Regnig lördag

Helgen är här igen, med regn och rusk och strängare regler för Frankrike. Inga resor utanför EU utan "motif impérieux" (trängande motiv) som det finns 21 stycken olika av, allt från familjerelaterat till jobb och hälsorelaterade skäl. Naturligtvis ska man också kunna uppvisa ett negativt test resultat om man reser från ett EU land.

Från och med söndag midnatt kommer också köpcenter utan livsmedelsbutiker som är större än 20 000 m² att stängas. Det blir väl i stort sett alla då eftersom bara livsmedelsbutiken (hypermarché som är den största benämningen) oftast tar upp hälften av ytan.

Vi springer ju inte direkt ner dörrarna i köpcentren men jag tycker ändå att det är synd om alla de anställda som inte får jobba längre. Oftast är det ju inte små oberoende affärer i köpcentrum utan stora kedjor, men ändå.

Vi undvek ändå en tredje nedstängning, åtminstone för tillfället.

Idag efter att jag hade adopterat bort 30g kefirgryn åkte vi till en outlet som ligger här i krokarna, Matthias köper sina "jobb skor" och jeans där då det är mycket billigare. Det var väldigt mycket folk i rörelse, kanske för att man tror på en tredje nedstängning och inte vill missa vinterrean. 

I vanliga fall köper jag aldrig någonting, jag är så tråkig, behöver man inget så är det väl ingen idé att köpa något...

Men idag så...

Jag har sneglat på låga lackskor ett bra tag nu, ett år eller så, men jag har aldrig provat några eller verkligen sett modellen jag vill ha. Vi gick in på Clarks där Matthias hittade ett par skor, sen var vi inne på Levi's där han hittade 3 par chinos och sen på en herrekipering (det heter väl så när det är lite tjusigare butik med herrkläder eller är jag gammaldags nu?) där det fanns två tröjor som passade herrn.

Jag har ju varit på jobbet knappt 10 gånger sen mars 2020 så för min del kändes det inte särskilt nödvändigt att köpa kläder, jag har ju knappt använt min jobbgarderob alls.

Efter tröjinköpet ville Matthias gå tillbaka till Clarks för ett par bruna skor. Sagt och gjort och då provade jag ett par låga lackskor. Sen är resten historia som man säger. De fick komma med hem och jag kommer att vara tjusig till våren när vi får komma ut igen, må ni tro.

Tyvärr eskalerade min huvudvärk i migrän under eftermiddagen så det blev piller och eftermiddagslur sen försvann jäkelskapet!

Sen gick luften ur mig som så ofta. Det blev lite kaffe och ett avsnitt av Homeland.

Imorgon hoppas jag på en huvudvärksfri dag för jag ska baka en kladdkaka och så ska vi fira min födelsedag med lite champagne hos Matthias föräldrar!

Dagens bild kan väl inte bli på något annat än mina nya tjusiga lackskor, eller vad tycker ni?

Vecka 4

Tiden bara rusar iväg, vips är det en ny vecka!

Idag var det jag som fick skäll för att jag inte stod redo med koppel och sele klockan 12:00!

Lenny börjar att skälla 11:45 och eskalerar i volym och spm (skall per minut) ju närmare vi kommer 12:00. Går vi över tiden blir han sur!

Solen skiner idag och det var skönt att gå ut och röra på benen. Inget ont i ryggen idag vilket är toppen. Akupunktören skall besökas imorgon igen. Jag ser framemot det!

Solen skiner väl lite mindre angående COVID-19 läget i Frankrike. Det börjar lukta lite nedstängning igen. Vi har mellan 15000 och 20000 nya fall om dagen och även om inte beläggningen av IVA platser är mer än 60% så ser det väl inte sådär jättebra ut.

Jag har börjat att sticka igen efter ett jul och nyårsuppehåll, det ska bli en kortärmad tröja till mig själv tänkte jag. Kan bli bra, kan nlir skit, vi får se!

I Bessancourt där vi gick på promenad idag, Lenny och jag, har man sprejat på alla trottoarer med (o)jämna mellanrum: Port du masque obligatoire; ansiktsmask, som rattmuff, på!

Den 12:e januari

Idag regnar det i Taverny och vi har öppnat mästerskapen i "skaka rumpan 2021" med mina arbetskamrater.

Vi har skapat ett konto på en sida där vi kan logga våra olika aktiviteter och där vi kan dela dem för att peppa varandra till att röra på oss mer.

Vi jobbar ju alla på olika håll så det ska bli roligt att se!

Jag drog igång hårt med en timmes promenad med Lenny, 211 poäng. Min chef leder med 969 poäng men han hade redan tjyvstartat för ett par dagar sedan!

Lite senare ikväll blir det yoga, undra vad det ger för poäng! 😂

Min jobbutvärdering gick bra, vi var överens om nästan allt. Tur för chefen det!

Idag pratas det mycket om utegångsförbudet klockan 18:00 som har utvidgats till ytterligare två departements / landskap.

Det lutar väl åt att vi kommer att få samma bestämmelser i Paris regionen också fr.o.m. nästa vecka.

Jag ska in till Paris två dagar nästa vecka, tisdagen till jobbet och på fredagen till akupunktören. Vi får se hur det fungerar!

Innan min utvärdering tog jag mig en liten hutt i form av ett likörfyllt chokladpäron. Dutch courage heter det väl, fast jag var inte alls orolig, det var mest för chokladens skull! Det får bli dagens bild!

Tre steg

Vi satt bänkade framför TV:n klockan 20:00 som säkert majoriteten av det franska folket gjorde.

Det har pratats om vad presidenten skulle tillkännage igår kväll i flera dagar i pressen så det var ingen överraskning direkt.

Restriktionerna ska lättas på i tre steg.

Från och med lördag kommer alla butiker som tidigare varit stängda att kunna hålla öppet. Gudstjänster får hållas med en gräns på 30 personer, vi kommer att få röra oss i en radie på 20km runt hemmet och i tre timmar. Man ska fortfarande använda beviset på appen eller papper när man går ut.

Presidenten vädjade till alla fransmän att ta ansvar och inte släppa på vaksamheten.

Den 15:e december kommer restriktionerna ytterligare att lättas om antalet nya fall per dag går ner till 5000 om dagen.

Då kommer vi att kunna resa inom rimliga gränser och då kanske vi kommer att kunna fira jul med Matthias syster och syskonbarnen.

Det tredje och sista steget kommer den 20:e januari. Då kommer restauranger, barer, nattklubbar, nöjesparker och skidorter att kunna öppnas, OM vi fortfarande ligger på 5000 nya fall om dagen.

Man kan tycka vad man vill om President Marcon och hans politik. Jag tycker själv att han är tydlig i sina tal även om reglerna inte alltid är så tydliga eller lätta att följa.

Han talar till alla men lyckas ändå att vara personlig.

Jag tycker också att krisen hanteras relativt väl i Frankrike med tanke på hur lite vi vet om viruset och hur lite som kan förutse vad som ska eller kommer att hända.

Jag håller naturligtvis inte med om allt men det gör man ju nästan aldrig. Är man inte överens får man välja det alternativ som man tycker är bäst.

Tåget går, tåget går...

...kanske ses om nåt år, och jag hinner om jag springer och jag hoppas ni förstår.

Skynda på, skynda på, kanske ses om nåt år, om de ringer vet ni inget, han har flyttat härifrån...

En gammal goding från '92 med favoriterna Trasté Lindéns Kvintett.

Jag blir allt lite sentimental när jag lyssnar på Trasté Lindén, Perssons Pack, Bo Kaspers Orkester, Bob Hund osv. osv. Det påminner om Hultsfredsfestivalen, Roskilde, om Rockborgen i Borås, ...

Var livet enklare då? Världen lite snällare och mindre? Säkert inte, jag var nog bara lite (ganska mycket) mer naiv för 30 år sedan.

Hur det än är med den saken så tycker jag Trasté Lindéns låt "Tåget går" ringer sant när man talar om 2020.

Tiden springer iväg medan jag själv tycker att jag mest springer på plats!

Vi förbereder slutet på året på jobbet och tänker redan på nästa år.

Ingen ska ha uppgifter som tar mer än 80% av vår arbetstid, då finns det inte tid för återhämtning eller plats för extra uppdrag skulle det komma upp några sådana (det gör det alltid).

   

Min chef är väldigt inlyssnande, han är smart och vet hur man motiverar och samlar sina "trupper", vi då.

Det händer inte mycket annars. President Macron ska ånyo tala till folket ikväll klockan 20:00.

Då får vi reda på hur julledigheten kommer att kunna planeras eller inte, vilka affärer och andra etablissemang som kommer att öppnas osv.

Häromkvällen när jag tvättade händerna såg jag att min tvål hade fått ett ansikte...

Mamma fyller år

Idag, den 9:e november, fyller min mamma år!

Vi skulle egentligen firat ihop men det satte COVID-19 "P" för.

Jag hoppas att vi kan ses snart igen mamma och så önskar jag dig en fin födelsedag! Det blir tårta, uppvaktning och klackarna i taket när jag kommer till Sverige!

Dagens resa blir till Venedig som Mamma, Marie och jag besökte under 4 dagar i oktober 2018. En av det finaste resor som jag någonsin har gjort!

Grattis på födelsedagen mamma kram från din dotter! 💗

Och lugnet sänkte sig...

...över förorten...

Det har inte blivit mycket gjort idag. Jag kände mig om möjligt ännu slöare idag än igår. Det blev lite slösurf på morgonkvisten innan vi tog den traditionsenliga utflykten till Castorama för att köpa material som fattas till den kommande veckans renovering.

Jag stickade på min snood, jag måste byta nystan snart och det syter jag för, som mormor skulle ha sagt, och drack kaffe.

Det blev en lätt städning av köket där jag äntligen fick loss knopparna på spishällen. Jag har försökt flera gånger tidigare men det har varit stört omöjligt utan att ha sönder dom. Men idag lossnade det! Det var en syn för gudarna kan man säga... Familjen som bodde här innan kan inte ha gjort rent dom en enda gång. Hu! Men nu ta mig sjutton är det som en ny spishäll med nya knoppar.

Jag passade på att "slänga in" ett par kycklinglår i ugnen med senap och soja marinad. De får stekas i ugnen i lerfat i 1,5 timma så att köttet ramlar av sen. Det blev morötter från trädgården som jag drog upp tidigare på morgonen. Krokiga och inte särskilt stora men de var allt fina!

Till mig tänkte jag göra en grönsakssoppa på potatis, morötter, zucchini (från grannes trädgård), purjolök (inte min egen än, de ser rackarns små ut i grönsakslandet än...) och kålrötter. Jag älskar kokta kålrötter, Matthias och jag nästan slåss om dom när jag gör en grönsakssoppa!

I eftermiddag var vi och hälsade på Matthias föräldrar lite snabbt, med COVID avstånd... Det är det absolut tråkigaste i allt detta, att man inte kan träffa nära och kära och kompisar som förut.

Visst, Zoom, Teams, WhatsApp och alla andra teknologiska möjligheter är väl toppen men fasen, en kram skulle allt sitta bra!

Jag har nästan börjat att sakna kindpussarna!

Nästa vecka jobbar jag bara måndag och tisdag, onsdag är det helgdag i Frankrike, slutet på 1:a världskriget, sen har jag tagit två dagar ledigt.

Vad ska man hitta på då tro? Städa / röja på kontoret kanske? 😐

Dagens resa går till hamnen i Träslövsläge och en belysning som finns på en pir. 

Glada nyheter

Man får väl glädjas åt de små sakerna i livet när de stora uteblir!

Igår fick vi reda på att Matthias syster har fått fast anställning på företaget som hon har jobbat för sedan i december förra året! Det känns bra att hon äntligen har en trygghet!

Min guddotter fyllde 6 år i förrgår!

Jag har lärt mig att sticka med rundstickor!

Solen skiner idag, det är kallt och jag fick äntligen tillfälle att använda min mössa och min virkade sjal! Gôr snyggt som man skulle säga på sjuhärads dialekt!

Jag kunde köpa min frukost på det lilla kaféet i métron som jag brukar.

Jag fick tillfälle att läsa min bok på tåget.

En av mina kompisar som jag inte har träffat på 8 månader är också på kontoret för att vaccinera sig.

Dagen har varit förhållandevis lugn mot föregående veckor då jag rände runt som en huvudlös höna med min budget som spretade åt alla håll. Nu är det under kontroll! 😊

Tågen gick som de skulle, det var ingen trängsel även om jag tycker att det var mycket folk med tanke på att vi inte ska röra på oss för mycket.

Å andra sidan satt jag alldeles själv på våning 6 hela eftermiddagen, jag skrämde nästan slag på städerskan som kom för att desinfektera alla skrivbord som ingen har suttit vid.

Nu vet jag inte när jag kommer tillbaka till kontoret nästa gång, i januari 2021 kanske? Även om jag får gå upp okristligt tidigt så var det ändå skönt att få ett miljöombyte.

Imorgon börjar slipandet om, Matthias har satts på deltidsarbetslöshet två dagar, imorgon och på måndag så Papy Maurice får extra hjälp och jag vet en som kommer att jubla över att "alla" är samlade.

Bland alla dessa glada nyheter, vad kan passa bättre än en bild på Paris egen Järnlady?

Karantän dag 4

Jag tycker inte att det märks särskilt mycket av karantänen men så kommer jag att tänka på alla som jobbar inom restaurangbranschen, som kanske äger en bar, ett diskotek / nattklubb, ett gym...

Vad händer med alla dom? Hur sjutton håller man sig över ytan och från att bli galen när man äger sin klädbutik eller bokhandel eller bar eller restaurang? Om det är den enda inkomsten i familjen?

Jag tror att jag skulle gå sönder av oro! Jag har alltid varit en typ som vill ha "mitt på det torra", så gott det går, naturligtvis. Jag har aldrig strävat efter att ha mitt eget konsultföretag som även om jag skulle tjäna mycket mer då. Jag vill ha en fast inkomst och inte behöva att oroa mig för nästa jobb och om jag kan kamma hem uppdraget eller om någon annan hinner före.

Jag valde medvetet en bransch som jag tycker är intressant och som jag trodde på och det är jag glad för idag. Jag känner mig trygg, kanske känns det tråkigt för en del men för mig är det en viktig del i mitt liv, trygghet. Imorgon ska jag gå till Audrey's Bio för att handla lite och på så sätt hjälpa henne att få sin inkomst. Kanske blir det en tur till bageriet och slaktaren också. Matthias ska nog få kyckling.

På så vis får jag dra mitt strå till stacken, allt med ansiktsmasken på och med utegångsbeviset i högsta hugg! 

På tal om något helt annat så har jag fått nippran på örtte gjort på torkad mynta och en kardemumma kapsel. En vän till mig som bor i London drack alltid det. Inte särskilt gott tyckte jag då, nu älskar jag det.

Jag har en glastermos med filter som jag lägger myntabladen och kardemumman i direkt och sen fyller upp med hett vatten.

Både mynta och kardemumma bidrar ju till en bättre matsmältning, enligt en studie är kardemumma också bra för personer med högt blodtryck.

Jag har varken högt blodtryck eller svårt att smälta maten generellt, men det sägs också att myntan rensar tarmen från gas och förhindrar att slaggprodukter ruttnar eller ansamlas. Det gillar jag, hej för en liten daglig dos detox!

För närvarande använder jag myntablad som inte kommer från trädgården utan som jag köpte en gång från en hälsokostbutik. Inte samma sak som "min" mynta...

Min skörd håller på att torka i köket, både myntan och citron verbenan. Det luktar jättegott!

Dagens bild blir på min citron verbena skörd!

Regn & rusk

Idag började verkligen hösten känns det som, med regn och rusk. Det är inte särskilt kallt men inte trevligt att vara ute, till skillnad från igår.

Det har ändå varit en produktiv dag med både inhandling av isoleringsmaterial till källaren som slipning (för Matthias del) och slappande och lite pill i köket (för min del).

Vi har varit ute två gånger idag, först för att köpa isoleringsmaterialet och sen för att hälsa på Matthias föräldrar. Vi sitter på behörigt avstånd och vi skulle aldrig åka dit eller låta Maurice komma hit om vi kände oss på något vis risiga.

Jag ska faktiskt till kontoret för att vaccinera mig på torsdag. Det är frivilligt och kostar inget, företaget skickar ut en länk där man kan skriva in sig för vaccination. I vanliga fall vaccinerar jag mig inte men i år tänkte jag att det nog vore bra att göra det så att jag inte blir försvagad av säsongsinfluensan och kanske får Corona på det, eller ännu värre smittar någon annan.

Det är ett väldigt personligt val och jag respekterar de som är av en annan åsikt.

Jag tänkte ta mig i kragen och börja yoga regelbundet igen, jag känner hur stel jag har blivit och jag fick minsann lite träningsvärk av trädgårdsarbetet igår och så kan vi inte ha det!

Dagens bild får bli en krispig historia för att balansera upp dagens regn och rusk!

Utvandrarna

Jag skulle åkt till jobbet igår egentligen men min kollega skulle inte vara där så vi beslöt att stanna hemma istället.

Nu visade det sig att chefen skulle dit för han var så illa tvungen så kollegan åkte dit ändå.

Han bor 30 minuter från kontoret så det är lite lättare för honom att ta sig dit.

Hursomhelst, han skulle tillbaka till Aten imorgon men vi sa alla till honom att han kanske borde boka om för att vara säker på att komma hem. Hans fru är i Aten och de väntar (äntligen) barn tillsammans.

Igår eftermiddag kopplade han ifrån sin Teams, jag tänkte att det var underligt för han är i stort sett alltid uppkopplad. Imorse fick jag veta varför.

Chefen hade "kastat" ut Alexandre vid 15-tiden för att åka till flygplatsen. Alexandre tog en Uber från södra Paris vid lite i 16:00.

Flyget skulle gå 20:00 och sista incheckning var 19:35.

Alexandre kom fram 19:27 och hann precis med incheckning och kunde springa som en galning till gaten. Familjerna efter honom fick inte följa med flyget.

Det tog 3,5 timma för honom att komma från Châtillon till Charles De Gaulle!!!

Det verkar som om en hel del av parisarna har tagit sig till sina sommarstugor eller familj som bor utanför Paris eller helst ännu längre bort.

Enligt Le Parisien var det 50 mil med trafikstockning runt Paris (Ile-de-France) igår vid 18:30.

Här ute i förorten är det ganska lugnt, jag tänkte fixa min mat inhandling imorgon som vanligt förutom att jag måste ta med ett intyg på varför jag är ute och härjar...

Kanske kan en bild på en av de tjusigaste métro ingångarna pigga upp fredagkvällen?

D - 1 innan halvkarantän

Det låter ju onekligen som om vi kommer att få en mini repris på mars-april-maj minus vädret.

En nedstängning minst tom 1:a december med skillnaden att skolorna inte kommer att stänga och att statliga institutioner kommer att hållas öppna.

Parisare har börjat att åka till sina lantställen igen, det var lång kö på motorvägen igen igår.

I vissa städer finns det inga tider för att hämta sina varor innan fredag nästa vecka genom "driven" och det verkar som om en del människor har börjat att bunkra pasta, mjöl och toalettpapper igen. 😒

Vi ligger risigt till med antal nya fall och mer än hälften av alla IVA platser sägs vara upptagna.

Jag vet inte vad som är rätt eller fel eller vad som borde göras... Varför fungerar en lösning i Sverige och inte i Frankrike?

Livsstil? Traditioner? Attityd? Tillit till myndigheter? Klimat?

För mig rent konkret kommer inte den här "snällare" nedstängningen ändra mitt liv radikalt. Jag fortsätter att jobba hemma, nu kommer jag inte att åka till jobbet alls. Matthias kommer att få papper på att han måste åka till jobbet för att jobba.

Vad som inte kommer att kunna fortsätta är urbex äventyren och renoveringen kommer säkert att bli försenad eftersom Papy Maurice "måste" stanna hemma.

Lite besviken är jag att vi måste leva med damm och skit i en månad till men vi lever och är inte sjuka och vi har varmvatten!

Jag är ledsen att inte kunna besöka mamma när hon fyller år i november eller att inte kunna åka till Sverige som jag nästan alltid gör i början av december... 

Det finns ju saker att göra ändå, jag kan börja/fortsätta att ordna mitt kontor...

Jag beställde lite garn i början på veckan. Min sjal är färdig, det är bara fransarna kvar. Jag beställde ett annat garn för att göra en sjal till som säkert blir en present om den inte blir så jäkla snygg att jag måste behålla den själv.

Matthias beanie är också nästan färdig, jag hade stickat lite fel så jag fick ta upp ett par varv.

Trädgården behöver ses om innan vintern, plocka in pumporna...

För ett par år sedan var jag vansinnigt förälskad i ett filter på Instagram, det gav ett blå-grönt "sken". Det får n smakprov på idag.

Jag tror att det är tur att jag har ändrat mig lite! 😝

COVID or not COVID

Jag var på jobbet i fredags! Kände att en huvudvärk var på väg men tänkte att den nog skulle gå över.

Det gjorde den inte... Jag gick till apoteket för jag började att känna mig lite varm och febrig och så behövde jag en huvudvärkstablett.

Sista gången någon gav mig en tablett var med kodein i och det slutade inte bra!

Jag hade ingen feber men värktabletterna hjälpte inte heller. Jag gav upp vid 15-tiden och bad chefen om att få åka hem.

Jag slumrade mestadels på väg hem och lyckades stappla in hemma vid 17-tiden.

Matthias var redan hemma med huvudvärk och illamående! 😟

Vi hade lite skämtsamt pratat om COVID under lunchen, vilket inte är särskilt roligt men ett sätt att få ner stressen lite. Men vad Är oddsen att Matthias och jag mår dåligt samma dag och med samma symptom...

Två av mina kollegor är sjuka, de är på bättringsvägen nu tack och lov!

Jag gick direkt och lade mig i sängen och sov 2 timmar.

Senare på kvällen mådde Matthias bra men jag hade fortfarande en fruktansvärd huvudvärk.

Papy Maurice skulle egentligen komma och jobba under lördagen men vi bad honom att komma tillbaka på måndag istället. Jag kände mig fortfarande inte bra.

Mojängerna som jag köpte från Amazon lindrade värken men den satt kvar, tills igår kväll vid 21-tiden.

Huvudvärk i 36 timmar är inte roligt även om jag sov bort det mesta.

Jag har inte haft feber, inte förlorat smak och luktsinne eller något annat symptom på COVID så vi kan nog säga att jag inte har COVID-19.

Hela dagen igår låg jag oförmögen att göra någonting mer är att försöka sova.

Matthias åkte ut på urbex idag med jag varken vill eller kan. Fortfarande trött och jag känner mig ledbruten av allt sängliggande.

Lenny och jag ska slafsa runt lite hemma, plocka undan inför slipningen som börjar nästa vecka.

Jag pratade med mamma och Moster Marie om akupunktur, låter lite läskigt men det är läskigare att ha huvudvärk så ofta och så länga så jag ska kontakta min kiropraktor för att höra med henne om hon inte känner någon.

Dagens bild blir från den övergivna militärbasen vi besökte för ett tag sedan... Ljus i tunneln finns det faktiskt!

Och det travar på

Ny vecka, nya utmaningar men också nya möjligheter! Det är så jag har tänkt att försöka se på saken så att det där rastlösa/likgiltiga (tydligen heter tillståndet "acedia"). hålls i schack!

Jag fick precis reda på att en av mina kollegor, ett par år äldre än jag, har fått COVID-19. Han har varit sjukskriven i en vecka och kommer med all säkerhet att vara borta en vecka till. Hög feber, mycket hosta, stark huvudvärk och förlorad syn på ett öga.

Till saken hör att kollegan jobbar bara hemifrån för att han är i riskzonen så smittan kan ha kommit från en familjemedlem. Mycket tråkigt för kollegan är en glad skit som alltid är positiv och i tonen på meddelandet hördes det att han inte var sig själv.

Idag mötte jag en charmant dam för att ge henne kefirgryn, hon blev jätteglad och jag fick en fin tvål och en tom glasburk (jag ger alltid bort grynen i glasburkar så jag behöver ju bunkra upp...) som tack.

Det är roligt att dela med sig av grynen!

I fredags fick jag hem en beställning från Amazon med en slags munkorg i silikon och en mojäng man fäster banden i på munskydden man vanligtvis har bakom öronen men som här sitter i nacken eller baksidan av huvudet.

Jag tycker att munskydden börjar att bli mer och mer klaustrofobiska och jag får konstant huvudvärk i slutet på dagen efter banden bakom öronen. Så jag slog till och beställde ett par munkorgar och några "nackband".

Jag har provat munkorgen i ett par dagar och det ÄR lättare att andas med den i munskyddet. Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli fjollig med detta men efter 13 timmar med munskydd är jag beredd att prova nästan vad som helst!

Jag gav bort ett par till Papy Maurice och Mamie Dominique, jag tror att de tycker som jag att det är enklare att ha masken från ansiktet. Dessutom tycker jag att min näsa plattas till och att jag blir täppt i näsan... Ja, ja, tyck vad ni vill men så känns det iallafall!

Lenny ligger och surar, stönar och suckar i sin korg för att han inte får springa ut och in genom ytterdörren som han vill. Jag sa nej för det är kallt ute. Dessutom ville han inte följa med på promenad för att möta den charmerande damen som skulle ha kefir grynen. Så nu får han sura en stund innan kvällsmat.

Jag ser också framemot kvällsmat och en serie på TV, enkla nöjen en rasande festlig kväll i förorten.

På bilden ser ni den berömda munkorgen och nackbandet.

Luften gick ur

Konstigt det där med energi egentligen. Jag känner mig både pigg och orkeslös på samma gång! C'est normal Docteur?

Idag pratade president Macron till det franska folket, det blev ett utegångsförbud mellan 21:00 och 06:00 i flera stora franska städer, Ile-de-France (dit vi hör) inkluderat.

Ska jag vara ärlig så trodde jag att det skulle bli mer strikt men istället för att förbjuda vädjade presidenten att varje medborgare skulle ta sitt ansvar och följa de regler och rekommendationer som tidigare har getts.

Utegångsförbudet gäller i en månad med regeringen ska försöka att få det förlängt t.o.m. den 1:a december.

Man talade om jobb hemifrån, två - tre dagar i veckan för att minska belastningen på kollektivtrafiken, jag kör redan på minst 4 dagar så det kommer väl att fortsätta antar jag.

Vi var hembjudna till vänner den 14:e november för att äta tartiflette men det gick i stöpet eftersom vi måste vara hemma innan 21:00 och inte träffas fler än 6 personer.

Jag har mest lust att sitta i soffan och dricka te och sticka eller virka. Kanske läsa en bok...

Klappa på Lenny som har letat hela dagen efter sin älskade Papy.

Jaha gott folk, det var den dagen det... Nu blir det sängen tror jag, jag blev lite trött av allt det där pratet om utegångsförbud och virusspridning... Jag håller med även om jag inte tycker att det är särskilt roligt.

Jag känner mig som det där fönstret nedan, trasigt, men helt samtidigt...

  

Den där Corona

Det ser mörkt ut för Frankrike angående Corona virusets framfart!

President Macron ska hålla tal till nationen imorgon och kommer säkert att tillkännage ytterligare restriktioner för att bromsa antalet smittade och allvarligt sjuka.

96 döda de senaste dygnet, 1539 personer i intensivvård och 8505 nya fall av smittade människor. Vad som däremot nödvändigtvis inte nämns är att laboratorierna där testen görs är stängda under helgen så 8505 nya fall är egentligen inte representativt... I lördags tillkännagavs 27000 nya fall från fredagen.

Ni ser ju, det cirkulerar så många siffror att man blir alldeles snurrig!

Igår sa premiärministern Jean Castex att det är inte uteslutet med lokala lockdowns. Man har även talat om att införa utegångsförbud i Paris.

Toulouse och Montpellier har idag lagts till listan av städer som är i maximum varningzon vilket betyder att intensivvårdsplatser är upptagna till 30%. Barer stängs, gym och restauranger kan ta emot mindre besökare. På denna föga trevliga lista finns redan Lyon, Grenoble, Saint-Etienne, Lille, Paris och Aix-Marseille.

I Taverny blev beslutet om ansiktsmasktvång utomhus förlängt till den 12:e november.

Min chef var på semester i två veckor, han kom tillbaka igår. Hans son fick COVID-19 så han satt i karantän i 7 dagar.

Sonen som är 18 år, blev ganska sjuk med feber och utslag över hela kroppen, tappade lukt och smaksinnet. Nu mår han mycket bättre igen!

Vad som är ganska underligt är att varken min chef, hans bror eller deras mamma blev sjuka. De gjorde alla snabbtestet eftersom de hade en familjemedlem som testats positivt men alla test kom tillbaka negativa.

Det känns lite hopplöst igen även om jag inte hade några höga förhoppningar om att situationen skulle förbättras snabbt.

Snart är det väl lika bra att plocka fram gasmasken...

På jobbet

Att jobba på kontoret inger ett slags falsk idé om normalitet även om det räcker att titta på grannen för att kastas tillbaka i verkligheten.

Här bär vi alla ansiktsmasker som företaget tillhandahåller.

Men det ÄR roligt att komma tillbaka till kontoret, det gick lätt att gå upp imorse också. Det enda lite jobbiga är ansiktsmasken. Jag fick dessutom skäll av säkerhetsvakten för att jag inte bytte ut min tygmask mot engångsmasken i entrén.

Jag åt lunch med två kollegor i en av personal matsalarna för första gången sedan mars månad, det var en annorlunda upplevelse.

Allt var inpackat i plast, i portioner, inga glas och ingen möjlighet att dricka vatten utan att köpa en plastflaska, det var nästan som att få in sin bricka på ett flygplan!

Det känns som om jag får mindre gjort när jag jobbar på kontoret.

Fler distraktioner, man blir störd av andra medarbetare som pratar lite för högt, masken skaver, näsan plattas till och det är svårare att andas.

Det som är ganska tragikomiskt är att vi knappt känner igen varandra med ansiktsmasken på. Det fick mig att tänka på Monsieur LeClerc i den fantastiskt roliga serien 'Allo 'Allo från BBC.

"It is I, LeClerc" sa han och så lyfte han på glasögonen.

Nu är det jag som säger, "Men, det är ju jag" och drar ner ansiktsmasken. 

Så fort jag kom hem slet jag av mig masken och livet kändes bra mycket roligare igen (OK överdrift). Jag förstår nu hur de som jobbar inom sjukvården kan ha det, VARJE DAG! Fy sjutton!

Min alldeles egna dagens bild blir på lite säkerhets föreskrifter som klistrats på golvet framför hissarna och som måste följas!

STOP ✋ VÄNTA HÄR STOP ✋ SÄKERHET STOP ✋