Äntligen helg

Nu är det äntligen helg!
Jag hade tid hos en naturopat igår. Jag vill lösa min trötthet, jag tror inte att det ska vara så och sen har jag lite diverse obehag med magen som börjar att bli jobbiga.

Jag visste att det skulle bli en omläggning av kosten och det är därför som jag har dragit mig för att gå dit!
Visst är det så, hejdå socker! ALLT socker...
Jäst är socker, laktos är socker, det finns socker i frukt och vissa grönsaker, bröd...

Jag har fått rådet att utesluta alla mjölk produkter, alkohol, bröd i minst tre månader. Sen får vi se hur jag mår.
Naturligtvis är det helt upp till mig om jag vill göra detta men jag vill ju bli kvitt denna djävulska trötthet och må bättre så klart vill jag prova även om det kommer att bli lite meckigt.

Stackars Matthias kan ju inte prackas på detta också, han äter ju redan mest vegetarisk mat med mig utan att klaga så jag kan ju inte tvinga honom att sluta med ost, yoghurt och öl bara för att jag ska göra det.

Eftersom det är min födelsedag den här helgen så jag ska börja måndag. Jag vill ju gärna dricka lite champagne på födelsedagen.
Detta låter tråkigt men vad är tre månader egentligen? Vi vet ju att maten vi äter idag kan göra oss sjuka så det är väl bara att lägga bananen och mangon åt sidan och äta ett äpple i stället!

Jag pratade även med min chef om jobbet jag hade blivit erbjuden att söka. Han tyckte det var jättebra även om han tycker det skulle vara skit om jag slutar. Han gav mig råd så nu vet jag lite mer hur jag ska gå tillväga.

Jag har en kollega i London som vill byta tjänst och hon har ungefär samma profil som jag så jag ska ge hennes CV till Philippe. De behöver fler projekt ledare så det blir ingen konkurrens. Paula och jag ska träffas på måndag för att ta ett glas, (vatten blir det ju för mig då...) för att hon är i Paris den här helgen.

Igår när vi kom hem från jobbet åkte vi till Méry-sur-Oise drygt 5km från Taverny. Det finns ett gammalt kalkstenbrott (Hennocque) i Méry på 40 hektar. Vad gör man som ung på landsbygden utanför Paris, ju man festar till det i kalkstensbrottet!

Det har ju naturligtvis inte alltid varit så, man bröt sten till en viss Baron Haussmann som moderniserade Paris, Garnier Operan och Petit Palais är byggt av kalksten från Méry. Under andra världskriget höll tyskarna till där.

Vi promenerade in utrustade med pannlampor. Oavsett om det dag eller natt är det kolsvart inne i brottet, det är också helt knäpptyst. Man hör absolut ingenting.
Matthias hör ganska dåligt så jag skojade med honom genom att bara röra på läpparna utan att säga något efter ett tag. Han tyckte inte att det var särskilt roligt...

Sen vi flyttade till huset är vi mest hemma och gör inte så många utflykter men det får vi nog ändra på. Vi gillar ju att utforska.

Idag ska jag sy en present till Julie som också fyller år imorgon. Vi ska ordna frukost på jobbet med en tredje kollega som fyller år samma dag som vi! En tradition som går in på sitt tredje år!