Bröllop (igen)...

 


J och jag var som bekant hemma i Svedala på bröllop i helgen...
Sverige visade sig från sin allra vackraste sida och det var fantastiskt fint.
Som barndomsvän till bruden, numera fru C höll jag tal. För alla er som inte närvarade vid middagen kommer mina ord här...

J, (hon heter också J)
Kommer du ihåg hur det började?
Får "hon den där" komma ut och lka med oss eller?
"Hon den där" var jag och den lilla skitungen som frågade var du; J Älen som spelar jitar med j.
Det var ungefär så det började den där dagen i mars för 26 år sedan.
Ingen J utan L och ingen L utan J.
Oskiljaktiga blev vi.
Vi sprang i skogen, lekte Knutgubbe runt Stefans hus, stopp och fis...
Vi var drillflickor i Musik i F.
Kommer du ihåg att du petade upp en plastblomma i näsan när vi inte ville gå på träningen...
Vi spelade baryton också. På musikuppvisningen hade vi tre tut per sång.
Vi byggde till och byggde om våran koja av staketpinnar, sedan hade vi visning på "Norrmandi" och Kallebajsan höll på att sätta i halsen för att han trodde att familjen C skulle sälja.
Vi blev äldre och skulle konfirmeras. Som tur var hade jag pianolektioner innan, och solidarisk som du är väntade du på mig.
Året efter köpte familjen C stuga på Västkusten. Då började Rödskär traditionen.
Åren gick med krabbfiske, cykling och killspaning.
En dag blev det napp på spaningskroken...
C kom in i familjen.
Jag följde ert liv lite på avstånd...
Summan av kardemumman har vi här:
En fantastiskt fin familj med alla nödvändiga ingredienser.
En strålande vacker och lycklig brud, en minskt lika strålande och lycklig brudgum och sist men inte minst allas solstråle snicksnackaren Z!
Jag önskar att de kommande åren blir minst lika lyckliga som de gångna.

Levons nos verres en l'honneur des mariés!
Jag vill att vi höjer våra glas till en skål för brudparet!
Vive les mariés!
Skål för brudparet!