torsdag, oktober 29, 2020

D - 1 innan halvkarantän

Det låter ju onekligen som om vi kommer att få en mini repris på mars-april-maj minus vädret.
En nedstängning minst tom 1:a december med skillnaden att skolorna inte kommer att stänga och att statliga institutioner kommer att hållas öppna.

Parisare har börjat att åka till sina lantställen igen, det var lång kö på motorvägen igen igår.
I vissa städer finns det inga tider för att hämta sina varor innan fredag nästa vecka genom "driven" och det verkar som om en del människor har börjat att bunkra pasta, mjöl och toalettpapper igen. 😒

Vi ligger risigt till med antal nya fall och mer än hälften av alla IVA platser sägs vara upptagna.

Jag vet inte vad som är rätt eller fel eller vad som borde göras... Varför fungerar en lösning i Sverige och inte i Frankrike?
Livsstil? Traditioner? Attityd? Tillit till myndigheter? Klimat?

För mig rent konkret kommer inte den här "snällare" nedstängningen ändra mitt liv radikalt. Jag fortsätter att jobba hemma, nu kommer jag inte att åka till jobbet alls. Matthias kommer att få papper på att han måste åka till jobbet för att jobba.

Vad som inte kommer att kunna fortsätta är urbex äventyren och renoveringen kommer säkert att bli försenad eftersom Papy Maurice "måste" stanna hemma.

Lite besviken är jag att vi måste leva med damm och skit i en månad till men vi lever och är inte sjuka och vi har varmvatten!

Jag är ledsen att inte kunna besöka mamma när hon fyller år i november eller att inte kunna åka till Sverige som jag nästan alltid gör i början av december... 

Det finns ju saker att göra ändå, jag kan börja/fortsätta att ordna mitt kontor...
Jag beställde lite garn i början på veckan. Min sjal är färdig, det är bara fransarna kvar. Jag beställde ett annat garn för att göra en sjal till som säkert blir en present om den inte blir så jäkla snygg att jag måste behålla den själv.

Matthias beanie är också nästan färdig, jag hade stickat lite fel så jag fick ta upp ett par varv.
Trädgården behöver ses om innan vintern, plocka in pumporna...

För ett par år sedan var jag vansinnigt förälskad i ett filter på Instagram, det gav ett blå-grönt "sken". Det får n smakprov på idag.
Jag tror att det är tur att jag har ändrat mig lite! 😝

4 kommentarer:

  1. Jag tror folktäthet är en faktor. Madrid, Belgien, alla storstäder. Sedan tror jag livsstil, svenskar är ju naturligt folkskygga. Man sitter aldrig bredvid främmande människor. De äldre i Sverige slappnade inte av under sommaren och det är en stor del av befolkningen? Sedan har vi en helt annan kultur av "vabb". Man uppmanas i normala fall stanna hemma om man är sjuk. Det gör man inte i Frankrike! Sjuka svenskar som testats är kanske mer laglydiga? Jag vet inte? Det är det jag funderar kring?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart, folktäthet! "Tänkte inte på det!" som uppfinnaren från Sundbyberg sa...
      Det är lite krångligare att vara sjuk i Frankrike tycker jag, intyg, hit och intyg dit och kanske en karensdag, men inte om du har jobbat längre än så lång tid på företaget osv. Det är lättare att ta sig till jobbet om man är lite snuvig, man låter bara bli att kindpussas så är saken biff... ;o)
      Det blev en het diskussion i morgonmötet. En kille tyckte att det var fullkomligt idiotiskt att stänga ner igen eftersom viruset kommer att vara kvar om en månad. Men han hade inget annat förslag...

      Radera
  2. Jag såg att era bestämmelser höll på att förändras! Här ligger vi fortfarande på ungefär samma som tidigare.

    Folktäthet är säkert en faktor! Sen vet jag inte om det gått så bra för Sverige som svenskarna själva tror (eller deras myndighetspersoner berättar för dem) - fallen klättrar ju även i de tre folktäta regionerna i Sverige. Och så finns det nog en hel del dolda fall (dvs. där folk bara blir lätt sjuka och fortsätter som vanligt) överallt? Min tanke är att en fungerande sjukvård och en allmän folkhälsa i samband med - som anonym säger - vettiga sjukledighetsförordningar gör att sjukdomen ofta inte slår så hårt som i andra länder även om den drabbar folk. Men det är ju lite av ett amerikanskt perspektiv. Mycket som vi inte vet och förstår än.

    Jag är ju gravt introvert så för mig är det inte så stort problem att inte komma ut så mycket - jag förstår att det blir jobbigt det där med att ni är mitt i renoveringen! :(. Tråkigt att inte komma till Sverige om det nu blir så också. Annars anpassar man sig ju.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det lite trist men det kommer att gå bra. Viktigast är ju ändå att ta sig ut helskinnad på andra sidan utan att behöva bli sjuk. Jag är verkligen glad att bo som vi gör även om det är i damm och med plastskynken.

      Radera