Suk så suk...

Nu sitter ni väl alla och smaskar sill och färskpotatis och jordgubbar och... Näe, jag vill helst inte tänka på det. Jag sitter här och är ett riktigt surkart och tycker ganska (mycket) synd om mig själv.
Jag var så jäkla arg igår att jag tror att det utlöste ischias anfallet som hoppade på mig i tåget till jobbet imorse.
Senast jag hade så jädra ont var för 10 år sedan tror jag, då svimmade jag i badrummet och det var nära ögat att det gick samma väg imorse, på tåget då...
Jag hasade hem vid 13-tiden och ringde läkaren, jag är sjukskriven tills på onsdag, men då skulle jag ju missa min skitviktiga träff med dekoratören i kjol, jag i kjol då alltså! Kan detta vara universums sätta att säga att jag ska inte gå på det där mötet?! Kan det vara lite mindre smärtsamt i så fall tack?!

Ja, Glad Midsommar på er då! Godnatt! (Snörvel)