tisdag, mars 12, 2013

Som en sur barnunge

Tänk att man kan vara sur som en jäkla ättiksgurka utan orsak...
Jag får verkligen passa mig nu. Jag har ingen som helst lust att gå till jobbet eller jobba, men det är ju lätt fixat eftersom jag måste.

Det är inte jobbet som det är "fel" på, det är jag som surar... Dessutom så irriterar jag mig på ALLT och ALLA, fast jag är trevlig iallafall...

Min kollega som är så nedrans högljudd och som måste berätta "det senaste" om sitt projekt när jag fullkomligt ger blanka sjutton i det och försöker att koncentrera mig på det jag måste göra, en projektledare som skäller för att jag inte gör hans jobb, folk som är lata och vars jobb jag måste ta hand om för att de "har så mycket att göra"...
Ja ni hör ju själva... Blir det bättre av att jag surar då? Näe, det blir det naturligvis inte!

Vad ska man göra åt det då? Jag provade Qi Gong igår, det var underbart men det varade inte länge, ikväll ska jag prova med en varm dusch och meditation framför min nya buddha med lite avslappnande musik.

Sen att det snöar och har snöat sedan i morse gör ju inte livet lättare för någon. Jag var på jobbet klockan 8.05 och satt där själv tills cirkus klockan 9.30 efterson snabbtågen inte gick som de skulle...
Och sen var jag riktigt olydig idag, jag gick hem från jobbet 30 minuter tidigare!

Idag är jag så osvensk som man kan bli, jag klagar, jag surar över snön och dessutom går jag hem tidigare från jobbet?! Var ska det här sluta?
Ska jag kanske slänga ett papper utanför papperskorgen, eller kanske tränga mig före i kön till Boulangeriet eller värst av allt kanske klampa runt i en blomsterrabatt och gå på en gräsmatta fast det står på en skylt att man inte får det?!
Stay tuned, man vet aldrig... Morr!


2 kommentarer:

  1. Jag tycker att du ska tränga dig före i kön, så att de andra surnar till lite också!
    Annars... Tja, Bridget Jones-filmen och Love Actually får mig alltid på bättre humör. Ibland varar det inte längre än filmen, men då har det känts bra en stund i alla fall.

    SvaraRadera
  2. Måste säga att det faktiskt känns ganska befriande att läsa din text och den frustration du uttrycker. Även om detaljerna skiljer sig åt, är känslan den samma. Jag skulle dock allt på den långa vintern och i synnerhet nu då den uppenbarligen bestämt sig för att komma tillbaka efter att ha släppt fram vårkänslorna under några dagar. MEN viktigt att komma ihåg är att vi faktiskt går mot ljusare och bättre tider. Allt (mycket) sitter i huvudet och vår egen inställning!
    Önskar dig en bättre onsdag!
    Kram

    SvaraRadera