Visar inlägg med etikett Sjuk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sjuk. Visa alla inlägg

torsdag, oktober 15, 2020

Lite sliten

På jobbet eller inte, det är frågan! Vi har bestämt att träffas på jobbet imorgon men jag har känt mig lite halvrisig sedan i söndags faktiskt.

Ont i huvudet, magen som spelar upp, hängig, ont i leder och frusen.
Däremot är det inget fel på varken smak eller luktsinne. Lenny testade mitt luktsinne lite tidigare idag och jag dricker te på mynta från trädgården!
Nu så har i slutet på dagen skrev jag till chefen att jag hellre kommer till jobbet nästa vecka för jag känner mig stelare och mossigare än i morse.

Jag pratade med VVS firman tidigare idag för de hade fortfarande inte bekräftat att de mottagit 40% av kostnaden som jag förde över på deras konto i måndagskväll.
Hon bad så mycket om ursäkt och ringde tillbaka en timma senare för att fråga om nästa torsdag går bra att byta varmvattenberedaren på.

300L vattenberedare är tydligen ingenting som man bunkrar så de fick beställa beredaren plus att de måste vara två för att installera den, därför tog det lite extra tid. Men vad gör det när vi kommer att "få" en helt ny beredare om en vecka?!

Imorgon kommer Papy Maurice och bygger för dörren i hallen in till köket. En helt onödig "lösning" i detta huset. Tanken är att kunna ha en lång bänk i ett funktionellt kök och inte detta duttande med pytteskåp här och en lite snutt av en bänk där som dessutom är kaklad med skrovliga plattor och 5mm fog mellan varje platta som är 10 x 10 cm... OMÖJLIGA att hålla rent! 😡

Lenny kommer att bli glad när hans farfar kommer tillbaka, jag är en ganska tråkig typ verkar han tycka, utom när det vankas mat...

Det börjar att bli kallt här också, jag ser framemot att ta på myssan och göra färdigt sjalen!
Jag hoppas att hålla mig frisk och kry och att jag mår mycket bättre imorgon för jag skulle vilja fixa lite i trädgården till helgen. Kanske köpa två ljung och plantera krukor?

Nu ska jag sippa mynta te och virka lite till.

tisdag, oktober 13, 2020

Den där Corona

Det ser mörkt ut för Frankrike angående Corona virusets framfart!
President Macron ska hålla tal till nationen imorgon och kommer säkert att tillkännage ytterligare restriktioner för att bromsa antalet smittade och allvarligt sjuka.

96 döda de senaste dygnet, 1539 personer i intensivvård och 8505 nya fall av smittade människor. Vad som däremot nödvändigtvis inte nämns är att laboratorierna där testen görs är stängda under helgen så 8505 nya fall är egentligen inte representativt... I lördags tillkännagavs 27000 nya fall från fredagen.
Ni ser ju, det cirkulerar så många siffror att man blir alldeles snurrig!

Igår sa premiärministern Jean Castex att det är inte uteslutet med lokala lockdowns. Man har även talat om att införa utegångsförbud i Paris.
Toulouse och Montpellier har idag lagts till listan av städer som är i maximum varningzon vilket betyder att intensivvårdsplatser är upptagna till 30%. Barer stängs, gym och restauranger kan ta emot mindre besökare. På denna föga trevliga lista finns redan Lyon, Grenoble, Saint-Etienne, Lille, Paris och Aix-Marseille.

I Taverny blev beslutet om ansiktsmasktvång utomhus förlängt till den 12:e november.

Min chef var på semester i två veckor, han kom tillbaka igår. Hans son fick COVID-19 så han satt i karantän i 7 dagar.

Sonen som är 18 år, blev ganska sjuk med feber och utslag över hela kroppen, tappade lukt och smaksinnet. Nu mår han mycket bättre igen!
Vad som är ganska underligt är att varken min chef, hans bror eller deras mamma blev sjuka. De gjorde alla snabbtestet eftersom de hade en familjemedlem som testats positivt men alla test kom tillbaka negativa.

Det känns lite hopplöst igen även om jag inte hade några höga förhoppningar om att situationen skulle förbättras snabbt.

Snart är det väl lika bra att plocka fram gasmasken...

måndag, oktober 12, 2020

Urbex i la Somme

Igår var vi som sagt i Amiens som ligger i länet Somme i regionen Hauts-de-France, regionen hette tidigare Picardie (och det fortsätter alla att säga utom på nyheterna eller i officielle sammanhang).

Jag är väldigt förtjust i norra Frankrike, jag är förtjust i hela Frankrike men den norra delen får mitt hjärta att klappa lite fortare, som Alperna också gör.

Jag gillar arkitekturen, "les corons" som gruvarbetarna bodde i med sina familjer i Nord-Pas-de-Calais påminner mycket om l'amiénoise, hus typiska för Amiens, som i sin tur påminner mycket om de sammanlänkade Townhouse i norra Storbritannien eller London med sina smala trädgårdar bakom huset.

När man kommer till Amiens känns det som om man är i Amiens, Nord-Pas-de-Calais och England samtidigt!
Jag skulle inte vilja leva i ett sånt hus men jag gillar dem väldigt mycket!

Vi besökte våra kompisar i Amiens för att sen åka på urbex med Madame så fick Monsieur stanna hemma med sonen och Lenny som var varmt inbjuden av framförallt sonen! Till saken hör att de har hönor och en katt. Spännande, för alla inblandade!
Lenny blev naturligtvis överlycklig för att få följa med, så glad att det första han gjorde efter att ha sniffat runt i hela huset och spridit sina hundhår överallt var att lägga en stor plutt i trädgården. Häpp!
Annars förflöt tydligen dagen som den skulle för pojkarna. De lekte med tennisbollarna vi hade tagit med, de gick ut på promenad, sonen flög efter vad pappan berättade, som en vante efter Lenny men tyckte att det var jätteroligt. Hönan var misstänksam men tyckte att Lenny verkade OK så hon gick och pickade runt honom. Katten däremot tyckte att dagen var skit!

Vi andra hade "bröd på brädan" som man säger med inte mindre än sju ställen att åka till, två övergivna industriområden och fem herrgårdar / gårdar.

Det första stoppet var ett enormt industriområde, väldigt mycket betong och graffiti. Jag tror jag fick till en serie som nog blev ganska bra.

Det andra stoppet var också en övergiven fabriksbyggnad där man hade släpat upp en massa bildelar till andra våningen.

Sen kom vi till en övergiven gård, det var en å runt gården och i slutet av bron var ingången blockerad. Vi letade efter en annan väg runt utan att simma... Det fanns en liten slags sluss med en metallbalk över, sagt och gjort vi tog oss över krypande för balken var verkligen inte bred och strömmen strid!
Vilken tur att vi inte trillade i för gården visade sig vara ett tillhåll för airsoft utövare och mycket var förstört.
Vi kunde däremot ta oss ut genom den blockerade ingången för det fanns ett hål...

Efter detta blev det lunch för de som inte var åksjuka och sen bar det av till en otrolig herrgård mitt i ingenstans som inte var förstörd men som naturligtvis redan hade fått besök av diverse tjuvar för att ta hand om alla värdesaker.
Annars var ingenting sönderslaget eller nerrivet. Det kändes obehagligt att besöka huset, för det var mer ett hem än övergivet hus. Kläder efter ägarna fanns kvar, läkemedel, videokassetter, mat, ...

Jag har aldrig besökt ett ställe som detta tidigare, jag kände mig som en inbrottstjuv eller en slags stalker! Usch!

Efter denna mycket besynnerliga erfarenhet åkte vi vidare till en annan gård där vi fick en fin nyhet. Den höll på att restaureras så det blev inga foton där.
Därefter blev det en herrgård som var larmad och som man kunde fotografera utifrån men som en av oss (jag nämner inga namn här) ändå gick in i, dörren var för övrigt öppen, så larmet gick.
Vi gick naturligtvis därifrån för att slippa trubbel. På väg ut från den stora trädgården träffade vi en granne som berättade lite om varför gården nu är larmad och att gerdarmeriet med all säkerhet skulle dyka upp om 15 minuter. Ingen idé att stanna där för att förklara varför vi ville fotografera gården som verkligen var vacker.

Med detta adrenalin höjande äventyr bakom oss åkte vi vidare. Den sista gården följde jag inte med in i för jag kände mig verkligen risig. Jag frös och var illamående.
Tydligen var den inget att ha så jag gjorde nog rätt i att stanna i bilen.

Dagens bild kommer från det första stället vi besökte som lustigt nog heter COOP.

onsdag, augusti 19, 2020

En onsdag i Augusti

Intet nytt på västfronten, det händer inget särskilt...
Jag är lite, lite orolig för att tröttheten har börjat att sätta in igen.
Jag passade på att köpa järntabletter när jag ändå var i Châtelet-Les-Halles, det finns ett apotek precis bredvid min kiropraktor och de har har sortiment och priser på tillskott. Jag föredrar ett märke som heter Solgar, de har bland (mycket) annat en spirulina utan animalier i vilket uppskattas!
Jag hoppas att med lite järntillskott och vitamin C kan jag få tröttheten att försvinna.

Sen jag blev sjukskriven för utmattning förra hösten är jag oerhört uppmärksam på just den här påträngande förlamningen som suddar ut energi och lusten att göra saker i ett nafs.
Vi fick inte bukt med järnbristen trots 3 stycken kurer på 3 månader. Jag får ta kontakt med min husläkare igen för att se hur värdet ligger.

Sist, i mars, hade det sjunkit ytterligare. 😟 Det kan vara min sköldkörtel som krånglar, TSH värdet har gått upp vilket tyder på risk för hypotyreos även om värdet låg inom normen senast vi kikade.
Jag får avvakta och se hur jag känner mig om en vecka tio dagar när järn borde har börjat att göra nytta.

Jag mötte Patrick utanför Posten tidigare idag. En trevlig prick den där Patrick, intresserad och hade en massa frågor. Jag bad honom att höra med vänner och bekanta om inte det möjligtvis fanns någon annan som skulle vilja ha lite kefirgryn. Han lovade att höra efter! 😊

Efter att jag träffade Patrick gick jag till Audrey's Bio, en relativt ny zero waste butik i Taverny för att köpa lite grönsaker till kvällsmat.
Fina sallader, gurkor, tomater och annat gott! Allt ekologiskt!
Dessutom är Audrey som äger butiken jättetrevlig!
Jag passade på att fråga om hon inte skulle vara intresserad av lite kefirgryn. Det var hon och hon sa ja till en liten lapp att sätta upp i butiken. Hon berättade att hon har en del kunder som letar efter kefirgryn! A match made in heaven! Hurra!

Det som började som en lite trist händelselös dag slutade med en god sallad och lite tjôt med nya bekantskaper!

Detta tycker jag att vi kan fira med lite sharkasm... 😂

fredag, maj 08, 2020

Inte som man tänkt

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag hade sett framemot en produktiv dag igår men kände när jag vaknade att jag hade en liten huvudvärk på lur... Tänkte att den kanske skulle ge med sig med lite vila men den gubben gick inte.

När vi skulle hämta grönsakerna på farmen gick det inte längre, jag trodde att jag skulle klara att åka dit och hämta korgarna men jag fick helt sonika bädda ner mig. En migrän som jag inte haft på flera år. Illamående och spränghuvudvärk och då finns bara en enda lösning för mig: sova.
Och det gjorde jag, i 2 timmar. Sen mådde jag lite bättre.
Som tur var så var middagen redan fixad så den kunde värmas, det blev kolsyrat vatten till kvällsmat för min del. De andra två åt kyckling, en som var tillagad i ungen med morötter och potatis och till den andre var kycklingen torkad.

Idag är dock en ny dag, lite skakig känner jag mig men jag har äpplen som ska tas om hand. De ser lite trötta ut så jag vill inte vänta tills de går förlorade. Och sen ska min timjan planteras om, rabarbern planteras och jag tror att gräslöken skulle vilja ha lite näring. 

På måndag blir det lite ändringar i undantagstillståndet i Frankrike, även om det ser lite mörkare ut för oss i Ile-de-France, Hauts-de-France, Grand-Est och Bourgogne-Franche-Comté.

Parker, större museer (som Louvren t.ex.), restauranger, biografer, teatrar, gym och högstadieskolor kommer att hållas stängda.
Vi får resa inom en radie (fågelvägen) på 100km runt bostaden, ska man åka längre måste man ha ett resecertifikat och giltigt motiv.

På metron och tågen måste ansiktsmask bäras och de som måste åka till arbetet får företräde. 

Jag är glad för att vi får gå ut utan certifikat och vi får även röra oss i skogen igen! Cykling är tillåtet också.

I slutet på maj kommer nya beslut att tas inför den 2:a juni.
Nedan är kartan på hur Frankrike är uppdelat. Jag har helt sonika lånat bilden från den officiella sajten.

söndag, september 02, 2018

Nära-döden-upplevelse

Min chef är en sportig typ, han älskar att äta och för att inte bli för fyllig så måste han röra på sig (enligt honom själv).
Han är också väldigt entusiastisk och gillar att anordna olika aktiviteter så här om veckan blev det tal om att springa Spartan Race. Det är ett hinderlopp på 13km och mer än 25 hinder, klarar man inte ett hinder blir det 30 burpees som straff...

Jag är absolut inte i form och har löptränat väldigt, väldigt lite de senaste två åren så jag tackade vänligt men bestämt nej till inbjudan, dessutom kostar hela kalaset 1200kr, vilket jag tycker är alldeles för dyrt för en tortyr!

För att förbereda loppet (och skapa sammanhållning) så har min chef planerat löpträning varje fredag lunch och i fredags var första gången.
Vi skulle bara löpa i lugnt tempo 7-8 kilometer, jo jag tackar jag: det blev 9.25km och vi sprang i över en timma. Där vi springer är det mycket kuperat så det var mycket tungt för mig samtidigt som jag kände mig lätt som en fjäder. Det var underbart att springa igen och jag som inte gillar att springa i grupp kände mig som fisken i vattnet!

Efter löpningen kände jag av ischiasnerven och framåt kvällen började jag att få ont i huvudet! Sedan gick det bara utför. Jag mådde urdåligt och gick och la mig 21:30 med en alvedon och tigerbalsam på pannan.

Nu i efterhand tror jag att jag inte hade druckit tillräckligt efter löpningen men det var ta mig tusan en nära-döden-upplevelse och Paris Marathon kändes mycket, mycket långt bort, men jag ser redan framemot nästa fredag!

onsdag, december 05, 2012

Min uppmärksamhetssökande kindtand

Jag plomberade min ena högra kindtand i september hos min nye, unge, stilige, tandläkare efter att den förste knastandläkaren vägrade att titta under plomben som gjorde ont...
Jag har haft inte kunnat tugga riktigt på högersida sedan i september och nu tyckte jag att det var dags för ett återbesök.

Det visade sig att nu var det dags för en rotfyllning och en krona, tyvärr inte en prinsesskrona...
Det kommer att kosta 900€ sa Benny (han heter så, nästan iallafall...). Tjolahopp sa jag och tänkte att det kommer att bli en fin julklapp!

Men, nu bor jag i Frankrike och jag har en sjukförsäkring så det borde en fin julklapp från dem istället från min plånbok.

Det finaste i "kråksången" är ändå att min tandläkare sa att det som inte sjukförsäkringen betalar kommer mottagningen att betala.
Han sa att jag har inte fått rätt behandling så det är inte mer än rätt att mottagningen betalar.

Nu anses en krona vara en protes (känns konstigt att säga så) och är oftast helt och hållet återbetald.
Men visst är gesten fin? Hurra för attraktionslagen! (Jag hade nämligen inte ens tänkt tanken att behöva betala mer! Nästan lite ironiskt)


lördag, november 03, 2012

Spik i foten II

Jag har fortfarande ont i foten, men bara när jag går i "vanliga" skor.
Jag har läst lite mer på Vibram Five Fingers sidan och det står hur man ska gå in sina skor, som inte jag har gjort. Booo...
Så nu ska det bli fotgymnastik och två timmar i mina Five Fingers inne...

Jag har beställt tid med en sportortoped på torsdag och tills dess måste jag försöka att hinna med knäröntgen! Jag kan möjligen ha överansträngt musklerna i foten men jag vill ha en professionnel åsikt.
Tänkte slänga ihop ett leromslag ikväll för att se om det fungerar.
Ska ju ränna på Bikram Yoga imorgon också så det skulle kännas bättre foten var lite stadigare!  

torsdag, juli 05, 2012

Ledsamheter

Jag fick ett SMS ikväll, det var från min fina vän Christine som förlorade sin man i mars...

Hon har varit sjuk i cancer ända sedan jag lärde känna henne för 5 år sedan. Nu har cancern spridit sig till hennes lungor och hon ska börja cellgiftsbehandling nästa vecka...

Jag bara sitter här och har en enda stor klump i magen! Jag vet inte vad jag ska göra eller säga eller...
Jag vill bara att hon ska bli frisk! Hon förlorade sin man i mars och deras son förlorade sin pappa och nu är hans mamma sjuk...

Fy fan vad livet kan vara orättvist! Snälla vänner, kan vi inte skicka alla våra positiva tankar och böner om kärlek och tillfrisknande till S och hans underbara mamma?!

Jag vill att hon ska bli frisk, och jag vill att hon ska bli det nu! Det är väl så det fungerar, att vilja tillräckligt mycket för att det ska hända?!

lördag, juni 30, 2012

Har du sett...

...Herr Kantarell? Näe, men väl min tjusiga artros?
Det är boven (bland annat) i dramat som utspelade sig i min kropp förra veckan!

Jag har 6mm på en sida som inte finns på andra sidan och det gör att det blir en större belastning på vänster sida och ishiasen den taskmörten passerar precis där och då nyper artrosen tag i honom... Och ja, jag har sulor men artrosen är ganska gammal, så det hjälper men det tar ju inte bort det som finns. Radiologen som "tolkade" mina plåtar igår sa att det kommer i vågor. Förra vågen var för 10 år sedan, det kan man väl tåla.

Den goda nyheten är ju att kotan som sitter över Herr Kantarell inte är lika tillplattad som han var vid förra röntgen tillfället! Hurra! Jag är övertygad om att det är yogan som har fixat det!

Jag börjar att bli smått skogstokig eftersom jag inte har kunnat gå på Bikram på nästan två veckor.
Tänkte att jag skulle smita in på tisdag och ta ett pass, fast det ska gå lugnt till det kan jag lova!

Annars har det inte hänt så mycket... Jag tänkte gå ut i solen lite och ladda med vitaminer!
Nu kan jag ju gå iallafall!



måndag, juni 25, 2012

Ischias & Lourdes

Jag är sjukskriven på grund av min ischias, ont som fasen gör det, men min bästis är i Lourdes idag... Kanske skulle jag spela på lotto också?! :o)

fredag, juni 22, 2012

Suk så suk...

Nu sitter ni väl alla och smaskar sill och färskpotatis och jordgubbar och... Näe, jag vill helst inte tänka på det. Jag sitter här och är ett riktigt surkart och tycker ganska (mycket) synd om mig själv.
Jag var så jäkla arg igår att jag tror att det utlöste ischias anfallet som hoppade på mig i tåget till jobbet imorse.
Senast jag hade så jädra ont var för 10 år sedan tror jag, då svimmade jag i badrummet och det var nära ögat att det gick samma väg imorse, på tåget då...
Jag hasade hem vid 13-tiden och ringde läkaren, jag är sjukskriven tills på onsdag, men då skulle jag ju missa min skitviktiga träff med dekoratören i kjol, jag i kjol då alltså! Kan detta vara universums sätta att säga att jag ska inte gå på det där mötet?! Kan det vara lite mindre smärtsamt i så fall tack?!

Ja, Glad Midsommar på er då! Godnatt! (Snörvel)