torsdag, juni 21, 2012

Ibland så...

...rinner det bara över...
Jag brukar inte vara särskilt mesig och ta åt mig av vad klantiga människor säger, men det har blivit en hel del de här senaste två veckorna...
Idag blev det en för mycket!

Jag har tagit på mig en del känsliga grejer därför att ingen annan hinner eller vill göra det och på måndag ska vi träffa dekoratören (jo det är ta mig f-n sant) till atrium på huvudkontoret. Huvudkontoret får varenda jäkel att skaka i sina stövlar för att det är där som ALLA de där VIKTIGA personerna jobbar... Jo, jag har jobbat där i 1,5 år för ett antal år sedan så jag vet hur det funkar...

Vad som chockade mig och som gjorde mig väldigt (?) ledsen var när kvinnan som är chef för projektledarna mig idag om inte jag hade en kostym att ta på mig på måndag.
"Näe",  sa jag väldigt sammanbitet, "men jag har en kjol". "Jaa", sa hon, "det vore ju snällt om du ville ta på dig den".
Till saken hör att jag träffar nästan aldrig kunder och skulle jag göra det så tar jag på mig annat än jeans.
Idag hade jag mörka jeans, en svart och vit randig tröja och ett par boots...
Jag skiter väl i vad hon tycker om mina kläder, men jag är ju för fan nästan 40 år gammal och jag har jobbat hos det här företaget i snart 10 år som konsult! Ingen ska tala om för mig hur jag ska klä mig!
Precis som om jag inte skulle veta eller förstå hur man uppför sig?!

Något som jag verkligen ogillar men som jag har lärt mig att respektera är att i branschen jag jobbar (och det är inte den enda) så tror man ofta att kunskapen sitter i kläderna.
Att arbetet jag utför skulle vara sämre för att jag har jeans på mig är ju sjukt. Så länge man är hel och ren och inte utmanande så skall man för fasen också bli respekterad!

Jag är ruskigt arg, men jag grät också en skvätt tidigare. Löjligt men idag känns allting tungt, jag skippade till och med Bikram och åkte direkt hem istället! Då jäklar är det illa!

Jo, chefen är sjukskriven också, jag tror att han är överstressad. Jag försäkrade mina kollegor om att det är inte jag som har gjort någon voodoo! Detta har han fixat alldeles själv. Fast jag hoppas att det inte är något allvarligt med stackar'n! Det är ju ingen elaking innerst inne!

5 kommentarer:

  1. Nej men! Kramar från mig till dig! Styrkekramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jenny, nu är jag inte sur längre, bara besviken... Men det går väl över!

      Radera
  2. Typiskt Frankrike! Usch vad jag tycker illa om sånt... Min man har hål i öronen och han vågar inte ens ha dom på jobbet! Och han har inte en jätteviktig tjänst... Stå på dig! =)

    Hälsningar,

    Anna-Lena i Mougins

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är jäkligt typiskt... Jag har en kollega som har hål i örat och han bär sin ring. De är ganska toleranta annars, så jag vet inte varför hon tjafsade om det... På Disney var det väldigt strikta regler men det vet man ju när man skriver på kontraktet!

      Radera
  3. Tyvärr tror jag inte att det är särskilt ovanligt det du upplevt. Å andra sidan har ju de flesta människor tillräckligt med vett och sans att själv kunna bedöma vad som är passande dresscode och inte. Detta är ett flitigt diskuterat ämne på jobbet och det är faktiskt intressant att höra hur andra ser på saken och resonerar. Sedan är det dock upp till var och en hur man agerar.
    Hoppas att den värsta ilskan lagt sig. Sådana människor är inte värda att ödsla energi på!
    Kram

    SvaraRadera