Utmaning

Jag har tänkt och längtat i 6 år... Så längesedan var det jag tränade löpning senast.
Jag har något som så flott heter Syndrome Rotulien, vilket i stort sett betyder att min knäskål hoppar omkring som den vill och inte håller sig inom ligamenten plus att den käkar upp mitt brosk också... Det är en slags rumatisme i knäna... Det gör ont så in i glöden när man har sprungit ett tag och sen kan man nästan inte gå på ett par tre dagar...

När jag fick nys om Fivefingers Barefoot skor via Milea så blev jag naturligtvis i eld och lågor!
Men jag gillar att fundera lite innan jag slår till oh jag funderade och läste och tittade på en hel del videos på YouTube...

Innan jag köper ett par skor för 120€ vill jag gärna veta vad jag sätter fötterna i och dessutom kanske jag inte kan springa om jag får ont, vad ska jag göra då med skorna? Jo ser du, man kan utöva yoga i dessa snyggingar också! Jag tänker lite för mycket ibland kanske, men sån är jag...

I Borås finns en butik som heter Fotriktigt, jag hade aldrig varit inne där förut men nu drog jag med modern och tänkte be om råd från killarna där. Det visade sig vara ett smart beslut
Vi bestämde träff med Mikael som är legitimerad ortoped efter att jag hade talat om vad jag förväntade mig från skorna och träningen. Sagt och gjort på måndagen så skulle vi träffas klockan 12.
I en timma pratade vi träning, användning, skadeförebyggning osv.
När jag satt där med mina skor frågade flera av de andra kunderna om skorna, men alla blev i stort sett övertalade att välja ett par klassiska skor.

Jag har i stort sett provat allt, från inlägg till specialskor till knäskydd till broskuppbyggande läkemedel utan resultat och jag vet att barfotalöpning är min enda chans till att kunna träna löpning igen så jag är villig och medveten om att jag måste lägga om hela mitta sätt att springa på!

Man springer på framfoten/tårna för att kroppsvikten ska komma över knäet och foten för att undvika chocken som kommer från när man sätter ner hälen och som fortplantar sig till knäna och höften och ryggen...
Barfotalöpare har mindre skador och klagar mindre på ledont och jag hoppas att jag ska kunna fixa detta.

Igår började jag den nya inlärningen, 45 minuter snabb promenad på "naturligt" underlag (i.e. inte asfallt) och det känns fantastiskt!
Detta ska jag fortsätta med i två veckor och sen ska jag kunna börja springa lite, lite, väldigt försiktigt! 30 sekunder löpning, 30 sekunder gång och max 15 minuter...
I december när jag reser tillbaka till Sverige ska jag träffa Mikael igen och då ska vi prata träning och teknik

Jag gissar på att Löplabbet tillhanda håller samma råd och hjälp om någon skulle vara intresserad!

Örnen har landat

Oj, vad roligt jag hade i Sverige, jag hade inte den minsta lust att åka tillbaka till Paris...
Men nu är jag här och trivs bra med det också!
I torsdags jobbade jag den första dagen på 10 dagar och jäklar vilket välkomnande jag fick!
Det verkade som om de hade suttit på en hel hög arbete tills jag kom tillbaka! Migrän (igen) var min välkomstpresent, som tur är så gick det bättre idag!
Men jag gillar mitt arbete och jag tycker om att ha en massa att göra, jag blir lätt uttråkad annars!

På tal om arbete så har jag blivit headhuntad igen! Jag tror att jag växte en sisådär 17 centimeter efter det mejlet. Dessutom skrev min säljare ett mycket fint mejl igår till ledningen för konsultföretaget jag har jobbat för de senaste 12 (snart) åren.
Jag har nämligen ett litet projekt som jag håller på att lansera, jag vill gå en kvällskurs i översättning för att bli en legitimerad översättare.

Utbildningen görs utanför vanlig arbetstid på 12 till 15 månader. Jag frågade om jag skulle kunna få använda min DIF (Droit Individuel à la Formation) man får 20 timmar om året för att använda till vidareutbildning och jag har ungefär 100 timmar att spendera.

Mitt företag sa nej och de ville inte heller sponsra mig (utbildningen är inte så dyr) och nu så ska jag försöka att få igenom ett Fongecif, en organisation som mitt företag betalar en avgift till som sedan kan användas till vidareutbildning. Nu måste jag bara göra en ansökan, men min säljare och tjejen från Personal avdelningen som hjälpte mig att lägga fram mig ansöka till ledningen ska hjälpa mig med den nya ansökan, vilket är jäkligt sjysst tycker jag!
  
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var besviken, för det är jag, jag tyckte t.o.m. riktigt synd om mig själv igår...
Men som bland andra Kristina har lärt mig, så är vi där vi ska vara och att saker har en orsak...
Jag måste ge lite till för att kunna ta emot den här utbildningen med ett öppet hjärta!
Och jag känner mig starkare fastän jag vet att det blir mera jobb för mig!
Jag kommer att göra detta, och jag kommer att klara det, det vet jag! Hurra!

Klassisk konsert

Igår var Isabelle och jag på konsert i ett av Paris (bästa) konserthus: Salle Pleyel
David Robertson dirigerade St. Louis Symphony Orchestra och soloviolinisten Christian Tetzlaff spelade Beethoven Concerto pour violin.

När vi satt och lyssnade på Beethoven så kom en sådan otroligt stark känsla av saknad över mig. Jag brukar alltid tänka på min far när jag lyssnar på klassisk musik, hans dröm var att bli dirigent och han "dirigerade" hemma. Igår blev den här känslan mycket stark och jag kände tårarna välla upp i ögonen...
Jag tänkte på alla minnen jag hade av honom och försökte frammana de roligaste vi hade gjort tillsammans.

När mellanakten kom så satt vi kvar och pratade lite och jag nämnde för Isabelle vad jag hade känt.
"Tänk" sa hon, "jag som inte ens kände din far tänkte på honom också under Beethoven stycket.
Jag tyckte att dirigentens frisyr påminde så mycket om fotot du har på telefonen."

Så kanske det var, farsan fick kanske vara med och dirigera igår? :o)

Jag brukar alltid resa i minnet när vi är på klassisk konsert, och fundera på helt ovidkommande saker...
Jag gillar att titta på musikerna och undrar alltid vilket slags liv de har och igår kom jag att tänka på att i orkestern fanns det två svarta människor och tre asiater, något som jag inte har sett i Paris Symfoniorkester... En ung kille som spelade trumpet hade tuppkam vilket jag tyckte var jättefräckt, äntligen lite ungt "rebelliskt" blod. :o) Men nu var det ju en amerikansk orkester, kanske är de lite mindre stela? Hur som helst var konserten fantastisk, Robertson var underbar särskilt under Gershwin stycket "Un Américain à Paris". Sen så visste han precis hur man smickrar fransmännen vilket framkallade många skratt.

 

Moster Marie

Jag har världens bästa familj (precis som ni har antar jag), och min närmsta svenska familj består av min ömma moder och hennes syster som heter Marie.

I september kommer vi alla tre att vara i Sverige samtidigt, mamma bor ju där men Marie och jag är där för att Marie kommer att ha utställning på Abecita Konstmuseum i Borås.

Har ni vägarna förbi Borås från den 13:e september till den 18:e november tycker jag verkligen att ni ska ta vägen förbi Abecita och gå på Maries utställning.

Jag är säkert inte objektiv men hon är fantastiskt duktig och vill ni träffa henne (förutom att hon är så rysligt begåvad så är hon jädrigt rolig och intressant att samtala med), så kommer det att hållas en fotokväll den 18 september klockan 18.00. Ömma modern (hon är lika rolig och intressant hon) och jag kommer att vara där då också!

Här hittar ni Maries hemsida och bilden under är ett litet smakprov på hennes talang!

Konspiration

Uppdatering:
Managern svarade på mitt mejl idag, det hade tydligen slagit slint i huvudet på tjejen bakom disken för man hade varken höjt priset eller annat! De lägger undan min check och så kommer jag in på måndag och betalar resten...
Hon var dessutom jättetrevlig! Känns bättre nu! :o)

Ikväll skulle jag egentligen varit på Bikram yoga, men efter att fortskaffningsmedel B (den automatiska metrolinjen 14) hade fått tekninskt fel gav jag upp... Som en kompis sa: "Sometimes, the universe conspires against us..."
60 minuter för att komma till Châtelet från La Défense...

Näe, det blev lite mycket! Jag hann i allafall köpa mitt nya årskort så slipper jag fippla med det på lördag, men när jag räckte fram mina kosingar så annonserade donnan bakom disken att priset minsann inte alls var det utsatta på sajten (som jag hade kollat på morgonen...) utan att det kostade 25€ mer...

Det är ju redan långt från gratis, så 25€ hindrar väl inte mig från att fortsätta med yogan men jag vill ju gärna att det ska stå någonstans att priserna har höjts... Dessutom höjer man väl inte priserna under dagen, den 30:e i månaden... Man väntar väl tills den 1:a September?!

Jag fick skriva ett litet mejl till managern när jag kom hem efter att ha dubbelkollat priset på sajten som fortfarande är "det gamla", screenprint med tid och datum som "bevis". Jo män, ska det vara så ska det väl vara... Jag kan vara jäkligt gnetig ibland!

En lite tråkig avslutning på en annars ganska bra dag, och jag som hade sett fram emot min yoga ikväll... Men, men, jag ska ju gå på lördag med Isabelle, så det går väl ingen nöd på mig!

Fundersam

I måndags träffade jag min jobbkollega och tillika matte till katten jag passade i en vecka... Det första hon sa till mig var "Du har verkligen matat katten, för hon har blivit jättetjock..."
"Euhhh..." svarade jag eftersom jag blev lite överraskad...

När jag hjälper någon med något, eller bara ställer upp och ger ett handtag förväntar jag mig inget i gengäld, jag vill inte ha presenter eller betalt men jag förväntar mig nog ett tack iallafall...

Till saken hör att katten är en liten tjockis från början och hon har det svårt med maten. Hon har blivit övergiven en gång och säkert inte haft tillräckligt med mat vilket gör att hon slänger i sig maten och nästan hetsäter om matskålen någongång blir tom... Jag lät det alltid ligga ett tunt lager torrpluttar för att hon inte skulle bli orolig... Tydligen gick inte det hem...
Men, men...

Kanske är jag lite känslig men det kändes riktigt snopet att få en reprimand när jag ändå hade tagit hand om djuret i 10 dagar plus att deras lägenhet var städad och sängen bäddad med nya sängkläder så att de bara kunde komma hem från semestern i lugn och ro utan att behöva tvätta och bädda om...

Det ser ut som om jag kommer att vara mycket upptagen hädanefter, särskilt när katten måste passas... Synd för jag gillar verkligen den lilla missen...

Hemma

Nu är jag äntligen hemma efter en veckas kattvakning avec den här charmanta tjejen:

 
Jag har lyckats att uppfostra henne lite, hon har varit ganska så ilsken och lite aggresiv och ville inte att man skulle klappa henne, särskilt inte på magen!
Nu har hon och jag kommit på ett språk så att hon kan säga ifrån när hon inte vill ha mer klappar.
Hon fångar min hand med tassarna och lägger tänderna mot skinnet som om hon ville bita mig och jag säger till: "Aj"!
Jag behöver inte säga det högt eller hårt hon vet precis vad som gäller.
Ikväll kommer hennes matte och husse tillbaka från semestern och jag är hemma i Vincennes...
Jag älskar katter men min lähenget är så liten att jag vill inte ha en katt här... Det får bli sen om det blir av alls, tills dess är jag med glädje kattvakt åt mina små skyddslingar!

Karl-Oskar, jag tyar inte längre!

Det är så jävla varmt här, 33°C i fredags, 38°C igår och 36°C idag...

Jag går inte ut idag, jag sitter kattvakt i Puteaux den här veckan och Kyara (katten) ligger som en trasa på soffan och jag gör likadant, vi leker Simon says och hon är Simon!

I torsdags, fredags och igår träffade jag mina kompisar Christine och Cécile. Jag hade inte träffat varken Christine eller Cécile sen i Mars när Christines man begravdes.
Som jag har sagt tidigare (här och här) så är Christine en fantastisk människa och nu skulle vi äntligen träffas igen.

Vi pratade om allt, vi skrattade, vi var allvarliga, vi busade, vi åt kina mat, vi åt filipino frukost och hade det jättefint tillsammans.

Jag sa till Christine att jag kommer minsann att tränga mig på lite oftare och orkar hon inte just då är det bara att säga till. Annars kommer jag och "stör" :o)
Jag tänkte överraska henne och sonen med en hemmagjord Butterchicken om ett par veckor och så ska vi ge Christine en försenad födelsedagspresent. Hon vill nämligen köpa sig en Ice watch!

 

Ledig

Vi är lediga idag igen, man firar Jungfru Marias himmelsfärd, eller Assomption.
Jag ligger kvar lite extra länge i sängen och njuter! Det ska bli runt 30°C i Paris idag och det är redan 22°C.
Jag som inte alls tålde värme tidigare har fått en stresströskel och motståndskraft till värme tack vare Bikram Yogan som ständigt förvånar mig! Därför lider jag inte lika mycket när det blir varmt...
Men 30°C i Paris är helt bortkastat, visst är det härligt med fint väder men temperaturen är för hög för en storstad...

Hursomhelst, till helgen och början på nästa vecka fläskar man på med 35°C så då kanske vi kan köra Bikram Yoga ute? :o)

Idag ska jag mest hålla mig inne, mitt protestantiska/nordiska samvete till trots! Det finns en hel del saker som måste göras inne. Ikväll kommer en kompis från jobbet och hans tjej och ska hjälpa mig att sätta upp en lampa! Visst är det bra att ha händiga kompisar. Jag fixar det mesta men borra i kakel och elektriska grejer gillar inte jag, kniper det så gör jag det men jag är lika glad att slippa!
Jag har fått en och annan permanent genom åren!

Näe nu blir det frukost!

Att göra en Milea

Jag har ett par dagliga inspirationskällor, bland andra Milea och K, de är så kloka och fantastiska.
Milea renar kropp och sinne i år och jag tycker att det låter fantastiskt och ville också prova.
I morgon ska jag börja min njurrening. Jag tror att min psykiska trötthet beror mycket på de gifter som jag har "samlat" i kroppen genom åren.

Jag har länge velat göra olika reningar men trodde att det i stort sett bara var möjligt i olika hälsocenter eller i Indien och Thailand, och man kan ju inte bara slänga sig på ett flyg till Indien sådär över eftermiddagen...

Det ska bli mycket spännande det här. Om tre veckor blir det leverrening, det verkar lite tuffare men jag ska förbereda mig väl!

  

Som en prinsessa

Idag var jag och klippte mig. Jag hade köpt en kupong på Groupon hos L'appart de Zach, en chic frisörsalong i Le Sentier.
Tre koola killar, snygga och väldigt trevliga jobbade där.

Jag fick naturligtvis en avhyvling för att håret var för slitet, för torrt, för att jag inte tog hand om det och det är ju viktigt i helheten av bilden man ger... osv. Rätt som det var började killen att säga "du" vilken är väldigt ovanligt, men jag tycker att det är bara bra! Och hej vilka kompisar vi blev!

Alltså, varför måste alla såna här karlar vara (den här, med all säkerhet) homosexuella, de som vet precis vad som behövs när man känner sig sådär lite flottigt varm och slafsig, som en liten överkokt bratwurst?

Han var lite lagom flörtig och gav alla de rätta komplimangerna vid de rätta tillfällena. Jag blev behandlad som en riktig prinsessa. Det kändes som en timme hos psykologen kombinerat med livscoachen (antar jag) och dessutom fick man en finfin frisyr!

Ska ni gå och klippa er i Paris kan jag verkligen rekommendera L'appart de Zach även om det är lite dyrt. Jag betalade 29€ för kupongen men jag tror att det kostar runt 75€ annars, vilket ju är ganska saftigt när det gäller en klippning. Det kan det kanske vara värt ibland!

Jag har fått ny energi iallafall! Tack Mike (det måste väl ändå vara ett "artist" namn)!

eReader

Jag har ju skrivit om min eReader tidigare men det har ju inte blivit så mycket läst som jag hade trott kanske. Dels för att jag försöker läsa ut pocketböckerna jag har för att "få" lite mer plats hemma och dels för att jag har varit lite lat.
Till semestern tog jag tag i det hele... Jag laddade boken och laddade ner ett par böcker och satte igång att läsa.
OK det är ingen "riktig bok", man ser inte riktigt "var" man är i boken, bokmärkets stilla förflyttning syns inte, vilket jag saknar, men jäklar vad det är praktiskt!

Jag är som Jenny helt uppslukad av George R.R. Martins "heptalogi" (det där fick jag faktiskt kolla upp) "Sagan om is och eld" och böckerna ligger på runt 800-900 sidor per bok. Det blir 5cm ungefär gånger 7... Jag har varken platsen hemma eller tålamodet att bära med mig en sån tegelsten varje dag till jobbet eller i resväskan.

Dessutom blir böckerna billigare och mer lätt tillgängliga för mig eftersom jag köper både svenska och engelska böcker över nätet, inget porto och sen behöver jag inte transportera dem fram och tillbaka.

Vad som slog mig när jag som bäst satt och läste i min solstol i skuggan på altanen hos mor i stugan var att e-boken är en fantastisk ppfinning och bra på alla sätt om än lite skör... Kommer den i vatten kan man inte bara torka och läsa en knögglig bok, näe, den fungerar inte längre!
Och ibland bläddrar den av sig själv, trodde jag... Vad jag inte såg var den lilla, lilla fluga som hade landat längst ner på sidan. Min e-bok har en pekskärm och är mycket känslig.
 Flugan hade med sin landning vänt blad och när han spankulerade omkring kastades jag ett 10-tal sidor framåt i handlingen, tills jag upptäckte honom och med en liten blåsning sade vi ajöken!

Min kompis Nico var den som köpte e-boken först av kompisgänget. Han ser ganska dåligt även med glasögon, men eftersom man kan förstora texten på läsaren så passar det honom utmärkt!

Bodde jag på en större yta vet jag faktiskt inte om jag skulle behålla alla böcker heller...

Vad tycker ni? Skulle ni kunna läsa på en e-bok?  

 

Chez le dentiste

Idag hade jag en date med Monsieur le Docteur Tandläkaren, en ny stjärna på himlen eftersom min förre tandläkare hade flyttat sin mottagning till St Denis och hans gamla mottagning i Champigny hade tagits över av Bröderna Cohen, varav den jag träffade var den mest otrevlige typ jag har träffat på länge!

Hursomhaver, en plomb som jag hade tappat en bit av (för ganska länge sedan) och ilningar så fort som jag drack varmt eller kallt.
"Det finns ingenting under den plomben, jag tänker inte ta ut den och jag vill inte se er förrän nästa år" sa ena brodern Cohen
"Ni ska inte oroa er" svarade jag, "vi kommer inte ses mer alls! Na!"

Min nya tjusige tandläkare visade sig vara både snabb och duktig! Han gick upp som N°1 på min lista över tandissar, men jag sa att han var N°2 annars försöker han ju inte bli bättre nästa gång...

Plomben behövde komma ut för där under hade det blivit en infiltrering...
En tillfällig plomb tyngre och 56€ lättare har jag fått en ny tid om två veckor.

Jag är inte särskilt fjollig men jag gillar inte att gå till tandläkaren (vem gör det förresten?), men efter idag känner jag mig säker, killen vet vad han gör och han gör det bra!
Dessutom har ju man oftast en (mycket) bra sjukförsäkring i Frankrike, vilket jag har, och det betyder att jag i stort sett inte kommer att betala någonting i slutet.
Jag vet att jag har tur som kan gå till läkaren och få hjälp med en gång, i dessa kristider kan inte alla det och det tycker jag inte är acceptabelt!

Välkommen hem...

Jag har varit hemma, eller tillbaka, eller i Vincennes, eller vad det nu heter när man har två "hemma", i snart en vecka...
Det känns lite, ja, jag vet inte avigt? Kanske beror det på de varma "välkommnandet" jag fick:
vattnet läckte i toaletten, som tur var läckte det bara i toaletten och inte någon annanstans.
Banken hade glömt att säga upp min lägenhetsförsäkring eftersom jag hade skrivit på en ny hos dem, migrän och tandvärk, eller ja en plombering som isar...
Nu är det bara tandläkaren kvar! Det är väl inget allvarligt direkt men det blev en lite fjuttig start på det nya "arbetsåret".

Semestern i Sverige var precis vad jag längtade efter och behövde. Två veckor verkade så länge men ändå gick tiden så fort. Jag hade liksom inte riktigt hunnit bli färdig med Sverige innan jag reste tillbaka, även om vi hade gjort allt som vi ville göra. Jag hann till och med göra en seance Hot Yoga i Varberg med min kusin.

Idag har jag mest varit hemma, en liten tur till Le Marais blev det, jag längtade efter sushi!
Det kändes ganska bra att vara tillbaka i mitt Paris igen. Faktiskt!

Ledsamheter

Jag fick ett SMS ikväll, det var från min fina vän Christine som förlorade sin man i mars...

Hon har varit sjuk i cancer ända sedan jag lärde känna henne för 5 år sedan. Nu har cancern spridit sig till hennes lungor och hon ska börja cellgiftsbehandling nästa vecka...

Jag bara sitter här och har en enda stor klump i magen! Jag vet inte vad jag ska göra eller säga eller...
Jag vill bara att hon ska bli frisk! Hon förlorade sin man i mars och deras son förlorade sin pappa och nu är hans mamma sjuk...

Fy fan vad livet kan vara orättvist! Snälla vänner, kan vi inte skicka alla våra positiva tankar och böner om kärlek och tillfrisknande till S och hans underbara mamma?!

Jag vill att hon ska bli frisk, och jag vill att hon ska bli det nu! Det är väl så det fungerar, att vilja tillräckligt mycket för att det ska hända?!

Har du sett...

...Herr Kantarell? Näe, men väl min tjusiga artros?
Det är boven (bland annat) i dramat som utspelade sig i min kropp förra veckan!

Jag har 6mm på en sida som inte finns på andra sidan och det gör att det blir en större belastning på vänster sida och ishiasen den taskmörten passerar precis där och då nyper artrosen tag i honom... Och ja, jag har sulor men artrosen är ganska gammal, så det hjälper men det tar ju inte bort det som finns. Radiologen som "tolkade" mina plåtar igår sa att det kommer i vågor. Förra vågen var för 10 år sedan, det kan man väl tåla.

Den goda nyheten är ju att kotan som sitter över Herr Kantarell inte är lika tillplattad som han var vid förra röntgen tillfället! Hurra! Jag är övertygad om att det är yogan som har fixat det!

Jag börjar att bli smått skogstokig eftersom jag inte har kunnat gå på Bikram på nästan två veckor.
Tänkte att jag skulle smita in på tisdag och ta ett pass, fast det ska gå lugnt till det kan jag lova!

Annars har det inte hänt så mycket... Jag tänkte gå ut i solen lite och ladda med vitaminer!
Nu kan jag ju gå iallafall!

Ischias & Lourdes

Jag är sjukskriven på grund av min ischias, ont som fasen gör det, men min bästis är i Lourdes idag... Kanske skulle jag spela på lotto också?! :o)

Suk så suk...

Nu sitter ni väl alla och smaskar sill och färskpotatis och jordgubbar och... Näe, jag vill helst inte tänka på det. Jag sitter här och är ett riktigt surkart och tycker ganska (mycket) synd om mig själv.
Jag var så jäkla arg igår att jag tror att det utlöste ischias anfallet som hoppade på mig i tåget till jobbet imorse.
Senast jag hade så jädra ont var för 10 år sedan tror jag, då svimmade jag i badrummet och det var nära ögat att det gick samma väg imorse, på tåget då...
Jag hasade hem vid 13-tiden och ringde läkaren, jag är sjukskriven tills på onsdag, men då skulle jag ju missa min skitviktiga träff med dekoratören i kjol, jag i kjol då alltså! Kan detta vara universums sätta att säga att jag ska inte gå på det där mötet?! Kan det vara lite mindre smärtsamt i så fall tack?!

Ja, Glad Midsommar på er då! Godnatt! (Snörvel)

Ibland så...

...rinner det bara över...
Jag brukar inte vara särskilt mesig och ta åt mig av vad klantiga människor säger, men det har blivit en hel del de här senaste två veckorna...
Idag blev det en för mycket!

Jag har tagit på mig en del känsliga grejer därför att ingen annan hinner eller vill göra det och på måndag ska vi träffa dekoratören (jo det är ta mig f-n sant) till atrium på huvudkontoret. Huvudkontoret får varenda jäkel att skaka i sina stövlar för att det är där som ALLA de där VIKTIGA personerna jobbar... Jo, jag har jobbat där i 1,5 år för ett antal år sedan så jag vet hur det funkar...

Vad som chockade mig och som gjorde mig väldigt (?) ledsen var när kvinnan som är chef för projektledarna mig idag om inte jag hade en kostym att ta på mig på måndag.
"Näe",  sa jag väldigt sammanbitet, "men jag har en kjol". "Jaa", sa hon, "det vore ju snällt om du ville ta på dig den".
Till saken hör att jag träffar nästan aldrig kunder och skulle jag göra det så tar jag på mig annat än jeans.
Idag hade jag mörka jeans, en svart och vit randig tröja och ett par boots...
Jag skiter väl i vad hon tycker om mina kläder, men jag är ju för fan nästan 40 år gammal och jag har jobbat hos det här företaget i snart 10 år som konsult! Ingen ska tala om för mig hur jag ska klä mig!
Precis som om jag inte skulle veta eller förstå hur man uppför sig?!

Något som jag verkligen ogillar men som jag har lärt mig att respektera är att i branschen jag jobbar (och det är inte den enda) så tror man ofta att kunskapen sitter i kläderna.
Att arbetet jag utför skulle vara sämre för att jag har jeans på mig är ju sjukt. Så länge man är hel och ren och inte utmanande så skall man för fasen också bli respekterad!

Jag är ruskigt arg, men jag grät också en skvätt tidigare. Löjligt men idag känns allting tungt, jag skippade till och med Bikram och åkte direkt hem istället! Då jäklar är det illa!

Jo, chefen är sjukskriven också, jag tror att han är överstressad. Jag försäkrade mina kollegor om att det är inte jag som har gjort någon voodoo! Detta har han fixat alldeles själv. Fast jag hoppas att det inte är något allvarligt med stackar'n! Det är ju ingen elaking innerst inne!

Tack Sverige

Fy fasen vad retlig jag har varit idag! Tack gode Gud (eller kanske Zlatan...) för att Sverige tog hem segern över Frankrike. Jag blev retad hela dagen igår, från "miam, miam, nu ska vi äta krisprolls", till tidningsurklipp på mitt skrivbord und zu weiter!

En kompis som var särskilt retlig undrade om vi inte kunde slå vad om segern och då skulle förloraren gå med rumpan bar i korridoren, jag antog inte vadet vilket jag ångrar idag. Däremot är många av de andra kollegorna tacksamma eftersom kompisen är en stor karl (1m90) som är ganska kraftig! :o)

Sen då när vi vann, för första gången på 42 år (!) så kunde inte jag motstå att ge tillbaka liiite...
Jag köpte ett paket Krisprolls till kollegorna och ett paket till kompisen. Det ställde jag på hans skrivbord så att alla kunde se och sen skrev jag ett litet meddelande: From Sweden with love, ifall du fortfarande är hungrig! Bisous

Ahh il fait bon être suédois aujourd'hui! :o)