Jag har börjat att virka

...igen.

Jag har alltid gillat handarbete (låter väldigt gammaldags!) men jag har så mycket igång i huvudet att det oftast bara blir stundtals för jag hoppar mellan aktiviteter eftersom det finns så mycket som jag gillar att göra! Läsa, sy, sticka, virka, trädgårdsarbete, laga mat, baka, löpträna, cykla, promenera i skogen, ...

Virkningen tog fart eftersom svärmor, som är en händig kvinna, hade börjat att virka tawashi disksvampar i ett garn från Tyskland som heter "Creative Bubble". Det är ett polyester garn som är gjort som glitter; med "piggar" på. Det är inte särskilt mjukt och trevligt att ta i så det lämpar sig mycket bra som disksvamp.

Jag hade sett dom här roliga svamparna för två år sedan ungefär och entusiastisk som jag är (sluta skratta mamma!) så ville jag göra mina egna. Sagt och gjort, jag köpte garnet som behövdes (tre färger till en vattenmelon skiva, jag köpte inte mer så det så, internt skämt mellan mor och dotter), instruktionerna och så skulle jag börja.

Semester lämpar ju sig till sånt här, man har inget speciellt att göra mer än att koppla av och virka...

Detta var 2018 och vi skulle ta en tur till Savoie i Rhône-Alpes till en liten by inte så långt från Val Thorens.

Det blev en jättefin vecka, vi vandrade en massa, vi besökte Albertville, Beaufort, Bourg-Saint-Maurice, ... Lenny gjorde för första gången ett dödsföraktande hopp rakt ut i ingenting (och klarade sig utan den minsta skråma och fick en massa korv och godsaker efteråt vilket ledde till upprepade försök till andra dödsföraktande hopp vid senare tillfällen). Vi körde längs med Tour de France etapperna som skulle börja veckan efter och jag virkade, men inte svampar utan disktrasor...

Det blev ett annat projekt som var minst lika roligt men vattenmelongarnet blev liggande tills jag såg svärmors disksvampar för en vecka sedan.

Jag började lite smått i fredags, jag var tvungen att dubbelkolla med YouTube hur man gör fast maska och smygmaska. Jag passade på att lära mig den magiska cirkeln av en fransk-kanadensisk virkerska. Mycket praktiskt. Idag är jag inne på mitt 9:e varv på vattenmelonen, det regnar så kanske blir den kvar om jag inte blir distraherad av matlagning, eller kanske en morotskaka, eller om jag skulle ta och göra sylt av all citron jag har fermenterat som ligger i frysen, eller om jag skulle läsa lite istället, kanske kolla på en film? Va? Va? Va?

Bilden under är bevis på att melonen har påbörjats!

Tony, hondar icke prata…

...jo men de gör ju det! Fast det var inte riktigt Hondar jag ville tala om utan Tony som inte klarar språket särskilt bra.

Jag är en Tony, även om jag talar flytande franska och klarar mig lika bra som en fransman (eller fransyska) i 99,9% av de situationer jag hamnar / befinner mig i, men jag har fortfarande en accent och jag gör fortfarande fel på le och la... Jag struntar i det för jag gör mig förstådd även i de små nyanserna i språket som är så viktiga på franska men sen är det ju det här med ordförråd.

Jag märker att mitt svenska ordförråd börjar bli aningen förlegat, jag hänger inte riktigt med i svängarna längre. Kanske är det åldern?

Men det som blev smärtsamt tydligt igår när jag skrev inlägget om den magiska såsen var att jag inte alls är lika bevandrad i kökstermer på svenska som på franska.

På franska finns det ett ord för att ta bort grodden (eller vad det nu heter) i vitlöken, samma sak med potatis: dégermer. Mycket praktiskt!

All jargong som har med mitt yrke att göra kan jag inte på svenska, dessutom har alla dessa uttryck förfranskats från engelskan.

I Frankrike använder vi också ett annat tangentbord som "börjar" med AZERTY och inte med QWERTY ou QWERTZ. Jag blir alldeles vilsen när jag får ett svenskt tangentbord att skriva med.

Yoga har jag lärt mig på franska, engelska och sanskrit, inte svenska.

Visst är det fantastiskt att kunna prata flera språk, men ibland blir det fruktsallad där alla bananer byter plats!

Vad har ni för tankar om flerspråkighet?

Dagens bild kommer från ett urbex äventyr för ett par veckor sedan.

Moster Latex

Jag glömde ju helt av att berätta att jag har ett nytt smeknamn: Moster Latex

Är inte detta det bästa smeknamnet ni någonsin har hört?
Vi kan tacka Karine och Auréliens son Elliot för detta mästerverk.

Elliot är 2,5 år och kan inte säga Alex utan det blev Latex. Gissa om jag fick äta upp det till pizzorna sen! Fast det gör inget jag gillar Moster Latex!

Det närmaste vi kommer latex, läder och piskor på det här stället blir en trasig rullstol (i konstläder eller vulgärt sagt plast) från ett sanatorium vi besökte för ett par månader sedan när vi var ute på urbex äventyr.

Håll till godo gott folk!

Sommarvärme och blåregn

Idag har vi haft ännu en underbar solig vårdag, morgnarna är fortfarande lite kyliga, men det är ju bara april än...

Tyvärr har ju alla blommor redan slagit ut så det finns inte så mycket kvar till sommaren. Det blir likson en explosion här, varje år, men jag vänjer mig aldrig.

Syrénerna blommar och doftar ljuvligt. Jag tänker alltid på mormor när jag ser eller känner lukten av syréner, det var en av hennes favorit blommor.
Jag skulle gärna vilja ha en syrén berså men Matthias tycker inte att det är en bra idé. Men jag fortsätter att jobba på det!
En annan blomma som också har slagit ut är blåregn, så underbart vackert men grenverket förstör järnstaket och trycker undan det mesta så jag tittar gärna på det hos andra men vill inte ha det själv.

Imorgon jobbar jag hemifrån på morgonen och på eftermiddagen ska jag ut till Marne La Vallée och träffa mina vänner och kollegor som jag jobbade tillsammans med för 20 år sedan på Disneyland.
En av mina vänner har jag inte träffat på minst 18 år! Det ska bli så roligt!

Dagens bild är på blåregn som jag njuter av varje gång jag går till och från tågstationen.

Rötter

Idag är det 6 år sedan min far gick bort... Redan... Det känns både som om det var igår och för ett helt liv sedan.

Jag tar alltid fel på ett år, jag tror att det var 2012, men det var 2011. Jag skulle så gärna vilja visa honom hur jag har det idag, vem jag har blivit och att jag mår bättre än någonsin.

Jag tror att han skulle gilla Matthias och Lenny och jag tror att han skulle gilla vårt hus.
Det är svårt att förlora någon men jag tror att det är värre när man förlorar ett barn, sin man / hustru eller en förälder.
Jag har varit väldigt förskonad i livet och jag har bara förlorat min far, men det gör det inte lättare.

Vi hade vackert väder idag och den spenderades i trädgården.
Matthias malde ner alla grenar från förra veckans trädgårdsarbete och jag planterade om jordgubbsplantor som överlevde vintern och sen så la jag spånet som kom från maskinen som Matthias använde runt mitt magnoliaträd och hallonbuskarna.
Jag sådde lite basilika frön som jag hoppas tar sig.

Nu är jag slutkörd, igen... Det är verkligen tröttsamt att jobba i trädgården.

Dagens bild är på mina rötter som jag grävde upp när jag planterade om min timjan och gräslök. Det får symbolisera mina rötter i Ungern som är pappa och mina rötter i Sverige som är mamma!

Tacksamhet

Jag hade egentligen en hel del att säga igår, men så blev det bara stiltje i hjärnan och inget kom ut!

Jag ville säga att våren har slagit till rejält i Paris medan jag var i Sverige. Mitt favorit träd, magnolian har slagit ut och jag försöker att njuta av blommorna så mycket jag bara kan. Vi har två träd utanför jobbet och ett jättestort på grannens tomt hemma!

Jag ville också säga att jag älskar att gå på promenader med Lenny. Att bara få se hans små öron fladdra när han travar fram på sina små knaggliga ben gör mig lycklig!

Och huset, vårt hus! Jag kan inte i ord beskriva hur glad jag är i vårt hus! När jag går hemifrån längtar jag redan efter att komma hem!

Jag behöver väl inte ens nämna Matthias? Näe, men då gör jag inte det!

Jag ska jobba hemifrån imorgon igen, då kan jag vara uppe lite längre. Hoppas att solen kommer ut så att Lenny och jag kan gå ut!

Idag lyckades jag att fixa ett ämne som jag trodde skulle ta ganska mycket tid. Jag trodde att det skulle vara mer komplicerat än vad det är, men de gamla takterna sitter i.
Imorgon ska jag briefa min chef.

Så nu blev det ett lite trevligare härinne även om jag kan medge att inte dagens bild inte är särskilt "folichon". Tagen i tunneln under tåget i Taverny.

Återtåg

Då var det dags, hemresan stundar och jag sitter på Landvetter. Det var 10 dagar sedan men det känns nästan som igår. Tiden springer iväg, utom när man väntar på att flyget ska gå. Jag har cirkus en timma kvar att vänta om allt går som det ska.

Matthias och Lenny kommer och hämtar mig på Charles De Gaulle, terminal 2G klockan 18:00 ikväll och sen blir det nog pizza från vår kompis George som äger La Fontaine i Taverny. Han gör världens i särklass godaste pizza och det brukar bli vår räddning när jag kommer hem efter en veckas frånvaro. Matthias kan och gör mycket men handla är han inget bra på.

Även om jag gärna skulle ha stannat lite längre så känns det också bra att åka tillbaka hem till Taverny.

Det känns helt OK att gå till jobbet imorgon, jag ser faktiskt fram emot att gå dit även om jag måste gå upp klockan 06:00 imorgon bitti. Jag jobbar hemifrån på tisdag redan.

Jag tänkte att jag skulle hinna ta tag i löpningen lite när jag var i Sverige, jotack det blev ju väldigt mycket löpning de senaste 10 dagarna... Hela 0 gånger faktiskt!

Men det blev så fantastiskt mycket annat och DET är jag ännu mer tacksam för! Ränna runt i skogen kan jag ju göra hemma!

Nu tänkte jag ta mig en tur runt Landvetter innan jag ska trycka ner mig i flygplanssätet i dryga två timmar.

Imorgon tänkte jag uppdatera alla inlägg med bilderna från de senaste dagarna, ska bli spännande att se vad jag kan lägga upp för bilder.

Melodikrysset & plötsligt händer det

Jag har i stort sett alltid löst Melodikrysset med mina föräldrar sen jag var liten och det har jag fortsatt med ganska länge, men det blir ju lite tradigt när man bor med någon som inte kan särskilt mycket mer svenska än "Hej, hej Mormor!", men när jag är hemma i Borås då blir det kryss med modern igen. Lite töntigt kanske men jag gillar det...

Man blir nog kanske lite extra sentimental och patriotisk som utlandssvensk. Fast jag undrar om jag är utlandssvensk eller invandrare. Jag flyttade till Frankrike 1995 så jag har bott längre utanför Sverige än vad jag har bott i Sverige men jag kommer nog alltid att känna mig väldigt svensk fastän jag inte riktigt hänger med i alla de nya svängarna...

Jag har kollat flyg hela dagen och det ser bra ut. Flyget har inte blivit inställt så det ser ut som om jag kommer att komma tillbaka till Taverny imorgon vid 18:00 tiden.

Det har ju dessutom varit en hel del hallaballo på Orly under dagen så det var nog en mening med att jag fick lov att vara kvar en dag till, dessutom var det underbart väder som vi passade på att njuta av i Stadsparken!

Efter inköp av påskägg till Matthias syskonbarn, klart att Moster Alex måste komma hem med riktiga svenska påskägg, så kom jag ihåg att köpa trisslotter och plötsligt händer det...

Dagens bild är på Påskharen såklart. Näe, men på ytterligare en av Borås konstverk. I början gick ögonen runt men någon tyckte det var en fin idé att putta kaninen i Viskan och sen slutade ögonen att snurra...

Första semlan

Idag åt jag den första semlan för i år. Den var god men kanske inte så god som jag mindes från "förr".

Jag blev lite snurrig också, jag undrar om det inte kan bero på allt socker i semlan.

Jag försöker att dra ner och så småningom sluta med socker, för det är ju inte bra, med det är ju jäkligt svårt.

Det kändes nästan som när jag blev vegetarian, jag blev nästan "allergisk" mot kött, jag tror att det slog lite slint i huvudet. Jag bestämde mig för att sluta äta kött under ett år eller ett tag iallafall. Jag skulle börja efter jul eftersom jul i Sverige är så förknippat med just kött.

Men när väl tanken hade slagit rot var det som om kroppen eller hjärnan inte ville ha kött längre. Jag kunde inte förmå mig att äta varken kött eller fisk efter det och det är snart 5 år sedan. Kroppen är fantastisk!

Nu har jag varit i Borås en vecka och jag skulle gärna stanna en vecka till fastän jag längtar efter Lenny och Matthias. Jobbet har jag inte tänkt på en sekund och det känns så bra.

Jag hann med en promenad idag igen, det finns en sån fin staty framför Textilhögskolan, eller Fashioncenter kanske man säger nu, och jag ville ta en bild. Bakom Fashioncenter sitter det ett rött öga på en skorsten, jag kallar det Saurons öga. Jag gillar det också!

Imorgon ska mamma och jag försöka att bli miljonärer på trisslott, håll tummarna!

Dagen efter...

När jag vaknade imorse kändes det lite dagen efter, trött, skakig...

Men inte värre däran att jag kunde gå hem från Getängsvägen. Soligt och skönt men en jäkla vind som höll på att blåsa mig av Centralbron. Man kan inte gå på Centralbron utan att ta ett foto på Elit Trikå skylten, den är så film oavsett om den tänd eller släckt.

Efter en välbehövlig lur vid lunchtid så ville jag gå ut och njuta av vädret igen. En promenad upp till en av mina favorit affärer: Stengården.

Det råder ett sånt fint lugn i den affären och jag ville införskaffa en rosenkvarts till huset och jag hittade precis vad jag ville ha.

När jag var liten fick jag en ametist av min mormors bror Yvon och den har legat på mammas vind i alla år, men nu ska den med hem till Taverny.

Jag känner mig fortfarande lite trött och det ska bli skönt att få sova i "min egen" säng i natt.

Och nu är jag tom i hjärnan... Det är jobbigt med semester!

Lördag i Borås

Idag har det varit jättefint väder och i Sverige luktar våren annorlunda. Det luktade precis så som jag kommer ihåg ifrån min barndom. Det luktar lite snö blandat med grus i vägrenen och man kan ana tussilagon.

Det går lite saktare i Sverige än i Paris på våren och det gillar jag, det blir en sån explosion i Paris med alla blommor och träd som fullkomligt SLÅR ut på en gång.

Ikväll har vi ätit ett slags vegetarisk taco / tortillas historia. Jag är inget fan av sånt där färdigt vego grejs men jag föll för det här "nya" konceptet men det blev mest geggigt och tråkigt. Som tur hade modern och jag fixat riktiga grönsaker.

Det blev ganska gott ändå!

Sen var ju finalen i Melodifestivalen oundviklig. Jag tyckte faktiskt om Jon Henrik, men det beror nog mest på att Matthias har blivit så förtjust i allt som är samiskt och sen vi såg Midnattssol med Leila Bekhti har jag blivit mycket fascinerad av allt som är ursprungsfolk och orättvisor...

Imorgon ska jag träffa två av mina sysslingar (jag kallar dom kusiner, det tycker jag låter trevligare) och det känns så fint att vi kommer varann närmare nu. Vi ska ut i naturen och vandra lite, det ska bli roligt!

Min familj blir bara viktigare och viktigare ju äldre jag blir!

Nu är det dags för en te och mera tjöt med mamma!
Dagens bild är en av konstverken som finns runt i Borås som jag gillar väldigt mycket och Bodi som är favoriten!

Dizzy Miss Lizzy

...har varit hos kiropraktorn och nu känner jag mig inte full längre! Hurra! Anaïs, min kiropraktor kompis klämde lite här, tryckte lite där och vred på ryggraden och sen klickade den till och vred tillbaka till det "riktiga" jag-mår-bra-och-har-inte-ont-i-ryggen läget!

Jag pratade med Anaïs om att gå till en av hennes kompisar som är naturopat. Jag är fortfarande fruktansvärt trött och jag är trött på att vara trött! Mina "vanliga" blodprover visar inget så jag tänkte prova något nytt. To be continued!

Under lunchen idag gick jag en promenad, jag var så snurrig så det kändes som om jag hade dragit i mig ett par starköl men jag behövde verkligen gå ut i solen lite.
Jag tog en tur på La Coulée Verte, en fin gång och cykelväg som jag har nämnt tidigare. Det fanns en hel del att fotografera men jag ville ha lite Beatles stil på bilden med dagens rubrik och allt!

Sen gick jag vidare till Simply Market och köpte quinoa. Imorgon ska vi prova quinoa nuggets till middag. Eller vi, jag ska laga...
En bra dag idag och imorgon jobbar jag hemifrån, tänkte ta en liten, liten joggingtur under min lunch... 

Trött i mössan

Imorse när jag stod och skulle smörja in ansiktet kom jag på mig själv med att klämma ut en klick tandkräm på fingret! Jag undrar om jag inte skulle behöva lite semester, ja, det är ju det eller en släng av Alzheimers...

Sen fick jag åka "le train du bonheur" (lyckotåget) som vår lokförare / tågchaffis sa. Han hälsade alla välkomna ombord och önskade oss en trevlig dag, "vi ankommer till Gare du Nord cirka 8:23..."
Trevligt om jag ska vara ärlig.

Jag var i La Défense idag också, så jag passade på att äta lunch med andra fd kollegor. "Papa", Fred och Lolo. Som vanligt hade vi roligt!

Det var nog den kallaste dagen idag, -9°C imorse när jag stod och klämde på tandkrämstuben. En av fontänerna i La Défense hade delvis frusit, det är därifrån som dagens bild kommer.

Imorgon ska vi fira tre födelsedagar på jobbet, Slim, Julie och jag är nämligen födda samma datum, men inte samma år (även om Slim tycker att åldersskillnaden är tämligen liten, "bara" 10 år...).

Vi tar alla med oss något ätbart som vi bjuder arbetskompisarna på.
Jag har gjort fruktsallad, Julie har gjort en kaka som tydligen har gått sönder (Facebook uppdatering) och Slim gör en limekaka och citron madeleines.
Sen går vi och köper lite juice och säkert lite annat smått och gott.
Ska bli roligt, detta är tredje året som vi "firar" tillsammans!

Nu blir det sängen!

Homeworking & glamour

Jag kan inte säga att jag någonsin varit särskilt glamorös eller kvinnlig. Jag försökte väl ett tag att ändra stil mest för "karriärens" skull, men det funkar inte. Jag är den jag är och jag gillar inte högklackade skor, snäva kjolar och kavajer. Stringtrosor och spetsbehå är också mycket ointressant för mig! Som tur är finns det ju ett mellanting. Jag gillar att vara bekväm i mina kläder och kräver tillfället att jag klär upp mig så gör jag det, inte utan att gnälla men jag gör det!

Vad jag egentligen ville säga är att jag med största sannolikhet har nått botten på det oglamorösa havet: jag sminkar mig först när jag kommer till jobbet! Jag korsar alltså hela Paris osminkad! Ögonen är så små på morgonen när jag går upp så jag får nästan leta efter dom och bända upp dom för att pilla i linserna. Inte ska jag väl då utsätta dessa stackare för ytterligare ett övergrepp! Näe du, det får vänta tills jag kommer fram till Châtillon!

Idag fick jag ett mycket trevligt mejl från personalavdelningen. Min ansökan om att jobba hemifrån blev godkänd och fick jag skriva på mitt tilläggsavtal. Två dagar i veckan i mitt hemmakontor utan 3 timmars resväg! Hurra, champagne skulle jag vilja säga!

Idag var det soligt men kallt och köldknäppen ska fortsätta ända tills nästa vecka. Tur att det finns varm soppa att tillgå!

Dagens bild är tagen från gång och cykelvägen som går förbi mitt jobb. Mitt kontor ligger på första våningen i byggnaden längst bort i bild!

Surgurka

Tänk att man kan bli så jäkla arg ibland! Jag gillar inte att bli arg och jag tycker att det är så jobbigt att vara arg så det går oftast över ganska snabbt!

Nu har detta nödvändigtvis inget att göra med mitt behärskande (heter det så?) av det franska språket utan mer på grund av mitt sätt att uttrycka mig på.

Jag glömmer ibland, ok ganska ofta, av att avsluta mina meningar och då blir den jag talar med hängande utan fortsättning. Jag tror att det har att göra med att min hjärna redan är färdig med meningen och att den har flugit vidare.

Personen jag pratar med kan då bli frustrerad och jag blir otålig eftersom hen inte fattar!

Vi flög i luven på varann här hemma igår och när jag blir arg är det bäst att jag får lugna ner mig i mitt hörn. Man kan slänga ur sig så fantastiskt mycket dumma saker när man är arg och det är så fruktansvärt onödigt och kontraproduktivt!

Som tur är kan vi diskutera sakligt och det är inte alltid samma person som lägger fram förslaget om vapenvila.

Nu är konflikten löst och vi vet vad vi bör göra för att undvika att flyga i luven på varann om detta igen.

Jag försöker att inte bli arg eller irriterad och det fungerar för det mesta, men när man är trött så kan det bli dumt.

Annars, jaa, jag har ynnesten att jobba hemifrån en dag i veckan och det är vanligtvis på onsdagar. Då brukar Lenny och jag passa på att gå en promenad under lunchen. Idag blev det ingen promenad för att jag hade en schemalagd virtuell lunch med mina kollegor som jag har gått en mindfullness kurs med. Vi sysslar med något som heter Co-development en gång i månaden. Det är i stort sett en grupp av personer (alla måste veta vad det handlar om annars kan det lätt bli lite AA möte över det hela) som träffas, var och en lägger fram ett problem och problemet som ska behandlas under mötet röstas fram.

Det kan vara vad som helst men ska börja med "Comment puis-je..."

(Hur kan jag...). Det är inte på något sätt professionella åsikter utan mer att var och en sätter sig in i problemet och funderar på hur man själv skulle kunna lösa situationen. Det är mycket lärorikt, både på ett professionellt och ett personligt plan.

Jag skulle kunna beskriva ett sådant möte om intresse finns!

Hur som helst att jobba hemifrån är verkligen en fördel för mig eftersom jag har ungefär 3 timmars resväg per dag. Dessutom får jag hänga med världens bästa hundskrälle!

Inte nog med att han är smart, han är söt också. Synd att han inte dammar eller dammsuger (å andra sidan tror jag att det är för att han är lat) annars vore han perfekt!

Brassaï väder och fokus 2017

I morse när jag gick till jobbet vid 6:45 snåret (det borde vara straffbart att behöva dra sig upp så tidigt!) var det dimmigt, fuktigt och riktigt Brassaï väder!
Gyula Halász var en ungersk fotograf känd under sin signatur Brassaï.
Han blev känd med boken "Paris de nuit" i mitten av 1930-talet. Min mammas syster (hon gillar inte när jag säger moster) gav mig den boken strax efter att jag hade flyttat till Paris, och den är ett mästerverk!

Och så då har jag funderat klart på vad jag ska försöka att fokusera på under 2017.

2016 var ett år då det hände extra mycket i mitt liv, vi köpte hus, Jag tränade hårt i 12 veckor eftersom jag sprang min första halvmaraton, min första maraton, vi cyklade från Rennes i Bretagne till Trosly-Breuil i l'Oise, cirkus 450km över en helg och sen bilade vi till Varberg. Jag har dragits med en enorm trötthet sen maraton i april och jag vill inte ha det så i år igen!

Jag vill ha lite mer lugn och ro!

1. Bli bättre på att ta hand om mig själv och lyssna på min kropp

2. Ta tag i mina morgon rutiner; dricka det där citronvattnet som jag vet är bra för mig, gå upp lite tidigare för att meditera 15 minuter (detta vet jag inte om jag klarar... 05:45 är förbaskat tidigt!)

3. Prova minst ett nytt recept per vecka; planera måltider veckovis

4. Träna tre dagar i veckan utan att slita ut sig; löpning med fokus på teknik, cykling och simning. Jag skulle vilja lära mig crawla "på riktigt"

5. Dra ner på socker och gluten och dra ner drastiskt på halvfabrikat

6. Fotografera mera

Jag ska försöka mig på en utmaning i januari också, köpstopp på kläder och skor. Hela garderoben är ju full av kläder som jag knappt använder, men det ska det bli ändring på!

Den kartesiske kollegan

Jag har en kollega som jobbar hos samma kund som jag och jobbar också på samma konsultföretag som jag. Han var praktikant förra året och är mycket ung: 23 år!
Det är världens gulligaste kille, duktig, vänlig, nogrann osv.

Han har varit ganska nedstämd de senaste dagarna men jag visste inte varför. Igår berättade han att hans mormor hade gått bort, visserligen vid den aktningsvärda åldern på 94 år, men det är ju svårt att förlora någon kär, ålder till trots.

Vi började prata lite om hur man kan hantera sorg och alla känslor som väller fram. Jag såg att han hade tårar i ögonen och kunde inte annat än att krama om honom lite...

Han berättade att han ville så gärna tro att det fanns "något mer", att mormor inte bara dog och försvann, men med sitt logiska tänkande gick inte det.

Jag berättade att jag har ett öppet sinne till "livets gåtor" och att jag hade helt enkelt bestämt mig för att tro på att det tar inte bara slut efter 25 eller 65 eller 95 år. Varför skulle det göra det?

Vi är ju energi, precis som allt annat runt oss, molekyler och atomer försvinner ju inte bara...
Vad det gäller reinkarnation så är jag mycket intresserad och vill gärna tro, men jag vet inte riktigt "hur" det går till... :o)

Vi var båda överens om att det var verkligen synd att han inte kunde förmå sig att tro och känna men jag tror att det hjälpte lite att få höra en annan synvinkel som är enligt somliga mindre "logisk".

Att göra en Milea

Jag har ett par dagliga inspirationskällor, bland andra Milea och K, de är så kloka och fantastiska.
Milea renar kropp och sinne i år och jag tycker att det låter fantastiskt och ville också prova.
I morgon ska jag börja min njurrening. Jag tror att min psykiska trötthet beror mycket på de gifter som jag har "samlat" i kroppen genom åren.

Jag har länge velat göra olika reningar men trodde att det i stort sett bara var möjligt i olika hälsocenter eller i Indien och Thailand, och man kan ju inte bara slänga sig på ett flyg till Indien sådär över eftermiddagen...

Det ska bli mycket spännande det här. Om tre veckor blir det leverrening, det verkar lite tuffare men jag ska förbereda mig väl!

  

Som en prinsessa

Idag var jag och klippte mig. Jag hade köpt en kupong på Groupon hos L'appart de Zach, en chic frisörsalong i Le Sentier.
Tre koola killar, snygga och väldigt trevliga jobbade där.

Jag fick naturligtvis en avhyvling för att håret var för slitet, för torrt, för att jag inte tog hand om det och det är ju viktigt i helheten av bilden man ger... osv. Rätt som det var började killen att säga "du" vilken är väldigt ovanligt, men jag tycker att det är bara bra! Och hej vilka kompisar vi blev!

Alltså, varför måste alla såna här karlar vara (den här, med all säkerhet) homosexuella, de som vet precis vad som behövs när man känner sig sådär lite flottigt varm och slafsig, som en liten överkokt bratwurst?

Han var lite lagom flörtig och gav alla de rätta komplimangerna vid de rätta tillfällena. Jag blev behandlad som en riktig prinsessa. Det kändes som en timme hos psykologen kombinerat med livscoachen (antar jag) och dessutom fick man en finfin frisyr!

Ska ni gå och klippa er i Paris kan jag verkligen rekommendera L'appart de Zach även om det är lite dyrt. Jag betalade 29€ för kupongen men jag tror att det kostar runt 75€ annars, vilket ju är ganska saftigt när det gäller en klippning. Det kan det kanske vara värt ibland!

Jag har fått ny energi iallafall! Tack Mike (det måste väl ändå vara ett "artist" namn)!

eReader

Jag har ju skrivit om min eReader tidigare men det har ju inte blivit så mycket läst som jag hade trott kanske. Dels för att jag försöker läsa ut pocketböckerna jag har för att "få" lite mer plats hemma och dels för att jag har varit lite lat.
Till semestern tog jag tag i det hele... Jag laddade boken och laddade ner ett par böcker och satte igång att läsa.
OK det är ingen "riktig bok", man ser inte riktigt "var" man är i boken, bokmärkets stilla förflyttning syns inte, vilket jag saknar, men jäklar vad det är praktiskt!

Jag är som Jenny helt uppslukad av George R.R. Martins "heptalogi" (det där fick jag faktiskt kolla upp) "Sagan om is och eld" och böckerna ligger på runt 800-900 sidor per bok. Det blir 5cm ungefär gånger 7... Jag har varken platsen hemma eller tålamodet att bära med mig en sån tegelsten varje dag till jobbet eller i resväskan.

Dessutom blir böckerna billigare och mer lätt tillgängliga för mig eftersom jag köper både svenska och engelska böcker över nätet, inget porto och sen behöver jag inte transportera dem fram och tillbaka.

Vad som slog mig när jag som bäst satt och läste i min solstol i skuggan på altanen hos mor i stugan var att e-boken är en fantastisk ppfinning och bra på alla sätt om än lite skör... Kommer den i vatten kan man inte bara torka och läsa en knögglig bok, näe, den fungerar inte längre!
Och ibland bläddrar den av sig själv, trodde jag... Vad jag inte såg var den lilla, lilla fluga som hade landat längst ner på sidan. Min e-bok har en pekskärm och är mycket känslig.
 Flugan hade med sin landning vänt blad och när han spankulerade omkring kastades jag ett 10-tal sidor framåt i handlingen, tills jag upptäckte honom och med en liten blåsning sade vi ajöken!

Min kompis Nico var den som köpte e-boken först av kompisgänget. Han ser ganska dåligt även med glasögon, men eftersom man kan förstora texten på läsaren så passar det honom utmärkt!

Bodde jag på en större yta vet jag faktiskt inte om jag skulle behålla alla böcker heller...

Vad tycker ni? Skulle ni kunna läsa på en e-bok?