söndag, maj 22, 2011

Håglöst

Visst hade jag tänkt att komma igen med pompa och ståt... Men det går inte, inte just nu...
Min älskade far gick bort i början på April och sedan dess har allt blivit så annorlunda.
Det är så svårt att förstå, ännu mer kanske när man bor långt ifrån varann inte ses så ofta!
Chocken börjar så smått lägga sig, men nu tar tröttheten och tomheten vid...
Jag har alltid många järn i elden, men idag har jag inte tagit mig för någonting! Att gå ner till affären runt hörnet och handla mat känns omöjligt! Baka, som jag älskar, går bara inte! Inte ens symaskinen har jag tagit fram...

Jag orkar helt enkelt ingenting!! Jo, jag har faktiskt tvättat en maskin tvätt... Det är vad jag har orkat med idag...

Det sägs att det skall bli lättare med tiden... Vi får väl hoppas det!
Imorgon är en ny dag... Det kanske känns bättre då?!

4 kommentarer:

  1. Sorg är ingenting man kan hasta sig igenom. För att kunna leva- och hantera den under resten av livet, är det viktigt att låta alltid ta sin tid. Man får helt enkelt ta en dag i taget. Våga känna och leva i den.

    Pas a pas, se va luènh.

    Stor kram

    SvaraRadera
  2. Jag finns här när du än behöver. Prata, om du inte orkar gâ ut och kylskâpet är tomt, no problem, handlarmya stâr till tjänst :), eller bara sitta i tystnad utan att vara själv. Vill bara att du ska veta att du inte är ensam.
    Lât det ta den tid du behöver.

    Mânga kramar

    SvaraRadera
  3. Nä, sorg och kärlek kan man inte skynda på för då går det åt skogen. Detta får ta den tid det tar. Jag förstår dig. Var med om liknande när min pappa gick bort cirka en månad innan jag skulle hem på semester. Utan förvarning sådär bara. Saknaden kan jag känna även idag, men inte lika stor och intensiv, utan mer eftertänksam nu mer än 10 år senare.

    Men det låter som att du behöver ha vänner som dyker upp och lämnar över lite hemlagad mat till dig som du bara kan värma upp. Eller tar med mat och äter med dig. Inga pretentioner och inte för långa besök, men bara små vänliga buffar om att de finns där. Ofta orkar man inte vara den som tar kontakt när man är mitt uppe i att återfinna balansen när ens existens har rubbats så. Stor stor kram till dig!

    SvaraRadera
  4. Hej flickor,
    Tack för era fina kommentarer...
    Jag har fått hjälp på traven och det känns lite bättre...
    Men jag lever lite från dag till dag.
    Det får bli så, ett tag, sen får vi se.

    SvaraRadera