Klassisk musik, tjyvar och nagelbitare

Jag köpte tre biljetter till en klassisk konsert för några veckor sedan. Via Groupon hittar jag en massa intressanta "deals" och däribland fanns biljetter till en konsert med l'Orchestre de Paris. Dirigenten var Paavo Järvi, som jag trodde var finsk, men som i själva verket är från Estland.

Vi fick platser på 5:e raden och satt mycket nära estraden. Isabelle och Nicolas var med mig, mina ständiga vapendragare och käraste vänner!
Nico som alltid råkar ut för en massa saker fick naturligtvis en fåtölj som gnällde som en ostämd fiol, stackar'n vågade bara röra på sig när vi applåderade.

Jämte mig satt ett gäng ynglingar (!). Den unge mannen som satt närmast mig åt en festmiddag på sina naglar. Han tuggade så ihärdigt ett tag att jag var rädd att han skulle kasta sig över mig och även sluka mina naglar... Urk!

Detta var första gången som jag gick på en klassisk konsert, samma sak för mina vänner. Efter en timma som kändes som 5 minuter, var de tre stycken som stod i programmet spelade och alla reste sig för att gå ut. Vi tyckte att konserten var kort, vi hade väntat oss två timmar iallafall.

På vägen in hade vi fått ett program som jag gav till Isa och på vägen ut fick Nico tag i ett som låg på en fåtölj på raden framför.

När vi var på väg ut från Salle Pleyel frågade en av värdinnorna om vi skulle komma tillbaka... "Tillbaka?" ekade vi. "Ja, efter mellanakten", svarade damen. "Hurra" sa vi, "vi ska inte ens gå ut!"

Efter en kvart gick vi tillbaka in. När paret som satt framför oss kom tillbaka började den fisförnäma damen yra omkring. Hennes make visade henne tillbaka till hennes plats för att sätta sig men inte innan vi hörde hur hon sa men en mycket torr tysk brytning "Jag kan inte förstå var jag lade mitt program, jag har bestämt för mig att det var här..."
Jag vågade knappt titta på Nico. Jag skrattade mig halvt fördärvad och Nico mumlade lite förläget att han hade en mycket god idé vart damens program kunde tänkas ha tagit vägen.
Han skämdes för mycket för att ge tillbaka programmet...
Den här historien kommer att gå till handlingarna som ännu en "Nicolaserie"... Nästan i klass med den om hur han snöt sig i bordsduken på Château de Suduiraut (fast jag tror att Isabelle har hittat på det...).

Konserten var förövrigt fantastisk! Vi tänkte gå och lyssna på "Hyllningen till John Williams" i juni nästa år... Ni vet, E.T., Star Wars, Harry Potter... :o)