Jag blev lite inspirerad av Thérèse när hon skrev om Footsie som är en lite annorlunda bar i Paris...
Jag har hört talas om en restaurant som ligger 51, rue Quincampoix (Métro: Les Halles linje 1 och 4, Hôtel de ville linje 1 och 11, Etienne Marcel linje 4 eller Rambuteau linje 11)i fjärde arrondissemanget i Paris där man äter i nattsvart mörker.
Servitörerna är blinda (eller icke seende som fransmännen säger) och kallas guider.
Man kan välja för 39€ som innehåller en förrätt, varmrätt och efterrätt eller en menu med en förrätt och varmrätt eller varmrätt och efterrätt för 30€.
Det finns mycket att välja på. Antingen bestämmer man vad man vill äta eller så blir det en överraskning.
Bland varmrätterna finns bland annat: Gåslever med lök och fikonmarmelad (min klara favorit). Till varmrätt kan man få lax "à la fondue de Tomate" (kan inte riktigt översätta detta) och färska örter med sötpotatismos och sötpotatis chips.
Det finns även ett vegan alternativ : Risotto med pesto i ett filodegsblad med grönsaker kokta i en grönsaksbuljong.
Till efterrätt kan man få en choklad "fondant", eller några macarons eller en fruktsallad...
Detta låter väl ganska spännande? J vill INTE gå för han vill veta vad han stoppar i munnen... Sant i och för sig men det låter skoj... Lite spänning skall man väl ha?
Dans le Noir?
Spännande, ja. Men litet läskigt också, om det verkligen är alldeles mörkt.
SvaraRaderaÄter man med fingrarna? Vet inte om jag skulle fixa att äta med bestick om jag inte ser någonting...
Det skall vara precis som att äta i en vanlig restaurang men utan att se. Servitörerna är där för att guida också...
SvaraRaderaNär jag var yngre försämrades min syn något så ruskigt fort och blev väldigt dålig och ett tag trodde jag att jag skulle bli blind. Därför "övade" jag genom att göra en hel massa saker och blunda samtidigt...
Vilket märkligt ställe. Verkligen udda koncept. Jag håller med J , jag vill också veta vad jag stoppar munnen.
SvaraRaderaSå skulle det kännas konstigt att gå ut och äta med någon , sitta mittmot varandra och inte kunna se varandra.
Men visst det kunde ju vara kul att prova någon gång.
Jag kunde inte låta bli att skriva om Dans le Noir. Hoppas det är okey , länkade det här inlägget och passade på att rekommendera din blogg
SvaraRaderaMen snälla rara Thérèse, klart skall du skriva om Dans le Noir? Livet och tankar är till för att delas... Gulligt av dig att rekommendera mitt krypin... Kram på dig!
SvaraRaderaFör några år sedan hade Historiska museet (om jag minns rätt) organiserat en utställning helt i mörkret, för seende, guidade av icke-seende. Det var intressant, men efter ett tag kände jag att det var läskigt. Jag förlorade min "sens d'orientation". Guiden verkar ha känt det, för hon frågade om jag mådde bra. Jag skulle verkligen inte vilja bli blind ...
SvaraRadera