Den lille kraken från hundhemmet som ingen ville ha har varit med om en hel del sen han kom till Matthias. 😊
Vi tog ner sängkläder från sovrummet och vid 23-tiden klättrade vi in i tältet alla tre.
Efter ungefär 5 minuter hördes snarkningar både från Matthias och Lenny. Jag låg vaken ett tag efter det men somnade snart också.
Som i de flesta källare har vi betonggolv, det är ganska mycket hårdare än att ligga på marken ute...
Ryggen tog lite stryk, eller ganska mycket stryk och viktskillnaden på nästan 30kg mellan monsieur och moi hjälper inte heller till i jakten på en god natts sömn. När han vänder på sig gör han det med råge och jag hoppar till, ofrivilligt, varje gång. Men jag sov ändå relativt gott, det var svalt inne i tältet, bara myggnätet var fördraget så att vi inte skulle kvävas om Lenny möjligtvis skulle släppa väder...
På tal om hunden; jag är inte särskilt populär längre i och med bantningen. Krockettarna som vi köpte senast väger tyngre än de han åt innan så det bli än mindre i matskålen...
Han suckar och stönar och slickar upp atomer från en smula från en smörgås jag åt till frukost, han sitter och väntar eller slänger sig handlöst ner precis utanför köket, han smyger omkring matbordet när vi äter fast han vet att han inte får det...
Men idag blev det första pris för värsta matte i världen på Lenny skalan; lunch promenad! What? Så fasen heller! Det är tungt att dra en 15 kilos hund runt i 3,5km. När han väl förstod att det inte skulle hjälpa hur mycket han än drog åt "hem till korgen hållet" började jycken spurta runt så snabbt som möjligt på promenadstråket vi går.
Nu ligger han utmattad (och Oscar för bästa lidande Maria går till...) och suckar nedanför trappan så att han är säker på att jag hör.
Idag blir det en bild på "Kungen av återvändgränd" i sin favorit sovställning. Häpp!