söndag, augusti 30, 2020

På väg i bil

Igår skulle vi möta en urbex kompis och hennes man 10 mil från där vi bor. Vi skulle besöka en övergiven villa där det skulle finnas en motorcykel i källaren.
Jag gillar inte riktigt att besöka övergivna bostäder, jag känner mig som en inkräktare och tjuv även om vi inte rör något på plats.

Det visade sig att villan var tillstängd så vi åkte helt enkelt därifrån. Vi vägrar att bryta oss in eller slå sönder fönster för att besöka en plats, tyvärr respekterar inte alla den regeln.

Nästa plats var också den tillstängd men det verkade som om byggnaden höll på att renoveras och det är ju den bästa nyheten man kan få. Det finns alltid något ledsamt över en vacker byggnad som bara faller samman eller blir förstörd av besökare som inte vill annat än slå sönder saker.

Efter detta misslyckande skulle vi besöka ett övergivet badhus. Det visade sig att det låg mitt inne i ett område med mycket folk och en fotbollsmatch som pågick. Ingen idé att försöka att ta sig obemärkt in där. Så det blev tredje gången gillt.

Vi åkte vidare hem till vår kompis och hennes man för att lämna av maken. En kopp kaffe med kaka, toalett besök och gos med deras katt och hönor (hönorna var mycket tillgivna 😊) åkte vi vidare till en herrgård.
Gissa vad?  Den var också stängd, så även de tillhörande byggnaderna och växthuset.
För att dagen inte skulle sluta helt utan bilder åkte vi till en herrgård som vi redan hade besökt men där kompisen inte hade tagit bilder och Matthias bilder var i majoritet oskarpa.

Jag promenerade omkring lite eftersom jag redan hade mina bilder från förra gången. Uppe på vinden, där jag inte vågade röra mig fritt för golvet är ganska murket, så ställde jag mig och tittade ut genom ett fönster utan ruta och då hör jag hur en stålvajer börjar att vibrera.
En vindpust och förbi mig flyger, fullkomligt ljudlöst, en uggla.
Jag tror det var en kattuggla, det gick så snabbt att jag bara hann se lite beiga fjädrar.

Jag misstänkte att det kunde vara en uggla som bodde där för förra gången hade vi sett djurbajs som vi trodde var antingen uggla eller fladdermus... Jag är inte jättebevandrad inom djurbajs ämnet.
Det var, för mig, dagens finaste upplevelse!

När jag gick ner för att sätta mig och vänta på de andra fick jag se en trollslända. Tyvärr var den död. Den verkade ha fastnat i ett spindelnät men ingen spindel bodde där.

Vi spenderade mycket tid i bilen igår, det regnade och vi blev blöta, Matthias vrickade foten, ... Dagen var ingen succé men vi hade ändå roligt.
Bilden nedan är på den stackars trollsländan som satte sig i spindelnätet och somnade in.

Jag har börjat att virka

...igen.
Jag har alltid gillat handarbete (låter väldigt gammaldags!) men jag har så mycket igång i huvudet att det oftast bara blir stundtals för jag hoppar mellan aktiviteter eftersom det finns så mycket som jag gillar att göra! Läsa, sy, sticka, virka, trädgårdsarbete, laga mat, baka, löpträna, cykla, promenera i skogen, ...

Virkningen tog fart eftersom svärmor, som är en händig kvinna, hade börjat att virka tawashi disksvampar i ett garn från Tyskland som heter "Creative Bubble". Det är ett polyester garn som är gjort som glitter; med "piggar" på. Det är inte särskilt mjukt och trevligt att ta i så det lämpar sig mycket bra som disksvamp.

Jag hade sett dom här roliga svamparna för två år sedan ungefär och entusiastisk som jag är (sluta skratta mamma!) så ville jag göra mina egna. Sagt och gjort, jag köpte garnet som behövdes (tre färger till en vattenmelon skiva, jag köpte inte mer så det så, internt skämt mellan mor och dotter), instruktionerna och så skulle jag börja.
Semester lämpar ju sig till sånt här, man har inget speciellt att göra mer än att koppla av och virka...
Detta var 2018 och vi skulle ta en tur till Savoie i Rhône-Alpes till en liten by inte så långt från Val Thorens.

Det blev en jättefin vecka, vi vandrade en massa, vi besökte Albertville, Beaufort, Bourg-Saint-Maurice, ... Lenny gjorde för första gången ett dödsföraktande hopp rakt ut i ingenting (och klarade sig utan den minsta skråma och fick en massa korv och godsaker efteråt vilket ledde till upprepade försök till andra dödsföraktande hopp vid senare tillfällen). Vi körde längs med Tour de France etapperna som skulle börja veckan efter och jag virkade, men inte svampar utan disktrasor...

Det blev ett annat projekt som var minst lika roligt men vattenmelongarnet blev liggande tills jag såg svärmors disksvampar för en vecka sedan.
Jag började lite smått i fredags, jag var tvungen att dubbelkolla med YouTube hur man gör fast maska och smygmaska. Jag passade på att lära mig den magiska cirkeln av en fransk-kanadensisk virkerska. Mycket praktiskt. Idag är jag inne på mitt 9:e varv på vattenmelonen, det regnar så kanske blir den kvar om jag inte blir distraherad av matlagning, eller kanske en morotskaka, eller om jag skulle ta och göra sylt av all citron jag har fermenterat som ligger i frysen, eller om jag skulle läsa lite istället, kanske kolla på en film? Va? Va? Va?

Bilden under är bevis på att melonen har påbörjats!


torsdag, augusti 27, 2020

Byteshandel

I tisdagskväll gav jag min granne Marie 30g kefirgryn med recept. Hon blev riktigt uppspelt och såg fram emot att göra den första fermenteringen igår.
Hennes dotter blev också mycket intresserad och jag passade på att säga att jag har tillräckligt med gryn till henne också! 😊

Våra grannar Pierre och Marie har en väldigt stor trädgård som är Pierres stolthet. Där odlar de tomater, potatis, sallad, zucchini, morötter. Det finns hallon, jordgubbar, äpplen, päron, fikon, persikor, körsbär... De är generösa och vi får ofta lite grönsaker!

I utbyte mot grynen lämnade Marie över en spann med äpplen, päron och persikor! Vilken lyx!

Vad det gäller mina egna odlingar så är det lite mindre glädjefyllt...
Hallonbuskarna som brukar digna med frukt spretar torra och ledsna efter det varma vädret. Salladen kom aldrig upp, morötterna, betorna och purjolöken stretar på medan kålrötterna har gett upp helt.

Mina pumpor växer lite sen skrumpnar de och faller mot marken. Jag tror att de inte blir polliniserade eller så är myrj-vlarna där och snattar.
Jag har en butternut och en luffa och mer lär det nog inte bli i år men man får väl vara tacksam för det lilla.

Tomater och jordgubbar har jag skördat i eftermiddag! Jordgubbarna är små jäklar så de blir nog fermenterade med lite apelsin i kvällens kefir.

Jag kom ihåg att beställa grönsakskoren från getfarmen också, tänkte hitta ett smarrigt recept på aubergine tills på lördag. Det borde väl vara möjligt?! 😜

Bilden är på de fina päronen och persikorna jag fick av Marie i tisdags!

 

tisdag, augusti 25, 2020

Har inte du barn?

Så var det den där historien om barn, eller avsaknaden (?) av barn.
Nu kommer det att bli lite personligt här så om du triggas av rubriken och tycker sånt här är jobbigt råder jag dig att sluta läsa, nu...

Jag är 46 år och jag har slutat att räkna gångerna då jag har fått frågan om barn.
Har inte du några barn?
Varför har du inga?
Är det självvalt?
Är du en sån där ekologisk militant vegan som inte vill ha barn för att det är skadligt för miljön?

Eller råd...
Men nu får du nog sätta fart, du blir ju inte yngre med åren!
Men, du kan ju adoptera också!

Eller medlidande...
Jag har hört om en kvinna som fick barn vid 55 års ålder så du behöver inte vara orolig. 
Åh, stackars dig!
 
Det skulle aldrig falla mig in att ställa den frågan till någon annan!
Jag har vänner som kämpar för att bli med barn och är stressade och  absolut inte behöver eller vill svara på indiskreta frågor.
Andra vänner har inte kunnat bli med barn och ville inte genomgå IVF och är nu, som jag, i den "gyllene medelåldern" då man i de flesta fall inte längre skaffar barn. Eller de kanske inte träffade sin partner förrän lite senare i livet.
 
Det kan vara självvalt, det kan vara den största sorgen i livet för andra. Varför måste man ställa den frågan? Är det viktigt? Gör det mig mindre kvinna för att jag inte har barn?

Jag är inte särskilt känslig för dessa frågor men det gör mig fundersam.
Ställer man samma frågor på samma sätt till en man i min ålder? Vad ger rätten att ställa en sån fråga?

Samma sak gäller för kvinnor med "många" barn, eller kanske bara ett barn...
Man pratar om det om man vill, en fråga kan röra upp så mycket sorg!
Fråga hur jag mår istället och vill du inte höra svaret så fråga inte någonting...

Jag har inga barn men jag har en hund!


måndag, augusti 24, 2020

Söndag i sängen

Söndag i sängen heter Bo Kaspers Orkesters första (och nästan bästa) album från 1993, men det stämde inte alls in på vår söndag!

Även om vi var möra från lördagens bestyr så ville vi ändå hitta på något, och när jag säger "hitta på något" betyder det oftast att vi ska ut på urbex äventyr, men innan dess behövde jag köpa grönsaker till veckans middagar.

Jag tycker att det är ganska skönt att kunna åka iväg själv och handla, ingen som stressar och suckar eller frågar, "jaha, är det allt?" "Är vi färdiga?"

Jag ska laga Anna Skippers "Gryta på adzukibönor" (som du hittar här) från serien "Du är vad du äter" imorgon. Jag gillar adzukibönor för de har en liten rökig smak som sätter fart på smaklökarna!

Jag tar oftast (ibland glömmer jag) med mina tygpåsar för att handla frukt och grönt i och en matlåda i glas för att lägga eventuellt kött i.
När jag stod i kassan och la upp mina varor kom det en dam och ställde sig farligt nära ur covid synpunkt... Hon plirade på mina varor och tog mod till sig... "Goddag, får jag lova att fråga? Var har ni inhandlat era tygpåsar någonstans?"
Jag förklarade att man kan hitta dem i nästan varenda ekologisk (heter det så?) butik eller på nätet så klart! Jag spann vidare och visade henne glasburken. Man får ju passa på och smida medan järnet är varmt.

Det är kanske löjligt men det gör mig glad när andra människor jag möter intresserar sig för miljön och funderar på att byta vanor.
Det fina i kråksången är också att varje gång jag handlar i mina tygpåsar dras det av ett antal cents beroende på hur mycket jag handlar. Igår drog de av 38 cents bara för att jag hade med mina påsar. Handlar man varje vecka där blir det i runda slängar 20€ om året... Ganska OK för att ta hand om naturen tycker jag!

Efter handlingen bytte jag om till urbex kläder (oömma kläder som lan inte bryr sig om det minsta), packade lite fika och fyllde vattenflaskorna.

Vi skulle västerut till ett övergivet sanatorium. Jag har läst lite om sanatoriet, det byggdes 1928 och under sin stortid kunde man ta emot 1000 tuberkulos patienter samtidigt. Detta hände aldrig utan sanatoriet fungerade med en tredjedel av platserna upptagna.
Under andra världskriget fungerade sanatoriet som sjukhus till amerikanska soldater.
Efter 20 år som medicinskt institut stängdes det ner allt eftersom och övergavs definitivt 1990.

Bilden är från en av korridorerna som är så långa att man inte ser slutet på dem...


söndag, augusti 23, 2020

Renoveringslördag

Igår hade jag träff med Aurélie som skulle få lite kefir gryn utanför Natural Optic där jag skulle lämna in mitt recept på glasögon.

I Frankrike måste man till ögonläkaren för att få ett recept utskrivet om man vill få tillbaka eller inte alls lägga ut en del eller alla kostnader för glasögonen.
Jag har en obligatorisk sjukförsäkring via mitt arbete som gör att jag får be om ett par glasögon vartannat år eller varje år om min syn förändras.

Jag bytte glas utan bågar förra året och nu gick bågarna (som är tre år gamla) sönder och kan inte lagas annat än på franskt vis (med lim alternativt tejp). Jag måste således byta både glas och bågar.
Vi får se vad min försäkring säger, jag måste ju byta ändå så det blir att bita i det sura äpplet.

Med det sagt tycker jag ändå att det är ganska fantastiskt att få hjälp till nästan allt inom sjukvård. Tänder, glasögon, osteopat, kiropraktor, sjukvårdsbesök, ...

Hur som helst, tillbaka till Aurélie. Hon är ett kefir proffs så jag behövde inte förklara någonting, däremot ville jag gärna veta mer om mjölkkefirgrynen.
Jag har 50g svulstiga gryn i mitt kylskåp (Matthias sa att ska det fortsätta såhär får vi nog köpa ett kylskåp enkom för alla mina gryn...) och jag måste inskaffa opastöriserad, microfiltrerad mjölk... Som tur var gav Aurélie mig ett tips om var det kunde hittas.

Efter kefirgrynsbyte och glasögon fix gick jag hem och bytte om till arbetskläder, vi skulle nämligen hjälpa en kompis (Roddans bror) att slipa en trappa. Jag hade turen att få hjälpa till att tömma ett skjul och få saker att byta plats.
Det tar TID att fixa, Matthieu, som Rods bror heter, är lika petig som jag så att ställa in saker i skjulet igen tog tid, men det är ju bättre att ställa in sakerna på "rätt" plats en gång för alla.

Blackie var med också men efter en dag i allt damm var det Whitey eller Grey...
Efter 6 timmars arbete avslutade vi dagen men en kall öl, den var vi verkligen värda!
Jag lyckades att få tag i en flaska med Suède på, den smakade extra gott!
Naturligtvis kände jag mig manad att föreviga detta ögonblick med en tjusig trätrall som bakgrund.

fredag, augusti 21, 2020

Tony, hondar icke prata…

...jo men de gör ju det! Fast det var inte riktigt Hondar jag ville tala om utan Tony som inte klarar språket särskilt bra.

Jag är en Tony, även om jag talar flytande franska och klarar mig lika bra som en fransman (eller fransyska) i 99,9% av de situationer jag hamnar / befinner mig i, men jag har fortfarande en accent och jag gör fortfarande fel på le och la... Jag struntar i det för jag gör mig förstådd även i de små nyanserna i språket som är så viktiga på franska men sen är det ju det här med ordförråd.

Jag märker att mitt svenska ordförråd börjar bli aningen förlegat, jag hänger inte riktigt med i svängarna längre. Kanske är det åldern?

Men det som blev smärtsamt tydligt igår när jag skrev inlägget om den magiska såsen var att jag inte alls är lika bevandrad i kökstermer på svenska som på franska.
På franska finns det ett ord för att ta bort grodden (eller vad det nu heter) i vitlöken, samma sak med potatis: dégermer. Mycket praktiskt!

All jargong som har med mitt yrke att göra kan jag inte på svenska, dessutom har alla dessa uttryck förfranskats från engelskan.

I Frankrike använder vi också ett annat tangentbord som "börjar" med AZERTY och inte med QWERTY ou QWERTZ. Jag blir alldeles vilsen när jag får ett svenskt tangentbord att skriva med.

Yoga har jag lärt mig på franska, engelska och sanskrit, inte svenska.

Visst är det fantastiskt att kunna prata flera språk, men ibland blir det fruktsallad där alla bananer byter plats!

Vad har ni för tankar om flerspråkighet?

Dagens bild kommer från ett urbex äventyr för ett par veckor sedan.

Nu jäklar

Jag har fått två meddelanden till på Kefir sidan!
Tv
å personer som bor nära Taverny som vill ha lite gryn, plus damen i den ekologiska butiken, min kiropraktor och en kvinna som jag ska träffa i september! Hipp hipp!

Jag räknade ut att om jag sparar 90g för att kunna göra flera fermenteringar samtidigt så kan jag ändå ge bort gryn till 18 (!) personer. Jag har alltså gryn till 13 personer kvar! 😕

En av dem vill byta med lite mjölkkefirgryn, varför inte, kanske kan jag prova att göra syrat smör? Tydligen kan man syra kokosmjölk också... Låter konstigt och lite läskigt!

Den andra ville byta med vattenkefirgryn av en sort som jag inte har, men näe, jag har verkligen nog med mina egna.

Vattenkefirgrynen jag har heter héna och ska ha smärtstillande egenskaper. De smärtstillande egenskaperna beror på hur grynen har konserverats av tidigare ägare. Jag har inga smärtor som behöver stillas men jag vet att andra i gruppen på Facebook dricker kefir nästan enbart av denna anledning.

Jag lyckades att sälja in mina gryn hos grannen ikväll så jag ska ge henne 30g imorgon, jag har också träff med mjölkkefir personen imorgon klockan 10:00 innan jag ska till optikern.

Jag är ju rena rama langaren... 12 personer kvar att langa till! 😂

Dagens bild blir på min mynta från trädgården som jag använder till mycket i köket, kefir, örtte, mojitos, tabbouleh,...

torsdag, augusti 20, 2020

Magisk sås

Jag har hittat ett sånt jäkla bra recept på sås, eller dressing kanske det heter, till sallad och diverse gröna saker...

Det kom i en tidning som jag prenumererar på, Saveurs Green (fd. Slowly Veggie), man gillar frenglish i Frankrike... Ett mycket bra magasin som kommer ut 6 gånger om året vilket är alldeles lagom eftersom det är fullsmockat med recept som tar minst två månader att laga sig igenom.

En kvinnlig kock som heter Lila Djeddi delar med sig av sitt allra bästa recept! "Magic Sauce pour toutes les salades"
Jag gjorde en halv liter igår eftersom Matthias inte gillar dressing på sin sallad.

Till 1L behöver man följande ingredienser:
4 vitlöksklyftor (skalade och med borttagen grodd inuti) 
6,5 dl olivolja
2 dl äppelcider vinäger
2 dl mild shoyu (sås gjord på sojabönor och vete, inte glutenfri)
1 tsk salt (smaka sig fram för shoyu är ju ganska salt i sig)

Börja med att mixa vitlöken och olivoljan länge i mixer, tillsätt sedan äppelcider vinägern och shoyu såsen. Smaka till sist av med salt.

Man kan låta den vara som den är, det är bra sting i den från början, eller så kan man göra lite olika varianter.
En bit riven ingefära eller gurkmeja, jag antar att gurkmejan kan tillsättas som pulver också.
Lite honung och curry från Madras eller färsk estragon. Man kan också tillsätta jordnöt eller sesampuré om man gillar det.

Jag tog en bild på min flaska som jag hällde över såsen i, den är inte snygg såsen, det är den inte men jäklar vad smarrig!

onsdag, augusti 19, 2020

En onsdag i Augusti

Intet nytt på västfronten, det händer inget särskilt...
Jag är lite, lite orolig för att tröttheten har börjat att sätta in igen.
Jag passade på att köpa järntabletter när jag ändå var i Châtelet-Les-Halles, det finns ett apotek precis bredvid min kiropraktor och de har har sortiment och priser på tillskott. Jag föredrar ett märke som heter Solgar, de har bland (mycket) annat en spirulina utan animalier i vilket uppskattas!
Jag hoppas att med lite järntillskott och vitamin C kan jag få tröttheten att försvinna.

Sen jag blev sjukskriven för utmattning förra hösten är jag oerhört uppmärksam på just den här påträngande förlamningen som suddar ut energi och lusten att göra saker i ett nafs.
Vi fick inte bukt med järnbristen trots 3 stycken kurer på 3 månader. Jag får ta kontakt med min husläkare igen för att se hur värdet ligger.

Sist, i mars, hade det sjunkit ytterligare. 😟 Det kan vara min sköldkörtel som krånglar, TSH värdet har gått upp vilket tyder på risk för hypotyreos även om värdet låg inom normen senast vi kikade.
Jag får avvakta och se hur jag känner mig om en vecka tio dagar när järn borde har börjat att göra nytta.

Jag mötte Patrick utanför Posten tidigare idag. En trevlig prick den där Patrick, intresserad och hade en massa frågor. Jag bad honom att höra med vänner och bekanta om inte det möjligtvis fanns någon annan som skulle vilja ha lite kefirgryn. Han lovade att höra efter! 😊

Efter att jag träffade Patrick gick jag till Audrey's Bio, en relativt ny zero waste butik i Taverny för att köpa lite grönsaker till kvällsmat.
Fina sallader, gurkor, tomater och annat gott! Allt ekologiskt!
Dessutom är Audrey som äger butiken jättetrevlig!
Jag passade på att fråga om hon inte skulle vara intresserad av lite kefirgryn. Det var hon och hon sa ja till en liten lapp att sätta upp i butiken. Hon berättade att hon har en del kunder som letar efter kefirgryn! A match made in heaven! Hurra!

Det som började som en lite trist händelselös dag slutade med en god sallad och lite tjôt med nya bekantskaper!

Detta tycker jag att vi kan fira med lite sharkasm... 😂

tisdag, augusti 18, 2020

Kiropraktorn & "lite" kefir

Mina kefirgryn bara förökar sig och förökar sig! 150g på en månad, så nu har jag 650g som jag jobbar mig igenom 30g i taget. 
Jag la ut en annons på kefir-nätet och än så länge har jag fått två personer i Taverny som vill adoptera gryn. Jag ska träffa Patrick imorgon klockan 18:00 utanför Posten i Taverny.

Jag har skrivit ut recept och lite tips. Först tänkte jag ta med lite kefir så han kan smaka om han vill, men det är väl inte någon jättebra idé såhär i corona-tider. Men det är alltid roligt att träffa nya människor.

Idag hade jag tid hos kiropraktorn för att kolla upp min rygg som var en stel jäkel när jag var hos henne för en månad sedan.
Jag har inte haft migrän sen jag var hos henne och ryggen var riktigt medgörlig idag så vi väntar 2 månader tills nästa gång.
Claire är verkligen duktig och rolig och hon har en inställning till läkning och läkemedel som stämmer mycket bra överens med min så råden hon ger är lätta att integrera.
Jag tog tillfället i akt och frågade Claire om inte hon hade lust att adoptera ett par gram kefirgryn och till min stora glädje sa hon ja!

Eftersom kefir är fullsmockat med probiotika så är ju det bra för tarmarna och matsmältningen. Claire vill göra lite kefir för att bjuda sina andra patienter på också. Kanske kan jag få lite nya personer som också vill ha gryn!

Jag ska prova att göra bröd av mina gryn för även om jag ger bort massor så förökar de ju sig HELA tiden!

Dagens bild blir på mina små gryn, visst är de fina? Lite geléaktiga så tappar man ett par på golvet eller bänken så studsar de lite! 😄

Urbexing, grottor och oväder

Mamma skickade ett meddelande på WhatsApp i söndags kväll och frågade om vi hade kommit upp från de underjordiska kalkbrotten. Visst hade vi det! Vi stannade inte så länge även om det var svalt och skönt. 

Kalkbrotten är fulla av damm och vår lille parvel på 30-40 cm i mankhöjd som rände gatlopp och drog upp damm i snoken såg han ut som en lurvig minikopia av Tony Montana i Scarface. Lenny var inte särskilt imponerad! Det var däremot vi!
Vi vandrade vidare efter ett tag, målet var kapellet mitt i skogen.

Väl där visade det sig att kapellet var igenmurat men vi tog en del bilder utanför. Det kom ett annat sällskap vandrande och morfadern (de små barnen kallade honom Papy) förklarade för oss att det var ett begravningskapell som tillhörde en rik baron i krokarna. Baronen i fråga (som fortfarande lever) äger 90% av all mark där vi vandrade... Spännande med lite oväntade möten!

Vi tänkte passa på och besöka en annan övergiven plats när vi ändå var där men det visade sig att den lokala airsoft klubben lekte krig där just den här dagen. Inte roligt att ducka kulor eller få en salva i baken!
Vi åkte hem till kompisarna och drack apéro istället, sen blev vi kvar på middag också.

Det åskade och blixtrade och regnet hängde i luften men det blev inget av det innan vi kom hem.

Bilden blir naturligtvis på kapellet som ägs av baronen himself!

söndag, augusti 16, 2020

Bara regn hos mig

Det var väl en innerlig tur att jag inte väntade tills idag för att pyssla om trädgården för oj vad det regnar!

Jag hade med evig optimism hängt ut tvätten men den fick åka in efter en kvart däremot jublar morötterna och purjolöken, det är ju så rysligt torrt i marken.

Igår eftermiddag åkte vi ut på ännu ett urbex äventyr i trakterna. Matthias ville prompt besöka ett ställe som skulle vara ett övergivet badhus men som visade sig vara något annat, vad vet vi inte riktigt men det fanns ingen bassäng iallafall.

Som vanligt, sönderslaget, nerlusat med graffiti, mögligt och allmänt ruttet, men vi fick nog till ett par ganska bra bilder.

I fredags åkte vi västerut och skulle fotografera övergivna bilar på ett ställe. Lenny var med och skuttade hit och dit. Det visade sig vara knepigare att ta sig över ett staket än vad vi trodde så jag gick runt för att se om det inte var lättare på sidan än vid grinden. Matthias klättrade över grinden och när han kom ner på andra sidan hörde jag hundskall, det var inte Lenny utan en mycket större hund.

Mycket riktigt, bilarna var nog inte så övergivna längre som vi trodde. Kanske hade squatters tagit över, kanske hade terrängen sålts...
Hunden vaktade området och Matthias fick bråttom tillbaka över på andra sidan, tur att inte Lenny och jag också hade hunnit ta oss över! Hunden var långt ifrån elak och aggressiv, den skällde bara men visade också att detta var hans revir och att vi inte var välkomna. Vi fick åka hem med ogjort ärende.

Sedan i fredags letas det då övergivna bilar i trakten... Han hade hittat ett område igår i närheten av där vi var. Ett skämt, en Renault Super 5 och en Twingo av nyare modell. Vi åkte hem.

Lite senare ska vi träffa våra kompisar med poolen som vi var hos förra veckan, men idag blir det inget poolsamkväm, näe nu ska vi besöka ett övergivet kapell mitt i skogen och gå i underjordiska kalkbrott. Det ska bli spännande! Tröja och pannlampa ska medtagas!

Vi besökte ett övergivet sjukhus i slutet av juli med en av våra nya urbex bekantskaper. Bilden nedan är från utsidan av det sjukhuset.

lördag, augusti 15, 2020

Huvudet under amen

Idag åkte vi andaktsfullt till optikern (hos Lennys tjejkompisar där vi hämtar ut paket ibland) för att välja ut ett par nya glasögon till mig.

Mina gamla, som jag har haft i tre år gick sönder (metallpinnen som sitter inne i skalmen gick av 😒) i början på juli. Matthias lagade dom nödtorftigt, inte med tejp som varje fransman slänger fram när något ska lagas utan, med superlim!

Lagningen höll tills i torsdags, passande då att vi hade tänkt att kolla på nya glasögon idag! Det var ju bara det att vi hade helt glömt av att idag är det helgdag i Frankrike! Idag firar vi Jungfru Marias himmelsfärd, som Kristi himmelsfärd fast för Jesus mamma då.
Den 15 augusti är optikern stängd som det flesta andra butiker s
å vi fick åka därifrån med ogjort ärende.

Jag hade redan igår bestämt att ge lite kärlek till trädgården under helgen så det gjordes lite tidigare bara.

Ogräs rensades och jag blottlade till min förskräckelse ett hund bajs minfält där jag hänger tvätten. Tydligen har Lenny och Blackie snackat ihop sig om var bäst man lägger sina pluttar. De har varit mycket produktiva om vi säger så. 😐

Efter minfälts upptäckten skred jag vidare till hallonbuskarna. De har lidit av värmeböljan, jag beskar allt som var dött och det blev inte mycket kvar. Men så är livet... Jag upptäckte dock en liten koloni med nyckelpigor i hallonbuskarna så jag portionera ut dem lite här och var i grönsakslandet!

Jag satt och tittade igenom lite Instagram bilder och kom på att jag var faktiskt i Stockholm för 7 år sedan...

Vad passar bättre än en bild från Gamla Stan då?

På tur

Till Matthias stora glädje åkte vi ut på urbex äventyr i torsdags. Ska jag vara ärlig så hade jag hellre stannat hemma och vilat mig men ibland får man ju ta sig i kragen också. Vila kan jag göra någon annan dag istället!

Målet var en övergiven byggnad på östra sidan av Paris. Vägen dit tog mycket längre tid än väntat eftersom man passar på att göra vägarbeten under augusti månad.

Väl framme blev det en promenad i skogen för att nå fram till själva huset. Bilderna som vi sett på internet måste ha varit flera år gamla för när vi kom dit såg vi ett hus i väldigt dåligt skick.

Alla dörrar och fönster var igenmurade utom en som någon hade gjort ett stort hål i.
Bottenvåningen såg ut som ett slagfält! Golvet, eller det som var kvar av golvet var täckt av allsköns skräp! Tidigare "besökare" hade brutit upp parkettgolvet i alla rum och på grund av fukt hade en del av golvet rasat ner i källaren. Som Matthias säger, vi är inga våghalsiga tonåringar längre som inte tycker att ramla genom golvet och falla två våningar ner är något särskilt! Näe, vi är urbex pensionärer!

Vi gick igenom huset och beundrade väggmålningar och det som inte var förstört av de som måste slå sönder och riva ut. Det gick ganska snabbt, dels för att det inte fanns så mycket orört och dels för att det var varmt, mörkt och farligt. Vi knäppte ett par bilder och begav oss sedan hemåt. Det gick mycket snabbare och vi kunde undvika de större vägarbetena.

En annan tur gjordes igår under lunchen av en mycket motstridig Lenny och en mindre motstridig men desto mer påstridig jag.

Även om det verkar som om Lenny snaskade i sig 300g pizza toppings förra lördagen, som klistrat sig fast direkt på kroppen, han har nÄmligen gått upp 300g, så har har ju onekligen blivit både lättare på tassarna och piggare. Jag trodde i min enfald att promenaden skulle gå lättare men det gjorde den inte. När han förstod att vi inte skulle vända om så drog han som vore han en ardennerhäst (han är ju inte belgare för inte) och vi småsprang en runda på 5,5km i en timma.

När vi kom hem så ville jag ge honom en belöning så att han associerar promenad med belöning men det struntade han fullständigt i och gick och la sig istället. Då måste jag erkänna att jag blev lite orolig, men när matskålen skramlade till kom han lunkande med en sur uppsyn. Belöningen var långt ifrån så stor som Lenny hade förväntat sig efter ett sånt storverk som en långpromenad... 😒

Jag hoppas att han snart kommer att börja gilla promenaderna igen, han måste ju röra på sig lite. Att vi gick 5,5km har han sig själv att skylla han drog rakt fram tills vägen svängde tillbaka.

Bilden kommer från entrén till tomten, TILLTRÄDE FÖRBJUDET, DÖDSFARA

Jag antar att det har med försäkringar att göra om någon skulle falla genom golvet till exempel... 😞

onsdag, augusti 12, 2020

Snälla kompisar

Igår kom Nadia hem till oss en sväng. Hon hade precis kommit hem från sin semester som spenderade med sin familj i södra Frankrike.

Hennes föräldrar har en väldigt, väldigt stor tomt och odlar allt som vi andra dödliga bara drömmer om; melon, vindruvor, aprikoser, persikor, ... De har även höns och ankor.

Nadia tar alltid med sig godsaker hem från föräldrarna och igår var inget undantag. Vi fick en låda som innehöll ägg, tomater, vindruvor och en melon! Jag som älskar melon! De odlar Charentais som enligt en internet sida jag har läst melonernas Rolls Royce, det ni! Inte undra på att det är min favorit! 😉

Jag åt lunch med min kompis Suzie i Nya Zeeland idag. Hon satt i tröja och frös medan jag satt i bikini och svettades.
Hon har växt upp i Filippinerna och badar inte i vatten under 30°C 😂

Suzie berättade att 4 nya fall av Covid-19 upptäcktes igår och att 4 till upptäcktes idag. De har gått tillbaka till lockdown på nivå 3 för att hindra att smittan sprids ytterligare.
Hon berättade ocks
å att det är väldigt lång leveranstid på ansiktsmasker för närvarande. 15 - 20 dagar...

I Frankrike har det bestämts att ansiktsmask också måste bäras utomhus på vissa ställen sedan klockan 08:00 i måndags.
Ett hundratal gator och allmänna platser samt runt Seine.

Detta gäller även till viss del Val d'Oise där vi bor. P
å alla marknader ute som inne måste man numera bära ansiktsmask. I Enghien-les-Bains där jag var hos ögonläkaren i juli är det nu obligatoriskt att bära mask på gatan. Dessa bestämmelser gäller en månad till att börja med.
Vi f
år se vad som händer i september.

Dagens bild är på grönsakslådan vi fick av Nadia! Det blir sallad ikväll! 😋

tisdag, augusti 11, 2020

Dag matte

Idag har vi vår stående (för det mesta liggande faktiskt) gäst på besök. Blackie ligger och snarkar på det svala golvet, hon är utschasad efter helgens äventyr. Igår när hon kom hit släpade hon sig runt lite planlöst i trädgården när temperaturen var behaglig. Hon kollapsade i en snarkade hög så fort hon kom innanför dörren. Idag var det lite bättre, lite mer spänst i stegen men det blev mycket snarkat idag också. Lenny flaxar omkring som Jack Russels gör, ingen rast, ingen ro, oavsett tid på dygnet eller temperatur...

Idag börjar tillvaron bli lite arbetsam på allvar, vi sover dåligt med påföljd att min hjärna blir trög och synapserna verkar koppla ihop sig lite hipp som happ!

Prisa Gud, ikväll kom skatteåterbäringen i form av ett fint sommarregn! Nu är det knappt 25°C ute mot eftermiddagens 38! (Det är en väldans massa väder och hundtjat härinne nu... 😕)

Man blir lite besatt av basala behov som sömn, inte svettas oavbrutet, dricka och äta kallt, svala vindar, ...

Jag hoppas att ha lite mer rafflande historier att dela med mig av när den här värmeböljan är över. Covid-19 får vi ta lite senare, annars blir det bara deppigt!

Dagens bild blir gårdagens bild när Fröken Blackie intog Kungens korg. Kungen låg inne och stekte på Matthias kontor mellan hans servrar...

Jag blev ganska imponerad av hur en labrador kan trycka ner sig i en korg som är gjord för en Jack Russel... Jag kan bara applådera detta djärva utspel!

 

söndag, augusti 09, 2020

Moster Latex

Jag glömde ju helt av att berätta att jag har ett nytt smeknamn: Moster Latex

Är inte detta det bästa smeknamnet ni någonsin har hört?
Vi kan tacka Karine och Auréliens son Elliot för detta mästerverk.

Elliot är 2,5 år och kan inte säga Alex utan det blev Latex. Gissa om jag fick äta upp det till pizzorna sen! Fast det gör inget jag gillar Moster Latex!

Det närmaste vi kommer latex, läder och piskor på det här stället blir en trasig rullstol (i konstläder eller vulgärt sagt plast) från ett sanatorium vi besökte för ett par månader sedan när vi var ute på urbex äventyr.

Håll till godo gott folk!


Pool häng & pizza

Då sitter man här i värmen igen, det är praktiskt taget omöjligt att få ner värmen inomhus eftersom temperaturen knappt går ner under 25°C på natten. Temperaturen på bottenvåningen ligger strax över 28°C, på övervåningen törs jag inte ens tänka på i temperaturtermer...

Vi ligger alla tre mer eller mindre däckade efter en hel eftermiddag och kväll i våra vänners sällskap.

Efter att jag hade inhandlat provisioner åkte vi till Précy sur Oise en by 30 minuter och 30km norr om Taverny där våra kompisar bor sen ett par år.

Hela deras familj med föräldrar och barn och barnbarn bor i ett stort hus med 3 våningar. Trädgården är väldigt stor och huset hade en pool med ett tillhörande pool house när de köpte det.
Jag har för mig att huset var ockuperat av tyskarna under andra världskriget och att det har en intressant historia, som jag inte kommer ih
åg nu... 😒

Hur som helst så var vi de första gästerna och så fort vi kom innanför grindarna kom en av döttrarna och frågade om vi inte skulle bada med henne snart. Sagt och gjort, jag var INTE nödbedd. 10 minuter senare låg jag och flöt på en frite eller pool noodle som jänkarna säger, en sån där lång polystyren slang.

Det var så härligt att kunna kyla av sig efter dagar och nätter då inget hjälper mot denna helvetes värme. Vi låg i tills det var dags för lite dryck och de andra gästerna hade kommit och i sin tur också kylt av sig.

Pizza ugnen var uppvärmd till sina nästan 400°C och vi har tur som har en kompis som var pizzabagare på halvtid som student. Han fixade degen och vi andra fixade till olika mer eller mindre fantasifulla kreationer.
Barnen 
åt först, det hade legat så länge i poolen att det hade börjat att få simfötter, russin händer iallafall!

Sen åt vi! Vi fick hembakad kaka med hemgjord glass. De har höns så äggen var mycket "närvärpta". Jag hade med lite grönsaker som grannen hade gett mig.

Efter maten och när barnen hade gått in i huset så slängde sig alla vuxna utom 4 i poolen.
Det blev väldigt tyst efter att 6 ungar försvunnit för att spela spel och titta p
å film.

Vi hade allt sjå i världen för att hålla Blackie uppe ur vattnet. Hon älskar att simma och slänger sig i poolen så fort ingen tittar. Hon vet att hon inte får och att hon får skäll varje gång men det skiter hon i, hon njuter varje gång hon lyckas att smita i och simma ett par simtag. orsaken till att hon inte får vara i poolen är enkel, hon fäller så mycket päls att det stoppar igen reningsfiltret. Det har redan hänt så morfar i huset är redigt trött på att rensa och hundhår i poolen är inte sådär jätteroligt.

Lagom till kaffet började det att regna! Vi blev alldeles saliga! Det varade inte särskilt länge med tillräckligt för att kyla ner luften och blöta ner gräsmattan.

När vi kom hem till Taverny hade det inte regnat och luften var mycket varmare, för att inte tala om sovrummet! Gah! 😞

Det var verkligen en jättehärlig dag och kväll, det gjorde oss alla gott att ses igen. Naturligtvis är vi försiktiga och håller avstånd och är utomhus.

Idag sitter vi alla inomhus och frustar och personligen väntar jag på torsdag då det ska bli svalare väder.

Det kommer inte att bli så mycket gjort mer än iste och läsning. Vi ska åka och hälsa på svärföräldrarna men det är nog vad vi klarar av idag.

Dagens bild är från poolen och mina fötter igår... Ett minne blott, åtminstone för den här gången!