45 år och döstädning

Nu är inte jag riktigt 45 år än och döstädar jag jag väl heller inte riktigt... Jag prylbantar, eller minimiserar som det så tjusigt heter och vad åldern anbelangar, sa Matthias systerson att jag minsann inte alls såg ut som 45 år och hade jag bara varit liite, liite mindre så kunde man tro att jag var 12 år! Har är en rolig prick Titi!

Den första augusti började vi, Julie, en kollega på jobbet och jag, att rensa våra skåp på jobbet. Jag har jobbat där i 5 år men herrejäklar vad grejor jag har i skåpet! När jag började i oktober 2013 köpte jag ett par högklackade skor i hopp om att bli lite tjusigare och tagen mer på allvar än tidigare (jag ser ju ut som en tonåring bara enligt Gabriel). Men jag upptäckte snart att det finns ju ingen särskild klädkod. T-shirts, jeans och tröja... Till skillnad från de flesta franska företag så blir man inte behandlad/dömd efter hur man klär sig där jag jobbar. Man blir hyllad för arbetet man utför och idéerna man lägger fram och vi är fantastiskt fria. Men nu spårar jag ur lite...

De högklackade skorna, de använde jag naturligtvis inte särskilt många gånger och sen fick de ligga i skåpet.

Jag tog med dem hem, putsade och tvättade dem lite och la ut en bild på Vinted, en fransk applikation där man kan sälja kläder, smycken, accessoarer, skor osv.
Efter ett par dagar blev de sålda; 15€, ett mycket bra pris för tjejen som köpte dem och ett bra pris för mig som bara hade de liggande i skåpet!