Kulturkrockar - Månadens inlägg Januari

Tolken inspirerades av Fred som skriver månadens inlägg...

De andra som bloggar om detta är Emma, Barajagjohanna, Thérèse, Anna Malaga, Brazilian Linda, Sofia och Robban, Nejma och Pumans dotter.

Jag hoppade på lite sent, men kommer ändå med ett litet hastigt inlägg...

Med två dagars försening (förlåt, men man börjar väl bli lite fransk i kanten) kommer mitt inlägg om kulturkrockar...

På tal om förseningar... Efter nästan 12 år i Frankrike envisas jag med att alltid komma i tid eller helst 10 minuter innan utsatt tid.

Oavsett om det gäller möten, jobbintervjuer, tandläkartid, jobbet varje morgon...

Jag blir galen på människor som inte kan passa tider... Mina kollegor kommer ALLTID minst en kvart försent... Det GÖR väl inget egentligen men det handlar nog om en principsak så vansinnigt rotat i ryggraden att t.o.m. efter 12 år sitter den ännu djupt... Mais je me soigne (men jag är underbehandling).

Sedan har vi detta med kindpussandet... Man pussar inte alla, tack gode Gud för det... När jag precis hade börjat att jobba på Disneyland hängde jag mest med Engelsmän och Irländare, och det var ta mig sjutton inget kindpussande där inte.

Sedan blev jag lite mer förfranskad och bytte jobb och träffade nya vänner osv.

På jobbet ”pussar” jag bara mina närmaste kollegor dvs runt 30 personer... Som kvinna pussar man alla, männen pussas bara sig emellan om de är från södra Frankrike eller om det är nära vännen eller familj... (Visst är det lurigt att dom alltid skall ha den lättaste biten... och vi kommer av ämnet här...)

Jag pussar svärmor 4 gånger, men svärfar bara 2... Kommer man från Paris är det ofta 2 pussar med början från höger, i Marseille 3 eller 4 med början från vänster... Är det då en Parisare och en Marseilläs (ok lite försvenskad variant av marseillais...) som pussar och var och en börjar åt sitt håll blir det en puss på munnen...

Jag kan tycka att det är lite jobbigt att ”gå runt” och pussa alla på en fest t.ex. I och för sig ett bra sätt att lära känna andra och bryta isen men på ett bröllop med mycket folk är det nästan stört omöjligt att pussa alla...

En annan sak som jag tycker är lite jobbig är att men inte tar av sig om fötterna när man kommer hem till någon.

Det är väl i och för sig väldigt svenskt att INTE behålla skorna inomhus men det har jag lite svårt för fortfarande. Fast när jag kommer till Sverige glömmer jag ofta bort att man skall ta av sig skorna innan man går in...

Annars tycker jag nog att jag har vant mig vid det mesta.

De svenska administrativa ”bitarna” känner inte jag till i och med att jag flyttade direkt från mina föräldrar till Frankrike.

Men det är som med det mesta, man får ta det onda med det goda och i Frankrike lever jag gott även om jag ofta saknar Sverige och ordnat svenskt vardagsliv...