Snabba Viktor

Jag är en relativt lugn person som tänker både en och två gånger innan jag svarar på ett mejl eller ger svar på tal.

Idag fick jag ett meddelande som en person hade skickat till en avdelning med avsikt att få en telefonlinje flyttad från ett konto till ett annat.

Första mejlet var skickat i september men då var jag inte kopierad.

Sånt gör mig väldigt trött. Avdelningen som mejlet var skickat till struntade helt sonika i att svara. Jag tog del av informationen idag.

Innan jag svarade på frågan ville jag veta vad chefen tyckte eftersom fallet inte var solklart. Jag kollade upp användarens mejl, hen borde normalt inte ha en jobbtelefon.

Jag påpekade detta i mejlet till min chef med en kommentar som var relativt torr eftersom ämnet irriterar mig å det grövsta. Jag tryckte på "skicka" och insåg att användaren var kopierad i mejlet...

Arrgh! 😫 Jag som är så förbaskat noggrann annars!

Jag försökte kalla tillbaka mejlet men det gick inte så jag försatte både mig själv och chefen i en delikat situation...

Jag skrev snabbt till honom att jag hade gjort ett misstag och han kunde reparera det genom att svara neutralt och på ett trevligare sätt.

Användaren har inte varit uppkopplad på ett bra tag så jag hoppas att min mejl försvinner i berget av mejl som hen har fått sedan hen inte varit ansluten, men ändå.

Vilken idiot (jag själv då)! Dessutom gillar jag användaren så jag hoppas att hen inte tar illa upp!

Nu ska jag bara:

Köp & sälj

Jag lekte affär nästan hela dagen igår  då jag hade fotograferat och lagt ut ett objektiv som Matthias ville sälja.

Vi lade priset 20€ under de lägsta på Le Boncoin och jag fick fem svar nästan direkt.

Jag gillar inte att skicka saker men killen som var först på annonsen bor i Antibes så det blir lite kämpigt att åka förbi Taverny och hämta paketet.

Jag fick svar från en annan kille som kunde komma och hämta objektivet direkt men har man lovat så har man. Jag skulle inte vilja att man snyter mig på en affär bara för att en annan kan komma och hämta snabbare. Portot betalas ju ändå av köparen.

Det visade sig att killen från Antibes var pålitlig och trevlig så objektivet bäddades snabbt in i en låda och lämnades in på lunchen idag för att skickas vidare till Antibes.

Vi ska lägga ut lite andra prylar som vi inte använder längre. Jag har bland annat en kamera med vattentät låda som jag har använt mycket men som numera ligger i ett skåp. Det blir väl mest att nästan rea bort den men bättre det än att den inte används.

Det där skåpet då? Jo ser ni, jag fick rätt, vi hade en köpare för annonserat pris, men Matthias ångrade sig, han ville inte sälja det längre. Nu ska jag ha "min bråte" i skåpet i källaren.

För att avrunda denna sista måndag i november tänkte jag ta med er på en tur till Père Lachaise och Oscar Wildes grav en solig dag.

Första gången jag besökte kyrkogården 1995 fanns inte glasboxen runt gravmonumentet men gravvårdarna fick antagligen nog av alla kyssmärken och annat kladd som är svårt att få bort från en ruggig granit yta.

Uppe med tuppen

Matthias åkte iväg klockan 07:30 igår morse för att hjälpa sin kompis att flytta. Jag vaknade redan 06:00 så vid 07:00 tiden var jag redo att gå upp.

Maurice kom vid 08:30 och då hade jag redan hunnit med frukost och att förbereda det ja skulle göra under dagen.

Det blev både trappblekning, tvättning av trädgårdsmöbler, jag har fotat ett objektiv som ska säljas, lagat mat och fixat i köket.

Jag var utpumpad igår kväll så det blev varken pepparkaksdeg eller lussekatter.

Trappstegen har blekts lite grann, jag tror inte att vi kan få dem ljusare så det får räcka, men det blev fint iallafall.

Imorse väckte Matthias mig klockan 06:00 eftersom jag in ett svagt ögonblick lovat att följa med på urbex äventyr. 😞

Det var mörkt och kallt ute men när vi kom ut på "stora" vägen såg jag månen hänga på himlen som en stor gyllene saffransbulle! Kan första advent börja bättre?

Vi skulle inte så långt, bara inom 20km gränsen. Vi var framme innan solen gick upp och kunde klättra in i trädgården. Jag landade pladask på höger knä och vänster pekfinger. 😖

Dessa två är nu aningen svullna, men inget brutet eller värre.

När vi kom in i huset kändes det inte bra, det har inte varit övergivet särskilt länge och jag kände mig som en inbrottstjuv.

Matthias tittade sig omkring lite, kom tillbaka och sa precis vad jag kände. Inbrottstjuvar är vi inte så vi gick gick helt enkelt ut, stängde öppningen som vi kom in genom och hittade en annan väg ut från trädgården.

Vi åkte hem utan att ha tagit en enda bild, så är det ibland. Tyvärr finns det typer som utövar Urbex och som bryter sig in på områden eller i byggnader. Så gör inte vi. Det finns även andra som stjäl saker från platserna de besöker. "Se men inte röra, besöka men inte förstöra" det är ju det som är hela grejen!

Hursomhelst, jag känner mig trött och slö idag. Jag blev nog lite kall i trädgården igår så jag känner mig lite hängig.

Vi ska bara åka iväg för att handla lite grönsaker och ost sen ska jag dra på mig en filt och dricka te i soffan framför Susannes skafferi som sänder adventsmys från Underbara Claras hem. Om det nu går att se från utlandet.

Dagens bild blir på en adventsfika från ett par år sedan, lussebullarna kommer från IKEA men dit åker vi inte idag. Det är nog kaos med tanke på att de flesta butiker öppnade igår.

Snipp, snapp, snut...

Så var den här veckan och månaden slut! Tiden springer iväg med en väldig fart!

Men det händer som sagt inte särskilt mycket här i krokarna...

Jag ser fram emot helgen, då jag skulle vilja baka lite; lussekatter och allra helst pepparkakor.

Jag har äntligen hittat ett lussekattrecept i Leila Lindholms bok Sweet Christmas" UTAN kesella eller kvarg! Lycka!

Vi får väl se vad jag orkar, jag ska nämligen ge vår trappa like kärlek också.

Trappstegen skall blekas innan trappan ska målas och lackas. Vi vill inte att trappstegen ska målas vita eftersom det är ett rent helskotta att hålla rent, men vi vill inte heller att de ska vara så mörka som de var tidigare.

Därför ska jag bleka trappan till helgen. Jag kommer tyvärr att behöva använda med klorin. Det är det minst miljö- och hälsofarliga metoden som jag har hittat.

Trädgårdsmöblerna ska äntligen tvättas och bäras in, jag behöver kratta lite löv också.

Matthias ska hjälpa en av sina arbetskamrater att flytta imorgon så det blir Lenny och jag som får göra jobbet hemma. Jag gissar på att jag får göra allt medan Lenny kommer att springa omkring och skälla på alla tanter som går förbi med gåstavar.

En del av fredagskvällen tänker jag spendera i våran nya soffa med en kopp te och min stickning som en gammal dam.

Jag önskar en fin fredagskväll med en bild på järnladyn!

Meditation

Idag började jag dagen med att meditera med mina kollegor via Teams.
För fem år sedan fick jag möjligheten att gå en utbildning på 4 månader med meditation som huvudtema. Vår dåvarande VD för IT avdelningen är ett stort fan av meditation och gav oss möjligheten att, på arbetstid, avlägga en halv dag i veckan i fyra månader på att lära oss om meditation och att praktisera med en lärare.

Det var mycket spännande! Jag har en brokig hjärna som mer än "hjärna" flaxar iväg och utforskar allt mellan himmel och jord medan jag försöker att meditera. Jag har inte riktigt fastnat för meditation men jag kommer tillbaka till utövandet i vågor.

En av mina med-mediterare under utbildningen fick verkligen blodad tand och har skapat en meditationsgrupp på jobbet och vi kopplar upp oss varje onsdag klockan 8:30 för att meditera tillsammans en 15-20 minuter och sedan prata lite om hur det kändes.

Idag lyssnade vi på en meditation som har spelats in av Christophe André som är en känd fransk psykiater. Han har skrivit många böcker på ämnet och är en referens inom meditation i Frankrike. Han har en fantastiskt rogivande röst att lyssna på. 

Just idag koncentrerade vi oss på vår andning.

En sak som han sa under meditationen var: Tout est bien, nous sommes en vie - Allt är bra, vi lever!

Visst är det så, vi lever!

Tack vare Christelle som har anordnat dessa meditationstillfällen har min dag varit produktiv och lugn.

För att avsluta den på bästa sätt blir det ett varmt bad med min bok efter jobbet.

Dagens bild blir på min fina Buddha som bor i gästrummet för närvarande, han ska flytta in på mitt kontor när jag har fått lite bättre ordning. 😏

Tre steg

Vi satt bänkade framför TV:n klockan 20:00 som säkert majoriteten av det franska folket gjorde.

Det har pratats om vad presidenten skulle tillkännage igår kväll i flera dagar i pressen så det var ingen överraskning direkt.

Restriktionerna ska lättas på i tre steg.

Från och med lördag kommer alla butiker som tidigare varit stängda att kunna hålla öppet. Gudstjänster får hållas med en gräns på 30 personer, vi kommer att få röra oss i en radie på 20km runt hemmet och i tre timmar. Man ska fortfarande använda beviset på appen eller papper när man går ut.

Presidenten vädjade till alla fransmän att ta ansvar och inte släppa på vaksamheten.

Den 15:e december kommer restriktionerna ytterligare att lättas om antalet nya fall per dag går ner till 5000 om dagen.

Då kommer vi att kunna resa inom rimliga gränser och då kanske vi kommer att kunna fira jul med Matthias syster och syskonbarnen.

Det tredje och sista steget kommer den 20:e januari. Då kommer restauranger, barer, nattklubbar, nöjesparker och skidorter att kunna öppnas, OM vi fortfarande ligger på 5000 nya fall om dagen.

Man kan tycka vad man vill om President Marcon och hans politik. Jag tycker själv att han är tydlig i sina tal även om reglerna inte alltid är så tydliga eller lätta att följa.

Han talar till alla men lyckas ändå att vara personlig.

Jag tycker också att krisen hanteras relativt väl i Frankrike med tanke på hur lite vi vet om viruset och hur lite som kan förutse vad som ska eller kommer att hända.

Jag håller naturligtvis inte med om allt men det gör man ju nästan aldrig. Är man inte överens får man välja det alternativ som man tycker är bäst.

Tåget går, tåget går...

...kanske ses om nåt år, och jag hinner om jag springer och jag hoppas ni förstår.

Skynda på, skynda på, kanske ses om nåt år, om de ringer vet ni inget, han har flyttat härifrån...

En gammal goding från '92 med favoriterna Trasté Lindéns Kvintett.

Jag blir allt lite sentimental när jag lyssnar på Trasté Lindén, Perssons Pack, Bo Kaspers Orkester, Bob Hund osv. osv. Det påminner om Hultsfredsfestivalen, Roskilde, om Rockborgen i Borås, ...

Var livet enklare då? Världen lite snällare och mindre? Säkert inte, jag var nog bara lite (ganska mycket) mer naiv för 30 år sedan.

Hur det än är med den saken så tycker jag Trasté Lindéns låt "Tåget går" ringer sant när man talar om 2020.

Tiden springer iväg medan jag själv tycker att jag mest springer på plats!

Vi förbereder slutet på året på jobbet och tänker redan på nästa år.

Ingen ska ha uppgifter som tar mer än 80% av vår arbetstid, då finns det inte tid för återhämtning eller plats för extra uppdrag skulle det komma upp några sådana (det gör det alltid).

   

Min chef är väldigt inlyssnande, han är smart och vet hur man motiverar och samlar sina "trupper", vi då.

Det händer inte mycket annars. President Macron ska ånyo tala till folket ikväll klockan 20:00.

Då får vi reda på hur julledigheten kommer att kunna planeras eller inte, vilka affärer och andra etablissemang som kommer att öppnas osv.

Häromkvällen när jag tvättade händerna såg jag att min tvål hade fått ett ansikte...

Snövitt

Nu jäklar händer det saker! Ena delen av "stora rummet" är nu färdig målad och alla kontakter och strömbrytare är uppe. TV:n är på plats och likaså "stereo anläggningen" (säger man så fortfarande, det låter väldigt 80-tal...).

Vi har flyttat ner det åbäket till skåp i källaren eftersom ingen vill ha det. För stort, för litet eller fel dimensioner. Jo, men vi har ju inget lager på skåp direkt så att istället för att slänga ut det så tog vi ner det i källaren och ska använda det till förvaring.

De andra möblerna står nu i köksdelen och vi har snitslad bana för att komma fram till kylskåpet och kaffekokaren.

Nu är även den nya soffan och fotöljerna på plats, de är något ljusare i färgen än den tidigare soffan och det blir fint som snus mot allt det vita!

Vårt hus var ganska murrigt tidigare, mycket mörkt trä, balkar och bruna gardiner (som den tidigare ägaren så "snällt" lämnade kvar).

Med alla väggar vita, taket ommålat och balkarna (vi behöll två som är mer eller mindre bärande) vita får hela rummet en helt annan rymd.

Här öppnas ju alla fönster inåt så vi får se hur det blir med gardiner eftersom alla fönster på nedervåningen är "balkongdörrar". Men vi är inte där ännu!

Hursomhelst, det börjar kännas lite som hemma hos oss på riktigt nu, även om jag alltid har varit förälskad i det här huset, murrigt och mörkt till trots!

På tal om annat så skördade jag en luffa pumpa häromveckan, den har fått ligga på tork och igår skalade jag den! En liten svamp blev det, inte särskilt tät och lite tanig men det blev en iallafall! Jag har dessutom två större som sitter kvar i trädgården!

Jag fick dessutom ut en del frön som jag tänkte dela med mig av till kompisar!

Luffa svampen får bli dagens bild!

Äntligen fredag

Kanske är det för att jag bara jobbade två dagar förra veckan eller så är den här veckan längre än vanligt, men det känns bra att det äntligen är fredag!

Det är en underbar höstdag här med sol, krispig luft och skira moln.

Jag stickar på ett nytt projekt, det ska bli en "t-shirt" i bomull.

Mitt andra projekt till plagg utöver halsdukar, mössor or pulsvärmare. Jag stickade en tröja i korallfärgat mohair garn när jag var 12-13 år, den var så hårt stickad att den nästan stod upp utan hjälp.

"T-shirten" stickar jag i bomull efter ett mönster som jag köpt hos We Are Knitters.

Kitten som de säljer är ganska dyra men de funkar väldigt bra för nybörjare eller som jag, en falsk nybörjare.

När man väl har köpt mönstren en första gång kan man ju använda dem igen, igen och igen, som jag gjorde med mössan till Matthias. Sen behöver man ju inte köpa garnet hos dem efter det.

Jag har en hel massa projekt på gång och jag ser verkligen fram emot att sätta mig ner och sticka eller virka en stund för att koppla av.

Som en liten tant i sina bästa år! 😂

Idag har Maurice målat klart köksdelen och det som blir "tv-hörnan", så imorgon ska ett element upp och alla kontakter och andra strömbrytare upp.

Dagens bild blir en resa till 80-talet och den laxfärgade världen som är mitt kök. Hälften är målat men eftersom köket ska bytas ut så är det ingen idé att måla och göra iordning väggarna nu. Vi måste lägga nytt golv innan köket också men det blir inte innan januari.

Vi vill inte stressa innan jul och nyår, det är bättre att börja på en ny kula i 2021.

Låt mig, utan vidare introduktion, presentera de förra ägarnas mediokra smak, till höger i bild. (Ceci n'est pas un Rothko) 😉

Nedräkningen

En del bloggar jag läser har börjat att förbereda inför Julen. En del helt skamlöst medan andra ursäktar sig med "jag vet att det är tidigt, men...".

Jag tror att vi behöver smyg starta julen, om man gillar julen vill säga.

De flesta behöver nog kunna planera lite och ha något att se fram emot efter det här väldigt konstiga året!

Jag ÄLSKAR julen, men mest av allt nedräkningen från första advent till den 23:e. Julafton i sig är fin men jag föredrar alla fÖrberedelser och glögg och pepparkakor och LUSSEKATTER!! Jag ÄLSKAR lussekatter! 

Nästan alla recept innehåller kvarg och det Är väldigt svårt att få tag på här. Jag såg något som liknade kvarg hos Auchan men vem vet om det finns kvar i december.

Jag tänkte iallafall ge mig på ett lussebulle bak i år, pepparkakor blir det som vanligt och säkert knäck också.

Förra gången jag bakade lussekatter blev det livsfarliga vapen, hårda som stenar, med vilka man lätt kunde tagit vem som helst av daga som råkade gå förbi, skulle man får för sig att kasta ut en genom fönstret...

Vi kan väl bara hoppas att det går bättre i år så jag slipper gräva en lussekattgrav i trädgården.

Själv tänkte jag vänta med julen tills renoveringen är klar. På söndag transporterar vi soffan och fotöljerna hit och på måndag börjar målningen av del två av nedervåningen. Frågan är om det blir så mycket pynt i år även om det verkligen är nu det behövs!

Vi får väl se!

Tills dess får vi köra på hårt med c-vitaminer och det får bli dagens bild! Mitt mellanmål, eller mon quatre heures som man säger i Frankrike! En apelsin!

Soffan & grynen

Igår kom Rod och hämtade sin "nya" soffa.

Hela tjommablängen gick in i skåpbilen så bara en resa var nödvändig.

Lenny fick äntligen träffa sin tjej igen och de var överlyckliga.

Jag gjorde hamburgare till hela klicken (Lenny och Blackie fick äta sina pluttar) och det blev riktigt festligt på Corona-säkert vis!

Rod ringde Matthias idag och berättade att han hade sovit väldigt gott i den nya soffan. Perfect match med andra ord!

Jag har skakat liv i mina kefirgryn igen. De fortsätter att föröka sig och jag har fortfarande för mycket. I söndags fick jag ett meddelande av en kille som heter Marcel som gärna vill ha lite gryn. Sagt och gjort idag skulle han handla nära där jag bor, han bor i en by nästgårds, så då passade han på att köra förbi så jag kunde ge honom grynen.

När jag avslutade min första jäsning ikväll upptäckte jag till mitt förtret att grynen hade vuxit med 4g och de som jag satte på jäsning hade vuxit med 6g så jag har gett bort 30g men fått 10g av nya gryn!

Jag kan kanske snart kalla mig världsmästare i kefirgrynsodling!

Matthias tycker att jag ser ut som en langare där jag står i köket och väger vita/genomskinliga gryn på en liten våg! 😂

Annars då? Jo en ganska genom-j-vlig dag med en piss-huvudvärk i bakhuvudet hela dagen. Jag hade en början till migrän i morse men gjorde som tjejen på apoteket hade sagt och tog den nya behandlingen.

Det gjorde nog att inte migränen slog ut i full blom, men att sitta vid en skärm med huvudvärk är inte skoj.

Efter ett varmt bad och lite mjukgörande krämer och tjohej mår jag bättre! Tänkte ta en tidig kväll för att sova gott och för att vara i form imorgon!

Vi åker tillbaka till Paris för dagens resa. En ganska känd siluett, kan det passa?

Drömmen

Jag drömde precis innan jag vaknade imorse vilket gör att jag kommer ihåg nästan allt.

Jag skulle börja som ny konsult på ett större revisionsbolag och kunde cykla till jobbet.

Men jag var tvungen att ta en buss först. 😕

På bussen hade ingen ansiktsmask, inte jag heller när jag väl kom på det. Jag tog fram en ur väskan och drog snabbt upp den över näsa och mun.

Väl framme ledde jag min cykel fram till receptionen där man var tvungen att visa sitt intyg på att man fick åka till jobbet.

Mitt intyg hade jag registrerat på min klocka.

"Jaha, det här är inte giltigt!" sa den snorkiga damen bakom glaset i luckan. Jag försökte naturligtvis protestera eller åtminstone argumentera att enligt regeringens internetsida gäller även elektroniska intyg. Alla andra hade pappersintyg.

"Ni gör ju som ni vill, men det är iallafall olagligt!" svarade damen och sköt tillbaka min klocka under glaset. Först nu fick jag parkera cykeln.

Jag fick sen gå vidare för att hämta ut ett paket som alla nya konsulter får.

En dator tänkte jag, men näe, det var en påse u ett slags chiffongliknade tyg med ett par stay ups 😲 och två par svarta skor i sammet. Ett par med klack och ett par platta.

Det var den kvinnliga konsultens uniform fick jag veta.

Jag hade ett väldans sjå för jag kom på att jag hade rysligt håriga ben och ett par konstiga byxor som skorna inte passade till.

Sen vaknade jag...

Undra vad det här kan betyda men det verkar ju onekligen som om jag är en orolig typ som är rädd för håriga ben, ansiktsmasklöshet och fransk pappersexercis! 😦

Vi får nog ta oss en hutt för att lugna nerverna!

Vad sägs om en Aperol Spritz på ett litet torg i Dorsodudro efter en hel dags promenad i Venedig?

Ja tack säger jag!

Tillbaka

Mina två små dagar ledigt gick i en väldans fart! Idag var det redan jobbdags med 35 000 mötesförfrågningar i inkorgen.

Jag gillar verkligen företaget jag jobbar på men det finns ett fel med organisationen och det är alla jäkla möten som anordnas varje dag. Jag är relativt förskonad men det bygger på allt mer.

För att tala om jobb så gjordes en dokumentär om en avdelningarna som sysslar med medicinsk hem/hjälptransport dvs. läkare och sjukskötare/sjuksköterskor som jobbar där jag jobbar, tar ett plan och flyger till jordens alla hörn för att hämta hem våra kunder. Jag känner flera av dem som är med i dokumentären. Den är välgjord och jag blev riktigt stolt över vilken bra bild det ger av människorna som jag jobbar med. Dokumentären kan ses här (inte säkert att den är tillgänglig utanför Frankrike...).

Nu gäller det att kavla upp ärmarna, ta nya tag och jobba sig igenom en månad innan det är dags för lite ny ledighet.

Annars händer det inte så mycket, karantän-läge...

Jag tycker vi kör en liten virtuell resa till, idag stannar vi i Paris, lyfter blicken och tittar rakt på Julikolonnen som står på Place de la Bastille. Håll till godo!

Vilda Västern

Vi var och tittade till Matthias föräldrar i eftermiddags, vi borde inte egentligen och det finns ingen ursäkt mer än att tjôta lite skit på behörigt avstånd och dricka kaffe.

De berättade att det hade vaknat av ett konstigt ljud imorse. Det visade sig vara en gevärskula som hade gått igenom deras fönsterluckor i metall.

Någon hade alltså skjutit med ett gevär och kulan hade gått genom deras sovrumsfönsterlucka.

Snacka om vilda västern! Papy Maurice fick ju åka till polisen för att anmäla händelsen sen kom tre poliser hem för att dokumentera och ta hand om kulan som låg mellan fönsterluckan och rutan.

Som tur var blev inte rutan förstörd och inget allvarligt hände.

Geväret, som kulan med säkerhet kommer ifrån, har en räckvidd på 1,6km så det verkar som om det var någon som skjutit på fåglar eller dylikt.

Vi hör regelbundet gevärsskott i knutarna med vad fasiken, ska man inte vara säker i sin egen trädgård eller eget sovrum längre?

Vi får pigga upp oss med en kir pêche från Au Père Tranquille så länge...

När man inte tänker...

...längre än näsan räcker...

Igår kom Papy Maurice för att titta på hur färgen har torkat och för att hjälpa oss att bära ner den "gamla" soffan i källaren.

Jag hade kollat priser på Blocket igår och de flesta säljer sina Karlstad soffor för 200-300€ om de inte har haft en hund som älskar att gräva och rafsa och som har fått ETT tillfälle att hoppa upp i soffan oövervakad och som har rafsat på en av sittkuddarna som inte går att vända på. 😡

Jag tänkte att vi kan max få 100€ eller kanske 50€ med en sittjudde som ser utsliten ut. Sen när jag tog bort plastskynket och började att ta bort kuddarna för att dammsuga bort allt slipdamm tänkte jag till.

Eftersom att vi har fått en soffa, i mycket fint skick som dessutom är av ett fint märke, då bör ju vi skicka vår soffa vidare också.

Sagt och gjort, jag bad Matthias ringa Rod, Blackies husse för att fråga om han inte vill byta ut sin nedsuttna lilla "räliga" soffa mot våran?

Det ville han gärna! 😃

Efter lite dividering om inte soffan kunde gå in i hans Kia Piccanto! 😆

Det finns inte en chans att den får plats i hans bagage med baksätet nedfällt och bakluckan öppen men det fick han fundera ut själv.

Han ringde tillbaka lite senare och sa att han kommer på måndag med en skåpbil som han får låna på sitt jobb!

Det känns bra att kunna skicka vidare lite godhet och att inte behöva mecka med annonser och annat för att pruta med folk vi inte känner som kommer att klaga på att soffan inte är ny och att det finns märken på en av sittkuddarna.

I en värld där du kan vara vad som helst, var snäll!

Nu ska jag dricka kaffe!

Dagens bild är från en cykelutflykt jag gjorde med mamma och Moster Marie i Varberg 2011. Jag åt fortfarande kött och vi hade gjort köttbullesmörgåsar med kaffe till matsäcken. Den gick över stock och sten och fält!

Som på nålar

Jag förstår ju att ni sitter som på nålar och undrar; "Men hur går det med den här renoveringen egentligen?" "Har dom kolat vippen av allt damm eller slipar dom ner huset till ingenting?"

Nej, nej, inget av ovanstående. Vi framlever i allra högsta välmåga och slipningsperioden är över!

Papy Maurice grundade halva delen av rummet igår med vit grundfärg. Det blev genast ljusare. I och med att den mörka bärande balken blev vitgrundad så blir hela rummet större och ljusare.

Idag ska "vi" flytta ner vår gamla soffa i källaren, jag ska försöka att sälja den men det verkar svårt i dagens läge.

På tal om att sälja så är det nog jag som blir den som skitit i det blå skåpet. Jag har fått flera napp men ingen som har köpt det.

När jag lägger ut annonsen för soffan tar jag bort skåpet och sänker priset. Vill man sänka priset på en existerande annons måste man betala och det är jag lite snål för.

Annars då, jo, jag har stickat färdigt min schnood som Matthias säger, mjuk och go' och flera varv runt halsen går den. Synd bara att det inte är halsduksväder ute.

Jag tänkte börja på ett nytt projekt idag.

Jag har sorterat papper också. Tur att det mesta skickas ut i elektroniskt format idag, man blir ju tokig på alla dessa papper. Frankrike är dessutom papprets förlovade land. Allt ska vara i papper, helst i 3 olika exemplar med stämplar på, då jäklar!

Idag är det solkigt november grått i förorten. Lenny snarkar i sin korg, Matthias lär sig flyga dron på YouTube och jag handlar mat på nätet. En passionerade lördag som ni förstår!

Imorgon ska det dock bli lite mera passion, jag ska laga canneloni med spenat och ricotta. Jag hittade nämligen canneloni i den lokala Carrefour butiken i Taverny! Som jag har letat och nu fanns det bara där mitt framför ögonen i pastahyllan mellan färdiga såser och andra skruvar och makaroner!

Idag blir det ingen resa, däremot blir det en bild direkt från målarfronten, i cyklonensöga, mitt i smeten så att säga!

Fredagen den 13:e

År 2020, vad kan det bli av det tro? Har universum ytterligare en curveball i reserv?

Detta är ju ett mycket besynnerligt år så man får nästan förvänta sig vad som helst!

Tidigare idag läste jag ett inlägg på Instagram där någon hade skrivit:

Jag: Jag är ledsen!

Mina vänner: Åh nej, var inte ledsen!

Jag: Duh, att jag inte tänkte på det!

Lite sant är det väl, visst läget i världen är allt bra skit för närvarande. Människor dör av COVID-19 och en hel del andra sjukdomar. De som hade det svårt innan pandemin har det än svårare idag.

Men, jag har det bra, vi som hänger här har det i majoritet väldigt bra skulle jag våga mig på att säga.

Jag ser framemot en lugn jul, jag hoppas att vi får se Matthias syskon barn annars får vi vänta tills vi får resa igen.

Jag ser framemot att pyssla, baka, laga mat och att få braskaminen insatt.

När jag var yngre så var fredagen den 13:e en olycksdag och en serie på 12 (!?) filmer med Jason Voorhees som gömd bakom en hockeymask har ihjäl en hel hög människor.

Nu har det blivit en dag då man ska spela på lotto, extra erbjudanden på diverse sajter och i Sverige är det tydligen smörgåstårtans dag... Efter Kladdkakansdag i lördags, chokladensdag, singlesday och armistice / veteransday i onsdags.

Snart är det dags för Black Friday eller Black week som det snarare har blivit.

Kan vi inte bara bestämma att alla dagar på året i grunden är "Var snäll och bemöt andra som du själv vill bli bemött" sen kan kanelbullar och kladdkakor och smörgåstårtor komma efteråt!

Vilket spretigt inlägg det här blev, lite som min hjärna för närvarande.

Dagens resa går än en gång till Träslövsläge! Från piren över badviken som jag älskar med utsikt över Rödskär och Svartskär. Tills vi ses igen åker jag tillbaka med hjälp av minnen och mina bilder.