söndag, september 02, 2018

Nära-döden-upplevelse

Min chef är en sportig typ, han älskar att äta och för att inte bli för fyllig så måste han röra på sig (enligt honom själv).
Han är också väldigt entusiastisk och gillar att anordna olika aktiviteter så här om veckan blev det tal om att springa Spartan Race. Det är ett hinderlopp på 13km och mer än 25 hinder, klarar man inte ett hinder blir det 30 burpees som straff...

Jag är absolut inte i form och har löptränat väldigt, väldigt lite de senaste två åren så jag tackade vänligt men bestämt nej till inbjudan, dessutom kostar hela kalaset 1200kr, vilket jag tycker är alldeles för dyrt för en tortyr!

För att förbereda loppet (och skapa sammanhållning) så har min chef planerat löpträning varje fredag lunch och i fredags var första gången.
Vi skulle bara löpa i lugnt tempo 7-8 kilometer, jo jag tackar jag: det blev 9.25km och vi sprang i över en timma. Där vi springer är det mycket kuperat så det var mycket tungt för mig samtidigt som jag kände mig lätt som en fjäder. Det var underbart att springa igen och jag som inte gillar att springa i grupp kände mig som fisken i vattnet!

Efter löpningen kände jag av ischiasnerven och framåt kvällen började jag att få ont i huvudet! Sedan gick det bara utför. Jag mådde urdåligt och gick och la mig 21:30 med en alvedon och tigerbalsam på pannan.

Nu i efterhand tror jag att jag inte hade druckit tillräckligt efter löpningen men det var ta mig tusan en nära-döden-upplevelse och Paris Marathon kändes mycket, mycket långt bort, men jag ser redan framemot nästa fredag!

lördag, september 01, 2018

45 år och döstädning

Nu är inte jag riktigt 45 år än och döstädar jag jag väl heller inte riktigt... Jag prylbantar, eller minimiserar som det så tjusigt heter och vad åldern anbelangar, sa Matthias systerson att jag minsann inte alls såg ut som 45 år och hade jag bara varit liite, liite mindre så kunde man tro att jag var 12 år! Har är en rolig prick Titi!

Den första augusti började vi, Julie, en kollega på jobbet och jag, att rensa våra skåp på jobbet. Jag har jobbat där i 5 år men herrejäklar vad grejor jag har i skåpet! När jag började i oktober 2013 köpte jag ett par högklackade skor i hopp om att bli lite tjusigare och tagen mer på allvar än tidigare (jag ser ju ut som en tonåring bara enligt Gabriel). Men jag upptäckte snart att det finns ju ingen särskild klädkod. T-shirts, jeans och tröja... Till skillnad från de flesta franska företag så blir man inte behandlad/dömd efter hur man klär sig där jag jobbar. Man blir hyllad för arbetet man utför och idéerna man lägger fram och vi är fantastiskt fria. Men nu spårar jag ur lite...

De högklackade skorna, de använde jag naturligtvis inte särskilt många gånger och sen fick de ligga i skåpet.

Jag tog med dem hem, putsade och tvättade dem lite och la ut en bild på Vinted, en fransk applikation där man kan sälja kläder, smycken, accessoarer, skor osv.
Efter ett par dagar blev de sålda; 15€, ett mycket bra pris för tjejen som köpte dem och ett bra pris för mig som bara hade de liggande i skåpet!


söndag, augusti 05, 2018

Jag har blivit en kliché & asklut

Jag har alltid varit miljömedveten, noga med återvinning och i stort sett haft en, i mina ögon, hållbar livsstil, men jag har gått och blivit en riktig all-in helylle miljönisse! En liten sur-kärring (får man ens säga så idag utan att bli anklagad för misogyni?) som knappt inte säger något men som tänker desto mer om hur vi människor lever.

Jag tror inte på repression och hot, jag tror på att ge lust att agera!

Jag har ingen hållbar särskilt livsstil, jag flyger ibland, sällan men två gånger om året blir det nog, vi har en dieselbil, den är relativt ny och släpper ut mindre CO2 än en bensindriven bil, men det är fortfarande en bil och min sambo tar den till jobbet varje dag.

Men det finns saker som vi har ändrat på; jag har alltid rest kollektivt till jobbet, det gör jag nu också, jag jobbar hemifrån två dagar i veckan. Jag äter vegetarisk mat, Matthias äter kött ibland. Vi handlar, i den mån det går, närproducerat, annars franskt, annars ekologiskt, om ekologiskt går att kombinera med franskt och närproducerat är det naturligtvis toppen, annars får man välja. Jag planerar våra måltider för att bara köpa det vi behöver, men jag bör nog bli lite bättre på det. Vi har en kompost där allt komposter bart "slängs".

Vi använder inte hushållspapper eller pappersnäsdukar, jag använder en rakhyvel i stål istället för plast, min tandkräm köper jag i lösvikt eller gör själv.

Tvättmedel har jag för längesedan bytt ut mot tvättnötter, men en av mina kompisar, Renée, tillika miljönisse, tipsade om ett gammalt husmorstips: Tvättmedel av aska! Innan sotaren kom för att sota vår skorsten skyfflade jag ner askan i glasburkar för senare användning.
Nu tänker jag alltså också tipsa om detta fantastiska, billiga och återvinnings vänliga recept!


1 glasburk (1,5L)
200g silad aska (en del kör i allt men jag föredrar att sila)
1 L vatten
Tålamod

Man blandar askan och vattnet och låter det stå i 3 - 4 dagar.
Man ska röra om i burken en gång om dagen.

På den 4:e dagen, vilar man icke, utan man slänger fram sin burk där en slags gulaktig vätska har bildats och askan har sjunkit till botten.
Nu ska detta silas igen. Jag provade en silduk, men det gick inget vidare, många partiklar följde med. Jag kom ihåg att vi hade ett gäng kaffefilter i källaren som jag snabbt tog fram. Efter egen erfarenhet är det bäst att ta dubbla filter. Nästa gång ska jag prova en dubbelvikt kökshandduk för att minska mitt avfall ytterligare.

Resultatet av aska med vatten blir pottaska eller asklut. Det är irriterande för huden och därför bör man använda skyddshandskar. Det gjorde inte jag när jag kramade ut min silduk efter den första silningen och bytte därmed hud inuti händerna de kommande dagarna. Inte att rekommendera.

Igår provade jag äntligen tvättmedlet: jag tvättar våra täcken en gång om året, på sommaren då de kan hänga ute och torka.
Vårt 10 år gamla IKEA täcke har aldrig varit så vitt och fluffigt, möjligtvis när det inhandlades.

Jag körde en omgång tvätt till i natt, färgat den här gången och den var skinande ren när jag hängde upp den imorse.

Till en maskin använde jag 30ml (två matskedar) tvättmedel och 10 droppar eterisk lavendel olja för en svag doft. Inget sköljmedel, annars kan man ta ättika. Tvätten luktar det inget, bara rent från att ha torkat ute.

Av 1 liter vatten fick jag ut ca 750ml ren asklut. En del säger att det håller i två veckor, jag tänker prova tills mitt tar slut. Så här blev mitt tvättmedel, jag är verkligen super nöjd!

tisdag, januari 30, 2018

Ny era

Den där dieten...Alltså det är ju inte lätt. Man måste tänka på allt! Och socker finns i precis ALLT men jag håller på att leta efter nya recept och göra om andra för att passa min nya mathållning. Idag lagade jag pappas klassiska ungerska ärtsoppa. Jag bytte ut vetemjölet mot enkornsvete. Det finns mindre gluten i detta mjölet och det är "tillåtet". Soppan blev faktiskt riktigt god.

Annars kan jag inte säga att jag mår särskilt bra. Ont i huvudet, ont i lederna, magen kurrar och det känns som om jag har en slags hjärndimma. Hoppas att det är "skiten" som går ur kroppen!

Födelsedagen blev lugn och fin, vi drack champagne med Matthias föräldrar, jag gjorde en massa chokladbollar till jobbet igår. Jag lyckades bränna banankakan, som jag har bakat i över 10 år. Jag får skylla på champagnen.
Jag provade en ny kaka, kladdkaka med jordnötssmör och chokladglasyr. Det blev succés på jobbet! Matthias tyckte det var skit att inte få smaka på kladdkakan.
Jag åt varken kladdkakan eller chokladbollarna, inte Julies muffins eller cookies heller. Det var inte lätt...

Igår träffade jag Paula, min kollega från London. Vilken tjej alltså! Så rolig och intressant! Hon älskar historia och berättade massor av små historier och anekdoter. Vi hade jätteroligt och tiden gick alldeles för snabbt!
Hon kommer tillbaka till helgen igen och då tänkte vi gå på Medicinska historie muséet (Musée de l'Histoire de la Médecine).
Ingen vill gå med henne dit och jag har en liten obskyr passion för det makabra så det passar bra.

Men nu, nu ska jag gå och lägga mig! Jag måste ju äta en riktig frukost innan jobbet så nu hoppar jag leende ur sängen 05:45 annars hinner jag inte. Nytt år, nya rutiner... Häpp!

lördag, januari 27, 2018

Äntligen helg

Nu är det äntligen helg!
Jag hade tid hos en naturopat igår. Jag vill lösa min trötthet, jag tror inte att det ska vara så och sen har jag lite diverse obehag med magen som börjar att bli jobbiga.

Jag visste att det skulle bli en omläggning av kosten och det är därför som jag har dragit mig för att gå dit!
Visst är det så, hejdå socker! ALLT socker...
Jäst är socker, laktos är socker, det finns socker i frukt och vissa grönsaker, bröd...

Jag har fått rådet att utesluta alla mjölk produkter, alkohol, bröd i minst tre månader. Sen får vi se hur jag mår.
Naturligtvis är det helt upp till mig om jag vill göra detta men jag vill ju bli kvitt denna djävulska trötthet och må bättre så klart vill jag prova även om det kommer att bli lite meckigt.

Stackars Matthias kan ju inte prackas på detta också, han äter ju redan mest vegetarisk mat med mig utan att klaga så jag kan ju inte tvinga honom att sluta med ost, yoghurt och öl bara för att jag ska göra det.

Eftersom det är min födelsedag den här helgen så jag ska börja måndag. Jag vill ju gärna dricka lite champagne på födelsedagen.
Detta låter tråkigt men vad är tre månader egentligen? Vi vet ju att maten vi äter idag kan göra oss sjuka så det är väl bara att lägga bananen och mangon åt sidan och äta ett äpple i stället!

Jag pratade även med min chef om jobbet jag hade blivit erbjuden att söka. Han tyckte det var jättebra även om han tycker det skulle vara skit om jag slutar. Han gav mig råd så nu vet jag lite mer hur jag ska gå tillväga.

Jag har en kollega i London som vill byta tjänst och hon har ungefär samma profil som jag så jag ska ge hennes CV till Philippe. De behöver fler projekt ledare så det blir ingen konkurrens. Paula och jag ska träffas på måndag för att ta ett glas, (vatten blir det ju för mig då...) för att hon är i Paris den här helgen.

Igår när vi kom hem från jobbet åkte vi till Méry-sur-Oise drygt 5km från Taverny. Det finns ett gammalt kalkstenbrott (Hennocque) i Méry på 40 hektar. Vad gör man som ung på landsbygden utanför Paris, ju man festar till det i kalkstensbrottet!

Det har ju naturligtvis inte alltid varit så, man bröt sten till en viss Baron Haussmann som moderniserade Paris, Garnier Operan och Petit Palais är byggt av kalksten från Méry. Under andra världskriget höll tyskarna till där.

Vi promenerade in utrustade med pannlampor. Oavsett om det dag eller natt är det kolsvart inne i brottet, det är också helt knäpptyst. Man hör absolut ingenting.
Matthias hör ganska dåligt så jag skojade med honom genom att bara röra på läpparna utan att säga något efter ett tag. Han tyckte inte att det var särskilt roligt...

Sen vi flyttade till huset är vi mest hemma och gör inte så många utflykter men det får vi nog ändra på. Vi gillar ju att utforska.

Idag ska jag sy en present till Julie som också fyller år imorgon. Vi ska ordna frukost på jobbet med en tredje kollega som fyller år samma dag som vi! En tradition som går in på sitt tredje år!

onsdag, januari 24, 2018

Tänka sig...

Idag jobbade jag i La Défense. En före detta kollega och kompis, som jobbar kvar på mitt förra jobb, och jag har sagt nu i flera månader att vi skulle äta lunch tillsammans. Förra veckan bestämde vi att det skulle hända idag. Jag hade kollat upp två restauranger kring Champs Elysées för att resvägen inte skulle bli för lång.

Jag har längtat efter en Bo Bun sedan jag blev vegetarian för 6 år sedan och idag fick jag äntligen smaka. Tofun var väl inget vidare men nudlarna och rätten i sig var verkligen god. Dessutom var det roligt att kunna sitta och prata med kompisen relativt ostört.

Innan vi gick på lunch fick jag ett meddelande av min gamle chef som både kompisen och jag jobbade ihop med.
Han har bytt jobb och undrade om jag sökte en ny tjänst. De letar efter kompetenta projektledare och då tänkte han på mig!

Jag blev jätteglad, dessutom är Philippe en chef och kollega som jag uppskattar och respekterar. För att han är skicklig, en duktig chef och mänsklig.

Erbjudandet är spännande men jag behöver nog fundera lite plus att jag vill diskutera med min nuvarande chef för att höra vad han tycker. Vi har alltid pratat öppet om framtida möjligheter.

När jag kom hem så väntade ett kort från Matthias morfar i brevlådan.
Matthias morfar heter Gaston, och vi får alltid en julklapp av honom. I år skickade vi ett tackkort för att morfar Gaston var inte med på julafton.

Han har skrivit kortet själv det syns på den lite splindliga handstilen. Jag blev glad för kortet och så tänkte vi att vi ska skicka ett kort till Papy när vi åker på semester för han blir glad för kort...

Idag har varit en mycket fin dag och imorgon jobbar jag hemifrån! Ingen dum vecka den här!

måndag, januari 22, 2018

Ny vecka, nya äventyr

Så var det då måndag igen... Helgen var rolig, Matthias föräldrar var inbjudna på middag och jag provade att laga lite nytt.
Det blev en spännande "vårsoppa" med gröna ärtor och isbergssallad, en vegetarisk lasagne (som vi redan hade smakat på) och för första gången i mitt liv en (trumvirvel) cheesecake!

Innan den förbaskade cheesecaken kom ut ur ugnen och svalnade och sen in i kylen var jag allt lite orolig. Men den blev god också!

Vi hade en trevlig kväll, Matthias föräldrar är mycket lättsamma, trevliga och har alltid något spännande och roligt att berätta.

Söndagen spenderades lite på IKEA, jag behövde en glasflaska med patentkork och ljus och lite på Castorama där vi valde ut kakel och ett badkar.

När jag plockade till mig ljusen på IKEA utbrast Matthias plötsligt, "Vilken snygg ljusstake!"
Det var väl ungefär det sista jag förväntade mig att höra från honom, men ljusstaken är snygg och den passar jättebra hemma hos oss.

Sen åkte vi hem och myste i ösregnet!

Imorse när jag gick upp vräkte regnet ner! Jag höll på att gå ner i spagat flera gånger medan jag gick stigen till tåget och när jag väl kom fram till stationen visade det sig att mitt tåg var inställt. Det var bara att bita ihop och vänta i 20 minuter.

Dyngsur och sur... Till och med fötterna var blöta! Argh!
När jag kom till jobbet så blev det mycket bättre efter en kaffe med Jessica och William.

Under lunchen hade vi en "brainstorming" kring tre ämnen och en tjej som inte jag känner så bra var med. Fasiken vilka idéer! Hon och jag bollade tankar så de andra två fick knappt en syl i vädret! Mycket intressant och jag är glad att jag fick lära känna henne lite bättre.

Jag fick en hel del intressanta saker gjorda idag. Jag pratade bland annat med min chef. Jag har en hel del att göra men det är intressanta grejer!
Imorgon jobbar jag hemifrån! Hurra! Både Lenny och jag är glada!

onsdag, januari 17, 2018

Halloumi mon amour

Förra veckan pratade jag mat med min kollega som är från Grekland. Jag beklagade mig för att halloumi är så svårt att hitta i Frankrike! Chrys svarar då att han och hans familj köper halloumi från Marks & Spencers!
Jag åkte till den i La Défense och den i Châtelet Les Halles och den var slut på båda ställena! Arrgh!

Idag när jag kom från Anaïs efter min kiropraktor behandling tog jag vägen förbi M&S i Châtelet igen... De hade 5 förpackningar kvar! Jag köpte fyra av dessa, tänk om det kom en liten desperat typ (som jag) och skulle ha halloumi och då måste det ju finnas en kvar, eller hur?!

Jag ska njuta av varje bit av dessa! Miam, miam!

Jag åt lunch med Catherine idag, efter lunch gick vi ut på en promenad i solen. Hon gillar att promenera, som jag.

Vi pratade om allt möjligt och jag berättade om Lenny och hans strapatser och hon skrattade så mycket att hon sa att sluta jag kommer att kissa på mig! Och rätt som det var så blev hon helt stel och utbröt: Vad fasen, jag tror jag kissade på mig... Då skrattade vi ännu mer!

Idag var en bra dag, jag har hunnit med mycket på jobbet, gjort en del annat också! Jag käkade lunch med en kompis, fick behandling och hittade halloumi! Ikväll åt jag middag med Matthias och kelade med Lenny! Svårslaget!

måndag, januari 15, 2018

Succés

Jag provkörde min yoghurt maskin Yalacta från 50-talet igår!
Det skulle vara lite meckigt trodde jag, ta ut yoghurten, värma porslinsburkarna i ugnen, värma mjölken, vänta tills den är 57°C,vispa i yoghurten, hälla upp i burkar, sätta på locket och vänta 12 timmar...

OK det är en del att göra men vad roligt! Jag började lite sent så de skulle vara färdiga vid midnatt.

Under tiden åkte vi till Aurélien och Karine och åt Galette des Rois och drack cider.
Det blev ingen fève för mig i år heller. Men jag lyckades ge alla barnen varsin fève, det är ju det viktigaste!

Jag gick och la mig ganska tidigt så jag bad Matthias väcka mig vid midnatt så jag kunde kolla mina yoghurtar och sätta in dem i kylskåpet!
Hurra de såg jättefina ut! Man kan äta dem efter 3 timmar i kylen men vem vill käka yoghurt klockan tre på natten?

Ikväll efter kvällsmaten tog vi fram en för att smaka och när Matthias inte dränker en yoghurt i socker är den god.
Jag smakade och den var faktiskt jättegod! Hurra, nu när jag vet hur det funkar ska jag experimentera lite nästa gång. Vanilj kanske, kokos? Kastanjkräm...

Idag fortsatte tågen att krångla, men imorgon jobbar jag hemma så då behöver jag inte bry mig om tågen. Dessutom ska det bli skitväder så det ska bli skönt att inte behöva gå utanför dörren.

söndag, januari 14, 2018

Gott Nytt År

Det är kanske dags att uppdatera lite här?
Ledigheten är över och jag har jobbat i en och en halv vecka.

Det var roligt att gå tillbaka till jobbet, träffa kollegorna och sakta börja att ta tag i allt som ska göras.
De första dagarna tillbaka på jobbet var väldigt lugna, de flesta var lediga till och med i måndags.

Man har ju alltid en massa saker som man vill börja med på det nya året...
Tre saker har fastnat hos mig / oss:

1. Julie (som jobbar med mig och är lika såld på zero waste som jag) och jag utmanar varann att sluta klaga, på små likaväl som "stora" saker. Allt negativt som sägs skall böjas till och bli positivt. T.ex. mitt tåg ställdes in imorse, men då fick jag 15 minuter extra att läsa min bok... osv. Inte alltid lätt men man blir så mycket mer positiv i livet tack vare denna lilla detalj!

2. Matthias och jag gör en spara pengar utmaning! Vecka 1 = 1€ per person, vecka 2 = 2€ per person osv.
De första halvåret går väl an men slutet på året kommer det att bli värre, men man måste ju försöka iallafall. Om vi håller rytmen blir det 1 378€ x 2, det blir ju 27 000kr, det kan man ju göra massa kul för...

Vi behöver göra en del med huset även om det inte är särskilt bråttom så vore det roligt att få iordning mer. Nu har vi ett badrum och en toalett som är omgjorda. Det andra badrummet är på gång, med det finns ju två sovrum, två kontor, ett vardagsrum och ett kök kvar att åtminstone måla om... Den stora garderoben behöver också omorganiseras!

3. Den tredje punkten är att träffa kompisar mer! Bjuda in människor oftare! Det behöver ju inte vara så jäkla snofsigt utan det räcker med en soppa bara...

Jag ska träffa personal ansvarige om en veckan för att prata om en behörighetsutbildning för att kunna få mina yrkesverksamma år att räknas som en utbildning. Som en ingenjörsutbildning till exempel.
Jag vill veta hur det fungerar och om jag skulle kunna klara av det.

Idag ska vi till Aurélien och Karine för att äta Galette de Roi och dricka cider och önska varandra Gott Nytt År igen. I Frankrike önskar man varandra ett Gott Nytt År ända tills slutet på januari, men aldrig innan den 31:a december. Då önskas bara Bonnes Fêtes de fin d'année!
Jag behöver väl inte tillägga att den där jäkla porslinsgrejen som ligger i galetten kommer jag inte få i år heller, det har inte hänt en enda gång på 22 år som jag har bott i Frankrike! Men å andra sidan så behöver jag inte vara orolig för att jag ska bita ut en tand på jäkelstyget heller! Se där bara positivt!