Så blev det äntligen onsdag då, dags att hämta grönsakskassen från getfarmen i Chauvry.
För att komma dit åker vi genom skogen på små vingliga vägar, asfalterade visserligen men smala och som går upp och ner och åt alla håll. Innan vi kommer fram kör vi genom Béthemont-la-Forêt, där öppnar sig fält åt tre vädersträck och igår när vi åkte förbi var rapsfälten i full blom, så gult och så vackert.
Get farmen har öppet en dag i veckan den här tiden, annars är det öppet onsdag till söndag. Det var ett par tre kunder där under tiden vi hämtade vår kasse så det var ingen trängsel.
En stor bärkasse men fina potatisar, morötter och en rotselleri (tji fick jag) och 1kg äpplen som doftar fantastiskt! Salladen och rödbetan (som är ENORM) var också fina! Jag har tänkt att göra en äppelpaj idag, salladen och rödbetan blir fint till Matthias kyckling ikväll. Jag nöjer mig med sallad!
Vi får se vad som finns i korgen nästa vecka, blir det lite annat så fortsätter vi annars kör vi varannan vecka. Vi äter inte 1kg potatis i veckan! 😂
Jag jobbade i Matthias kontor igår, det ligger på markplan med utsikt över gatan / återvändsgränden för att vi väntade på paket. Vår ringklocka är trasig och ibland så går inte paketen in i brevlådan så då åker helt sonika brevbäraren iväg med paketet. Jag satt alltså vakt medan jag jobbade.
Hundskrället hade fått dispens på att vara på kontoret, han hårar så jäkligt och det gillar inte Matthias servrar (ja, jag vet...) som står där.
Allt var lugnt och fint tills på eftermiddagen då Lenny kom in på kontoret och la sig för sin eftermiddagslur.
Rätt som det var känner jag en odör svepa upp från golvet, en odör värre än 10 000 stinkbomber som kunde få vem som helst att förgås.
Lenny hade släppt sig! 🙊 Hundfisar måste vara bland de värsta odörer som finns, det såg ut som om tapeterna skulle krulla ihop sig och ramla ner från väggarna...
Jag låtsades vara Jacques Mayol under de minuter som det tog för odören att upplösas.
Oftast kommer de i ental de där stinkisarna, men inte igår, nej, nej... På mindre än 10 minuter fixade Lenny inte mindre än 3 rejäla fisar som fick ögonen att tåra sig. Tur att jag inte satt i möte! Dessutom gick de tre paketen som vi väntade på in i brevlådan utan problem, brevbäraren hann åka iväg innan jag kom ut i trädgården!
Igår var det löpningsdags för mig, Matthias kör varje kväll men jag vill inte trötta ut mig innan energilagren är välfyllda igen.
Känslan av att kunna få ut syre och ta ut mina steg som jag hade i måndags infann sig inte, jag hade mer känslan av att lufsa fram och flåsa som en stor björn utan styrsel, men det blev ändå en runda.
Jag avslutade med mitt yoga pass som jag inte hade tid till under lunchen. 15 dagar i rad, det känns så skönt att sträcka ut musklerna och djupandas. Hôvet blir tyst, en stund och kroppen slapp!
Idag är en ny dag, solig och som gjord för att baka äppelpaj!
Ta hand om er!
Idag är det exakt 5 år sedan jag började jobba på min nuvarande arbetsplats. Det är den bästa arbetsplatsen som jag har jobbat på i Frankrike, eller överhuvudtaget egentligen.
Genom mitt nuvarande jobb har jag fått nya vänner, senast i raden, mina zero waste kompisar Julie och Renée.
Jag har lärt mig enormt mycket om IT, jag har lett stora projekt och små projekt och mer lär det bli.
Jag har börjat att träna igen. Jag har gjort två triathlon, sprungit en halvmaraton och en maraton, jag har cyklat från Rennes till Compiègne och hela tiden har mina kollegor sprungit, cyklat med och hejat på mig! Nu tränar vi inför två välgörenhetslopp i november.
Matthias och jag har kunnat köpa ett hus och vi håller på att göra om det som vi vill ha det.
Julie, Renée och jag håller på att lägga grunden för en mer hållbar arbetsplats tillsammans med våra kollegor. Vi har varken budget eller arbetstid till det men vi gör det efter arbetstid för att vi brinner för miljön och för att vi vill arbeta på ett företag som värnar om miljön, för alla! På vår arbetsplats är det möjligt.
Utan mitt nuvarande jobb hade jag inte kunnat göra hälften av vad jag och vi har åstadkommit den senaste 5 åren.
Arbetet är inte allt, men det är viktigt att trivas och det är viktigt att ha fina arbetskamrater och det har jag verkligen!
För att fira hade jag bakat en banankaka, min signatur... Men jag får nog ändra min signatur för att jag bakade en apelsinfondant till Matthias igår och den var gudomlig!
Min chef är en sportig typ, han älskar att äta och för att inte bli för fyllig så måste han röra på sig (enligt honom själv).
Han är också väldigt entusiastisk och gillar att anordna olika aktiviteter så här om veckan blev det tal om att springa Spartan Race. Det är ett hinderlopp på 13km och mer än 25 hinder, klarar man inte ett hinder blir det 30 burpees som straff...
Jag är absolut inte i form och har löptränat väldigt, väldigt lite de senaste två åren så jag tackade vänligt men bestämt nej till inbjudan, dessutom kostar hela kalaset 1200kr, vilket jag tycker är alldeles för dyrt för en tortyr!
För att förbereda loppet (och skapa sammanhållning) så har min chef planerat löpträning varje fredag lunch och i fredags var första gången.
Vi skulle bara löpa i lugnt tempo 7-8 kilometer, jo jag tackar jag: det blev 9.25km och vi sprang i över en timma. Där vi springer är det mycket kuperat så det var mycket tungt för mig samtidigt som jag kände mig lätt som en fjäder. Det var underbart att springa igen och jag som inte gillar att springa i grupp kände mig som fisken i vattnet!
Efter löpningen kände jag av ischiasnerven och framåt kvällen började jag att få ont i huvudet! Sedan gick det bara utför. Jag mådde urdåligt och gick och la mig 21:30 med en alvedon och tigerbalsam på pannan.
Nu i efterhand tror jag att jag inte hade druckit tillräckligt efter löpningen men det var ta mig tusan en nära-döden-upplevelse och Paris Marathon kändes mycket, mycket långt bort, men jag ser redan framemot nästa fredag!
Efter en ganska taskig morgon, jag försökte att få till ett mötesrum för att sätta upp mitt support team för nästa vecka.
Ingen ville hjälpa mig och till slut blev min chef så förbaskad att han gick och pratade med de som jag hade försökt att få hjälp ifrån och då halleluja hittade vi ett mötesrum! På 5 minuter!
Nu ska jag bara hitta 4 PCs och installera telefonerna.
Men vi har satt igång den första vågen ikväll, det ska bli spännande!
Dagen slutade med glädje jag känner mig väldigt avslappnad men jag har varit så jäkla spänd de senaste veckorna att jag bestämde mig för att gå ut och springa igen. Jag har träningsvärk sen i söndags men löpturen kändes inte som en utdragen hjärtinfarkt. Jag är ju en statistiknörd av rang så jag kollade lite på det olika siffrorna mellan löppassen och det gick bättre idag. Pulsen gick ner signifikativt, hastigheten (snigelfart) gick upp...
Imorgon ska jag tillbaka till jobbet och sen ska jag besöka affären som säljer varor i lösvikt.
Flaskan som jag köpte i lördags är inte urtvättad riktigt än så oljan får nog vänta tills på fredag iallafall.
När jag stod i trädgården efter min löprunda tittade jag upp och såg björken i ett helt annat perspektiv... Fin va? Det är dagens bild!
Arbetarrörelsens internationella högtidsdag, då jobbar man inte, om man nu inte har gjort karriär inom service yrket, då jobbar man!
I Frankrike ger man dessutom varann liljekonvalj som en symbol för lycka.
Liljekonvaljen har alltid symboliserat våren och kelterna gav den en status av lyckobringare!
1561 gjorde Charles den 9:e seden officiell, han hade fått en stängel den första maj och bestämde att det skulle bli tradition. Han gav sina hovdamer en liljekonvalj varje år efter det.
Jag är ingen hovdam och det är inte Matthias mamma heller men vi hade köpt liljekonvaljer till varann, ja Matthias och Maurice hängde också med i lyckoönskandet!
Jag strök idag istället för att göra iordning mitt kontor. Ungefär lika roligt!
Vi åkte till Truffaut idag, mest för att Matthias ville ha sprayfärg till sin bil, men jag passade på att köpa ett fjärilsträd. Det fattades ett "mammaträd" i trädgården och mamma ville ha ett Buddleja träd.
Min granne sa att det växer snabbt, hoppas att vi får många blommor så att fjärilarna kommer och sätter sig där!
Jag passade också på att köpa nya krukor till min palm som jag köpte när jag bodde i Vincennes. Den är 10 år gammal i år och jag tycker nog att han behöver en ny kruka. Vi har tagit isär den så jag behövde två krukor!
Efter trädgårdsarbetet stack jag ut för en runda. Det blev nästan 6km idag, men jä*lar vad det är tungt. Bättre än förra veckan men ändå!
Förbannade otacksamma sport!
Nu är jag dödstrött och behöver att hoppa till sängs!
En glad nyhet, min kompis Joanne kommer i juni och ska gå med mig på den internationella yoga dagen! Hon har aldrig sett vårt hus heller, det ska bli roligt!
Dagens bild är av liljekonvaljen vi fick av Matthias föräldrar! Je porte bonheur, jag bringar lycka!
Jobb hemma och lite löpning under lunchen blev det idag.
Lenny blev ju jättesur för att vi inte gick ut "som vanligt", eller som han hade bestämt rättare sagt.
Det öste ner med regn och han hade inte velat gå ut ändå men det spelar liksom ingen roll. Han satt och pep vid ytterdörren och blev en riktig surpuppa när jag inte gjorde som han sa.
Men det struntade jag i, jag stack ut och sprang iallafall!
Det var svårt men inte lika svårt som i tisdags.
Det var så förbannat kallt idag så att när vi väl gick ut på en promenad ikväll blev den mycket förkortad. Både Lenny och jag blev stelfrusna.
Dagens bild är vad jag ser när jag öppnar vår grind för att komma in i trädgården! Vårt älskade hus!
Jag bor ihop med två tomtar, en som går att resonera med helt och hållet och en anna som inte lyssnar för 5 öre och kan vara en sån jäkla surgubbe!
Jag ville ut och springa under lunchen, eller ja, ville och ville... Det börjar bli smått bråttom att ta sig samman innan Beach 2017, eller 2018 kanske...
I vanliga fall promenerar Lenny och jag men idag stack jag alltså ut själv UTAN hunden... Han blev så sur! Låg och suckade och stönade och såg så hysteriskt bedrövad ut i de stackars 2 minuter det tog för mig att snöra på mig skorna.
När jag kom tillbaka efter min löptur var han fortfarande sur men ville ändå gå ut i trädgården.
När jag sa åt honom att komma in igen, jag vill gärna att han är inne när jag jobbar, han skäller så jäkligt ibland, så la han sig bara ner i gräset och vägrade röra sig. Jag fick "jaga" in honom...
Det var mycket jobbigt att springa idag, men det gick och jag har lust att fortsätta.
Naturligtvis gick jag ut på en lång promenad med Lenny, då fick han så han teg. 1,5 timma senare stapplade vi in genom grinden.
På kvällen efter maten får Lenny två kakor eller godis bitar i en boll som han måste bita i och rulla på för att få ut godiset.
Vi har bytt godiset för ett tag sedan och nu är det lite knepigare att få ut och Lenny skriker när han inte klarar av att få ut det själv...
Hjälper vi inte till pronto så blir han sur! Ja, ni hör ju, en riktig surgubbe!
Dagens bild kommer från monster promenaden med Lenny, en bit av en spegel som låg på vägen...
...stod jag på startlinjen till min första (och möjligtvis också sista) maraton.
Jag hade förberett det här dagen i tre månader med löppass 4 dagar i veckan. Två korta, ett mellanpass och ett långpass på söndagar.
Det kändes som om allt jag gjorde var löpning och äta för att orka löpa.
Den fysiska förberedelsen, löpningen kunde jag inte ha gjort bättre, tyvärr hade jag inte alls läst på och förberett kroppen med rätt näring och jag hade inte alls respekterat näringsläran i detalj som jag borde, fast det visste jag inte då, den 3:e april 2016.
De 42,195km som utgör en maraton var till en början och upp till 27:e kilometern roligt och det gick lätt. Jag körde dessutom på samma fart som på halvmaran som jag hade sprungit en månad tidigare.
Jag började få fruktansvärda magsmärtor men kunde inte få ut det varken fram eller bak. Jag stötte på en dam som mådde illa men ingen stannade. Jag hade ju ingen tid att passa, jag ville ju bara komma i mål, så jag stannade. Det visade sig att hon jobbar på samma företag som jag. Jag hade på mig min löptröja från företaget så Matthias och hans föräldrar skulle se mig lättare.
Det tog väl 15 minuter innan jag släppte damen, hon "sprang" sin 4:e maraton och sa att hon var alltid så här sjuk och gick minst 12km... Verkade helt otroligt för mig. Jag ville ju springa men kunde inte. Jag sprang 500m och gick 500 m och jag hade 12km kvar precis som hon.
Vid den 30:e km stod Matthias och hans mamma och pappa, jag har nog aldrig varit så lycklig att se någon som då!
Det gjorde att jag fick lite mer peps och kunde springa några km till utan att gå men det var ett lidande.
Hjärnan mot kroppen och framförallt tarmarna!
Jag gick en hel del men jag hade gett mig fan på att springa över finishlinjen. Och det gjorde jag!
Att springa en maraton var bland det värst och det bästa jag någonsin har gjort, jag vet inte som jag skulle vilja göra om det utan att verkligen ha läst på, och ens då... Det är inget som man bara improviserar fram.
Idag skulle jag inte kunna springa 20km om så mitt liv hängde på det. Men jag ska komma tillbaka, lugnt och stilla, med kombinerad cykel och simträning...
Idag ett år senare satt jag lugnt och stilla i solskenet och åt lunch med Jessica! Det var mycket bra det också!
Vi hade ett möte med bankdamen klockan 12:00 idag. Det var en mycket trevlig överraskning. Hon är väldigt professionell och svarade på alla våra frågor. Hon försökte inte heller pracka på oss försäkringar som var mycket dyrare än de vi har idag.
Jag tror att vi kommer komma bra överens med henne.
Efter bankmötet åkte jag in till Paris för att hämta min nummerlapp till Paris halvmara imorgon.
En halvmara som jag inte ska springa utan överlåter till min kollega som behöver träna inför ett trail lopp i juni.
Jag skrev in mig för mycket länge sedan men kände för två månader sen att jag inte skulle klara av att genomföra loppet under goda omständigheter vilket är viktigt för mig. 20km i Paris genomfördes under mycket lidande och det vill jag inte genomleva igen.
Det har regnat HELA dagen och jag var genomfrusen när jag kom hem från Paris!
Det var jätteskönt att bara vara hemma och ta det lugnt i soffan.
Dagens bild kommer från tågstationen när jag stod i regnet och väntade på tåget.
Jag jobbade hemifrån idag igen! Mycket skönt! Soligt var det också.
Lenny och jag passade på att gå ut en sväng, det blev en timma i solen... Jag ville att vi skulle gå till en liten skog men det går inte men en Lenny som stannar och kissar och sniffar och bajsar i omgångar. Men det viktigaste är ju egentligen att han har det bra. Han kommer ju inte ut på långpromenader varje dag så vi får njuta av de vi kommer ut på.
Efter jobbet snörade jag på min löpskorna igen för en tur. Jag har gjort till en vana att ta en dusch och verkligen ta hand om mig och min hud efteråt. Det blir lite som en belöning för löpturen och då blir det ju genast positivt.
Efter maraton förra året associerade jag löpning med lidande och det blev en pina att löpträna. det är ju synd eftersom jag verkligen gillar att springa...
Jag åker till Warszawa nästa vecka, två dagar med de polska kollegorna. Det ska bli roligt.
Då hoppas jag på spännande bilder, tills dess får ni hålla till godo med en lite enklare historia, en cykelbaneskylt. Häpp!
När solen går upp på vintern skiner den rakt in på mitt kontor och värmer upp rummet så skönt. Idag är en sån dag!
Jag försöker att gå en sväng med Lenny när jag jobbar hemifrån, hans största nöje förutom att äta och sova är att läsa sina meddelanden på allt från lyktstolpar, till grenar via grässtrån och annat skräp!
Vi har 3 kissregler i det här huset: Inte kissa på soptunnor (sopgubbarna ska ju faktiskt ta i kärlen sen, och jag vill inte ha kiss på min soptunna), inte kissa på skolor och dagis, man vet ju aldrig vad ungarna fingrar på och den sista regeln är inget kiss på och runt dörrar där det bor folk!
Lenny är ganska duktig på att respektera reglerna men ibland är det ju helt oemotståndligt att få kissa på någon annans meddelande för att visa att det är ju faktiskt Lenny som är kungen av Taverny!
Vi tog en ganska lång promenad idag. Genom Taverny och upp i skogen där Lenny fick springa lös. En skön tur i solskenet. Det ger pepp och energi till eftermiddagen.
Efter jobbet blev det en liten joggingtur igen! Min träningsklocka blev så chockad att den kraschade och jag förlorade 5000 steg! Men löprundan gick faktiskt över förväntan!
Imorgon ska jag ha mitt årssamtal för 2016 där min chef berättar om jag har uppnått mina objektiv som vi satte upp. I och med att vi inte satte upp några objektiv kan det ju bara bli 100%. Ska bli spännande iallafall. Min nye chef ska vara med under samtalet också.
Nu har vi ätit, hunden ligger nerbäddad som en kåldolme i sin korg och låtsassnarkar (tror jag iallafall, det låter ganska övertygande, han kanske är trött efter promenaden). Han somnar i stort sett aldrig innan vi går och lägger oss. Antingen är han nyfiken eller så tar han sin roll som vakthund mycket allvarligt.
Jag slötittar (som Ali Baba Lindeman säger) på "Jakten på den försvunna skatten", den första Indiana Jones filmen.
Han är allt bra tjusig den där Harrison Ford!
Dagens bild kommer från Taverny's huvudgata, Rue de Paris!
...skulle jag väl inte direkt kalla våran dag men väl produktiv, iallafall för två av medlemmarna i den här familjen. Lenny gjorde ingenting som vanligt, ja, mer än att springa runt fötterna på oss andra och morra med en boll i munnen.
Jag gjorde frukost pannkakor och sen åkte Matthias och hans far iväg till vårt andra hem: Castorama för att köpa en innerdörr för att avgränsa "garaget" från resten av källaren. Det drar så jäkla kallt därifrån. Det tog hela dagen. Golvet är snett, öppningen där dörren sitter är sned osv. osv. Men det blev verkligen jättebra till slut.
Jag rensade på mitt kontor och satte in papper och kvitton och annat trôkigt i pärmar. Böcker sattes in i bokhyllan men det är fortfarande mycket kvar.
Sen snörade jag på mig mina löpskor och sprang en runda. Idag blev det 5km till. Lättare och "snabbare" än i tisdags men fortfarande mycket tungt! Tur att det går framåt iallafall.
Det snöade hela dagen och det låg kvar en del. På vårt tak ligger det fortfarande kvar. Det ska tyda på en bra isolering enligt beau-papa.
Dagens bild kommer från vårt tak, taget från sovrumsfönstret. Nu ska det bli pizza!
