En ofrivillig paus

Hoppsan, det blev en liten ofrivillig paus...

Tyvärr lär det inte bli något rafflande inlägg idag heller. Jag är lite som en zombie för närvarande, fruktansvärt trött, håglös och avtrubbad.

Jag antar att detta har med min behandling att göra och hoppas att det är övergående. Jag ska prata med min akupunktör om mitt tillstånd imorgon.

Det känns väldigt konstigt att vara såhär, men det går liksom inte att göra någonting åt. Lite som om jag är permanent påverkad och väntar på att nyktra till. Det är ju en tröst att åtminstone förstå att jag inte är som vanligt.

Det är inte otrevligt bara konstigt, det känns som att guppa omkring lite på ytan av ett hav.

Vad som verkligen hjälpte mig att vakna till liv idag var ett "Mystery Meeting" som vår kommunikationsavdelning anordnade.

För ett par dagar sedan fick man skriva in sig på en lista och sen fick man en kollega tilldelad, men vem fick man inte reda på förrän mötet började.

Jag hade möte med Carolina från Mexiko. Hon är advokat och har jobbat ungefär lika länge som jag på företaget.

Hon pratade lika mycket om inte mer än jag så de 30 minuter vi hade gick väldigt fort. Vi hade så roligt att vi ska "träffas" igen. Mötet med Carolina gav mig verkligen energi och det var roligt att vi hade så mycket att prata om.

I morse drog jag ett kort ur min änglakortlek som jag fick av mamma (vill jag minnas) för en herrans massa år sedan och som en konstnär från Borås har gjort /designat, Katrin Skoglund.

Detta är dagens kort, fokusera... Jo tack, det har jag gjort! 😊

 

Grå måndag

I natt regnade det ganska rejält så all snö försvann och det är naturligtvis inte alls lika kallt längre, men det är ruggigt.

Nya kefir gryn gavs bort idag under lunchen och mitt rågbröd blev en flopp. Brödet släppte inte från formen så jag fick skära ut det, sen tror jag inte att det jäste som det skulle heller, det är nog lite för kallt.

Jag är trött och på fruktansvärt dåligt humör så det känns dubbelt skit idag, men så kan det vara ibland.

Det blir ju inte bättre av att Lenny känner det och skäller som en galning mellan sina tupplurar. Som tur är varar tupplurarna längre än skall perioderna.

Det blir inte längre än såhär idag, det känns tungt och ledsamt idag, jag är så vansinnigt trött på allt.

Rågbrödet ser lika torrt och tråkigt ut som jag känner mig, hoppas att det smakar bättre!

Trött & irriterad

Idag, tack vare en väldigt bortskämd hund, är jag otroligt trött och irriterad.

Lenny ville ha sin säng bäddad efter att han troligen hade spritt ut filten och korgen på olika ställen i rummet och inte kunde fixa ihop det igen. När Lenny vill någonting gnäller eller stönar han tills det händer. Händer det inte tillräckligt snabbt skäll-gnäller han.

Detta började så smått vid 01:30 i natt, vanligtvis bryr vi oss inte om det utan han får stå sitt kast med knölig filt, men nån måtta får det vara. Vi brukar oftast säga till honom att hålla klaffen men jag var så trött att jag inte ens orkade det och Matthias hörde nog inte.

Skäll-gnällandet fortsatte ända tills klockan 05:30 imorse när Matthias vaknade. Då hade jag ändå ropat håll klaffen ett par gånger.

Vi gick inte på promenad igår så det kan också ha sin lilla förklaring till varför han har varit odräglig. Han ska tröttas ut helt enkelt. Man skulle ju kunna tro att den gamle gubben är trött ändå, men det är han INTE!

Vi gillar inte att straffa Lenny men idag blev frukosten lite försenad. Det är det enda som kan få Lenny att fokusera, mat, ingenting annat finns på kartan. När magen kurrade på honom kunde inte jag låta honom vänta längre. Jag är en riktig mes när det kommer till Lenny, men det är svårt att stå emot hans klotrunda bruna ögon när han lägger huvudet på sne...

Annars då, jo det är vackert väder, kall och hög luft så idag blev det en lång promenad i skogen för Lenny och mig medan herrn i huset storstädade.

Jag har hittat hela rågkorn som jag ska mortla lite tänkte jag för att få rågkross. Jag vill väldigt gärna börja att baka mitt danska rågbröd imorgon. Det tar ju tid så baket blir först på måndag men jag börjar imorgon. Jag matade Léon surdegen igår, han såg hungrig ut och luktade som om han behövde mat.

Jag har också vilat en del, jag blev rasande trött efter promenaden och det känns att jag inte har sovit mycket i natt.

Dagens bild blir på Lenny och mig i skogen, min skugga, men den lille är med i hela sin stjärnglans. Det röda och svarta på ryggen på Lenny är hans (tomma) bajspåsar som han bär.

Han ser ut som en humla med små vingar och de flesta vi möter tycker han är söt. Vi gick 8km idag och Lenny hade fortfarande energi kvar att leka med en valp som vi träffade på vägen hem och att skrika på en brevbärare när hon cyklade förbi.

Brrr

Nu börjar det äntligen att bli vinter här också! En stor köldvåg är på väg att svepa in över norra Frankrike, vi kommer att få ned mot hela -6°C!!

Det ska snöa också! Hipp hipp hurra! Bara inte det blir problem med tågen imorgon så kommer jag att vara en glad mussla som man säger!

Men det var faktiskt kallt när Lenny och jag tog en promenad under lunchen, men det blev ändå en timma.

Efter jobbet var jag så trött men tänkte att jag skulle bara gå ner i köket och fixa lite, sen blev jag kvar och så tänkte jag att jag skulle lyssna på lite jazz.

Matthias har köpt en mackapär (firestick) som man kopplar till TV:n för att slippa Chromecasten och använda telefonen.

Sagt och gjort, jag klickade mig fram till Spotify och loggade in på Matthias konto för jag orkade inte lägga in mina uppgifter.

Classical jazz blue notes, jäpp!

Det funkade inte första gången så jag fick leta upp listan igen.

Då kommer Matthias in genom dörren, jaha det är du "Blue walk"?

Va? sa jag.

Det visade sig att när jag använde hans konto och satte på "min jazz lista" så avbröt jag hans hardcore metal lista som han lyssnade på i bilen!! 😂

Hursomhelst så fick jag ny energi av jazzen och fixade både middag och kefir i farten!

Under promenaden så gick vi förbi garaget som jag ville fotografera förra veckan. Så idag blir det linjer i grådasket! Kanske kan jag visa lite snö de kommande dagarna...

Regn ute och snark inne

Vi tar väl gårdagen och gör en "copy & paste" idag, med möjligtvis tre undantag, pannkakor, hämta ut maten som beställdes igår och hälsa på Matthias föräldrar med ovannämnda pannkakor.

Idag har vi snöblandat regn med små flingor som inte ligger kvar på marken.

Pannkakorna är gjorda och kvalitetskontroll verkställts av vår belgiske medarbetare kvalitetsansvarig: Lenny.

Tydligen var kvaliteten mycket hög med tanke på att pannkakan gick ner på under 7 sekunder.

Jag funderar på att kontakta Guinness rekordbok för att undersöka om ett rekord inte har slagits på denna dag den 7:e februari i Taverny.

På tal om Lenny så har han fått dille på en skogsmus som han tror bor en hög med ved, eller bakom soptunnorna, eller i en hög med löv och grenar eller i mina lavendelbuskar.

Han plöjer in bakom soptunnorna och imorse såg jag att han hade fått omkull ett par stenblock vi har lagt i lavendelbuskarna för att han inte ska vara där.

Ett av stenblocken hade trillat ner och nästan brutit av min passionsblomma. Då blev jag INTE glad så nu får jag Lenny-säkra lavendeln ännu mer.

Dessutom bor det små ödlor i lavendelbuskarna och jag ser helst till att de stannar kvar där, dels för att de är söta och dels för att de äter upp andra insekter som skogsspindlar med håriga ben...

Annars då, inte mycket nytt. Jag köpte en begagnad, second hand låter väl trevligare men begagnad är den iallafall, vinterjacka på Vinted av ett av mina favoritmärken, Lolë, som kostar skjortan, ja eller åtminstone en kortärmad skjorta, vanliga fall...

Jackan är i väldigt gott skick och kostade ynka 25€ med frakt och diverse avgifter. Nypris ligger väl på närmare 200€ skulle jag tro så nu sitter jag här och är riktigt nöjd med mitt fynd.

Min nuvarande vinterjacka är en dunkappa från Uniqlo som jag köpte i december 2013 innan jag skulle åka till New York så den börjar att bli lite trött. Inte regntät längre, dunet i baken har flugit sin kos och den ser lite "slirvig" ut också, hänger mer än puffar upp sig...

Matthias mamma hade också gjort pannkakor idag så det blev dubbel dos! Det blir sallad till kvällsmat annars finns det risk för platkoma!

Kan ni gissa vad dagens bild blir? Trio i pannkakor såklart!

I snigelfart

Det har inte blivit många knop idag.

Lenny väckte mig vid 07:35 men jag somnade om oförmögen att gå ur sängen. Jag kravlade mig upp först en timma senare...

Sen blev det frukost i soffan framför På Spåret och Stjärnorna på slottet. Sen packade jag upp två lådor i det "nya" skåpet och efter det gick Lenny och jag ut på promenad.

Det blev en nätt runda på 5km. Lenny ville så gärna gå upp i skogen men jag orkade helt enkelt inte.

När vi kom hem var Lenny slut som artist och trillade i korgen och snarkade under filten. Jag trillade i soffan och stickade en stund, sen kom jag på att jag inte hade mjölk till pannkakorna jag ville göra smet till.

Det var ju Kyndelsmässodagen i tisdags och då äter man pannkakor i Frankrike!

Nu blev det ju inga pannkakor i tisdags utan det blir det imorgon istället. 

Jag gick till den lilla affären i Taverny centrum för att handla det nödvändigaste. Jag syndade lite och köpte sån däringa nötkräm att stryka på pannkisarna, det gillar Matthias så han kommer att bli glad när han får se det imorgon.

Jag har känt mig som ett "utsketet" äpple idag, så förbaskat trött! Jag antar att det har med akupunkturen att göra och det är väl ett gott tecken egentligen. Men det är ganska tröttsamt om jag säger så...

Innan Matthias kom hem från sitt urbex äventyr tittade jag färdigt på den senaste säsongen av Outlander och stickade lite till på min tröja och nu är även jag slut som artist, det tror jag vi är lite till mans/kvinns/hunds i den här familjen ikväll!

Dagens bild blir från hundpromenaden då vi tittade på Tavernys vinodlingar. Inte stort och jag har aldrig smakat på vinet från Taverny men ändå ganska fräckt tycker jag!

El fel & fysisk distansiering

Idag var det liv i luckan i kollektivtrafiken runt Paris må ni tro!

Ett stort el fel i Gare du Nord gjorde att linjen jag använder för att ta mig till Gare du Nord hade förseningar.

Jag tänkte att det är väl bäst att jag tar ett tidigare tåg då så att jag hinner i tid till mitt läkarbesök.

Sagt och gjort, jag ankommer till Gare du Nord 08:34 (2 minuters försening) och traskade vidare ner två våningar för att ta RER B till Châtelet Les Halles som vanligt, liite irriterad för att jag skulle vara väldigt tidig den här morgonen.

Jag kom inte så långt för rulltrapporna ner till RER B och D var spärrade och det var STOR trängsel. Det fanns inte möjlighet till fysisk distansiering här inte!

När jag frågade en spärrvakt vad som hade hänt visade det sig att det inte gick ett enda tåg söderut och alla norrgående tåg hade Gare du Nord som slutstation! Jamen, grattis då!

Jag tänkte att Métro 4 kommer att kunna ta mig till Châtelet Les Halles och sen vidare på RER A till Charles De Gaulle Etoile.

Jag hade tur eftersom det inte var någon särskild trängsel i tågen och vi kom fram relativt snabbt.

Jag kom i tid till behandlingen och kunde slappna av och somnade en stund med nålen i skallen.

Sen var det dags att åka tillbaka hem igen. Då var det mycket mindre folk i rörelse tack och lov!

Jag har varit väldigt trött efter behandlingen idag, lite sur är jag också så jag ser verkligen framemot helgen!

Annars finns det inget intressant att rapportera! Kvällen kommer att bli lugn och avslappnad och imorgon får vi se om jag får till ett surdegsbröd!

Dagens bild är från Gare du Nord på vägen hem, då var det nästan tomt!

Gare du Nord var tidigare ett tillhåll för allehanda tvivelaktiga figurer men sen Eurostar och Thalys började avgå och ankomma till Gare du Nord så har det blivit mindre av den varan, så man känner sig relativt säker även på kvällen.

Idé torka

Visst är det lite ironiskt att få idé torka i detta blöta väder!

Idag är jag slut som artist, jag är trött och kinkig och orkade inte ens ta ut surgubben på promenad.

Han fick vara i trädgården och ränna omkring medan jag åt lunch och slötittade på "Stjärnorna på slottet".

Jag vet inte vad jag vill skriva om här, jag har inga idéer och känner mig allmänt sur...

Det enda spännande som hände idag var väl att jag adopterade en surdeg som heter Léon. Tydligen ger man namn till sina surdegar och min fick det passande namnet Léon.

Léon var en av min pappas favorit filmer med Jean Reno.

Kvinnan som gav mig Léon i utbyte av mitt fotbollslag med kefirgryn, som mamma tycker att jag borde döpa till Elfsborg eller Norrby eller möjligen Djurgården, förklarade hur jag ska mata den och hur den håller i kylen osv.

Jag får väl göra slag i saken och baka ett surdegsbröd till helgen med Léon då.

Imorgon är det dags att träffa Dr Tran Dinh igen, jag hoppas att jag är mer avslappnad under behandlingen imorgon!

Dagens bild kan ju bara bli på Léon, han är nu matad och nattad i kylskåpet för att invänta helgen!

Trött i mössan

I det här hushållet är alla trötta i mössan idag.

Matthias hade ischias så han gjorde svansjön i sängen koreograferad av Maurice Béjart himself, och var 5:e minut (kändes det som) steg han upp och gick ner för trappan och resten av tiden snarkade han 5cm från mitt ansikte. Lenny gav sitt bästa framträdande och skrapade i plasten på sin korg och snarkade.

Jag sov i 7,5 timma säger min klocka men det säger inte min hjärna.

Idag var det dags för akupunktur så jag begav mig in till Paris.

Efter 3 behandlingar lyckades jag att få Dr Tran Dinh att skratta. Han pratar inte särskilt mycket och är lite stel men efter 3 behandlingar kunde han inte stå emot mitt tjatter och skämt. Mitt artistnamn borde vara Tjatte, ingen står emot!

Annars kunde jag lätt hålla mig för skratt idag, jag är dödens trött och kunde inte alls slappna av under behandlingen. Men jag har inte haft ont i huvudet!

När jag låg och funderade i sängen under natten så kom jag att tänka på Saul Berenson i Homeland. Jag älskar hans röst, särskilt när han säger "Previously on Homeland". Jag förstod varför jag tycker så mycket om rollfiguren, han påminner mig om min vän och mentor Claude som lärde mig allt om IT under min praktiktid när jag gick i skolan.

Claude var en blandning av Kapten Haddock och Professor Kalkyl i Tintin. Högljudd och tankspridd och otroligt generös och snäll!

Sen har det inte hänt mycket!

Jag ska ge bort lite mer kefirgryn den här veckan och en tjej ska byta grynen mot lite surdeg! Det ser jag framemot!

Jag började en surdeg förra veckan men jag satte inte in den i kylskåpet tillräckligt snabbt så det blev mögel på den så jag fick tyvärr slänga allt. Annars såg den fin-fin ut, under allt mögel...

Dagens bild blir från Avenue de la Grande Armée, jag tycker att emaljskyltar är så vackra!

Hej Februari!

Idag gick solen upp 8:20, eller rättare sagt ljuset uppenbarade sig klockan 8:20 i morse!

Det är fortfarande grått och blött ute, men åtminstone ljust.

Lenny och jag drog ut på promenad under lunchen, ett måste för att få andas lite.

En dag utan den förbannade huvudvärken och bara det är ju toppen!

Det blir mycket samma sak när vägen till jobbet är 6-7 steg och när man inte behöver hala fram månadskortet.

Jag klagar inte, för visst är det skönt att inte behöva stiga upp 05:30, gå till tåget i ur och skur för att sitta om man har tur, alternativt stå i 1,5 timmar innan man är framme på jobbet, bara för att 8 timmar senare göra om samma sak i motsatt riktning.

Men jag saknar mina arbetskamrater, jag saknar att äta lunch ihop med kompisar att diskutera vardagliga saker som inte har med jobbet att göra. 

Jag är inne på månad 12 av distans arbete med ett 10-tal resor till jobbet. Det börjar att bli lite långsamt, men jag har ändå förmånen att kunna jobba hemifrån, jag behöver inte utsätta mig för COVID smittan varje dag som människor inom sjukvården måste eller människor som jobbar i butik eller på ställen där man inte kan eller får jobba hemifrån.

Jag har också ordnat det så bra att jag har ett eget kontor, vi har en trädgård och möjlighet att gå på promenad med en sur gammal Jack Russel.

Jag vet att jag har det bra, egentligen, men ibland blir det bara lite tröttsamt...

Dagens bild blir från promenaden med surgubben, jag gillar repetition och linjer i bilder och idag blev det linjer. Det stod en bil parkerad där jag egentligen ville ta en bild, så repetitionen blir en annan gång vi går förbi där.

Lenny må vara en surgubbe, men han är väldigt snäll och stannar när jag säger att jag ska ta en bild och tar upp kameran. Då drar han inte det minsta i kopplet.

Smart hund! 🐶

I mitten

...på veckan är vi nu. Jag tycker fortfarande att tiden bara springer iväg, man hinner ju knappt blinka innan veckan är slut!

Idag har det varit lugnt på alla fronter, jag presenterade en första del av ett stort projekt som jag leder med en kollega i år. Chefen tyckte att det var en bra början och det är ju viktigt!

Jag bokstavligen drog ut hunden på promenad som han sen tyckte var jätterolig. Vi träffade två av Lennys kompisar, varav en liten rolig hund som heter Coco och bor uppe på höjden av Taverny där skogen börjar. Coco är gatans kung och försöker sätta skräck i alla som har mod att gå upp eller ner för hans gata. Han är ju så liten och gullig så för att skrämma folk jagar han dem upp och ner för gatan. Sen ger han sig ut på egna promenader i stan, där han kryssar mellan bilar och paraderar på huvudgatan för att visa vem det är som bestämmer.

Idag hade han slagit sig i lag med en annan jycke och följde med på promenaden. Ibland följer han med oss upp i skogen om vi går på hans gata, oss skäller han inte heller på vi är ju Lennys människor.

Jag läste på Sandras blogg att i Berlin är det så mycket hundskit på gatorna att promenaderna spenderas med ögonen på backen för att inte tramps i hundskit. Jag tänkte på det när jag gick ut idag och det är nog sant här också. Mer hundskit än vanligt alltså.

Lenny får bära sina bajspåsar på ryggen som rosetter, till allas förtjusning utom hans egen, han är ju relativt lättkränkt, så här plockas det alltid upp utom när vi är i skogen eller någonstans där ingen går.

Mer spänning än så här kan jag inte bjuda på idag, vi får helt enkelt invänta morgondagen för att se om det blir mer rafflande då...

Dagens bild blir på kyrkan i Taverny som såklart ligger på höjden precis nedanför skogen. Idag var det dessutom vackert dimmigt.

2021

Nyårsaftonen blev allt annat än festlig för oss. Jag vaknade med huvudvärk som blommade ut i en fullskalig migrän under dagen, helt omöjlig att göra sig av med. Jag tog migränpiller, ett varmt bad, värmedyna på nacken där jag tror migränen har sitt ursprung. INGENTING hjälpte!

Jag lyckades iallafall att göra en potatisgratäng, en fruktsallad och sen tog vi en promenad för att lufta oss lite.

Matthias bestämde spellista för kvällen, samba och bossanova med João och Astrud Gilberto. 

Vi drack lite champagne till apéritifen, vi hade haft framförhållning i år och köpt två halvflaskor om vi inte skulle vilja dricka upp en hel flaska. Det gick bara åt en av halv flaskorna igår.

Lenny fick sin brakmåltid som slukades på 45 sekunder och sen fick han inte mindre än två kycklingfiléer till efterrätt. Allt var överstökat på mindre än 3.5 minuter.

Till nyårssupé fick Matthias Confit de canard och den "berömda" potatisgratängen. Jag skulle egentligen ha gjort lite vegobollar men modet svek och jag åt bara lite grönsaker till.

Efter fruktsalladen vid 22:30 snåret klarade jag inte att sitta uppe längre, jag hade så fruktansvärt ont i huvudet, så vi gick upp och tänkte titta på ett avsnitt av serien vi följer men det gick helt enkelt inte. Hej och hå, kvällen avslutades innan 23:00. Top tre på tråkiga nyårsaftnar!

2020 värktes ut på det mest oglamorösa sätt men vi vaknade till frost och lite pytte snö på marken.

Lenny och jag gick på promenad vid 10-tiden, Matthias hade redan åkt iväg för att träffa kompisar och urbexa.

Senare under dagen skulle jag träffa en väninna som jag inte sett på nästan ett år, en mycket bra start på ett nytt år!

Min kompis hade köpt en liiiten lägenhet nära Opéra Garnier så vi skulle träffas där.

9m2 är lägenheten på, med dusch och toalett på "svalen" som delas med en annan person. Nu blev ett till krypin ledigt jämte det första så min kompis ska köpa det också och göra en "lägenhet" på 18m2. Den ligger på 6:e våningen UTAN hiss. Ett krypin på 9m2 hyrs enkelt ut till den fashionabla kostnaden av 700€!!! Sjuka priser!

Efter att vi hade besökt dessa 9m2 så gick vi Paris runt i 5 timmar och pratade om allt och inget. Det var så roligt att träffas igen!

Hittills har året börjat mycket bra, ingen migrän, lite motion och god mat.

Dagens bild blir på korridoren som min kompis "lägenhet" ligger i. Tomettes på golvet och flagnande färg på väggarna! I tvättstället längst bort i bild tvättar man händerna (eller inte) efter att ha varit på toaletten som ligger till vänster (ur bild). 

Luften gick ur

Konstigt det där med energi egentligen. Jag känner mig både pigg och orkeslös på samma gång! C'est normal Docteur?

Idag pratade president Macron till det franska folket, det blev ett utegångsförbud mellan 21:00 och 06:00 i flera stora franska städer, Ile-de-France (dit vi hör) inkluderat.

Ska jag vara ärlig så trodde jag att det skulle bli mer strikt men istället för att förbjuda vädjade presidenten att varje medborgare skulle ta sitt ansvar och följa de regler och rekommendationer som tidigare har getts.

Utegångsförbudet gäller i en månad med regeringen ska försöka att få det förlängt t.o.m. den 1:a december.

Man talade om jobb hemifrån, två - tre dagar i veckan för att minska belastningen på kollektivtrafiken, jag kör redan på minst 4 dagar så det kommer väl att fortsätta antar jag.

Vi var hembjudna till vänner den 14:e november för att äta tartiflette men det gick i stöpet eftersom vi måste vara hemma innan 21:00 och inte träffas fler än 6 personer.

Jag har mest lust att sitta i soffan och dricka te och sticka eller virka. Kanske läsa en bok...

Klappa på Lenny som har letat hela dagen efter sin älskade Papy.

Jaha gott folk, det var den dagen det... Nu blir det sängen tror jag, jag blev lite trött av allt det där pratet om utegångsförbud och virusspridning... Jag håller med även om jag inte tycker att det är särskilt roligt.

Jag känner mig som det där fönstret nedan, trasigt, men helt samtidigt...

  

From dust till yawn

Tänk att det kan bli så förbannat dammigt av att isolera lite väggar. Det känns om alla ytor är kärva av damm. Hunden är dammig, Matthias är dammig, jag är dammig...

Idag regnar det och jag har inte sovit särskilt bra. Vi var ute och åt igår och jag kunde inte för mitt liv smälta maten.

Tillslut gav jag upp och la en värmedyna på magen som hade blivit som en fotboll.

Jag vaknade av och till med ont i magen så natten blev som ett patchwork av mini siesta. Jag har för mig att jag har läst om giraffer som bara sover 20 minuter åt gången, idag känner jag mig som en giraff som inte har fått sina 20 rättmätiga minuter i följd! 😞

Det händer inte särskilt mycket mer än att hårdare tag för att få bukt med corona viruset har annonserats av regeringen.

Det ser inte särskilt bra ut för Frankrike för närvarande.

I och med renoveringen så sitter vi och äter lunch och middag i hallen, det är spännande. Det har jag aldrig gjort tidigare.

Lenny den stackar'n har ett nytt hörn / ställe för sin korg varje dag. Ibland glömmer han bort var korgen står och irrar omkring bland skruvar och filar och hammare...

Förutom att hänga Papy Maurice i hälarna och göra så att Maurice snubblar och nästan trillar är Lenny ganska lugn. Han verkar ha tappat sugen på att skälla på brevbäraren till och med. Kanske är det tröttsamt att leta efter sin säng varje dag?

Jag känner mig verkligen trött idag så det får bli sängen pronto.

Bilden idag blir en icke särskilt inspirerande bild på regnet genom mitt fönster.

Madame Migrän

Igår låg jag däckad i flera timmar med ett slags migrän med illamående. Jag tror att det var pga lördagens anspänning med allt som skulle fixas innan kompisarna kom. Jag glömde helt enkelt av att äta och det blev inte mycket pizza i magen på kvällen heller.

I söndags när jag gick upp så hade jag redan ont i huvudet och det blev bara värre under morgonen.

Jag tar bara alvedon när jag måste annars använder jag en krage som ger massage genom elektriska impulser, eller stryker på tigerbalsam på tinningarna. Jag har även kylklampar för huvudet som konstant ligger i frysen om jag skulle få ett anfall hemma.

Igår hjälpte INGENTING, jag försökte att äta lite men när man mår illa är det inte lätt. Jag sov bort 4 timmar och mådde lite halvtaskigt efteråt.

Jag kikade på alternativa lösningar som man kan ha i väskan för kragen kan jag inte släpa med mig och inte frysen heller.

Jag har beställt en slags akupressur mojäng och en kylande ögonmask (som komplement till ansiktsmasken tänkte jag... 😉)

Båda grejerna har fått fin kritik av användare som enligt egen utsago ofta får migrän och dessa två mojänger hjälper dem.

Vi får väl se hur jag klarar mig nästa gång. Det är bara så tröttsamt att ligga däckad och inte kunna göra någonting!

Kanske skulle de vara på sin plats att ta en tur till Lourdes för att hämta med sig lite vatten hem? Jag är öppen för (nästan) alla lösningar! Denna, tyvärr tomma, souvenir hittade vi när vi var på urbex äventyr i juni.

Med buller & bång

Idag började Matthias och Papy Maurice att isolera nedervåningen i huset. Det revs balkar och inne (halv) väggar. De tidigare ägarna var väldigt förtjusta i att göra halva väggar i mexisten inne... 😖 Helt otroligt meningslöst, de tar upp plats och kapar perspektivet i rummet, men det var på 80-talet när huset byggdes.

Vi rev en bar när vi flyttade in, och den långa biten där kaminen var inbyggd rivdes i somras.

Det fanns en halv vägg mellan köket och vardagsrummet som är borta nu, dörren mellan köket och hallen (helt onödig) ska byggas för och så ska vi (Matthias & Co) sätta in en glasdel som ett slags "fönster" med frostade rutor för att få in ljus i hallen...

Det ska bli roligt att äntligen få lite ordning på nedervåningen. Lite mer i vår stil, utan murriga bruna färger och kork i hallen. Köket kommer att bli nästa steg.

Allt hänger ihop i ett enda rum så det blir svårt att inte göra om köket. IKEA kommer väl att få ett par besök antar jag.

Men först ska isolering upp, det ska spacklas, sandpappras och målas och sen ska en ny vedkamin in. Bara det kommer att ta tid, men det kommer att bli fint!

Matthias och hans pappa har försökt att få stopp på det där jäkla larmet men det sitter ett batteri i sirenen som tar vid varje gång strömmen slås av.

Det har tjutit av och på i en timma under eftermiddagen och varje gång det tjuter hoppar jag till... Inte roligt, varken för oss eller grannarna!

Lenny var så rädd att det riste i hela kroppen på stackar'n. Han sprang in och gömde sig bland mina blomkrukor i matkällaren och rev ner en hel massa saker i farten, men jag kunde inte bli arg på honom. Det är så synd att han blir så ofantligt rädd, jag undrar vad han kan ha upplevt som liten valp.

Nu verkar det som om de har fått tyst på det iallafall...

För att vara på den säkra sidan (jo, jo,
jag har lite humor kvar) så ska säkringen till varmvattenberedaren plockas ut i natt så att jag kan koppla av och sova gott igen. Jag sov inte särskilt gott i natt eftersom det bara är en tidsfråga innan det blir kortslutning i den igen.

Efter det sista strömavbrottet har Matthias dator lite svårt att starta så han var inte svår bedd.

På bilden ser ni hälften av allt bös som halva väggar och gammal isolering blev efter rivningen!

Une nuit en enfer

"Une nuit en enfer" är den franska översättningen på Robert Rodriguez legendariska film "From dusk till dawn" från 1996 som sparkade igång George Clooneys första viktiga roll i en långfilm sedan succèn i serien Cityakuten eller ER som den heter i original.

OK efter detta lilla sidospår tänkte jag elegant glida över i att berätta om vår natt, kanske inte i helvetet men väl en liten bit på väg ner...

I vårt hus har en ingenjör gått lös på elektriciteten och gjort ett slags hemmabygge med komplicerade scheman osv (jag förstår ingenting men tydligen är det imponerande). På detta har vi ett larm som aldrig har fungerat, är gammalt och som vi inte har kunnat fundera ut hur vi ska / kan koppla ifrån.

Körsbäret på kakan, eller glasyren om man föredrar det, är att sirenen till larmet sitter på utsidan av huset och tjuter som 15 000 gastar när strömmen går.

Inte nog med att det stör hela kvarteret i 3 minuter, det är olagligt att ha en siren på utsidan av bostaden numera.

Vid 00:45 imorse gick strömmen och larmet tjöt! En stackars granne som inte har bott här så länge trodde att vi var bortresta och hade inbrott. Hon skickade mig ett SMS. Som tur är så går inte strömmen så ofta men när den gör det är det hopplöst att få tyst på det förbannade larmet, tre minuter kan vara jäkligt lång tid klockan 01:00 på natten.

Hunden blir livrädd och springer omkring för att hitta ett gömställe att krypa in i (man kan ju undra varför han inte fixar en backup plan efter alla gånger) och gastar han med. Jag hör inget pga av larmet och Matthias hör inte larmet. Han hör inte ljud på vissa våglängder och larmet har tydligen en våglängd som han inte hör. 😞

Efter lite meck så såg Matthias att vår strömbrytare hade slagit av strömmen hos oss.

När vi äntligen fått tyst på larmet och hunden och hade lagt oss igen sa Matthias att han trodde att det var varmvattenberedaren som orsakade kortslutningen. Klockan var då 01:30.

01:45 går strömmen igen. Bättre förberedd den här gången springer jag ner i källaren med min ficklampa för att slå på strömmen.

Nere i källaren halkar jag på dammsugarslangen som av någon outgrundlig anledning har ormat sig ut mitt på golvet.

Jag slår i vänstra sidan, hela armen och höften i betonggolvet. Jag har säkert blockerat en muskel i nacken också för jag är stel som en pinne.

Jag lyckas slå på strömmen igen och det var nog varmvattenberedaren som slog av. Vi tog ut säkringen för beredaren och hoppades på att det skulle fungera.

Hunden fick sova i sin korg i vårt sovrum och natten förflöt utan ytterligare störningar.

Jag gick från en natt i helvetet till Luc Bessons film "Det stora blå" (hela armen och armhålan är blå), en annan legendarisk film med en av mina absoluta favoriter Jean Reno.

Jag strök på arnikakräm mot blåmärkena och försökte sova. Omöjligt att komma till ro och hela jäkla kroppen värkte.

Jag tror att jag somnade vid 03:00-tiden men vaknade varje timme till det var dags att gå upp.

Idag känner jag mig som en avdankad gammal zombie och är slut som artist...

Vi får säkert byta varmvattenberedaren eftersom den läcker och det verkar som om det är fukten som gör att stackar'n slår bakut. Men man får försöka se det från den ljusa sidan och tänka att en mindre och nyare beredare kommer att behöva mindre el för att fungera och beredaren vi har nu alldeles för stor för oss två. Win-win eller hur? 😏

Dagens bild blir ett litet skämt från ett av våra urbex äventyr...

Välkomna in!