onsdag, oktober 07, 2020

Det rafflande livet i förorten

Nu jäklar borde vi väl kunna få ett kostnadsförslag på varmvattenberedaren?! Jag ringde ett annat företag igår eftersom det första vi ringde inte har skickat kostnadsförslagen än! Jag har mejlat tre gånger, ringt tre gånger och jag upprepar samma sak varenda gång och ingenting händer. Det har snart gått två veckor! 

Jag trodde att mindre (och större också såklart) företag skulle vilja arbeta eftersom det har varit en svår vår och sommar med COVID-19 situationen, men tydligen är de inte särskilt intresserade. Inte av att byta en varmvattenberedare iallafall.
Medan vi väntar tappar Matthias beredaren på lite vatten varje kväll innan vi går och lägger oss så att den inte läcker och kortsluter säkringarna och elen.
Jag sover lite oroligt eftersom jag nästan alltid tänker på att larmet ska gå, vilket det inte har gjort hittills, men man vet ju aldrig.

Hursomhelst, killen kom vid 10:30 imorse fastän vi hade bestämt 12:30. Jag satt i möte men kunde gå ifrån för att släppa in honom och prata beredare. Papy Maurice var med och killen vände sig nästan uteslutande till honom fastän jag ställde frågor eller svarade på hans frågor.

Jag blir alltid så förvånad när det händer! Tror han att jag inte fattar vad han säger? Detta fenomen förekommer ibland också inom mitt yrke. Tjejer kan ju inte vara tekniskt bevandrade eller? 🙈

Jag kopplade upp mig till ett möte med en manlig kollega för ett par år sedan. När han upptäckte att det bara var jag uppkopplad frågade han om inte någon mer tekniskt kunnig skulle koppla upp sig. "Din dj*vul" tänkte jag. Ett pretentiöst fanstyg, men tji fick han, han var så illa tvungen att dras med mig!  

Jag blir inte upprörd längre, bara trött och lite sorgsen över att vi inte har kommit längre i våra allmänna värderingar...

Jag skiter i det (och kommer att ha överseende med teknikern) så länge vi får ett kostnadsförslag och kan byta beredaren inom en överskådlig framtid, typ lördag...

Bilden tagen i en övergiven byggnad för ett par månader sedan får symbolisera människors trångsynthet, för det är ju egentligen dom människorna som sitter i en trång bur.

2 kommentarer:

  1. Franskt! Har du märkt om det blivit bättre? Dessvärre beter sig även min generation likadant, 80-talister! Dock inte alltid andra "invandadre" som jag tycker det kan vara lättare att prata med, en invandrare till en annan? Även varit med om att fransyskor vänder sig till min sambo (vid bank/byggärenden). Och familjemiddagar med könsuppdelning ideligen. Har du upplevt det. Jag avskyr det! Gjorde det liksom extra tufft att försöka tycka om Frankrike. Jag gör minimala framsteg men jo jag är snart likadan säkert, med tiden vänjer man sig, och tar mer plats själv dessutom? Min sambo har även sagt att jag inte ska vara glad hos doktorn. Där ska man vara "seriös"! Passar inte att fnissa? Och i början när jag skrattade högt! Oj oj oj...

    SvaraRadera
  2. Hej,
    Roligt med en lång kommentar från någon som dessutom lever i Frankrike.
    Jag tycker nog att det har blivit marginellt bättre, eller så har jag börjat att ta fÖr mig mer eller ta större plats som du säger. Att äta eller att ätas nästan, djungelns lag!
    Andra invandrare kan t.o.m. vara "strängare" och hårdare mot sina "med-invandrare", det kan vara i språk eller traditioner... I min sambos familj finns ingen sån könsuppdelning, de är ganska skandinaviska av sig faktiskt, men jag har redan upplevt det i tidigare förhållanden då kvinnan skulle bli vid spisen t.ex.
    Hoppsan ska man vara seriös hos doktorn, aj då, jag som skojar till det med min gynekolog och min allmänläkare också. Hoppsan!
    Man accepterar saker som man absolut inte skulle acceptera när man först landade här och saker som jag tyckte var helt acceptabla i Sverige höjer jag på ögonbrynen åt nu. Världen förändras och vi med den, lite i taget...

    SvaraRadera