I karantänens tid

Det blir en hel del tjat om COVID-19, corona och karantän här, men det är ju det som dominerar livet för i stort sett alla nu, bortsett från vår hund då om vi talar om det här hushållet.

Lenny är som vanligt, kanske lite mer "plåster" och lite tröttare. Han måste ju vara vaken så mycket mer nu, han är som en nyfiken liten granntant, håller koll på allt och alla! Han börjar också bli lite gammal, 12 år för en Jack Russell är bra, särskilt en som har suttit på hundhem i 4 år. Jag vill att han ska finnas med oss ett bra tag till!

Vi undviker promenad nu eftersom vi har en stor trädgård och han springer runt, runt och skäller ut alla och envar. Brevbäraren ligger mycket risigt till, Lenny fullkomligt avskyr brevbärare. Inte bara "vår" brevbärare utan ALLA brevbärare.

Han skäller ihjäl sig på vilken brevbärare som helst när vi är ute på promenad. Han blir väldigt aggressiv och det är nästan omöjligt att lugna ner honom. Det borde ha hänt något med en brevbärare innan han kom till oss.

Jag har försökt att skälla på honom men det som fungerar är att klappa honom och med lugna ord få honom att sluta och slutar han skälla får han beröm.

Det är inte jätteroligt att stå med en helgalen byracka i änden på kopplet. Tur att det är en liten hund som inte orkar att dra med mig, annars skulle vi ränna maraton efter brevbäraren genom hela stan.

Igår gick vi runt huset ett par gånger, efter ett par timmars trädgårdsarbete. Jag lärde Lenny att bita av smågrenar på större grenar som vi ska spara till ved. Han lärde sig också att bära de små grenarna till trädgårdskvarnen. När han är koncentrerad kan han vara så smart, men finns en boll (vilken som helst) med i ekvationen kan man lägga ner allt annat än att kasta den och försöka lirka ut den ur Lennys käft! Då blir han som en liten valp igen!

Annars händer det inget särskilt här. Det blåser nordanvind, är kallt och jag startade en liter kefir igår kväll. Första fermenteringen är över ikväll, då borde fikonet flyta. Tänkte smaksätta med färsk mynta och torkade körsbär.
När karantänen är över måste jag börja dela med mig av mina kefir gryn, de förökar sig med ett par gram om dagen så det börjar att bli trångt i glasburken. Ser ni vad fina grynen är i botten på burken!