söndag, december 31, 2017

Trettioett

Sista dagen på det här året. Mitt år har varit förhållandevis bra om man jämför med andra, men det har också varit ett väldigt tröttsamt år!

Jag har aldrig varit så trött tidigare som jag har varit i år, jag har jobbat alldeles för mycket och för långa kvällar och jag har inte njutit av min ledighet på samma sätt som jag har gjort tidigare, å andra sidan har jag helt kopplat ifrån jobbet under semestern.

Nästa år vill jag ta upp träningen lite lätt igen. Att springa lopp intresserar mig inte längre, jag vill bara må bra och känna mig starkare.

Jag vill fortsätta med min strävan mot zero waste och utveckla konceptet på jobbet.

Jag ser framemot att åka till Le Petit Bornand i Haute Savoie för att åka skidor i mars. Ett par vänner har hyrt en stuga och det kommer att vara första gången som jag åker skidor i Frankrike.
Spännande!
Le Petit Bornand ligger norr om La Clusaz som kanske är lite mer välkänt!

Det känns ändå bra att lägga 2017 bakom sig och få ett nytt fint oskrivet 2018!
Nu ska jag börja fixa inför festen ikväll, det ska ju dukas och fixas! Gott Nytt År!

Idag den trettioförsta december är jag tacksam för att detta året är slut och att det ska firas ut med bubblor och bång!

lördag, december 30, 2017

Trettio

Idag skulle min far ha fyllt 76 år, men han fick inte leva längre än 69 år. Jag skulle så gärna vilja visa honom samma saker som jag visar mamma. Var jag bor, att jag har det bra, presentera honom för Lenny och Matthias... Men det går inte. Fast jag tror nog att han kikar förbi lite då och då iallafall!

Jag hade beställt maten till klockan 10:30 och vi var där 11:00.
Vi var klara med all handling och tillbaka i huset redan vid 12:00 och 12:15 stod jag i köket för att göra en potatisgratäng och Matthias var ute i trädgården för att snygga upp inför nyårspartajet imorgon. Jag har fixat potatisgratäng, köttbullar och vegetariska biffar. Imorgon ska jag fixa salladen och prinskorvar och klockan 11:00 ska vi hämta den kastrerade tuppen.

På nyårsfesten hade vi bjudit in de som vi har firat nyår med tidigare men de senaste dagarna har två personer i stort sett bjudit in sig själva. Jag gnisslar väl lite tänder men det är svårt att säga nej när man vet att personerna förmodligen kommer att sitta själva. Det är bara det att de tar för givet att de bara kan komma förbi. Vi är ju ändå fyra familjer som står och lagar mat och förbereder festen, men äh, vi ska ju inte hålla i nyår varje år så det får gå ändå...

Idag den trettionde december är jag tacksam för att vi faktiskt kan ha fest hemma hos oss för 12 vuxna och 3 barn. Jag känner mig riktigt vuxen!

Tjugonio

Fredag, min sista semesterdag detta året! Jag har nästan, nästan städat färdigt på mitt kontor. Det är ett par pappershögar och en kartong med fotografier kvar att gå igenom.

Rummet känns så stort nu, man kan till och med ställa in en säng om vi skulle ha fler än två gäster samtidigt, eller två som inte kan sova i samma säng.
Det kommer att bli ännu finare när vi målar om nån gång nästa år förhoppningsvis...

Jag var och lämnade in lite saker till försäljning på en second hand butik som ligger en by bort från Taverny. Det tar 30 minuter att gå ungefär.
Jag hade med tre klänningar från Desigual som är knappt använda men tjejerna vile inte ta emot dem för de säljer inte... Jag blev ganska paff!
Det som jag trodde att de skulle ta emot tog de inte emot och det som jag inte trodde skulle funka tog de emot! 

Det blir inte några pengar att tala om men grejerna blir iallafall återanvända!

Senare på kvällen kom Matthias hem och vi åkte för att köpa champagneglas och han ville absolut ha en diskokula att hänga i taket.
Vi köpte 12 billiga champagneglas och 12 billiga vattenglas för fester. Då har vi tolv av allt så nu kan det bli partaj!

Vad diskokulan anbelangar så blev det ingen... För dyrt och för taskig kvalitet.

Idag den tjugonionde december är jag tacksam för att vi har en second hand affär nära oss där det finns ett helt gäng märkeskläder. Jag hittade ett par skor och en kjol när jag var där men jag behöver inget nu... Jag försöker att bli av med grejor istället. Nu måste jag bara se vad jag kan göra av mina 3 Desigual klänningar...

fredag, december 29, 2017

Tjugoåtta

Jag hade först tänkt att åka in till Paris för att flanera lite, vädret skulle bli fint och jag ville ta lite ledigt från kontorsstädningen men så blev jag lite lat och stannade hemma istället.

Efter ännu mer pappersskyfflande och sorterande gick Lenny och jag ut i det fina vädret.
Det blev en ganska lång promenad och det var jätteskönt ute i solen, det kändes nästan lite som vår i luften.

Efter promenaden fortsatte jag att sortera, tänk att det aldrig tar slut!

På eftermiddagen gick jag till slakteriaffären för att beställa en kapun, eller en kastrerad tupp (låter trevligt va?), till nyårsafton.
Jag har aldrig stekt en kalkon eller kapun heller för den delen och jag tycker det är läskigt att slafsa runt i baken på den med fyllning osv.
Slaktaren kommer att steka och skära upp den så allt Matthias och jag behöver göra är att värma upp den i ugnen innan den serveras.
Den kommer att vara fylld med fågellever som har marinerats i cognac.

Idag den tjugoåttonde december är jag tacksam över det vackra vädret och att jag var ledigt så vi kunde njuta av en promenad Lenny och jag.

torsdag, december 28, 2017

Tjugosju

Min andra semesterdag och ett riktigt busväder! Lenny och jag har gått fram och tillbaka till glasåtervinningen med flaskor nu i flera dagar, vår tunna var full och kommer inte att tömmas förrän i mitten på januari och med nyårsafton så kommer den att svämma över.
Så vi traskade ut busvädret till trots! 
Vi har jobbat bra så tunnan är nästan halvtom nu!

Jag fortsatte städningen på kontoret och jag börjar äntligen se ljuset i slutet på tunneln! Herrejesus vad mycket papper vi har och allt ska ju skrivas ned i tre exemplar i det här landet! Suck!

Det känns bra att kunna få ordning på alla grejor. Jag har lagt ut en del böcker på blocket och sorterat ut en hel del andra saker som ska fotas och också läggas ut på blocket.
Tänkte köra en liten utrensning i januari också, jag har så mycket saker som jag inte använder och det är så synd att det bara ligger i ett skåp...

Idag den tjugosjunde december är jag tacksam för att har kommit att bli mindre och mindre fäst vid saker och har lättare att släppa dem ifrån mig när jag inte använder dem längre. Det blir lite döstädning eller minimalism om man vill använda ett tjusigare ord!

onsdag, december 27, 2017

Tjugosex

Jobbet är stängt den 26:e december. Vi har fyra dagar om året då företaget stänger för all administrativ personal, de som jobbar med assistansen måste naturligtvis jobba som vanligt, fast de får en dags semester att ta ut en annan dag.

Jag tog tre dagars semester och får sammanlagt 11 dagars ledigt med helgdagarna. Jag passar på att göra nytta hemma!

Mitt kontor skulle ha blivit städat för ett och ett halvt år sedan, men jag började idag.
Tyvärr är belysningen så fruktansvärt dålig så jag måste städa medan det är ljust ute, annars ser jag inget.

Jag sorterade alla böcker och mina smycken, allt kom in i skåpet och bokhyllan. Men det finns fortfarande en hel del att fixa med. Men innan fredag ska det vara klart, Matthias och jag har slagit vad!

När det blev mörkt ute passade jag på att frosta av kylskåpet. Jag har samlat på mig en del mandarinskal som har marinerat i vinäger i fyra veckor ungefär. Jag blandade ut en del vinäger med en del vatten och tvättade ur kylskåpet. Inte nog med att det blev skinande rent det luktade gott också. Vinäger luktar ju inte sådär jättegott annars... Under tiden kokade jag en zucchinisoppa till middag.

Det blev en ganska välfylld första semesterdag!

Idag den tjugosjätte december är jag tacksam för min förmåga att organisera. Om ett par dagar kommer mitt kontor vara så välorganiserat att IKEA kommer att vilja göra ett studiebesök!

Tjugofem

Juldagslunch hos Dominique och Maurice med (nästan) hela familjen...
Jag är väl den som är svårast med maten, fast Amélies man Greg kommer in som god tvåa!

Som vanligt serverades champagne till aperitifen, barnen äter nästan aldrig något men äter desto mer korvbitar och chips och oliver.

Barnen kunde inte hålla sig utan ville absolut öppna julklapparna med en gång.
Jag fick en digital prenumeration på mitt vegomagasin som jag gillar. En digital tidning med finfina vego recept! Sen fick jag en lampa som ser ut som månen och som man kan ha droppa eteriska oljor i som sedan värms upp av lampan. Den kommer att passa så bra i vårt nya badrum när jag tar ett bad! Det ser jag framemot!

Gammel papy (Dominiques pappa) hade skickat en julklapp till oss genom Dominique: ett presentkort hos Castorama! Det kommer att hjälpa badrummet på traven.

Dominique hade gjort jättegod mat som alltid. Hon försöker alltid att förnya sig och i år hade hon gjort en jättegod gratäng med svamp och butternutpumpa.

Det brukar vara mer mat men jag tror att det alltid blir så mycket över att de har dragit ner på kvantiteten. Man kan ju bara bli mätt.

Lagom till efterrätten kom Gregs föräldrar. Mer champagne och vedträdskakan som alltid serveras till jul: la bûche. Dominique hade gjort en glassbûche, så god! Jag ska be om receptet!

Idag den tjugofemte december är jag tacksam för att andra personer också ser min strävan för en hållbar och avfallsminimerad livsstil och hjälper mig på traven.

Tjugofyra

Så blev det äntligen julafton, det betyder egentligen inte så mycket i Frankrike, det är en högst vanlig dag. Man börjar att fira först på kvällen, lite som uppesittarkvällen i Sverige.

år firar vi den 24:e själva. I vanliga fall firar vi med Matthias föräldrar och hans syster med familj i år firade systern och familjen med hennes mans familj så vi firade juldagen tillsammans.

En annan av våra nya traditioner är att äta smörgåstårta antingen den 23:e eller som i år då den 24:e.

år blev den hel vegetarisk, tre fyllningar:
1. grönmögelost och soltorkade tomater
2. avokado, bostongurka, rödlök och cream cheese
3. ägg och majonnäs

Sen dekorerar jag oftast med gurka och tomat och en skiva ananas...
Till efterrätt hade jag gjort fruktsallad och sen hade vi köpt en halvflaska champagne! Det blev en skön och avslappnad julafton utan för mycket mat!

Efter middagen och julklappsöppning (tack mamma!), Lenny blev halv hysterisk, så tog vi en promenad.

På tal om julklappar, innan jul läste jag på en blogg en fråga om vad man skulle önska sig om man fick önska sig vad som helst men bara en sak...

En del ville betala av sina lån, andra ville köpa sig en bil... En kvinna önskade sig fler år tillsammans med sin cancersjuke make.

Jag funderade ett tag och jag skulle önska mig en julafton med min mamma och pappa och mormor och morfar i mormors och morfars lägenhet på Vindelgatan som när jag var liten. Jag skulle också vilja att pappa, mormor och morfar kunde få se hur jag har det idag, träffa Matthias och Lenny...

Idag den tjugofjärde december är jag tacksam för att jag hade så trygga, fina jular under min barndom och uppväxt. Jag ser fortfarande framemot julen kanske inte på samma sätt men kommer från de fina minnena jag har från barndomens jular.

tisdag, december 26, 2017

Tjugotre

Nu är det snart dags för julen på riktigt!

Papy Maurice skulle komma och fixa lite i badrummet så vi passade på att åka och handla tidigt, jag gick ut och handlade alla grönsaker och sen bakade jag pepparkakor i två timmar.

Vi fick en sista minuten inbjudan till en fondue hos kompisarna vi ska fira nyår med men jag var riktigt slutkörd efter allt ståhej så jag blev gräsänka på uppesittarkvällen. Man har inte uppesittarkväll i Frankrike men det var ändå lite trist, men Matthias hade haft en jäklig vecka så han ville träffa lite kompisar och jag var inget vidare sällskap för jag var trött. Jag kan väl bli lite sentimental såhär kring jul. Jag vill gärna att det ska vara som när jag var liten. 

Lenny och jag drack glögg och käkade pepparkakor (mest jag då, Lenny knaprade på ett ben) och slappade i soffan. Jag somnade tidigt såklart.

Idag den tjugotredje december är jag tacksam för att kunna vara hemma när Matthias åker iväg och vise versa. Det är bra att inte alltid göra allt tillsammans.

Tjugotvå

Äntligen den sista arbetsdagen på året! Jag har sett framemot att vara ledig länge, länge... Jag gillar mitt jobb men det här året har varit väldigt stressigt, som 2016 också var. Det måste det bli ändring på!

Jag hade frågat min chef om jag kunde jobba hemifrån och det kunde jag självklart göra.

Vi har en liten tradition varje jul då vi går ut på en promenad för att kika på ljusdekorationerna i ett kvarter i Bessancourt där man verkligen sätter upp alla ljus som finns. Efter jobbet och middagen så gjorde vi slag i saken och trotsade duggregnet.

Det finns två hus som har hela trädgården full av dekorationer och när jag säger hela trädgården menar jag verkligen HELA trädgården.

Det är ganska kitschigt men jag gillar det och det är roligt att titta på alla detaljer.
Dessutom får vi en fin promenad på 5km och Lenny blir glad.

Idag den tjugoandra december är jag tacksam för att vi bor på landet och att man kan gå ut och ta en promenad i stort sett när som helst utan att vara orolig för att träffa på skumma typer och att hunden kan springa lite lös och sniffa. Det finns gräs och träd och en hel skog som man kan njuta av!

måndag, december 25, 2017

Tjugoett

Sista dagen i Châtillon innan Jul och nyårs helgen!
Nästan inga möten och man känner hur allt stannar till inför Julen.
De franska barnens jullov börjar den 22:a december i år och de flesta kommer att vara lediga tills den 8:e januari.

Jag har bara tagit 3 dagar ledigt, mitt företag stänger den 26:e så då "måste" jag vara ledig. Det räknas naturligtvis av från mina semesterdagar.
Men det gör ändå att jag kan vara ledig tills den 3:e januari. Det ska bli så skönt, jag behöver verkligen lite ledigt efter den här hysteriska hösten.

En av mina kollegor har sagt upp sig för att börja jobba i Filippinerna, vi firade hans sista dag idag.
Jag vet inte om jag skulle vilja börja om från början i ett nytt land idag. Kanske om de rätta förutsättningarna finns...

Idag den tjugoförsta december är jag tacksam för att mina föräldrar har uppfostrat mig till den människa jag är idag. Jag är kanske lite för snäll men i det stora är det bättre än att vara elak.
Jag har lärt mig mycket efter det att jag lämnade Sverige men den innersta nöten i mitt hjärta har min mamma och pappa format.

Min pappa var lite för snäll oftast, lite blåögd också kanske, men en fin människa. Mamma är stark, envis och självständig och låter minsann ingen skita i hennes stövlar (som fransmännen säger) hon är fantastisk. Någon som också har influerat mitt liv mycket är mammas syster och förstås min mormor och morfar! Jag tror att det är viktigt att vara omgiven av goda och rättfärdiga människor för att få en bra uppfostran även om det naturligtvis finns undantag.

Tjugo

Efter jobbet i onsdags hade jag tid hos Anaïs för att få behandling. Jag har gått hos Anaïs i snart 4 år och ryggen blir bättre och bättre. Jag har knappt ont alls och jag har heller inga migränanfall längre.

Det hela började med att jag vaknade i december 2013 av att jag var lite stel i ryggen: "Äh lite ischias bara..." tänkte jag. Matthias och Lenny skulle komma till mig för adventsmiddag, vi hade precis börjat träffas.När jag satte mig vid frukostbordet för att lösa Melodikrysset kände jag att jag behövde nysa och samtidigt visste jag att skulle jag nysa skulle jag få ryggskott... Vilket dilemma... Jag nös och tillbringade större delen av december i krypande ställning.

Lenny och Matthias kom inte på besök och jag låg på soffan hela den helgen.

Hursomhelst, Anaïs mottagning är väldigt trevlig, det är lugnt och skönt och man får alltid en kopp te eller lite vatten om man vill ha.

Jag bjöd på ett litet smakprov från en julklapp som min kompis Julie hade gett mig. Min första zero waste julklapp: hemgjorda honungskarameller i en glasburk! Jag blev riktigt rörd, dessutom hade Julie bränt sig ganska illa på fingret när hon gjorde dem. Stackar'n! Det blev en succé! Karamellerna är jättegoda och man kan sockra sitt kaffe eller te med dom!

Idag den tjugonde december är jag tacksam för att jag lärde känna Mya 2010 då hon var nyuteximinerad kiropraktor. Hon presenterade Anaïs och mig för varann och Anaïs räddade bokstavligen livet på mig. Tack vare hennes behandlingar kunde jag börja löpträna igen och slutföra ett maraton 2016.

lördag, december 23, 2017

Nitton

Fastän jag bara jobbar en vecka innan semester så tänkte jag inte låta ett tillfälle att jobba hemma försvinna. Jag hade ju dessutom lite julfix att göra!

Det är ganska otroligt vad mycket mer man hinner med när man jobbar ostört hemma. De flesta drar sig lite för att ta kontakt via Skype eller mail men det flesta tycker att det är helt OK att avbryta ett samtal när man fikar med en kompis.

På jobbet vill man helst hinna med så mycket som möjligt innan årets slut för att vara säker på att använda all budget.

Jag planerade lite aktiviteter för nästa vecka, jag är på semester men vi har två kollegor som jobbar som får fixa detta!

Lenny ville gärna gå ut under lunchen men jag hade en del att stå i så han fick nöja sig med trädgården.

Jag ville fixa färdigt julpyntet och eventuellt baka lite pepparkakor men tidsoptimisten i mig hade räknat fel på tiden. Det blev inget med det!
Jag lagade soppa istället.

Idag den nittonde december är jag tacksam för min säng, jag har sovit så gott sen jag kom tillbaka till Taverny. Fastän tågen går härutanför så sover jag som en stock. Jag börjar att känna mig lite mer utsövd.


Arton

Första dagen på jobbet efter semestern, det kändes bra, det var kul att träffa kollegorna igen. Det som inte var särskilt roligt var att släpa sig upp ur sängen klockan 06:00.

Jag klarade av att skanna av alla mina 350 mejls innan dagen var slut.
Det verkade som om allt hade gått som det skulle under min frånvaro.
Det hade inte hänt särskilt mycket men det fanns inget som väntade på mig heller. Skönt!

Vi hade Secret Santa på jobbet i år igen, men jag hade bestämt att inte vara med. Av princip lägger jag ner tid på att hitta en passande julklapp till personen vars namn jag har dragit, jag kollar med hens kollegor om jag inte känner hen. Det har de som dragit mitt namn inte gjort de två åren jag var med så i år bestämde jag att inte vara med. Det följer liksom med mitt beslut i att föra en mer hållbar livsstil med zero waste.
I och för sig hade de flesta valt en julklapp med omsorg men det var en person som fick en trädgårdstomte...

Idag den artonde december är jag tacksam för mitt arbete och min "karriär". Det har inte alltid varit lätt men jag har kommit till en plats i arbetslivet då jag vet vad jag är värd och att jag är en bra kollega och medarbetare. Däremot behöver jag lära mig att säga nej!


onsdag, december 20, 2017

Sjutton

Det var fint väder när jag vaknade i söndags. Vi hade ett uppdrag att utföra under dagen: Köpa fönstret som ska sitta i väggen mellan sovrummet och badrummet och spotarna som ska sitta i taket.

Efter utfört uppdrag ville Matthias städa färdigt hemma, Lenny och jag flydde huset för att gå och slänga glasflaskor.

Lenny hade inte varit utanför trädgården på nästan en vecka så han var överlycklig. Däremot skjuts det ganska friskt i skogen i Domont (tror jag det är) och Lenny har blivit skotträdd på äldre da'r. Svansen åkte ner och han släpade sig fram, men det gick lite bättre när vi träffade en annan hund som han började leka med.

På eftermiddagen åkte vi till Matthias föräldrar för att fika och sen åkte vi faktiskt hem. Jag ville ta det lite lugnt innan min första dag tillbaka på jobbet.

Idag den sjuttonde december är jag tacksam för att vi har en Papy Maurice som kan hjälpa oss med att göra om vårt hus. Det är fint att ha en av våra familjer nära oss. Det bästa vore förstås att ha alla nära! 


tisdag, december 19, 2017

Sexton

Tänk att man aldrig vänjer sig, jag tycker alltid att det är lika tråkigt och lite ledsamt att åka ifrån min familj, i det här fallet mamma...
Jag har bott i Frankrike i mer än 22 år men det går liksom inte över och i lördags var det likadant...

Bussen till Landvetter gick 12:50, 3 timmar innan planet gick, det passar aldrig in riktigt, men jag hade en bok och min iPad.

Planet var försenat igen, bara 35 minuter den här gången. Air France brukar vara i tid men den här gången får de verkligen bakläxa...

När flygvärdinnorna kom för att servera maten så fick jag välja mellan en smörgås med tonfisk eller en smörgås med tonfisk. "Jag äter inte fisk" svarade jag. "Nähä" sa flygvärdinnan, "vi har ingenting annat, men du kan få ett glas vatten." "Näe tack" sa jag. Tur att man inte väljer flygbolag efter matsedeln.

Matthias kom och hämtade mig och på vägen hem beställde vi pizza från La Fontaine, de bästa pizzorna i hela världen!
Fastän det är tråkigt att lämna mamma och Sverige så är det också skönt att komma hem!

Lenny blev överlycklig att se mig och jag blev mycket glad att se honom också! Han är allt bra söt!

Idag den sextonde december är jag tacksam för att jag vågade åka till Paris för att börja jobba på Disneyland den 11:e juni 1995. Det har inneburit en hel del uppoffringar och svårigheter men det innebär också att jag har hittat fram till min nuvarande liv och det känns som om jag äntligen har hittat dit jag ska!

måndag, december 18, 2017

Femton

Jag tänkte på att jag borde gå till banken precis innan jag somnade på torsdagskvällen.
Jag ringde min bankrådgivare och det visade sig att det var mycket enklare att gå in på banken direkt istället för att göra det över internet. Jag var tvungen att skriva under ett papper.

Sagt och gjort jag promenerade bort till banken och fixade till pappret.
Vid 13-tiden skulle vi träffa mammas kompis Birgitta för en fika.
Fika är en företeelse alldeles för underskattad i Frankrike, eller utanför Sverige i allmänhet.

Innan vi gick hem för att slappa och äta quornbullar med rödbetssallad (jag) och vegetarisk texmex (mamma) gick vi och handlade på ICA. Matthias blev alldeles galen i nougat när vi var i Sverige senast. Han åt och åt och åt. Självklart skulle jag köpa med mig ett par bitar. Mamma kom på den fina idén att köpa baknougat, det är ju exakt samma sak bara i en större förpackning!

Vi hann också med lite glögg, pepparkakor med grönmögelost och två skraplotter.
Vi vann inte de "utlovade" 25 miljonerna men vi skrapade hem två nya lotter!

Idag den femtonde december är jag tacksam för fika finns! Tänk en kaffe med varm skummig mjölk och bredvid på en tallrik ligger en ljummen färsk kanelbulle med pärlsocker och bara skriker: ÄT MIG, ÄT MIG! Fika alltså, här snackar vi Nobelpris eller Polarpris eller vad-som-helst-pris till den som har uppfunnit fikan!

söndag, december 17, 2017

Fjorton

Redan torsdag, tiden går så snabbt men samtidigt också så långsamt...
Jag hade bestämt en fika med mina kusiner men innan fikan ville mamma och jag ut en runda på stan för att köpa ett par julklappar till Matthias mamma och till Matthias. Jag ville se om Mandelmanns hade möjligtvis gett ut en bok också...

Vi hittade en fin tröja till Matthias, försäljaren ville väldigt gärna också "pracka" på oss ett par Zlatan kalsonger men jag förklarade att i Frankrike till skillnad från Sverige ger man inte bort underkläder såvida det inte är till sin fru eller man. En svärmor ger inte bort kalsonger i julklapp till sin svärson...

Dominique ska få ett par produkter från Löwengrip CC och en halsduk med leopard mönster. Det tror jag att hon blir glad för.

år föreslog jag att Matthias syster, hennes man, Matthias och jag inte byter julklappar. Dels för att vi egentligen inte behöver något och inte de heller och sen så är det svårt att hitta på till någon som har allt.

Jag föreslog att vi skulle göra något tillsammans med barnen och hundarna istället. En söndagsutflykt med picknick vid havet, eller ett besök i en stad inte så långt härifrån...

Matthias syster tyckte att det var en jättebra idé. Jag tror de var ganska lättade också för att inte behöva stressa runt och leta efter något som passar oss.
Vi har naturligtvis köpt något till barnen. Tvättbara ritblock, vi tänkte också köpa ett spel som hela familjen kan spela tillsammans, om vi hittar något roligt.

Med mamma hade vi köpt vegetarisk färs för att göra panadillas och ha fredagsmys en helt vanlig torsdag.

Idag den fjortonde december är jag tacksam för att jag följde min instinkt och vågade sluta äta kött och fisk.
Det är ett av de bästa besluten jag har tagit i mitt liv.

lördag, december 16, 2017

Tretton

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva...
Jag har inte varit i Sverige under Lucia på de senaste 22 åren, jag försöker att se svenska kyrkans lucia i Paris men inbland blir jag så trött på att allt som har med Sverige att göra är så förbaskat dyrt. Det kostar 15€ för en vuxen för att se lucia i svenska kyrkan. Jag förstår att det kostar lite pengar men 15€! För en barnfmailj (jag tror priset ligger på 5€ för ett barn) med två barn blir det 40€ för en konsert på 40 minuter. Det är ju ganska saftigt, särskilt som man vet att lucia är något som utlandssvenskar verkligen vill se.

Hursomhelst, i år fick jag se Borås lucia 2 gånger och lucia på TV... Jag tycker att det är vackert och stämmningsfullt och jag tänker alltid på hur förväntansfulla vi var när vi var små och skulle lussa i skolan. Min bardomskompis Jessica och jag lussade också för alla stackars grannar.
Jag ville vara lucia och Jessica ville vara tomte och så blev det. Vi tyckte nog själva att vi var ganska bra!

Jag har letat efter en luciakrona i tyg (som många små barn har) för att jag vill överraska Matthias med ett lussetåg (om Lenny vill vara med annars blir det bara jag...). Jag vet att kronorna i tyg är relativt dyra men jag hittade dem inte i någon leksaksaffär och jag ville inte beställa på nätet, det skulle väl vara om jag « sprang » på en. Och det gjorde jag, men den satt på huvudet på en dam som jobbar på Myrorna. Jag frågade inte var hon hade köpt den men tänkte att jag kanske har tur och hittar en någonstans.

Efter en snabbtitt efter en jeansjacka på Myrorna (som vi inte hittade)  gick vi vidare till Ö&B och Arkens Zoo, klart att Lenny skulle ha en julklapp också!

Tuggben och torkad kyckling, och levergodis... Vi promenerade runt hela Knalleland och tittade på Ekohallen och Rusta och till sist handlade vi på Kvantum.
Mamma var slut som artist och tog bussen hem, jag tyckte att jag kunde gå hem istället. Jag skulle dessutom köpa glögg på Systembolaget.
Men innan Systembolaget så gick jag tillbaka till Myrorna och vad hittade jag där? Lucia kronan i tyg! För 20kr! Sen hittade jag en liten fin plåtburk med en tomte på också, 15kr! Snacka om fynd!

Idag den trettonde december är jag tacksam för glögg och pepparkakor och lucia! Jag är tacksam för min fina tyg luciakrona också! Kanske ska ha den till jobbet nästa år? Borde väl börja att sy en folkdräkt snart också! Ha ha!