Minus

Till skillnad från igår vaknade vi upp till minus grader och frost, underbart vackert!

Jag åt frukost och tittade på På Spåret, mitt guilty pleasure på söndagarna.

Jag började att plocka in lite porslin i det nya vitrinskåpet men det högg till så jäkligt i ryggen att jag först trodde att jag hade fått ryggskott, men det var ett halvt falskt alarm.

Ont hade jag men jag kunde ta mig fram och gick bra med hjälp av ett bälte jag köpte för längesedan när jag hade ryggskott var och varannan vecka.

Det är väl kanske nu det börjar som Dr Tran Dihn sa, för att bli bättre kommer du först att bli sämre...

Jag tänkte att innan jag blir helt låst så tar vi oss ut på en liten promenad med Lenny. Sagt och gjort, vacker frostigt landskap! Jag tänkte gå tillbaka ganska snabbt men det blev en lång promenad för vi var båda varma i kläderna.

Jag kände inte av ryggsmärtan alls och när Lenny drog med mig upp i skogen hade jag inte hjärta att säga nej. Han älskar att springa lös i skogen och nosa och hälsa på alla.

Han var så lycklig att han slog följe med en familj och jag kunde bara hänga på, Lenny lyssnade inte alls när jag kallade på honom.

När vi kom hem var vi båda trötta och frusna så det blev en stor belöning till Lenny och en kaffe till mig.

Jag tittade färdigt på Hundraettåringen som smet från notan och försvann på Netflix och Lenny har legat i sin korg och snarkat.

Ryggvärken har kommit tillbaka men hålls i schack med hjälp av bältet.

Det började snöa under eftermiddagen och det låg ett tunt lager snö ett tag innan regnet. Nu ligger det bara lite kluttar kvar...

Jag tänkte bjuda på en bild av hundlurken idag, han har varit väldigt avslappnad i eftermiddag!

From dust till yawn

Tänk att det kan bli så förbannat dammigt av att isolera lite väggar. Det känns om alla ytor är kärva av damm. Hunden är dammig, Matthias är dammig, jag är dammig...

Idag regnar det och jag har inte sovit särskilt bra. Vi var ute och åt igår och jag kunde inte för mitt liv smälta maten.

Tillslut gav jag upp och la en värmedyna på magen som hade blivit som en fotboll.

Jag vaknade av och till med ont i magen så natten blev som ett patchwork av mini siesta. Jag har för mig att jag har läst om giraffer som bara sover 20 minuter åt gången, idag känner jag mig som en giraff som inte har fått sina 20 rättmätiga minuter i följd! 😞

Det händer inte särskilt mycket mer än att hårdare tag för att få bukt med corona viruset har annonserats av regeringen.

Det ser inte särskilt bra ut för Frankrike för närvarande.

I och med renoveringen så sitter vi och äter lunch och middag i hallen, det är spännande. Det har jag aldrig gjort tidigare.

Lenny den stackar'n har ett nytt hörn / ställe för sin korg varje dag. Ibland glömmer han bort var korgen står och irrar omkring bland skruvar och filar och hammare...

Förutom att hänga Papy Maurice i hälarna och göra så att Maurice snubblar och nästan trillar är Lenny ganska lugn. Han verkar ha tappat sugen på att skälla på brevbäraren till och med. Kanske är det tröttsamt att leta efter sin säng varje dag?

Jag känner mig verkligen trött idag så det får bli sängen pronto.

Bilden idag blir en icke särskilt inspirerande bild på regnet genom mitt fönster.

Madame Migrän

Igår låg jag däckad i flera timmar med ett slags migrän med illamående. Jag tror att det var pga lördagens anspänning med allt som skulle fixas innan kompisarna kom. Jag glömde helt enkelt av att äta och det blev inte mycket pizza i magen på kvällen heller.

I söndags när jag gick upp så hade jag redan ont i huvudet och det blev bara värre under morgonen.

Jag tar bara alvedon när jag måste annars använder jag en krage som ger massage genom elektriska impulser, eller stryker på tigerbalsam på tinningarna. Jag har även kylklampar för huvudet som konstant ligger i frysen om jag skulle få ett anfall hemma.

Igår hjälpte INGENTING, jag försökte att äta lite men när man mår illa är det inte lätt. Jag sov bort 4 timmar och mådde lite halvtaskigt efteråt.

Jag kikade på alternativa lösningar som man kan ha i väskan för kragen kan jag inte släpa med mig och inte frysen heller.

Jag har beställt en slags akupressur mojäng och en kylande ögonmask (som komplement till ansiktsmasken tänkte jag... 😉)

Båda grejerna har fått fin kritik av användare som enligt egen utsago ofta får migrän och dessa två mojänger hjälper dem.

Vi får väl se hur jag klarar mig nästa gång. Det är bara så tröttsamt att ligga däckad och inte kunna göra någonting!

Kanske skulle de vara på sin plats att ta en tur till Lourdes för att hämta med sig lite vatten hem? Jag är öppen för (nästan) alla lösningar! Denna, tyvärr tomma, souvenir hittade vi när vi var på urbex äventyr i juni.

Une nuit en enfer

"Une nuit en enfer" är den franska översättningen på Robert Rodriguez legendariska film "From dusk till dawn" från 1996 som sparkade igång George Clooneys första viktiga roll i en långfilm sedan succèn i serien Cityakuten eller ER som den heter i original.

OK efter detta lilla sidospår tänkte jag elegant glida över i att berätta om vår natt, kanske inte i helvetet men väl en liten bit på väg ner...

I vårt hus har en ingenjör gått lös på elektriciteten och gjort ett slags hemmabygge med komplicerade scheman osv (jag förstår ingenting men tydligen är det imponerande). På detta har vi ett larm som aldrig har fungerat, är gammalt och som vi inte har kunnat fundera ut hur vi ska / kan koppla ifrån.

Körsbäret på kakan, eller glasyren om man föredrar det, är att sirenen till larmet sitter på utsidan av huset och tjuter som 15 000 gastar när strömmen går.

Inte nog med att det stör hela kvarteret i 3 minuter, det är olagligt att ha en siren på utsidan av bostaden numera.

Vid 00:45 imorse gick strömmen och larmet tjöt! En stackars granne som inte har bott här så länge trodde att vi var bortresta och hade inbrott. Hon skickade mig ett SMS. Som tur är så går inte strömmen så ofta men när den gör det är det hopplöst att få tyst på det förbannade larmet, tre minuter kan vara jäkligt lång tid klockan 01:00 på natten.

Hunden blir livrädd och springer omkring för att hitta ett gömställe att krypa in i (man kan ju undra varför han inte fixar en backup plan efter alla gånger) och gastar han med. Jag hör inget pga av larmet och Matthias hör inte larmet. Han hör inte ljud på vissa våglängder och larmet har tydligen en våglängd som han inte hör. 😞

Efter lite meck så såg Matthias att vår strömbrytare hade slagit av strömmen hos oss.

När vi äntligen fått tyst på larmet och hunden och hade lagt oss igen sa Matthias att han trodde att det var varmvattenberedaren som orsakade kortslutningen. Klockan var då 01:30.

01:45 går strömmen igen. Bättre förberedd den här gången springer jag ner i källaren med min ficklampa för att slå på strömmen.

Nere i källaren halkar jag på dammsugarslangen som av någon outgrundlig anledning har ormat sig ut mitt på golvet.

Jag slår i vänstra sidan, hela armen och höften i betonggolvet. Jag har säkert blockerat en muskel i nacken också för jag är stel som en pinne.

Jag lyckas slå på strömmen igen och det var nog varmvattenberedaren som slog av. Vi tog ut säkringen för beredaren och hoppades på att det skulle fungera.

Hunden fick sova i sin korg i vårt sovrum och natten förflöt utan ytterligare störningar.

Jag gick från en natt i helvetet till Luc Bessons film "Det stora blå" (hela armen och armhålan är blå), en annan legendarisk film med en av mina absoluta favoriter Jean Reno.

Jag strök på arnikakräm mot blåmärkena och försökte sova. Omöjligt att komma till ro och hela jäkla kroppen värkte.

Jag tror att jag somnade vid 03:00-tiden men vaknade varje timme till det var dags att gå upp.

Idag känner jag mig som en avdankad gammal zombie och är slut som artist...

Vi får säkert byta varmvattenberedaren eftersom den läcker och det verkar som om det är fukten som gör att stackar'n slår bakut. Men man får försöka se det från den ljusa sidan och tänka att en mindre och nyare beredare kommer att behöva mindre el för att fungera och beredaren vi har nu alldeles för stor för oss två. Win-win eller hur? 😏

Dagens bild blir ett litet skämt från ett av våra urbex äventyr...

Välkomna in!

Vi överlevde

Gårdagen var faktiskt inte så jobbig som jag trodde att den skulle bli. Det gick riktigt bra!

Hundarna uppförde sig (nästan) exemplariskt. Blackie, Lennys svarta (of course) labrador kompis var så lugn och snarkade nöjt på det svala golvet medan Lenny for runt som ett torrt skinn och skällde för att Monsieur ville gå ut, eller för att det inte fanns något att skälla på.

Jag jobbade på mitt kontor hela dagen, i full mundering, inte i baddräkt då. Det regnade lite, lite i slutet på dagen men vi fick ändå flytta ner i källaren när Blackies husse Rod kom för att käka middag och hämta henne.

Vi gjorde pizza som bakades medan vi satt och svalkade oss med en öl i källaren. Middagen åts på terrassen men vi satt och svettades ikapp och bad om regn, vilket inte hände.

Efter maten flydde vi ner i källaren igen. Det var fortfarande 34°C när klockan var 22:00.

Alla var slutkörda så kvällen blev inte lång. Matthias vägrade att sova i sängen, han sov på en av sofforna i källaren, jag vägrar att sova utan spindelskydd i källaren så jag föredrog sovrummet även om det var bra mycket varmare.

Idag har jag en gräslig huvudvärk som vägrar släppa alla tappra försök att få bort den till trots. Kan vara lite vätskebrist i kombination med väderomställning. Jag dricker vatten och har tagit på en massagekrage för att få bukt med spänningar i nacke.

Lenny ligger utfläkt som en död sill i sin korg, oförmögen att ta sig till något. Han var ute i trädgården och skällde ut kvarteret imorse men sen tog energin slut. Nu snarkar han.

Det är en lugn dag idag. Jag fick ett meddelande att ett par sandaler som jag har köpt på Vinted, en app där man kan köpa begagnade kläder och skor bland annat, finns att hämta ut hos optikern. Där brukar jag få mina paket levererade till för tjejerna är så gulliga där och jag har tänkt att införskaffa mina nya glasögon hos dom. Det gäller ju att handla lokalt när man kan.

Matthias har åkt iväg på ett urbex äventyr själv i och med min huvudvärk, så jag tänkte illustrera dagens inlägg med en bild från ett slott som vi besökte för ett par veckor sedan.

Fotöljen på bilden fotograferar alla urbexare som besöker slottet.

Detta är min tolkning.

 

Nära-döden-upplevelse

Min chef är en sportig typ, han älskar att äta och för att inte bli för fyllig så måste han röra på sig (enligt honom själv).
Han är också väldigt entusiastisk och gillar att anordna olika aktiviteter så här om veckan blev det tal om att springa Spartan Race. Det är ett hinderlopp på 13km och mer än 25 hinder, klarar man inte ett hinder blir det 30 burpees som straff...

Jag är absolut inte i form och har löptränat väldigt, väldigt lite de senaste två åren så jag tackade vänligt men bestämt nej till inbjudan, dessutom kostar hela kalaset 1200kr, vilket jag tycker är alldeles för dyrt för en tortyr!

För att förbereda loppet (och skapa sammanhållning) så har min chef planerat löpträning varje fredag lunch och i fredags var första gången.
Vi skulle bara löpa i lugnt tempo 7-8 kilometer, jo jag tackar jag: det blev 9.25km och vi sprang i över en timma. Där vi springer är det mycket kuperat så det var mycket tungt för mig samtidigt som jag kände mig lätt som en fjäder. Det var underbart att springa igen och jag som inte gillar att springa i grupp kände mig som fisken i vattnet!

Efter löpningen kände jag av ischiasnerven och framåt kvällen började jag att få ont i huvudet! Sedan gick det bara utför. Jag mådde urdåligt och gick och la mig 21:30 med en alvedon och tigerbalsam på pannan.

Nu i efterhand tror jag att jag inte hade druckit tillräckligt efter löpningen men det var ta mig tusan en nära-döden-upplevelse och Paris Marathon kändes mycket, mycket långt bort, men jag ser redan framemot nästa fredag!

Konstig vecka

Igår började veckan ganska så jobbigt, jag var trött och kinkig och hade ont lite överallt.
Dagen var ganska jobbig överlag, jag hade ingen motivation och jag är väldigt trött.
Jag jobbade undan ett par grejor utan övertygelse bara för att få dem ur världen.
Klockan 17:00 stängde jag av datorn och åkte hem! Jag hade mest lust att krypa ner i sängen och sova.

Matthias kom hem sent och jag hade ingen lust att laga mat heller. Vi åkte och hämtade en pizza men jag åt nästan ingenting.

Jag var så fruktansvärt utmattad att jag kröp ner i sängen redan klockan 22:00.

Det finns inte särskilt mycket annat att berätta heller mer än att på onsdagkväll ska jag tillbaka till jobbet vid 22:00-tiden för att jobba natten mellan onsdag och torsdag. Jag jobbar bara onsdag morgon och sen onsdagkväll och natt. Torsdag jobbar jag inte utan jag är tillbaka på jobbet på fredag...

Annars då? Dagens bild? Jodå, bananer vad sägs om det? Foto inspirationen var lika bra som dagen...

När det inte blir riktigt som man vill

Jag skickade ett SMS till min chef i tisdagskväll, jag ville väldigt gärna jobba hemifrån på onsdagen...
Det visade sig att min chef sov och kunde inte alls godkänna min homeworking request så jag pallrade mig iväg till jobbet igår också.

Jag hade lunchträff med min kompis Catherine. Vi pratade om alternativa livsstilar, hållbar odling och självförsörjande.
Tiden går alltid för fort när vi äter lunch.
Vi ska fixa till en träff över helgen då hon kan komma hit och äta pumpasoppa med oss. Catherine älskar pumpasoppa med avskyr att laga mat!
Hon är verkligen en fantastisk människa, jag gillar henne skarpt!

Jag jobbade vidare på migrationen och struntade i alla jäkla workshops som man hade planerat i min kalender.
6 timmar i möten, när ska man hinna jobba då undrar jag?
Det kändes jättebra att strunta i alla möten för en gångs skull!

Igår kväll rullade den andra vågen av användare in! Jag tar hand om alla användare innan supporten kommer. Tyvärr vill alla gärna att jag hjälper dem, men jag har ju annat att göra också så det går inte. Jag hinner varken gå på toaletten eller ta en kaffe.

Det är roligt att vara uppskattad men det kan också bli lite jobbigt. Igår när jag tog tåget hem gäspade jag nästan käkarna urled! Jag har varit så trött de senaste dagarna. Dels på grund av långa dagar men också på grund av all stress. Jag måste fixa detta själv. Jag har bara mig själv att lita på, men det känns bra och jag fixar detta, SJÄLV!

Jag var så slut att jag hade ont i huvudet och hela kroppen, därför blir dagens bild ett foto på huvudvärkstabletter!

Element & ryggskott

Jag hade lite ont i ryggen när jag gick upp imorse men tänkte att jag nog bara var lite stel efter trädgårdsarbetet igår... Det gjorde det inte, det blev värre under dagen och nu ikväll kulminerar det i vad jag skulle tro är ett ryggskott. Det är längesedan nu som jag hade ryggskott, inte sedan slutet på 2015 tror jag.

Hoppas att det blir bättre tills imorgon annars måste jag nog jobba hemifrån, om jag kan jobba alls vill säga.
Hursomhelst, innan jag fick alldeles för ont i ryggen för att röra mig var vi på ett annat byggvaruhus för att beställa våra nya element.
Vi valde ett franskt märke, Sauter, känt för sin kvalitet.
Vi behöver två ganska stora element till nedervåningen, ett horisontellt och ett vertikalt. Det vertikala element finns bara som oljefyllda, det blir helt enkelt for tungt annars. De oljefyllda är in vanliga fall dyrare än element med gjutjärn eller sten (som fyller samma funktion som oljan) men de som fanns utan olja var nya element som man kan koppla till sin telefon, och det struntar vi högaktningsfullt i, så vi köpte 6 oljefyllda element. I badrummen har vi andra värmekällor.

20 000 kronor fattigare åkte vi vidare till ett annat varuhus. När vi bytte bank blev det så illa att allt blev försenat och vi var tvungna att låna 25 000 kronor mer än vad som var bestämt (för att inte behöva göra om alla papper igen). Detta blev ju till slut ganska bra, för nu kunde vi byta element utan att ta av sparpengarna!

Vi åkte hem till Matthias föräldrar sen, dels för att träffa dem och dels för att fråga om Maurice hade lust att hjälpa oss att sätta upp elementen (i.e. fixa allt själv med vår hjälp...). Det hade han!

Jag hade tänkt att skörda lite timjan inför vintersäsongen, men se det gick inte. Det började regna och då ska man inte skörda, så det får vänta lite till.

Imorgon börjar Matthias klockan 07:00 och jag tänkte tjuvåka med honom, så det blir uppstigning klockan 05:00 för avfärd vid 05:45... Gäsp!

Nu ska jag knyta mig! Men innan dess dagens bild: min tjusiga timjan!

Söndag i sängen med migrän

Jag vaknade klockan 07:00 med en jäkla huvudvärk, ett hejdundrande åskväder höll på att bryta ut, både i mitt huvud och ute.
Jag kravlade tillbaka till sängen efter att jag hade tagit en huvudvärkstablett.
Jag vaknade vid 11:00 igen och kände mig allmänt risig men jag gick upp för att hunden skulle ju äta den stackarn.

När jag kom ner låg Lenny och snarkade i sin korg, men han fick snabbt upp farten när han förstod att det vankades mat!

Efter Lennys frukost drack jag vatten och la mig på soffan, jag hade ont överallt, migrän, ont i nacken, ryggen, frossa...

Matthias kom ner klockan 12:00 och jag var fortfarande inte i form!
Jag hade tvättat och var tvungen att hänga upp den men det gick bara inte! Matthias fick ta över det uppdraget, som gjorde det med orden: "OK, men det kommer inte att bli som du vill ha det!"
"Det struntar jag fullständigt i" svarade jag bara och stöp i säng!

Jag sov från 12:30 till 17:30, gick ner och la mig på soffan igen, fortfarande stel som en pinne och med huvudvärk.
Jag antar att det var cirka 30% baksmälla och 70% av midnattsdoppet som gjorde min dag till en icke dag!

Jag piggnade till först vi 20:00 snåret när vi skulle äta. Matthias hämtade pizza från La Fontaine för varken han eller jag ville eller orkade laga mat.

Jag gick ut för att ta ner tvätten och det såg faktiskt riktigt bra ut! Jag tror att jag ska överlåta tvätthängning åt Herr Matthias fler gånger!

Eftersom jag var nere för räkning 20 av 24 timmar så kan man ju inte direkt välja och vraka mellan fotografierna...

När jag skulle ta ner mina leggings såg jag en vit fläck, men det var en nattfjäril... En mite, som också är Matthias smeknamn... Ha ha! It takes one to know one!
Så dagens bild får bli på nattfjärilen som sitter på min leggings!

Rutten

Min dag har verkligen varit rutten! Sumpråttan som beordrade mig att göra ett jobb som hen egentligen borde ha gjort själv är en mycket högt uppsatt rumpnisse så det gäller att inte bli ovän med hen!

Idag hade vi mötet som hen hade ordnat, som jag var tvungen att leda. Naturligtvis var ingen särskilt intresserad av min presentation som jag hade jobbat med och gjort om i två dagar. Känns bra!

När mötet väl var över hade hen mage att skicka sina anteckningar till mig för att jag skulle skriva ut protokollet från mötet!

Jag blev så j-vla arg att jag var tvungen att gå ut på toaletten och lipa! Hur förbannat fräck får man vara! Hen har nog glömt att jag jobbar på företaget som är kund till företaget där hen jobbar!

Jag har stressat hela veckan, men jag märkte det inte förrän i eftermiddags när jag fick yrsel. Jag var tvungen att lägga mig ner en stund.

Jag måste prata med min chef imorgon, jag kan inte ha det så här.
Jag vet att jag har stöd från min chef så det är inget jag stressar över. Nu är jag bara så trött att jag längtar efter sängen...

Imorgon är en annan dag och idag har jag tänkt att lägga bakom mig omedelbums!

Bilden idag är från mitt arbete. Jag stack inte näsan utanför dörren innan jag gick hem, så detta var vad jag såg när jag gjorde en te.

Spik i foten

...har jag inte, men däremot en inflammation i käkbenet... Jag har haft ont i tanden i en vecka nu, det har inte hänt sen jag var 5 år eller något sådant. Bu!
Nu har jag fått ett tandplåster iallafall så det borde hålla under semestern! Så var det med det! Jag är lite ledsen, men det kommer att gå över! Den 9:e januari ska vi ses igen, min tandläkare och jag alltså!

Annars är allt bra! Jag äter tofu och har gjort rostad brysselkål med karamelliserad rödlök från Vegankrubb. Brysselkålen blev direkt en stor favorit! Det ska bli en julbordsrätt!

Chez le dentiste

Idag hade jag en date med Monsieur le Docteur Tandläkaren, en ny stjärna på himlen eftersom min förre tandläkare hade flyttat sin mottagning till St Denis och hans gamla mottagning i Champigny hade tagits över av Bröderna Cohen, varav den jag träffade var den mest otrevlige typ jag har träffat på länge!

Hursomhaver, en plomb som jag hade tappat en bit av (för ganska länge sedan) och ilningar så fort som jag drack varmt eller kallt.
"Det finns ingenting under den plomben, jag tänker inte ta ut den och jag vill inte se er förrän nästa år" sa ena brodern Cohen
"Ni ska inte oroa er" svarade jag, "vi kommer inte ses mer alls! Na!"

Min nya tjusige tandläkare visade sig vara både snabb och duktig! Han gick upp som N°1 på min lista över tandissar, men jag sa att han var N°2 annars försöker han ju inte bli bättre nästa gång...

Plomben behövde komma ut för där under hade det blivit en infiltrering...
En tillfällig plomb tyngre och 56€ lättare har jag fått en ny tid om två veckor.

Jag är inte särskilt fjollig men jag gillar inte att gå till tandläkaren (vem gör det förresten?), men efter idag känner jag mig säker, killen vet vad han gör och han gör det bra!
Dessutom har ju man oftast en (mycket) bra sjukförsäkring i Frankrike, vilket jag har, och det betyder att jag i stort sett inte kommer att betala någonting i slutet.
Jag vet att jag har tur som kan gå till läkaren och få hjälp med en gång, i dessa kristider kan inte alla det och det tycker jag inte är acceptabelt!