Hel dag för mig själv

Jag hade en hel dag med mig själv i lördags...
Ett par jeans skulle inhandlas efter 7 miljoner low cut provade byxor... Är det inte själva f*n att köpa ett par byxor som baken sedan hoppar ur när man böjer sig ner? Va?
Betala 100€ för att visa ändan? Näe du... Jag började i Les Halles... Ingenting... Esprit, GAP... inget...
Jag hittade efter 7 sorger och 8 bedrövelser ett par hos Levi’s store for Girls... Lycka! Och ”bara” 89€ :o(

Jag gick vidare mot Le Marais och passerade Centre Culturel Georges Pompidou, jag skulle gärna gått in men lördagar är det packat...







Jag ville fira att jag hade hittat mina jeans, en sushi i Le Marais...
Jag dricker ogärna kir när jag är själv så det blev en Asahi istället.









Jag ville gå på en utställning också men la Fondation Cartier-Bresson är stängd tills den 9 maj och Fondation Yves Saint Laurent hade precis avslutat utställningen jag såg med mamma i julas.
Jag fastnade för Maison Européenne de la photographie.
Det blev "Trash" av Bruno Mouron and Pascal Rostain till slut. Inget jätteupphetsande direkt, men jag gillar muséet och utställningen av Richard Kalvar var mycket underhållande.







Bilden är av Richard Kalvar

Jag hade även bestämt mig för massage...
Det blev en 60 minuter lång/kort "relaxation coréenne".
Himmel vad skönt!!
Jag hittade Ousé-An i "Elle à Paris" bland en massa andra adresser...




Jag tyckte att beskrivningen av Ousé-An lät intressant och jag blev nyfiken på Ji Ap. Koreansk massage grundad på vibrationer som massören framkallar genom att försiktigt skaka ben och armar. Han sträcker även ut leder genom att dra i armar och ben.
Mihn-Tan som masserade mig la till lite extra punktmassage för att han tyckte att jag var stel i nacken.
Ousé-An är en oas i 14:e arrondissemanget som Mihn-Tan och hans fru Perlita håller.
Efter 60 minuters total avslappning bjöd Mihn-Tan på té och vi pratade lite om ditten och datten...






Bilderna är lånade

Nästa gång kommer jag nog att prova Vietnamesisk massage. Men det blir inte förrän om ett tag... Det kostar 60€/h men det var det definitivt värt!
Om någon vill, har jag en hel lista med adresser till olika massage institut, i Paris då naturligtvis.

Jag blev så inspirerad av deras tunikor att jag åkte ner till "China Town" och köpte ett par thai byxor.




Bilden är lånad

En härlig lördag...

Att flytta - Månadens inlägg April

Jag var helt fri från flyttar innan jag kom till Frankrike, eller nja nästan. Jag hade flyttat en gång med mamma och pappa från Byttorp till det fina huset vid sjön...

Jag kan väl inte direkt säga att jag flyttade till Frankrike, jag skulle ju bara vara här i tre månader och åka tillbaka till Sverige sedan.
Mitt första ”hem” här i Frankrike var ett student hem i Fontenay sous Bois lite utanför Paris, österut mot Disneyland Paris.
Jag bodde med en finsk tjej, Mia. Jättegullig var hon... Där träffade jag även en av mina bästa vänner Niall från Irland.
Det hela var inte särskilt praktiskt, mia jobbade tidigt, och tidigt på Disney är TIDIGT.
07.45 börjar man, ännu tidigare om man serverar frukost... Mia gick upp vid 04.30-tiden och jag hade kommit hem vid 01.30-tiden kvällen innan...
Ganska ansträngande... Det fanns bara gemensamma kylskåp, jag sparar er allt onödigt lidande, låt mig bara säga att jag levde på pasta och konserver... Duscharna var också gemensamma... Kort sagt inte riktigt min grej... Det blev två månader tror jag...
När mina svenska kompisar A och H föreslog en etta på 19m² vid Nation lät det som himmel riket, tills jag insåg att 19m² är grymt litet... När någon stod i köket kunde inte ytterdörren öppnas... Det hela var väldigt komiskt egentligen...
Vi stannade där i ett par månader...

Sedan bar det av mot Marne La Vallée och Bailly Romainvilliers, ännu en etta men på 30m²...
Det blev ganska ansträngande att bo så tätt inpå så jag letade efter en ny lägenhet...
Det blev 3 flyttar på mindre än 6 månader. Varje gång blev flyttlasset större och större... Allt rymdes inte längre i min resväska...

Jag hittade ett rum med Bev och Jenny, två engelskor, jättegulliga tjejer... Vi bodde ihop i 7-8 månader tror jag...
Sedan flyttade jag till Paris igen. Jag skulle gå på Sorbonne och jobba halvtid på Disney...
Innan jag hittade min lägenhet mellan landade jag hos en vännina i Serris och sedan i en kompis hall rue Saint Denis (lägenheten var inklämd mellan en sexshop och en porrbio).

Min första egna lägenhet hittade jag i Bellville... Rue Piat, precis vid Parc Belleville... Så varm på sommaren och så kall på vintern... Kackerlackor hade jag också... Hu!
Jag stod inte ut med fukten och djuren...
Vintern så rann det bokstavligt talat vatten på väggarna så fuktigt var det. Jag blev N° 1 konsomatör av torrbollar, ni vet sådana där små saker som suger upp fukt i luften... Det gick åt en torrboll i veckan, de skall hålla tre månader i normala fall...
3500 Frs i månaden betalade jag... Men då fick jag kackerlackor och fukt på köpet...
Det bar av mot Gambetta, rue Orfila... Inga djur, ingen fukt... men inte stort heller... En tvåa på 35m².
Jag flyttade nästan allt på bussen, jag fick skäll av en gammal hagga som fastnade med foten i mitt torkställ...
Första flytten då vissa saker bara försvann...
En ring, en lite Björn Borg väska och min mezzanine säng...
Min, på den tiden, högst skurkagtige, lögnaktige och skitstövel till sambo gav bort sängen utan att fråga... Och jag misstänker att ringen och väskan gick samma väg... ”Tack för hjälpen med flytten killar...” jaa, vad säger man...

Det blev ny flytt och avlastning av dumsambo, hastigt och lustigt. Innan jag hittade mitt rum på Frälsningsarméns ”Palais de la Femme” fick jag bo hos en vietnamesisk familj. Vänligare människor får man leta efter.
Jag fick inte betala hyra, ingen mat, ingenting...
Det blev nästan lite väl bra för att de la sig i allt vad jag gjorde... När jag hittade mitt rum efter en månad och skulle flytta ut blev de lite förnärmade och undrade om inte deras hem dög. Jag försökte förklara att våra kulturer inte är lika på det planet och att jag behövde komma tillbaka till mitt liv, men det skar sig och jag har tyvärr ingen kontakt med dem längre.
Jag hittade min älskade lägenhet i Bry sur Marne efter ett tags letande... Drömmen! Med balkong och utsikt över floden! Lycka!
Där bodde jag i tre år innan jag träffade J som jag nu bor ihop med...
Jag har alltså flyttat 8 gånger (jag räknar inte mellanlandningarna) på 12 år... Det är kämpigt...
Jag har bara två officiella franska id handlingar, carte de séjour, som inte längre är nödvändigt, och mitt carte vitale för Försäkringskassan. Varje gång man flyttar skall man anmäla flytt till la Sécurité Sociale för carte vitale, byter man arrondissement eller département måste man byta kort, samma gällde för carte de séjour och det gäller fortfarande för franska id kort och pass.
Det är ju helt värdelöst att ha adressen inplitad på varenda id handling man har... Körkort, id kort, pass...
Fast det ger ju administrationen lite mera att göra.
Jag har stannat i Val de Marne 94 de senaste 6 åren nu så det har varit lugnt med adressändringar, skattesedlar och försäkringskassekort...
Vi får väl se vad det blir nästa gång...

I valet och kvalet...

Det har varit ganska tystlåtet här hos Krokofanten ett tag nu... Mycket att göra och brist på inspiration...
Vi har alla missat Månadens inlägg i april som skulle ha blivit av i fredags... Jag vet inte har någon ett bra förslag på tema?
Jag jobbade i lördags men hann iallafall med att köpa mig ett par skor... En barndomsdröm gick i uppfyllelse... Jag har ALLTID velat har ballerina skor som man snörar ihop... Så det så...
Igår firade vi den lilla rutigas fö'lsedag med pompa och ståt... Hon fick lite "quincailleries" (järnhandelsvaror -spik, verktyg, ståltråd etc) som svärfar säger... (det är vad han kallar lite skämtsamt svärmors smycken...)
Av J och mig fick hon en guldring...

Sedan var det ju det här med valet...
Jag får tyvärr inte rösta, vilket är helt normalt, för jag är ju ännu inte fransk medborgare, mina snart 12 år i detta land till trots...
Jag tänker inte bre ut mina politiska åsikter här, det är privat och det skall det också förbli, men det är ändå viktigt att prata om valet.

Jag tror inte att det kommer att bli några storslagna förändringar oavsett vem som blir president... De dagliga uppgifterna kommer att skötas som de har gjort hittills och säkert på ungefär samma sätt...
Innan förändringar går igenom i Frankrike tar det tid. Man skall inte stöta sig med en den ene än den andre osv. Folket skall rådfrågas, eller görs ingen förfrågan kan det bli strejk eller upplopp... Ja, det tar tid helt enkelt...

Kandidaterna för de "små" partierna beklagade att fransmännen rösta "utile" (nyttigt, praktiskt) dvs på kandidater som hade en chans att gå vidare...
Varje röst lagd på små partierna till höger som till vänster är en röst som gynnar motståndaren... Vi kommer väl alla ihåg vad som hände 2002, när missnöjet skulle visas och Front National gick vidare... Vänstern gick men tunga steg mot vallokalerna och röstade Chirac...
Detta skulle till varje pris undvikas i år.
De första siffrorna visar att valdeltagandet var på rekordnivå i en första omgång: 85%
Simone Veil sa igår att det var bara Georges Pompidou som hade högre siffror...
Vem som blir Frankrikes nye(a) president får vi veta den 6 maj, om två veckor alltså...

Lycka är...

...bland annat att kunna ta sig en cykeltur utmed floden en onsdagskväll.
Det går inte riktigt att beskriva hur vackert det var igår kväll... Jag susade fram på min cykel med Peter Cincotti och Jamie Cullum som sällskap...
Ipod är en rackarns fin liten uppfinning... :o)
Det skall bli fler sådana här utflykter för sinnet, men framförallt för mina knäns skull. Måste stärka ledbanden...

Lata dagar i solen

Tiden går fort, jag har knappt hunnit att njuta av påsken förrän den är förbi...
Det har varit skamligt fint väder i Paris de senaste dagarna.
Vi tog oss tid att fixa iordning balkongen i lördags, jag tror att det smittade av sig för att svärfar började härja i sin trädgård.
Jag hoppas att veckan blir lugn för att vi är bara 3... Men å andra sidan jobbar vi bara 4 dagar...

Vi har tillbringat resten av tiden i solen, nja jag kröp in i skuggan...
Anton Bergs ägg blev meget uppskattade av familjen...

Glad Påsk önskar Krokofanten

Bilderna har jag lånat av Microsoft

Sushi rapport

Här kommer den senaste sushi rapporten...
Jag lagade till makis och futomakis igår till J som blev jätteglad.
Nästa gång det blir miso hemma kommer det foto (inte särskilt mycket att titta på men ändå...) Vad tycks? På bilden har ni makis med avokado.

Jag fick den...

...höjningen...




Bilden är lånad

Sportifs du dimanche

Jag har hört någonstans att fransmän inte sportar särskilt mycket, definitivt mindre än svenskar...
Jag tror inte att det är sant... Igår morse tog jag en sväng på cykeln. Det var super duper fint väder och J skulle ut och springa, jag kan ju inte springa längre för mina knän är lite trassliga...
När jag svängde ut från huset var klockan inte mer än 8h50... "Lugnt" tänkte jag, inte en kotte ute...
Ha! Hela strandpromenaden var full (ja, ja överdrift) med joggande gubbar, tanter som släpade fötterna i gruset, inlinesåkande 30-åringar och "tour de France" människor pimpade till tänderna med utrustning...
Jag trampade på i lagom takt (typiskt svenskt) mot trafiken helt lagligt på en enkelriktad gata, La Mairie stänger nämligen av "les berges" (de asfalterade flodstränderna) för trafik på söndagar mellan 9.00 och 18.00 och så även inne i Paris.
Jag tog svängen om "Les Guinguettes", ett slags restaurang där man också kan dansa och umgås. Det finns en guingette som heter "Chez Gégène" och som grundades 1914.
Allt var ganska övergivet och det blåste kallt fastän solen värmde mitt anlete.

Jag cyklade förbi min gamla lägenhet och såg att grannens var till salu.
På väg tillbaka stötte jag på en gubbe på sin tävlingscykel, en tjurig tyken sak.
Han pratade högt för sig själv att jaha "encore une frangine, ça ne m'étonne pas..."
Ungefär : "Jaha ännu en syrra, det förvånar mig inte" Han tyckte inte att jag kunde cykla riktigt för att jag svängde ut 200m framför honom.
"Quel vieux con" utbrast jag (Vilken gammel idiot), (vulgär som jag är).
Det visade sig, när jag körde om gubbskrället att han behövde prata av sig.
Herregud, jag fick dras med hans livshistoria de nästa 10km. Jag vet nästan allt om hans liv nu...
72 år och pratade non stop!
Vem sa att fransmän inte sportar särskilt mycket? Inte jag iallafall...