Ute på vift

I torsdags var vi ute på vift igen, det blir inte mycket gjort här i huset denna sommar det är ett som är klart! Men, när det är fint väder är det ju roligare att träffa en urbex kompis och utforska övergivna byggnader än att spackla balkar eller hur?

Vi skulle undersöka en övergiven skola ett 10-tal mil från där vi bor. Där skulle vi möta upp en kompis som kommer från andra hållet. Det är kul att man kan träffa nya kompisar via Instagram som har samma intresse och utforska tillsammans. Hittills har vi träffat 2 personer som Matthias har kommit i kontakt med via Instagram och de är jättetrevliga båda två!

Skolan visade sig vara larmad och helt igenbommad trots att vi sett videos där andra urbexare går in utan att förstöra något, inget larm då heller. Kanske var det pga dem som larmet sattes in?

Vi gick därifrån efter att larmet gick två gånger utan att ha kunna gå in, men så är det ibland.

Kompisen hade ett förslag, det finns ett övergivet slott som ligger ett par mil bort. Sagt och gjort, vi åker dit! En verklig jackpot! 

Det är väldigt svårt att hitta ställen som inte blivit utsatta för plundring eller förstörelse. Oftast är det mesta sönderslaget och graffiti överallt, men detta slottet var i stort sett bara nött av tiden. Det fanns lite kladd på en del väggar men den mesta skadan var gjord av fukt.

Oftast är det ett äventyr i sig att nå fram till byggnaderna, den här gången fick vi köra på en åkerväg med massa hål och kringelikrokar, sen var det en 15 minuters "djungeltripp" genom högt gräs och jättebjörnlokor.

Jättebjörnlokor ger mig rysningar, jag tänker alltid på serien Triffiderna eller Triffidernas dag kanske den hette som sändes på svensk TV på 80-talet. Usch! Ett barndoms trauma, likt Vampyrernas Bal av Polanski... Hade mardrömmar i flera månader!

Efter att har tagit oss igenom skogen och fältet fram till byggnaden öppnade sig ett fält som hade varit en trädgård en gång.

Efter vad vi har kunnat läsa oss till ockuperade nazisterna slottet till 1942 och sedan dess har det varit tomt men vi tror inte att stämmer riktigt. Vi hittade gamla tidningssidor som täckte en del väggar under tapeterna och där stod det om "nos liberateurs" våra befriare och det tror inte jag att nazisterna har tapetserat upp i ärlighetens namn.

Det finns inte mycket information tillgänglig om slottet så man kan nästan hitta på sin egen version.

Det finns många urbexare som ljuger om var platserna finns för att bevara byggnaderna. Det finns även de som hittar på rysliga historier om platserna för att göra det även mer intressant och kusligt.

Vi fick iallafall en hel del bilder, jag tänkte visa en av de jag tog på baksidan av slottet precis i mitten på fältet.

Vill ni se lite mer urbex bilder så finns det en uppsjö av konton på Instagram, för att nämna två som jag gillar, Matthias (så klart) och Robin (en av våra "nya" kompisar). Länken till mitt konto finns får ni här.