenny blev biten i maj.

Jag har sålt lite kläder och skor på Vinted men har en hel massa kvar. 

Jag har rensat ut böcker och tidningar som jag lägger i bokboxen vid stationen...

Och så gör jag en massa kefir!

Senaste trenden hemma hos oss är jordgubbskefir, mojitokefir och hallon och melonkefir!

Tänkte bjuda på en svalkande bild av just mojitokefir för dagen! Håll till godo!

En annorlunda natt

Tältet fick plats i källaren efter lite omorganisering. Vi har en luftmadrass som vi pumpade upp och lade in i tältet, jag "grävde" fram Lennys korg som han har åkt tåg i till Barcelona förra året.

Den lille kraken från hundhemmet som ingen ville ha har varit med om en hel del sen han kom till Matthias. 😊

Vi tog ner sängkläder från sovrummet och vid 23-tiden klättrade vi in i tältet alla tre.

Efter ungefär 5 minuter hördes snarkningar både från Matthias och Lenny. Jag låg vaken ett tag efter det men somnade snart också.

Som i de flesta källare har vi betonggolv, det är ganska mycket hårdare än att ligga på marken ute...

Ryggen tog lite stryk, eller ganska mycket stryk och viktskillnaden på nästan 30kg mellan monsieur och moi hjälper inte heller till i jakten på en god natts sömn. När han vänder på sig gör han det med råge och jag hoppar till, ofrivilligt, varje gång. Men jag sov ändå relativt gott, det var svalt inne i tältet, bara myggnätet var fördraget så att vi inte skulle kvävas om Lenny möjligtvis skulle släppa väder...

På tal om hunden; jag är inte särskilt populär längre i och med bantningen. Krockettarna som vi köpte senast väger tyngre än de han åt innan så det bli än mindre i matskålen...

Han suckar och stönar och slickar upp atomer från en smula från en smörgås jag åt till frukost, han sitter och väntar eller slänger sig handlöst ner precis utanför köket, han smyger omkring matbordet när vi äter fast han vet att han inte får det...

Men idag blev det första pris för värsta matte i världen på Lenny skalan; lunch promenad! What? Så fasen heller! Det är tungt att dra en 15 kilos hund runt i 3,5km. När han väl förstod att det inte skulle hjälpa hur mycket han än drog åt "hem till korgen hållet" började jycken spurta runt så snabbt som möjligt på promenadstråket vi går.

Nu ligger han utmattad (och Oscar för bästa lidande Maria går till...) och suckar nedanför trappan så att han är säker på att jag hör.

Idag blir det en bild på "Kungen av återvändgränd" i sin favorit sovställning. Häpp!

 

Att tälta i 30°C värme

Nu har det över en natt blivit sådär helvetiskt varmt som det kan bli i Paris regionen under juli och augusti. Jag gillar inte den här värmen som är så kvävande att man inte riktigt vet var man ska ta vägen och att man bara vill lägga sig ner på badrumsgolvet för att svalka av sig.

Det är bara 30°C men det känns mer än de 38°C som jag upplevde i Sydney. För att kunna sova i natt kom vi på en ypperlig idé; vi tältar i källaren! Med tältet behöver man inte oro sig för alla läskiga spindlar som bor där och ligger i bakhåll för att hoppa på mig och kila in i min näsa (ja, Imse vimse spindel eller Arachnophobia i original gjorde stort intryck på mig under 90-talet. Jag tyckte inte alls det var en skräck komedi som den klassades som! Usch!).

Vi tänkte att det kunde vara bra träning för Lenny också (jo jo...) inför framtida campingäventyr i tält! Jag återkommer om nattens äventyr!

Första arbetsdagen gick relativt fort, jag hade ett par hundra e-mails vilket är ganska bra efter två och en halvveckas semester.

Jag satt i ett möte som varade två timmar men det var intressant!

Det känns att de flesta förbereder sin semester så det blir inte särskilt hög fart de kommande 5 veckorna. Inte mig emot, då har jag tid att fixa med sådant som kommer i kläm annars.

Det var roligt att prata med kollegorna imorse, vi kör fortfarande en virtuell kaffe paus klockan 9:00. Alexandre är fortfarande fast i Grekland och Rachid har skjutit på sin semester. De andra är på semester, utom chefen som har det lite svårt för närvarande.

Jag har hittat gnistan igen, de allra tråkigaste ämnena attackerade jag som en mångalen puma (finns det?) och jag har fixat undan det mesta redan. Då det finns en del känsliga ämnen som ska avslutas den 10:e augusti vill jag vara närvarande till 100% för det!

Idag blir det en bild från vårt lavendel fält, kan man nästan kalla det, från fem små fjuttiga plantor har det blivit en häck som svämmar över mer och mer år för år. Humlor och bin och fjärilar trängs om platsen och det surrar och flaxas omkring.

Snipp snapp snut...

...så var semestern slut! Dessa 18 dagar har gått på rekordfart. Vi har inte gjort så mycket men ändå hunnit med en massa, motsägelsefullt, absolut!

Jag har inte tänkt på jobbet en enda gång och inte varit det minsta stressad. Vi har mest varit hemma i Taverny med undantag för tre dagar i Amsterdam, en dag i Asterix parken och de dagliga urbex utflykterna. 

Naturligtvis skulle jag mycket gärna vilja åka till Sverige för att träffa mamma och vänner och bekanta men det känns inte sådär jätte ansvarsfullt, dessutom börjar COVID-19 fallen gå upp i Val d'Oise igen.

Jag är ändå helt nöjd med semestern 2020! Kan vi så blir det en vecka i Montpellier för att hälsa på familjen som var här i juli, annars blir det ingen mer ledighet på ett tag. Vi avvaktar för att se hur situationen kommer att utvecklas den närmaste tiden.

Igår var jag och fick håret färgat i henna och ett brunt växtpulver (vet inte exakt vad det är). Först skulle håret avgiftas med en inpackning. Jag fick sitta i en massagestol i 45 minuter. Det hade gärna fått ta 2 timmar för det var underbart skönt.

Sen kom hennan i och sen satt i 1,5 timma.

Salongen som jag besökte ligger i byn nästgårds, tjejerna som jobbar där har gjort ett fantastiskt jobb med att skapa en oas med avslappnande musik, inredning med naturmaterial och bara naturliga och ekologiska produkter.

Man kan även boka en bastu och få massage. Utöver frisörerna finns också en sophrolog och en psykiater.

Jag hade tid klockan 10:00 och var färdig 13:30. Man tar sig tid för sig själv och blir ompysslad. Min färg blandades av frisören som gjorde min färgning och skrevs ner på mitt kort. Så vet vi om vi vill göra om samma blandning nästa gång eller prova något annat.

Jag ville inte täcka mitt gråa hår så nu har jag koppar färgade slingor i mitt annars lite mörkare hår. Det blev fantastiskt bra, jag är jätte nöjd och tycker själv att jag ser ut som mig själv igen. Färgen kommer att sätta sig under tre-fyra dagar sen blir det definitiv. Ska bli spännande att se.

Frisören bad mig skicka en bild om tre dagar för att se slutresultatet. Håret känns redan kraftigare vilket hennan hjälper till med. Glansigt och fint utan alla dessa gråa antenner som var omöjliga att tämja.

Svärmor Dominique blev mycket intresserad också så de har kanske en ny kund...

För att avsluta semestern kommer en kompis hit med sin hund, Lennys flickvän och bästa kompis. Det kommer rännas en hel del i trädgården ikväll, men det är den enda hunden vi låter Lenny leka med utan uppsikt för de kommer så bra överens.

Kompisens pappa gick bort för en vecka sedan så han behöver lite uppmuntran och tjôta.

Dagens bild är från museumkvarteren i Amsterdam med Albert Cuypmarkt i ryggen.

Meanwhile, back at the ranch...

...och livet fortgår...
Jag har jobbat en vecka, det var bra, inte så stressigt. Livet i Frankrike stannar av på något vis i maj med alla helg dagar och semestrar från föregående år som måste "solderas". Det är 1:a maj och 8:e maj och sen är det Kristihimmelsfärd i två dagar för fredagen bli ju en klämdag och sen Annandagpingst och så vidare.

Jag passar på att jobba de två veckor som är 5 dagar långa i år, så nästa vecka är jag på semester igen, "gör hon inget annat än semestrar den där människan" tänker ni, jo tänka sig det gör hon men hon har också ett jobb med väldigt fina fördelar som hon tar vara på.
Igår var vi och hjälpte vår husgäst med att fixa iordning hennes hus för försäljning. Trädgårdsarbete, städ och målning stod på schemat.
Jag gillar ju att påta i trädgården så den tog jag mig an.

Vi var 5 personer som fixade från 10:30 till 20:00 med en liten lunchpaus och jäklar vad fint det blev.
Vi tog bilder till annonsen och nu hoppas vi att det nappar en köpare. Huset är väldigt fint och nätt med en liten trädgård och allt som behövs för en liten familj. Det ligger i ett väldigt populärt område också så det ska nog inte bli svårt att sälja.

Idag ska husgästen byta hus, vi har "delad vårdnad" med föräldrarna. 😉 En vecka hos oss och en vecka med föräldrarna. Det är ju inte alltid så lätt att flytta hem till mamma och pappa igen så detta är ett mycket bra alternativ för alla.

Vi får ett fint avbrott i vardagen och går inte och skaver på varann  (jag kan vara lite tjatig måste jag erkänna) och Lenny umgås med sin nya kärlek.

Jag satt och jobbade en eftermiddag när jag hörde lite hemtrevligt slammer från köket. Middagen förbereddes och vi fick en fantastiskt god efterrätt. Vår husgäst älskar nämligen att laga mat och baka. Det känns som att ha vunnit lite på lotto! 😋

Jag ska gå på lite skogspromenader den här veckan tänkte jag. Lenny och jag ska ut och röra på karantänringarna (mest Lenny, jag har ju löptränat och yogat...).
Det ska bli roligt och skönt!

Bilden är på efterrätten som vi fick i veckan, jordgubbstiramisu!

När man är kär

Lenny är kär!
Han är så kär i vår nya husgäst. Hon älskar djur, har två katter och en häst, och tur är väl det!
Han lämnar inte hennes sida, vill vara nära, nära, HELA tiden.
När hon jobbar sitter han bredvid på golvet och tittar kärleksfullt på henne.
Igår eftermiddag åkte hon och tog hand om sin häst och det var slutet på livet för Lenny. Han låg och skrek och ojade sig i sin korg och vägrade att gå upp.

När hon kom tillbaka var livet en fest igen!

Häromdagen fick han dessutom en present, flera tuggleksaker och en repknut i bomull. Leksakerna höll inte 2 timmar (det var sammanlagt 5 stycken), den enda som finns kvar är repknuten. Det är ett mycket gott betyg när han tillverkar 1000 bitars pussel av sina presenter.

Imorse fick jag en liten förströdd hälsning; "Jasså, jaha är det du... Javisst ja, du bor ju också här..."
Känns bra att han känner igen mig iallafall! 😐

Vår husgäst behöver muntras upp lite ibland; det är ju inte alltid lätt när livet ställs på ända och då är Lenny den perfekte varelsen för jobbet. Han skuttar omkring och krumbuktar sig och framkörallt ger han en massa kärlek!

En stor dos hundterapi som är bra för själen!
Såhär kan man hitta honom när andan för att lufta baken faller på...

  

När man får oväntat besök

Vi höll som bäst på att fixa till det sista innan vår kompis kom för att bo här med oss ett tag när telefonen ringde. Går det bra att komma idag istället... Selvfølgelig, nema problema (visste ni förresten att det uttrycket kommer från serbokroatiska? Det visset inte jag!)!

Inflyttningen gick mycket bra, vi var och handlade lite mat, vi äter ju inte samma sak allihop, det är bara jag som inte äter kött och fisk under detta taket!
I lördags sken solen och det var rysligt varmt innan åskvädret slog till med full styrka. Vi svettades riktigt på terassen och därför åkte vi till handelsträdgården och inhandlade ett parasoll. Jag vill gärna har en markis med då måste den måttbeställas och installeras och det bli ju naturligtvis mycket dyrare.
Så det blev ett lite trevligare parasoll i mörkgrått som täcker bordet.

Vi upptäckte att det dessutom är vattentätt då Matthias insisterade på att äta ute fast himlen var lika grå som parasollet.
När vi började bli våta om fötterna insisterade jag på att gå in.

Söndagen började med regn men blev till slut riktigt fin. Det blev en löptur, den första på två veckor, man jag kände mig stark, tack vare yogan tror jag. Är inne på min 41:a dag utan uppehåll.

Sen blev det inte sådär hemskt mycket gjort. Vi slappade i trädgården, tänkte att nästa löptur kommer att vara utan papperslappen som man svettas sönder i löparbrallorna.

Sen slog världens oväder till... Det har blåst så att huvudet trillar av (om man går ut) sen igår kväll. Vi har en gammal antenn som sitter på en av ytterväggarna där det alltid blåser och den gör ett sjuhelsikes oväsen. Den höll oss vakna alla tre. Sov vi 4 timmar så är det nog allt. Den ende som sov var Lenny, men jag tror att han var lite orolig också för han gnydde ett par gånger under natten och nu sover han igen.
Det blåser fortfarande men inte lika hårt. Vindbyarna var uppe i över 20 m/s.
Jag hoppas på lugnare väder ikväll och i natt för jag jobbar den här veckan.

Bilden är från Musée d'Orsay vid ett besök 2013. Jag borde nog gå dit igen när det öppnar!

Inte som man tänkt

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag hade sett framemot en produktiv dag igår men kände när jag vaknade att jag hade en liten huvudvärk på lur... Tänkte att den kanske skulle ge med sig med lite vila men den gubben gick inte.

När vi skulle hämta grönsakerna på farmen gick det inte längre, jag trodde att jag skulle klara att åka dit och hämta korgarna men jag fick helt sonika bädda ner mig. En migrän som jag inte haft på flera år. Illamående och spränghuvudvärk och då finns bara en enda lösning för mig: sova.
Och det gjorde jag, i 2 timmar. Sen mådde jag lite bättre.
Som tur var så var middagen redan fixad så den kunde värmas, det blev kolsyrat vatten till kvällsmat för min del. De andra två åt kyckling, en som var tillagad i ungen med morötter och potatis och till den andre var kycklingen torkad.

Idag är dock en ny dag, lite skakig känner jag mig men jag har äpplen som ska tas om hand. De ser lite trötta ut så jag vill inte vänta tills de går förlorade. Och sen ska min timjan planteras om, rabarbern planteras och jag tror att gräslöken skulle vilja ha lite näring. 

På måndag blir det lite ändringar i undantagstillståndet i Frankrike, även om det ser lite mörkare ut för oss i Ile-de-France, Hauts-de-France, Grand-Est och Bourgogne-Franche-Comté.

Parker, större museer (som Louvren t.ex.), restauranger, biografer, teatrar, gym och högstadieskolor kommer att hållas stängda.
Vi får resa inom en radie (fågelvägen) på 100km runt bostaden, ska man åka längre måste man ha ett resecertifikat och giltigt motiv.

På metron och tågen måste ansiktsmask bäras och de som måste åka till arbetet får företräde. 

Jag är glad för att vi får gå ut utan certifikat och vi får även röra oss i skogen igen! Cykling är tillåtet också.

I slutet på maj kommer nya beslut att tas inför den 2:a juni.
Nedan är kartan på hur Frankrike är uppdelat. Jag har helt sonika lånat bilden från den officiella sajten.

Äntligen!

Jag har "drömt" om en hängmatta så länge jag kan minnas. Jag ville sova i en hängmatta upphängd i mitt rum tills jag fick reda på att det inte är sådär jättebra för ryggen. Å andra sidan så sover man ju i hängmattor världen över så det kan väl inte vara så illa... Men jag har kommit över det nu.

Hursomhelst, det har aldrig varit "rätt tid" eller "tillfälle" för att införskaffa en hängmatta; ingenstans att hänga den (det är ett ganska bra argument...), andra saker som behövs investeras i innan, osv. osv.
Men igår gjorde vi slag i saken. Jag ville inte ha en hängmatta som räcker en säsong så vi köpte en på Truffaut, där vi också handlar blommor, frön och ett och annat trädgårdsverktyg.

Eftersom vi har huggit ner alla gamla ruttna träd så blev det en med ställning.
Jag invigde den igår eftermiddag, läsning och lite allmänt slapp i solen var precis vad jag behövde.
Jag tänkte tillbringa lite tid i den idag också, vädret är fint så man får ju passa på.

Ikväll ska vi hämta denna veckas grönsakskorg, den här veckan bjuds det på:
- Sparris
- Rädisor
- Sallad
- 800g morötter
- 1kg potatis
- Ängsyra

Jag fick även reda på att de säljer olivolja i "lösvikt" så man tar bara med sig sin flaska för att fylla på.
Olivoljan är gjord av en av farmens grannar som har olivlundar i Portugal. Tänkte prova den också.

Jag funderar lite på vad jag ska göra av ängsyran, peston blev god men lite för syrlig för min del.
Efter lite sökning så har jag hittat en soppa som jag skulle vilja prova.

Jag fick tag i rabarberfrön igår också så de ska ner i jorden idag, nu gäller det att ha lite tålamod bara... Jag kan skörda om (håll i er nu) två år! Argh, men det som väntar på något gott, osv.

Annars är nästan allt klart för vår nya "sambo", mitt kontor är fortfarande inte färdigt men det är ju bara jag som ska vara där och Rom byggdes inte på en dag ska ni veta.

Bilden är tagen imorse när jag låg i hängmattan och tjatade hål i huvudet på min kompis Suzie som bor i Nya Zeeland.