Barn ja, vi skulle skriva om barn... Jag har ingen som helst erfarenhet av barnuppfostran, jag har ju inte ens syskon...
Jag skulle vilja ha barn, sen... Om ett tag... Vad jag är mest orolig för är att jag skulle bli en usel mamma... En riktig ragata som får massmördar barn... Jag vet ju inte HUR man GÖR...
Det finns ju liksom ingen bruksanvisning...
Min svenska bästa kompis J och hennes man fick en son 2005; Z. Världens gulligaste lille troll som är glad jämt... Precis som sin mamma... J's syskon har två döttrar var... M och T, jättefina tjejer... Och C och W som jag inte känner lika bra men som verkar vara hur gulliga som helst... 5 stycken kanon barn...
Grannen i lägenheten jämte har en son som är två år... Han har vrålat i snart 1.5 av dom...
Jag märker skillnader i uppfostran mellan Sverige och Frankrike...
Flickor och pojkar fostras lika i Sverige (enligt min minimala erfarenhet), medan i Frankrike är en flicka en flicka och en pojke en pojke...
När en flicka och en pojke blir kompisar i Sverige kan man bara vara kompisar, medan här (tycker alla jag har frågat iallafall) har pojken "alltid" något i baktanken.
Här tycker killarna att tjejerna förväntar sig mycket... Nonchalerar killarna för det står alltid 15 på kö och väntar på sin tur... Det skall köpas (dyra) presenter, blommor, bjudas på restaurang etc. Är det så i Sverige också eller är det bara jag som tycker att jämlikheten är större ju längre norrut man kommer?
Jag försöker att uppfostra en bångstyrig katt hemma... Vad som försvårar arbetet är ju att vi inte talar samma språk... Skall jag se henne som ett adopterat barn från en annan galax som aldrig kommer att prata vare sig franska, engelska eller svenska?
Hon vet att badrummet betyder lida, när man inte gillar vatten... Men hon vet också att efter vatten och hårblås kommer "ligga-på-duntäcket-och-kurra" sekvensen...
"Va dans ta boite" (gå och lägg dig i lådan) förstår hon, "Assis" (sitt), "Non" (Nej) och "Miam miam" (Matdags) går också hem...
Jag övar... När hon hoppar upp i mitt knä och "pussas" känner jag mig som en stolt mamma... Jag kanske inte kommer att bli en så tokig mamma när allt kommer omkring... Eller?
Andra inlägg: Sofia & Robban, Anna i Malaga, Jove, Annelie,
Thérèse, Nejma och Johanna,
Ha, ha, hon förstår mycket mer än våra katter. De förstår: Nu skramlar det med vår mat, då blir det mat.
SvaraRaderaHåller med om könsroller och om att killar inte kan vara kompisar med tjejer (varför inte det?) och det redan från lågstadiet.
Haha, att uppfostra barn och husdjur skiljer sig nog mindre än vad man tror. Det gäller att vara konsekvent i båda fallen.
SvaraRaderaNu har jag också fått till ett inlägg i temat.