Jaa, det händer inte särskilt mycket om dagarna om jag ska vara ärlig... Varken spännande händelser eller foton. Det blir ju mörkt så jäkla fort också!
Annars? Jo, jag måste hitta en julklapp till utdelningen på fredag. Vi firar på spanskt vis i år när Los Reyes kommer med paketen.
Jag drog ett namn på en kille jag inte alls känner. Som tur är känner jag hans tjej som också jobbar på mitt jobb, så jag kunde fråga henne.
Han samlar på magneter... Jag vile gärna hitta en svensk magnet men Svenska Affären hade inga så det får bli en parisisk, hans tjej sa att han inte hade någon från Paris.
Det får ju inte kosta mer än 10€ så man är ju ganska begränsad.
Han gillar tydligen Milka mjölkchoklad, men jag tänkte ge honom ett exemplar av min favorit bok och en påse med hembakade pepparkakor... Blir det lite pengar över blir det väl en mjölkchoklad kaka också.
Visst är mina dagar upphetsande? Jag ska försöka att fixa till något trevligare tills imorgon.
Torra lussekatter från IKEA, lika sexiga som min dag i stort sett... Hmm...
onsdag, januari 04, 2017
tisdag, januari 03, 2017
Brassaï väder och fokus 2017
I morse när jag gick till jobbet vid 6:45 snåret (det borde vara straffbart att behöva dra sig upp så tidigt!) var det dimmigt, fuktigt och riktigt Brassaï väder!
Gyula Halász var en ungersk fotograf känd under sin signatur Brassaï.
Han blev känd med boken "Paris de nuit" i mitten av 1930-talet. Min mammas syster (hon gillar inte när jag säger moster) gav mig den boken strax efter att jag hade flyttat till Paris, och den är ett mästerverk!
Och så då har jag funderat klart på vad jag ska försöka att fokusera på under 2017.
2016 var ett år då det hände extra mycket i mitt liv, vi köpte hus, Jag tränade hårt i 12 veckor eftersom jag sprang min första halvmaraton, min första maraton, vi cyklade från Rennes i Bretagne till Trosly-Breuil i l'Oise, cirkus 450km över en helg och sen bilade vi till Varberg. Jag har dragits med en enorm trötthet sen maraton i april och jag vill inte ha det så i år igen!
Jag vill ha lite mer lugn och ro!
1. Bli bättre på att ta hand om mig själv och lyssna på min kropp
2. Ta tag i mina morgon rutiner; dricka det där citronvattnet som jag vet är bra för mig, gå upp lite tidigare för att meditera 15 minuter (detta vet jag inte om jag klarar... 05:45 är förbaskat tidigt!)
3. Prova minst ett nytt recept per vecka; planera måltider veckovis
4. Träna tre dagar i veckan utan att slita ut sig; löpning med fokus på teknik, cykling och simning. Jag skulle vilja lära mig crawla "på riktigt"
5. Dra ner på socker och gluten och dra ner drastiskt på halvfabrikat
6. Fotografera mera
Jag ska försöka mig på en utmaning i januari också, köpstopp på kläder och skor. Hela garderoben är ju full av kläder som jag knappt använder, men det ska det bli ändring på!
Gyula Halász var en ungersk fotograf känd under sin signatur Brassaï.
Han blev känd med boken "Paris de nuit" i mitten av 1930-talet. Min mammas syster (hon gillar inte när jag säger moster) gav mig den boken strax efter att jag hade flyttat till Paris, och den är ett mästerverk!
Och så då har jag funderat klart på vad jag ska försöka att fokusera på under 2017.
2016 var ett år då det hände extra mycket i mitt liv, vi köpte hus, Jag tränade hårt i 12 veckor eftersom jag sprang min första halvmaraton, min första maraton, vi cyklade från Rennes i Bretagne till Trosly-Breuil i l'Oise, cirkus 450km över en helg och sen bilade vi till Varberg. Jag har dragits med en enorm trötthet sen maraton i april och jag vill inte ha det så i år igen!
Jag vill ha lite mer lugn och ro!
1. Bli bättre på att ta hand om mig själv och lyssna på min kropp
2. Ta tag i mina morgon rutiner; dricka det där citronvattnet som jag vet är bra för mig, gå upp lite tidigare för att meditera 15 minuter (detta vet jag inte om jag klarar... 05:45 är förbaskat tidigt!)
3. Prova minst ett nytt recept per vecka; planera måltider veckovis
4. Träna tre dagar i veckan utan att slita ut sig; löpning med fokus på teknik, cykling och simning. Jag skulle vilja lära mig crawla "på riktigt"
5. Dra ner på socker och gluten och dra ner drastiskt på halvfabrikat
6. Fotografera mera
Jag ska försöka mig på en utmaning i januari också, köpstopp på kläder och skor. Hela garderoben är ju full av kläder som jag knappt använder, men det ska det bli ändring på!
måndag, januari 02, 2017
Dag 2
Detta var ju riktigt kul! Jag har faktiskt sett fram emot att sätta mig ner och skriva idag. Har inte särskilt mycket att säga men det är nog bara för att jag är lite rostig!
Vädret har inte varit det bästa, underkylt regn och snö (ja, ok det syns inte särskilt men jag var väldigt lycklig när flingorna singlade ner!) så bilden blev inte sådär sexig som jag hade velat...
Vi har varit lediga båda två idag så det blev lite ärenden som vi ville utföra, bland annat IKEA, juldekorationerna ska ner nästa helg och kartongerna jag har använt tidigare är för små nu.
Jag passade på att köpa de obligatoriska värmeljusen och lite saker till köket. Ska försöka att plastbanta lite bättre i år!
Jag har tur, Matthias lite mindre, vi bor 10 minuter med bil från IKEA! Hipp, hipp!
Tänkte att jag kanske borde skriva ner mina mål för i år, men jag har inte riktigt tagit tag i det än. Jag har mest sölat i soffan, druckit te och ätit dajm (jo vi var på IKEA innan jul också).
Vi kan väl säga att vi tar det imorgon, så hinner jag tänka igenom allt. Jag har 3 timmars färdväg till och från jobbet per dag så det ska nog räcka!
Vädret har inte varit det bästa, underkylt regn och snö (ja, ok det syns inte särskilt men jag var väldigt lycklig när flingorna singlade ner!) så bilden blev inte sådär sexig som jag hade velat...
Vi har varit lediga båda två idag så det blev lite ärenden som vi ville utföra, bland annat IKEA, juldekorationerna ska ner nästa helg och kartongerna jag har använt tidigare är för små nu.
Jag passade på att köpa de obligatoriska värmeljusen och lite saker till köket. Ska försöka att plastbanta lite bättre i år!
Jag har tur, Matthias lite mindre, vi bor 10 minuter med bil från IKEA! Hipp, hipp!
Tänkte att jag kanske borde skriva ner mina mål för i år, men jag har inte riktigt tagit tag i det än. Jag har mest sölat i soffan, druckit te och ätit dajm (jo vi var på IKEA innan jul också).
Vi kan väl säga att vi tar det imorgon, så hinner jag tänka igenom allt. Jag har 3 timmars färdväg till och från jobbet per dag så det ska nog räcka!
söndag, januari 01, 2017
Nytt år, nytt liv i bloggen?
Jaa, det har ju inte varit mycket liv i luckan här inne på ganska länge, men jag tror att jag ska försöka att ta tag i skrivandet lite mer nu. Jag behöver tiden till introspektion och sitta ner en stund om dagen (helst) och dela med sig av tankar och annat skulle vara bra för mig...
Det har hänt en väldigt mycket sedan 2013, men det får nog komma allt eftersom tror jag det blir för långt att berätta i ett enda inlägg.
Jag skulle vilja kombinera ett inlägg med ett foto om dagen...
Det är som ett nytt år då allt ligger framför oss, oskrivna blad som ska fyllas med stort och smått!
Så blogg debuten 2017 börjar med att önska ett Gott Nytt År!
Idag kommer första bilden från vår promenad med hunden, det är tågövergången mellan Taverny och Bessancourt i Val D'Oise där jag bor numera.
Eller som en av mina vänner säger: May the best of 2016 be the worst of 2017!
Det har hänt en väldigt mycket sedan 2013, men det får nog komma allt eftersom tror jag det blir för långt att berätta i ett enda inlägg.
Jag skulle vilja kombinera ett inlägg med ett foto om dagen...
Det är som ett nytt år då allt ligger framför oss, oskrivna blad som ska fyllas med stort och smått!
Så blogg debuten 2017 börjar med att önska ett Gott Nytt År!
Idag kommer första bilden från vår promenad med hunden, det är tågövergången mellan Taverny och Bessancourt i Val D'Oise där jag bor numera.
Eller som en av mina vänner säger: May the best of 2016 be the worst of 2017!
söndag, mars 24, 2013
Mitt livs semester del II
Det var underbart att äntligen få sätta sig i den luftkonditionerade bilen och luta sig lite tillbaka när Norbie kryssade mellan motorcyklar, lastbilar och jeepneys.
Vi hade hyrt en lägenhet i Makati de fyra första nätterna. Makati är vad man skulle kunna kalla ett av de "finare" områdena i Manilla.
Joanne och jag delade rum, hon hade redan förvarnat mig om att hon snarkar så jag hade förutseende nog tagit med ett par riktiga "apoteksöronproppar". Halleluja, det var verkligen en välsignelse, hon snarkar så väggarna skakar (jag glömde propparna en natt...). Men hon är också världens bästa roomie.
Suzies sambo Jeff och Heather (little H kallar jag henne för att hon är så liten) hade gått och lagt sig när vi kom så det blev lågmält prat och fniss innan vi knöt oss för natten.
På fredagmorgonen hade vi beställt massage, mani- och pedikyr i lägenheten innan vi skulle träffa en kompis som bor i Manilla för lunch.
Massagedamerna kom aldrig, däremot kom manikyrdamen, en superkvinna! Rolig och väldigt duktig!
Jo, Suzie och jag fick händer och fötter masserade, filade, inoljade och naglar målade. Vilken lyx!
Efter en mycket svår första morgon blev vi skjutsade till Manilla intramuros där Fi jobbar.
Naturligtvis fick vi en rundtur på företaget och sedan blev det lunch på en restaurang i ett nybyggt hotell med utsikt över hela Manilla.
Under lunchen kom vi på att vi måste ju växla lite pengar, men det var fredag och banken stänger klockan 15.00. Fi ringde till sin PA, en fantastisk kille, det skulle vara bra att ha en William då och då.
De bad helt sonika banken att hålla öppet lite längre så att vi skulle hinna växla! Jag trodde inte mina ögon eller öron!
Det var väl då som jag förstod att "Ma'am Fi" är någon att räkna med i Manilla.
Vi möttes av idel vänliga människor, jag väljer att tro att det ligger i deras natur och alla filipinos (filipinare låter lite konstigt...) som jag har träffat under mina två och en halv vecka i Filippinerna var verkligen fantastiskt vänliga, hjälpsamma och trevliga.
Utan jetlag i sikte åkte vi hem till lägenheten som låg nära Greenbelt, Glorietta och ShoeMart.
Shoppingcenter i en storlek jag aldrig har upplevt tidigare. Vi tog en tur för att kika lite. Jag hade bland annat fått i uppdrag att ta med en Starbucks mugg till en av mina väninnor i Paris.
I shoppingcentren finns ALLT vilket jag som turist kan tycka är lite tråkigt och billigt är det inte heller.
Jag undrar vem som egentligen handlar där förutom turisterna då. Jag har tittat lite på medellönen och den ligger på ungefär 60Kr om dagen. Inte mycket att hänga i granen.
Som tur är kan man ju lägga på lite extra med dricksen.
Dagen avslutades för min del i poolen som låg i anslutning till lägenheten. Fint att ligga på rygg i polen och lyssna på storstadens ljud och titta på de få stjärnor som lyste starkt nog för att synas genom all ljusförorening.
Vi hade hyrt en lägenhet i Makati de fyra första nätterna. Makati är vad man skulle kunna kalla ett av de "finare" områdena i Manilla.
Joanne och jag delade rum, hon hade redan förvarnat mig om att hon snarkar så jag hade förutseende nog tagit med ett par riktiga "apoteksöronproppar". Halleluja, det var verkligen en välsignelse, hon snarkar så väggarna skakar (jag glömde propparna en natt...). Men hon är också världens bästa roomie.
Suzies sambo Jeff och Heather (little H kallar jag henne för att hon är så liten) hade gått och lagt sig när vi kom så det blev lågmält prat och fniss innan vi knöt oss för natten.
På fredagmorgonen hade vi beställt massage, mani- och pedikyr i lägenheten innan vi skulle träffa en kompis som bor i Manilla för lunch.
Massagedamerna kom aldrig, däremot kom manikyrdamen, en superkvinna! Rolig och väldigt duktig!
Jo, Suzie och jag fick händer och fötter masserade, filade, inoljade och naglar målade. Vilken lyx!
Efter en mycket svår första morgon blev vi skjutsade till Manilla intramuros där Fi jobbar.
Naturligtvis fick vi en rundtur på företaget och sedan blev det lunch på en restaurang i ett nybyggt hotell med utsikt över hela Manilla.
Under lunchen kom vi på att vi måste ju växla lite pengar, men det var fredag och banken stänger klockan 15.00. Fi ringde till sin PA, en fantastisk kille, det skulle vara bra att ha en William då och då.
De bad helt sonika banken att hålla öppet lite längre så att vi skulle hinna växla! Jag trodde inte mina ögon eller öron!
Det var väl då som jag förstod att "Ma'am Fi" är någon att räkna med i Manilla.
Vi möttes av idel vänliga människor, jag väljer att tro att det ligger i deras natur och alla filipinos (filipinare låter lite konstigt...) som jag har träffat under mina två och en halv vecka i Filippinerna var verkligen fantastiskt vänliga, hjälpsamma och trevliga.
Utan jetlag i sikte åkte vi hem till lägenheten som låg nära Greenbelt, Glorietta och ShoeMart.
Shoppingcenter i en storlek jag aldrig har upplevt tidigare. Vi tog en tur för att kika lite. Jag hade bland annat fått i uppdrag att ta med en Starbucks mugg till en av mina väninnor i Paris.
I shoppingcentren finns ALLT vilket jag som turist kan tycka är lite tråkigt och billigt är det inte heller.
Jag undrar vem som egentligen handlar där förutom turisterna då. Jag har tittat lite på medellönen och den ligger på ungefär 60Kr om dagen. Inte mycket att hänga i granen.
Som tur är kan man ju lägga på lite extra med dricksen.
Dagen avslutades för min del i poolen som låg i anslutning till lägenheten. Fint att ligga på rygg i polen och lyssna på storstadens ljud och titta på de få stjärnor som lyste starkt nog för att synas genom all ljusförorening.
| Mina bästa kompisar näst efter Jo... |
| Här får jag min pedikyr... |
| Utsikt från takterassen på Bayleaf |
| Pesos som vi fick växla efter stängningsdags |
| En del av poolen som jag gärna flöt i... |
lördag, mars 23, 2013
Slut innan det har börjat
Jag var hos läkaren idag, inte min husläkare utan en annan, specialist på dykning.
Jag gjorde mitt provdyk med tuber i Filippinerna efter att ha längtat i över 33 år.
Jag lusläste Jean-Yves Cousteaus bok "Den tysta världen" tillsammans med min far säkert 15 gånger. "Näe, läs inte den, det är en bok för döva" sa mormor när pappa hittade den i hennes bokhylla.
Provdyken i Filippinerna blev en revelation för mig, det var lika fantastiskt som jag alltid hade föreställt mig! Jag blev kär!
Varför jag väntade så länge vet jag inte riktigt. Det blev liksom aldrig av. Och nu när jag äntligen har möjligheten stack en människa hål på den drömmen på det mest otrevliga sätt men kan tänka sig.
Jag fick en pneumothorax, eller en kollapsad lunga om man hellre vill prata klarspråk, för 12 år sedan. Mycket oväntat och mycket smärtsamt. Jag hade inte sett insidan av ett badhus på säkert 5 år och hade inte utsatt mig för några fallskärmshopp eller liknande. Däremot hade jag en ganska svår halsinfektion som gjorde att jag hostade väldigt mycket. Som om inte det vore nog så blåste jag upp en luftmadrass, en sån där riktigt tjock en. Lyckad kombination eller hur!
Detta ledde till att min högra lungsäck tappade fäste med lungan och lämnade ett 1cm stort mellanrum där syre kom in.
Jag blev opererad med sugdränage, och fick sedan behandlig i 5 dagar och sedan var jag i stort sett fit for fight igen.
Vid åter besöket frågade jag läkaren, en pneumolog vid ett att Paris mest ryktbara sjukhus, om jag skulle kunna dyka med tuber. "Jo", sa docteur François, "men du ska nog se till att inte dyka för djupt. 10m är nästan max".
Hurra tänkte jag, jag kan faktiskt ta det där dykcertifikatet om jag vill!
Hurra tänkte jag tills idag.
"Näe du", sa docteur Lefranc (han bär sitt namn lite väl bra), "det blir inget dykande här. Sätter du en tub på ryggen dör du. Låter du bli, lever du länge." Och det var det läkarbesöket.
Han undersökte mig inte ens, ville inte höra hur lungkollapsen dök upp, hur svår den var eller hur jag blev behandlad.
5 minuter på hans mottagning och jag sprang ut tårögd med tungt hjärta och krossad dröm.
Jag trodde väl att jag skulle få förmaningar om att vara mer försiktig än någon som aldrig har haft en kollapsad lunga, men inte ett kort och rakt NEJ! Heller inte kanske "Det är fullkommligt meningslöst och slöseri med tid att fråga en annan läkare, för vi kommer att svara samma sak".
Syntes min besvikelse så tydligt?!
Jag tror att jag är skyldig mig själv, den där lilla Alexandra som läste "Den tysta världen" i pappas knä och som drömde att simma tillsammans med färgglada fiskar att undersöka saken lite mer, att inte bara nöja mig med en läkare som gömmer sig bakom sin rädsla utan att ens lyssna och begära en röntgen.
Jag tänkte ta kontakt med sjukhuset på måndag och se vad man säger där. Tills dess ska ni få se på en, och kanske den sista, av bilderna från mitt andra dyk i Filippinerna...
Jag gjorde mitt provdyk med tuber i Filippinerna efter att ha längtat i över 33 år.
Jag lusläste Jean-Yves Cousteaus bok "Den tysta världen" tillsammans med min far säkert 15 gånger. "Näe, läs inte den, det är en bok för döva" sa mormor när pappa hittade den i hennes bokhylla.
Provdyken i Filippinerna blev en revelation för mig, det var lika fantastiskt som jag alltid hade föreställt mig! Jag blev kär!
Varför jag väntade så länge vet jag inte riktigt. Det blev liksom aldrig av. Och nu när jag äntligen har möjligheten stack en människa hål på den drömmen på det mest otrevliga sätt men kan tänka sig.
Jag fick en pneumothorax, eller en kollapsad lunga om man hellre vill prata klarspråk, för 12 år sedan. Mycket oväntat och mycket smärtsamt. Jag hade inte sett insidan av ett badhus på säkert 5 år och hade inte utsatt mig för några fallskärmshopp eller liknande. Däremot hade jag en ganska svår halsinfektion som gjorde att jag hostade väldigt mycket. Som om inte det vore nog så blåste jag upp en luftmadrass, en sån där riktigt tjock en. Lyckad kombination eller hur!
Detta ledde till att min högra lungsäck tappade fäste med lungan och lämnade ett 1cm stort mellanrum där syre kom in.
Jag blev opererad med sugdränage, och fick sedan behandlig i 5 dagar och sedan var jag i stort sett fit for fight igen.
Vid åter besöket frågade jag läkaren, en pneumolog vid ett att Paris mest ryktbara sjukhus, om jag skulle kunna dyka med tuber. "Jo", sa docteur François, "men du ska nog se till att inte dyka för djupt. 10m är nästan max".
Hurra tänkte jag, jag kan faktiskt ta det där dykcertifikatet om jag vill!
Hurra tänkte jag tills idag.
"Näe du", sa docteur Lefranc (han bär sitt namn lite väl bra), "det blir inget dykande här. Sätter du en tub på ryggen dör du. Låter du bli, lever du länge." Och det var det läkarbesöket.
Han undersökte mig inte ens, ville inte höra hur lungkollapsen dök upp, hur svår den var eller hur jag blev behandlad.
5 minuter på hans mottagning och jag sprang ut tårögd med tungt hjärta och krossad dröm.
Jag trodde väl att jag skulle få förmaningar om att vara mer försiktig än någon som aldrig har haft en kollapsad lunga, men inte ett kort och rakt NEJ! Heller inte kanske "Det är fullkommligt meningslöst och slöseri med tid att fråga en annan läkare, för vi kommer att svara samma sak".
Syntes min besvikelse så tydligt?!
Jag tror att jag är skyldig mig själv, den där lilla Alexandra som läste "Den tysta världen" i pappas knä och som drömde att simma tillsammans med färgglada fiskar att undersöka saken lite mer, att inte bara nöja mig med en läkare som gömmer sig bakom sin rädsla utan att ens lyssna och begära en röntgen.
Jag tänkte ta kontakt med sjukhuset på måndag och se vad man säger där. Tills dess ska ni få se på en, och kanske den sista, av bilderna från mitt andra dyk i Filippinerna...
Nu jävlar...
Jag ber om ursäkt för mitt våldsamma tilltag i rubriken men jag tycker att det är rent för jäkligt!
Idag är Bikram Choudury i Paris för en "Master Class" och "föreläsning". Det skulle ju kunna vara intressant om inte:
Det kostade 150€
Killen var så vansinnigt kommersiell och sniken
Han hade stämt en ideel förening "Yoga to the People" (där hot yoga klasserna kostar vad du kan ge) på en miljon dollar för "plagiat"
En av hans före detta elever hade stämt honom för sexuellt ofredande
Bara schemat för dagen är tillräckligt för att få blodet att koka...
9.30 Check-in
10.30 - 13.30 Föreläsning
14.00 - 16.30 Signering av bok (som man säkert måste köpa där)
16.30 Master class (2+ timmar)
20.00 Omcertifiering endast för Bikram lärare
Jag vet inte exakt hur många som går på det här jippot men inte kan det vara fullsatt med 2 timmars Bikram kurs och en föreläsning för 150€
Dessutom så slängs man ut innan 20.00 då lärarna ska omcertifieras
Detta är ju inte vad yoga i grunden handlar om, dessutom är karln tydligen ruskigt nonchalant och otrevlig! Näe fy fan! Jag tänker bara använda upp mina resterande kurser (tyvärr alldeles för många men alldeles för dyra) för att börja på en hot yoga studio senare...
Jag har börjat läsa en bok av en Bikram adept Benjamin Lorr, Hell-Bent: Obsession, Pain and the Search for Something Like Transcendence in Competitive Yoga. Det är inga vackra ord direkt.
Men väldigt intressant. Jag har själv ställt mig många av de frågor som BL tar upp i boken. Jag tror däremot inte att den finns på svenska än...
Idag är Bikram Choudury i Paris för en "Master Class" och "föreläsning". Det skulle ju kunna vara intressant om inte:
Det kostade 150€
Killen var så vansinnigt kommersiell och sniken
Han hade stämt en ideel förening "Yoga to the People" (där hot yoga klasserna kostar vad du kan ge) på en miljon dollar för "plagiat"
En av hans före detta elever hade stämt honom för sexuellt ofredande
Bara schemat för dagen är tillräckligt för att få blodet att koka...
9.30 Check-in
10.30 - 13.30 Föreläsning
14.00 - 16.30 Signering av bok (som man säkert måste köpa där)
16.30 Master class (2+ timmar)
20.00 Omcertifiering endast för Bikram lärare
Jag vet inte exakt hur många som går på det här jippot men inte kan det vara fullsatt med 2 timmars Bikram kurs och en föreläsning för 150€
Dessutom så slängs man ut innan 20.00 då lärarna ska omcertifieras
Detta är ju inte vad yoga i grunden handlar om, dessutom är karln tydligen ruskigt nonchalant och otrevlig! Näe fy fan! Jag tänker bara använda upp mina resterande kurser (tyvärr alldeles för många men alldeles för dyra) för att börja på en hot yoga studio senare...
Jag har börjat läsa en bok av en Bikram adept Benjamin Lorr, Hell-Bent: Obsession, Pain and the Search for Something Like Transcendence in Competitive Yoga. Det är inga vackra ord direkt.
Men väldigt intressant. Jag har själv ställt mig många av de frågor som BL tar upp i boken. Jag tror däremot inte att den finns på svenska än...
lördag, mars 16, 2013
Mitt livs semester del I
Tänkte jag kunde dra lite semesterminnen när det ändå är någorlunda färskt!
Den 6:e februari steg jag på planet från Paris till Abu Dhabi klockan 22.00. Lite darrig måste jag säga att jag var. Det var första gången som jag reste så långt och jag har varit ganska flygrädd ett tag så det var lite pirrigt.
Resan till Abu Dhabi var lång och tröttsam, jag satt jämte en fransk dam som luktade fruktansvärt mycket svett dessutom. Hon gick och tvättade sig (tror jag, eftersom lukten försvann) halvägs in på flygningen lagom till maten... Puh!
Vi landade precis när solen gick upp och svepte in över vad som såg ut som en gigantisk öken.
Det enda som stod högt över marken var kontrolltornet.
Jag skulle möta min resekompis Joanne, som reste från Manchester, uppe på första våningen nära rökrummet. Det visade sig senare när jag träffade henne vid gaten att hon hade kommit in mycket tidigare och gått ner till Taxfree istället.
Flygplatsen är stor och ganska pampig, men hjälp vad mycket folk. 20 minuter tog det för mig att gå ner till gaten där planet till Manilla skulle gå ifrån.
Vi flög med Etihad, vilket jag mer än gärna gör om, och när vi steg ombord frågade man i besättningen hur Joanne mådde, "I'm exhausted" svarade hon. "Oh", sa killen som senare visade sig heta Karim, "please, kom med här..."
Jag trodde att Joanne kände killen från flygningen från Manchester kanske så jag hängde på.
Karim tyckte att vi såg lite trötta ut och erbjöd oss ett glas champagne medan vi väntade på att få andra sittplatser, han ville ge oss 3 platser var så vi kunde sträcka ut oss under flygningen!
Så vi satt lugnt och smakade på kall champagne klockan 8.00 på morgonen. Vi fnissade och viskade mellan oss att det skulle gå bra att resa i Business klass också...
Det tog kanske inte mer än 5 - 10 minuter innan Karim kom tillbaka och sa att tyvärr kunde de inte ordna två säten med tre platser så skulle det möjligtvis gå för sig att komma med in i Business klass?
Jag tror vi såg ut som två fågelholkar i tre sekunder innan vi bara nickade och fick fram ett "Jaa, gärna..." Jag stängde munnen för jag var livrädd att börja skratta högt eller på annat sätt att bete mig på ett hysteriskt vis.
Sömnberövad och lite småfull av champagnen sänkte jag mig ner i det mest fantastiska flygplanssätet jag någonsin haft nöjet att uppleva.
Det är väl ganska onödigt att säga att vi fick förstklassig service och att 8 timmar inte var tillräckligt för att njuta av all lyx.
Vi kom fram utvilade, mätta och fnissiga, semestern kunde inte ha börjat bättre!
Framme i Manilla slog en fuktig värme emot oss. Jag hade blivit förvarnad för ett mildare kaos men allt gick mycket smidigare än vad jag hade väntat mig och allt gjordes med ett leende. Till och med passagen via immigrationspolisen.
Som tur var blev vi hämtade för jäklar vilket sammelsurium det var utanför ankomsthallen.
Efter 15 timmars effektiv flygtid och ha passerat 3 tidszoner kände jag mig lagom mör och var mycket glad att träffa kompisarna som jag inte hade sett på 3 år!
Den 6:e februari steg jag på planet från Paris till Abu Dhabi klockan 22.00. Lite darrig måste jag säga att jag var. Det var första gången som jag reste så långt och jag har varit ganska flygrädd ett tag så det var lite pirrigt.
Resan till Abu Dhabi var lång och tröttsam, jag satt jämte en fransk dam som luktade fruktansvärt mycket svett dessutom. Hon gick och tvättade sig (tror jag, eftersom lukten försvann) halvägs in på flygningen lagom till maten... Puh!
Vi landade precis när solen gick upp och svepte in över vad som såg ut som en gigantisk öken.
Det enda som stod högt över marken var kontrolltornet.
Jag skulle möta min resekompis Joanne, som reste från Manchester, uppe på första våningen nära rökrummet. Det visade sig senare när jag träffade henne vid gaten att hon hade kommit in mycket tidigare och gått ner till Taxfree istället.
Flygplatsen är stor och ganska pampig, men hjälp vad mycket folk. 20 minuter tog det för mig att gå ner till gaten där planet till Manilla skulle gå ifrån.
Vi flög med Etihad, vilket jag mer än gärna gör om, och när vi steg ombord frågade man i besättningen hur Joanne mådde, "I'm exhausted" svarade hon. "Oh", sa killen som senare visade sig heta Karim, "please, kom med här..."
Jag trodde att Joanne kände killen från flygningen från Manchester kanske så jag hängde på.
Karim tyckte att vi såg lite trötta ut och erbjöd oss ett glas champagne medan vi väntade på att få andra sittplatser, han ville ge oss 3 platser var så vi kunde sträcka ut oss under flygningen!
Så vi satt lugnt och smakade på kall champagne klockan 8.00 på morgonen. Vi fnissade och viskade mellan oss att det skulle gå bra att resa i Business klass också...
Det tog kanske inte mer än 5 - 10 minuter innan Karim kom tillbaka och sa att tyvärr kunde de inte ordna två säten med tre platser så skulle det möjligtvis gå för sig att komma med in i Business klass?
Jag tror vi såg ut som två fågelholkar i tre sekunder innan vi bara nickade och fick fram ett "Jaa, gärna..." Jag stängde munnen för jag var livrädd att börja skratta högt eller på annat sätt att bete mig på ett hysteriskt vis.
Sömnberövad och lite småfull av champagnen sänkte jag mig ner i det mest fantastiska flygplanssätet jag någonsin haft nöjet att uppleva.
Det är väl ganska onödigt att säga att vi fick förstklassig service och att 8 timmar inte var tillräckligt för att njuta av all lyx.
Vi kom fram utvilade, mätta och fnissiga, semestern kunde inte ha börjat bättre!
Framme i Manilla slog en fuktig värme emot oss. Jag hade blivit förvarnad för ett mildare kaos men allt gick mycket smidigare än vad jag hade väntat mig och allt gjordes med ett leende. Till och med passagen via immigrationspolisen.
Som tur var blev vi hämtade för jäklar vilket sammelsurium det var utanför ankomsthallen.
Efter 15 timmars effektiv flygtid och ha passerat 3 tidszoner kände jag mig lagom mör och var mycket glad att träffa kompisarna som jag inte hade sett på 3 år!
tisdag, mars 12, 2013
Som en sur barnunge
Tänk att man kan vara sur som en jäkla ättiksgurka utan orsak...
Jag får verkligen passa mig nu. Jag har ingen som helst lust att gå till jobbet eller jobba, men det är ju lätt fixat eftersom jag måste.
Det är inte jobbet som det är "fel" på, det är jag som surar... Dessutom så irriterar jag mig på ALLT och ALLA, fast jag är trevlig iallafall...
Min kollega som är så nedrans högljudd och som måste berätta "det senaste" om sitt projekt när jag fullkomligt ger blanka sjutton i det och försöker att koncentrera mig på det jag måste göra, en projektledare som skäller för att jag inte gör hans jobb, folk som är lata och vars jobb jag måste ta hand om för att de "har så mycket att göra"...
Ja ni hör ju själva... Blir det bättre av att jag surar då? Näe, det blir det naturligvis inte!
Vad ska man göra åt det då? Jag provade Qi Gong igår, det var underbart men det varade inte länge, ikväll ska jag prova med en varm dusch och meditation framför min nya buddha med lite avslappnande musik.
Sen att det snöar och har snöat sedan i morse gör ju inte livet lättare för någon. Jag var på jobbet klockan 8.05 och satt där själv tills cirkus klockan 9.30 efterson snabbtågen inte gick som de skulle...
Och sen var jag riktigt olydig idag, jag gick hem från jobbet 30 minuter tidigare!
Idag är jag så osvensk som man kan bli, jag klagar, jag surar över snön och dessutom går jag hem tidigare från jobbet?! Var ska det här sluta?
Ska jag kanske slänga ett papper utanför papperskorgen, eller kanske tränga mig före i kön till Boulangeriet eller värst av allt kanske klampa runt i en blomsterrabatt och gå på en gräsmatta fast det står på en skylt att man inte får det?!
Stay tuned, man vet aldrig... Morr!
Jag får verkligen passa mig nu. Jag har ingen som helst lust att gå till jobbet eller jobba, men det är ju lätt fixat eftersom jag måste.
Det är inte jobbet som det är "fel" på, det är jag som surar... Dessutom så irriterar jag mig på ALLT och ALLA, fast jag är trevlig iallafall...
Min kollega som är så nedrans högljudd och som måste berätta "det senaste" om sitt projekt när jag fullkomligt ger blanka sjutton i det och försöker att koncentrera mig på det jag måste göra, en projektledare som skäller för att jag inte gör hans jobb, folk som är lata och vars jobb jag måste ta hand om för att de "har så mycket att göra"...
Ja ni hör ju själva... Blir det bättre av att jag surar då? Näe, det blir det naturligvis inte!
Vad ska man göra åt det då? Jag provade Qi Gong igår, det var underbart men det varade inte länge, ikväll ska jag prova med en varm dusch och meditation framför min nya buddha med lite avslappnande musik.
Sen att det snöar och har snöat sedan i morse gör ju inte livet lättare för någon. Jag var på jobbet klockan 8.05 och satt där själv tills cirkus klockan 9.30 efterson snabbtågen inte gick som de skulle...
Och sen var jag riktigt olydig idag, jag gick hem från jobbet 30 minuter tidigare!
Idag är jag så osvensk som man kan bli, jag klagar, jag surar över snön och dessutom går jag hem tidigare från jobbet?! Var ska det här sluta?
Ska jag kanske slänga ett papper utanför papperskorgen, eller kanske tränga mig före i kön till Boulangeriet eller värst av allt kanske klampa runt i en blomsterrabatt och gå på en gräsmatta fast det står på en skylt att man inte får det?!
Stay tuned, man vet aldrig... Morr!
lördag, mars 09, 2013
"I came through and I shall return"
Sa General Douglas MacArthur efter att han hade lämnat Filippinerna den 11 mars 1942.
Det var också vad jag sa när jag lämnade Filippinerna den 22 februari i år, och tillbaka ska jag, även om det inte precis blir i morgon utan snarare blir om ett år.
Detta var min första resa till asien, men definitivt inte den sista! Det kändes som att komma hem lite grann, även om jag inte liknar en Pinoy för 5 öre.
Överallt möttes vi av vänlighet, nyfikenhet och idel leenden. Manilla är stort, varmt, kaotiskt och förorenat men jag kände mig aldrig rädd eller obekväm.
Visst, det är människor överallt, bilar, Jeepneys, motorcyklar och bussar med plastklädsel, men i detta kaos bultar ett stolt och starkt hjärta och det kändes fantastiskt att få vara del av detta om än bara ett litet tag!
Nu är det två veckor sedan jag landade i Paris och jag har nätt och jämnt landat i vardagen. Sur som ättika har jag varit. Som en tjurig unge som INTE VILL vara tillbaka.
Men det går bättre nu, jetlagen är bortblåst och jag har en hel massa saker att göra.
Orsaken till att jag inte har skrivit innan är att det har varit storm i mitt huvud.
Jag har alltid fnyst lite åt människor som har ooo:at och aaa:at åt resor som "har gjort mig till en ny/annan människa". Jag förstår nu. Jag har blivit omskakad i grunden och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka eller ta in detta ännu.
Men jag tänker att hålla liv i mina minnen här om inte annat så för mammas skull! :o)
Det var också vad jag sa när jag lämnade Filippinerna den 22 februari i år, och tillbaka ska jag, även om det inte precis blir i morgon utan snarare blir om ett år.
Detta var min första resa till asien, men definitivt inte den sista! Det kändes som att komma hem lite grann, även om jag inte liknar en Pinoy för 5 öre.
Överallt möttes vi av vänlighet, nyfikenhet och idel leenden. Manilla är stort, varmt, kaotiskt och förorenat men jag kände mig aldrig rädd eller obekväm.
Visst, det är människor överallt, bilar, Jeepneys, motorcyklar och bussar med plastklädsel, men i detta kaos bultar ett stolt och starkt hjärta och det kändes fantastiskt att få vara del av detta om än bara ett litet tag!
Nu är det två veckor sedan jag landade i Paris och jag har nätt och jämnt landat i vardagen. Sur som ättika har jag varit. Som en tjurig unge som INTE VILL vara tillbaka.
Men det går bättre nu, jetlagen är bortblåst och jag har en hel massa saker att göra.
Orsaken till att jag inte har skrivit innan är att det har varit storm i mitt huvud.
Jag har alltid fnyst lite åt människor som har ooo:at och aaa:at åt resor som "har gjort mig till en ny/annan människa". Jag förstår nu. Jag har blivit omskakad i grunden och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka eller ta in detta ännu.
Men jag tänker att hålla liv i mina minnen här om inte annat så för mammas skull! :o)
fredag, februari 08, 2013
På semester
Jag har ju helt glömt bort att säga att jag är bortrest... 17 dagar i Filippinerna med vänner som jag inte har träffat på 3 år!
Vi fick en fantastisk fin service på Etihad Airways och fick resa i första klass för att vi såg så trötta ut! Champagne och meny à la carte!
Idag blir det massage och lunch intra muros i Manilla. Ikväll ska vi på någon slags konsert tror jag!
Det är +27 grader och klockan är 9.00 på morgonen!
Hurra!
Hoppas att ni har det bra!
Bilder kommer!
Vi fick en fantastisk fin service på Etihad Airways och fick resa i första klass för att vi såg så trötta ut! Champagne och meny à la carte!
Idag blir det massage och lunch intra muros i Manilla. Ikväll ska vi på någon slags konsert tror jag!
Det är +27 grader och klockan är 9.00 på morgonen!
Hurra!
Hoppas att ni har det bra!
Bilder kommer!
måndag, januari 28, 2013
Gott Nytt År
Eller kanske Grattis på födelsedagen?!
Jag har precis påbörjat mitt 40:e levnadsår klockan 17:47 idag. 39 år och jag har nog aldrig varit lyckligare!
Jag firade min födelsedag med 4 andra kvinnor, varav en är min underbara kollega från jobbet och de andra kände jag inte förrän ikväll.
Vi praktiserade Qi Gong tillsammans i 90 minuter. Jag har praktiserat tidigare men jag behövde något mer dynamiskt. Nu är det däremot dags att centrera energin!
När vi gjorde rörelsen trädet (som egentligen inte är en rörelse men mer en ställning) så somnade mina fötter efter 5 minuter. Jag kände energin i Tan Tien (strax under naveln) men det där rot chakrat mina vänner, där sitter energin fast, jädrar! Så nu blir det till att lossa på rot chakrat!
Detta var en perfekt avslutning på en finfin födelsedag! Jag har fått högar av önskningar visserligen via Facebook men ändå, bara för att man ser att någon fyller år behöver man ju inte skriva något!
Sen fick jag jättefina produkter från Lush av mina fina kompis Nathalie på jobbet och dessutom bjöd hon och Joëlle mig på libanesisk lunch!
Det här året har börjat finfint! Tack och hej!
Jag har precis påbörjat mitt 40:e levnadsår klockan 17:47 idag. 39 år och jag har nog aldrig varit lyckligare!
Jag firade min födelsedag med 4 andra kvinnor, varav en är min underbara kollega från jobbet och de andra kände jag inte förrän ikväll.
Vi praktiserade Qi Gong tillsammans i 90 minuter. Jag har praktiserat tidigare men jag behövde något mer dynamiskt. Nu är det däremot dags att centrera energin!
När vi gjorde rörelsen trädet (som egentligen inte är en rörelse men mer en ställning) så somnade mina fötter efter 5 minuter. Jag kände energin i Tan Tien (strax under naveln) men det där rot chakrat mina vänner, där sitter energin fast, jädrar! Så nu blir det till att lossa på rot chakrat!
Detta var en perfekt avslutning på en finfin födelsedag! Jag har fått högar av önskningar visserligen via Facebook men ändå, bara för att man ser att någon fyller år behöver man ju inte skriva något!
Sen fick jag jättefina produkter från Lush av mina fina kompis Nathalie på jobbet och dessutom bjöd hon och Joëlle mig på libanesisk lunch!
Det här året har börjat finfint! Tack och hej!
lördag, januari 26, 2013
Den kartesiske kollegan
Jag har en kollega som jobbar hos samma kund som jag och jobbar också på samma konsultföretag som jag. Han var praktikant förra året och är mycket ung: 23 år!
Det är världens gulligaste kille, duktig, vänlig, nogrann osv.
Han har varit ganska nedstämd de senaste dagarna men jag visste inte varför. Igår berättade han att hans mormor hade gått bort, visserligen vid den aktningsvärda åldern på 94 år, men det är ju svårt att förlora någon kär, ålder till trots.
Vi började prata lite om hur man kan hantera sorg och alla känslor som väller fram. Jag såg att han hade tårar i ögonen och kunde inte annat än att krama om honom lite...
Han berättade att han ville så gärna tro att det fanns "något mer", att mormor inte bara dog och försvann, men med sitt logiska tänkande gick inte det.
Jag berättade att jag har ett öppet sinne till "livets gåtor" och att jag hade helt enkelt bestämt mig för att tro på att det tar inte bara slut efter 25 eller 65 eller 95 år. Varför skulle det göra det?
Vi är ju energi, precis som allt annat runt oss, molekyler och atomer försvinner ju inte bara...
Vad det gäller reinkarnation så är jag mycket intresserad och vill gärna tro, men jag vet inte riktigt "hur" det går till... :o)
Vi var båda överens om att det var verkligen synd att han inte kunde förmå sig att tro och känna men jag tror att det hjälpte lite att få höra en annan synvinkel som är enligt somliga mindre "logisk".
Det är världens gulligaste kille, duktig, vänlig, nogrann osv.
Han har varit ganska nedstämd de senaste dagarna men jag visste inte varför. Igår berättade han att hans mormor hade gått bort, visserligen vid den aktningsvärda åldern på 94 år, men det är ju svårt att förlora någon kär, ålder till trots.
Vi började prata lite om hur man kan hantera sorg och alla känslor som väller fram. Jag såg att han hade tårar i ögonen och kunde inte annat än att krama om honom lite...
Han berättade att han ville så gärna tro att det fanns "något mer", att mormor inte bara dog och försvann, men med sitt logiska tänkande gick inte det.
Jag berättade att jag har ett öppet sinne till "livets gåtor" och att jag hade helt enkelt bestämt mig för att tro på att det tar inte bara slut efter 25 eller 65 eller 95 år. Varför skulle det göra det?
Vi är ju energi, precis som allt annat runt oss, molekyler och atomer försvinner ju inte bara...
Vad det gäller reinkarnation så är jag mycket intresserad och vill gärna tro, men jag vet inte riktigt "hur" det går till... :o)
Vi var båda överens om att det var verkligen synd att han inte kunde förmå sig att tro och känna men jag tror att det hjälpte lite att få höra en annan synvinkel som är enligt somliga mindre "logisk".
tisdag, januari 22, 2013
måndag, januari 21, 2013
Moderapport från Paris
Det sägs ju att Paris är modets huvudstad, glöm det, inte idag, inte igår och säkert inte imorgon heller...
När det är "kallt" rotar varenda Parisare igenom sina garderober, längst in där de där kläderna ligger som man har lovat sig själv att aldrig ta på sig, men ta mig tusan har de inte alla brutit sina löften! Aaargh!
Min team leader kom till jobbet i Plaskisar idag, ni vet dom där allväderstövlarna som man hade till dagis. Mina var bruna i någon mystisk plast, med beige polyester luddfoder, mormor hade likadana. N hade blå med kostymbyxor över och jag fick ett hysteriskt skrattanfall! Det borde vara förbud mot vita sockar och plaskisar i det här landet!
Jovars, det var väl allt för idag! Nya äventyr väntar imorgon. Tack och hej!
När det är "kallt" rotar varenda Parisare igenom sina garderober, längst in där de där kläderna ligger som man har lovat sig själv att aldrig ta på sig, men ta mig tusan har de inte alla brutit sina löften! Aaargh!
Min team leader kom till jobbet i Plaskisar idag, ni vet dom där allväderstövlarna som man hade till dagis. Mina var bruna i någon mystisk plast, med beige polyester luddfoder, mormor hade likadana. N hade blå med kostymbyxor över och jag fick ett hysteriskt skrattanfall! Det borde vara förbud mot vita sockar och plaskisar i det här landet!
Jovars, det var väl allt för idag! Nya äventyr väntar imorgon. Tack och hej!
söndag, januari 20, 2013
Vinterpromenad i Vincennes
Jag kunde inte mottstå att ta en promenad i snövädret, inte särskilt kallt och vackra snöflingor som tyst dalar mot marken.
Jag såg en 14-årig kille samla på istappar, en man på längdskidor där jag brukar löpträna, en pappa på slalomskidor (det är väldigt platt i Bois de Vincennes) med sitt barn på axlarna som skrek i högan sky och precis innan jag kom fram till min port såg jag en mini wookiee (Chewbacca) som satt i dörren till sitt hus. Han/hon såg så sur ut att jag brast ut i gapskratt. Jag vågade inte fotografera dock, det är ju ändå någons hus/dörr.
Nu ska det bli rensning i skåp och hårfärgning! Häpp!
Jag såg en 14-årig kille samla på istappar, en man på längdskidor där jag brukar löpträna, en pappa på slalomskidor (det är väldigt platt i Bois de Vincennes) med sitt barn på axlarna som skrek i högan sky och precis innan jag kom fram till min port såg jag en mini wookiee (Chewbacca) som satt i dörren till sitt hus. Han/hon såg så sur ut att jag brast ut i gapskratt. Jag vågade inte fotografera dock, det är ju ändå någons hus/dörr.
Nu ska det bli rensning i skåp och hårfärgning! Häpp!
lördag, januari 19, 2013
No poo - Shikakai
Jag har alltid varit intresserad av flora och fauna så länge jag kan minnas och när jag var gammal nog att börja sminka mig så ville jag använda naturliga grejer: kohl, henna och när vi var i Sevilla hittade jag en sten som blev röd när man blötte den och det blev mitt läppstift.
Sedan somnade jag in och började använda mer "vanlig" kosmetika, schampoo osv.
Tills jag började läsa på nätet om alternativ, naturlig, no poo hårvård, kosmetika osv.
Milea skrev om ett barkpulver som heter Shikakai som används som schampoo på sin blogg. Barken kommer från trädet Acacia concinna som är en av de ayurvediska medicinal plantorna.
Jag har redan använt henna länge men detta var något nytt. Konsistensen och färgen påminner om smält choklad och det är trevligt att vispa ihop pulvret med vatten. Jag har inte märkt något men man ska vara försiktig med pulvret för det irriterar luftrören om man andas in det.
Jag tycker att "schampoot" fungerar jättebra och håret blir blankt och glansigt, däremot måste jag tvätta håret lika ofta som vanligt, åtminstone för närvarande.
Jag har ett milt ekologiskt "back up" schampoo för "nödsituationer" som till exempel resan till Filippinerna blir. Jag tänker inte ta med pulvret för att stå och vispa på semestern...
Sedan somnade jag in och började använda mer "vanlig" kosmetika, schampoo osv.
Tills jag började läsa på nätet om alternativ, naturlig, no poo hårvård, kosmetika osv.
Milea skrev om ett barkpulver som heter Shikakai som används som schampoo på sin blogg. Barken kommer från trädet Acacia concinna som är en av de ayurvediska medicinal plantorna.
Jag har redan använt henna länge men detta var något nytt. Konsistensen och färgen påminner om smält choklad och det är trevligt att vispa ihop pulvret med vatten. Jag har inte märkt något men man ska vara försiktig med pulvret för det irriterar luftrören om man andas in det.
Jag tycker att "schampoot" fungerar jättebra och håret blir blankt och glansigt, däremot måste jag tvätta håret lika ofta som vanligt, åtminstone för närvarande.
Jag har ett milt ekologiskt "back up" schampoo för "nödsituationer" som till exempel resan till Filippinerna blir. Jag tänker inte ta med pulvret för att stå och vispa på semestern...
Paris i vinterskrud
Jag tog mig ut den svåra kylan till trots (-2), jag var i behov av en elektriskadapter till Filippinerna.
För att vara säker på att få med sig rätt mojäng hem gick jag till "Au vieux campeur" som har allt för trek, surf, löpning, simmning, snowboard och en miljon andra activiteter!
För att ta mig dit måste jag byta metro X antal gånger eller promenera 15 minuter förbi bland annat Notre Dame!
Jag valde att promenera och njuta lite av Paris trots snö och råkyla.
Det fanns nästan inga bilar på gatorna och det var bara turister ute, och Paris var väldigt tyst! Underbart!
Här kommer några ögonblick från min promenad...
För att vara säker på att få med sig rätt mojäng hem gick jag till "Au vieux campeur" som har allt för trek, surf, löpning, simmning, snowboard och en miljon andra activiteter!
För att ta mig dit måste jag byta metro X antal gånger eller promenera 15 minuter förbi bland annat Notre Dame!
Jag valde att promenera och njuta lite av Paris trots snö och råkyla.
Det fanns nästan inga bilar på gatorna och det var bara turister ute, och Paris var väldigt tyst! Underbart!
Här kommer några ögonblick från min promenad...
fredag, januari 18, 2013
Vad gör du ônge?! sa mamman
Det var vad min mamma sa häromdagen, ôngen, västgötaslang för unge, det är jag... Jag vill härmed också påpeka att min mor bara använder västgötaslang i yttersta nödfall, som häromdagen.
Denna fråga kom sig av mina ganska nyligen företagna förvandlingar... På kort tid har jag börjat med barfotalöpning 3 gånger i veckan, jag har sprungit 14km sedan i måndags, jag har slutat med kött, fisk och kyckling sen i november och förra veckan började jag använda shikakai pulver till håret istället för schampoo...
Dessa förvandlingar har legat och grott i mig ganska länge så det är väl inte särskilt förvånande men det kanske har blivit mycket på ganska kort tid!
Jag är väldigt glad över dessa förändringar och jag mår verkligen bra, och eftersom min mor är en riktig toppen mamma så är hon också glad, men hon känner också till min "all-in" attityd och har sett ett och annat projekt överges...
Men å andra sidan, varför skulle jag överge ett sätt att leva på som gör att jag mår fantastiskt bra?
Med vänlig hälsning,
Ôngen
Denna fråga kom sig av mina ganska nyligen företagna förvandlingar... På kort tid har jag börjat med barfotalöpning 3 gånger i veckan, jag har sprungit 14km sedan i måndags, jag har slutat med kött, fisk och kyckling sen i november och förra veckan började jag använda shikakai pulver till håret istället för schampoo...
Dessa förvandlingar har legat och grott i mig ganska länge så det är väl inte särskilt förvånande men det kanske har blivit mycket på ganska kort tid!
Jag är väldigt glad över dessa förändringar och jag mår verkligen bra, och eftersom min mor är en riktig toppen mamma så är hon också glad, men hon känner också till min "all-in" attityd och har sett ett och annat projekt överges...
Men å andra sidan, varför skulle jag överge ett sätt att leva på som gör att jag mår fantastiskt bra?
Med vänlig hälsning,
Ôngen
måndag, januari 14, 2013
Den finaste gåvan
Idag fick jag de finaste presenterna man kan få: en välsignelse och en puss på kinden av en hemlös tjej!
Det har väl inte undgått någon att det snöar i Paris idag och temperaturen har fallit rejält.
Jag har redan sett den här unga tjejen och hennes hund tidigare.
Hon ser så sårbar ut och jag har gett henne mat tidigare.
Jag har så svårt att inte hjälpa, om än med en yttepytte slant, hemlösa kvinnor.
Jag har en massa rikskuponger som går ut i slutet på månaden och hon fick två av dem, sen hade jag två apelsiner och lite bröd över från lunchen.
Hon bad mig att inte beröva mig själv till hennes fördel, men det var det ju absolut ingen fara för.
Jag hoppas att hon och Cheyenne (hennes hund heter så) sover på ett varmt ställe i natt.
Jag vågar inte ta hem någon jag inte känner annars skulle det vara gjort för längesedan!
Det har väl inte undgått någon att det snöar i Paris idag och temperaturen har fallit rejält.
Jag har redan sett den här unga tjejen och hennes hund tidigare.
Hon ser så sårbar ut och jag har gett henne mat tidigare.
Jag har så svårt att inte hjälpa, om än med en yttepytte slant, hemlösa kvinnor.
Jag har en massa rikskuponger som går ut i slutet på månaden och hon fick två av dem, sen hade jag två apelsiner och lite bröd över från lunchen.
Hon bad mig att inte beröva mig själv till hennes fördel, men det var det ju absolut ingen fara för.
Jag hoppas att hon och Cheyenne (hennes hund heter så) sover på ett varmt ställe i natt.
Jag vågar inte ta hem någon jag inte känner annars skulle det vara gjort för längesedan!
fredag, januari 11, 2013
Zenitude
Vilken dag!
Idag på jobbet hade man anordnat en prova på dag med massage, sminköser, en image rådgivare, manikyr, frisör osv.
I vanliga fall kostar det lite men idag var allt gratis.
Jag har aldrig testat den här servicen så jag tänkte att det kanske var dags... Jag fick massage, blev sminkad och fick reda på av image rådgivaren att jag är en Vinter flicka (fast det visste jag nästan redan). Jag tror att det kanske kommer att bli fler massage... En om dagen i Filippinerna har vi iallafall kommit överens om. Stackars, stackars mig! :o)
Jag fixade till ett möte med en manager för ett fast jobb på företaget jag jobbar för, man vet ju aldrig, det kan vara intressant.
Jag vill prova för att se om jag skulle passa och om de kommer att passa mig, särskilt lönen eftersom jag redan känner till jobbet.
Jag var ute och sprang när jag kom hem och det kändes så skönt! Nu klarar jag av att springa utan problem i 1 km och jag har börjat att sätta upp ett träningsschema och för en statistikkåt knasboll som jag är Runkeeper precis vad som behövs!
Jag fick mitt paket från Aromazone idag också så jag ska prova på mitt shikakai pulver nu i helgen! Ajöken kemiska schampon!
Imorgon blir det en tur till Emmaus för att lämna allt som jag har feng shui:at under veckan, tyvärr kommer jag inte att få med mig allt utan det får bli i flera omgångar!
2013 har börjat riktigt bra tycker jag! Hurra!
Idag på jobbet hade man anordnat en prova på dag med massage, sminköser, en image rådgivare, manikyr, frisör osv.
I vanliga fall kostar det lite men idag var allt gratis.
Jag har aldrig testat den här servicen så jag tänkte att det kanske var dags... Jag fick massage, blev sminkad och fick reda på av image rådgivaren att jag är en Vinter flicka (fast det visste jag nästan redan). Jag tror att det kanske kommer att bli fler massage... En om dagen i Filippinerna har vi iallafall kommit överens om. Stackars, stackars mig! :o)
Jag fixade till ett möte med en manager för ett fast jobb på företaget jag jobbar för, man vet ju aldrig, det kan vara intressant.
Jag vill prova för att se om jag skulle passa och om de kommer att passa mig, särskilt lönen eftersom jag redan känner till jobbet.
Jag var ute och sprang när jag kom hem och det kändes så skönt! Nu klarar jag av att springa utan problem i 1 km och jag har börjat att sätta upp ett träningsschema och för en statistikkåt knasboll som jag är Runkeeper precis vad som behövs!
Jag fick mitt paket från Aromazone idag också så jag ska prova på mitt shikakai pulver nu i helgen! Ajöken kemiska schampon!
Imorgon blir det en tur till Emmaus för att lämna allt som jag har feng shui:at under veckan, tyvärr kommer jag inte att få med mig allt utan det får bli i flera omgångar!
2013 har börjat riktigt bra tycker jag! Hurra!
tisdag, januari 08, 2013
Drakblod
Jag fixade till lite drakblod i morse på "Samtal med Gud"'s indirekta inrådan och jädrar vad starkt det blev!
Jag hade glömt hur starkt färsk ingefära är. Mina smaklökar fick en chock och magsäcken blev en vildkatt, men hungrig blev jag inte förrän vid ett tiden på dagen och vildkatten la sig till ro efter en kopp te. För att undvika ytterligare tango i magen ska jag göra lite ändringar i morgondagens hälsodrink. Lite mindre ingefära, lite mer frukt... Jag har lite frysta jordgubbar tror jag.
Men det funkar extra för en typ som jag som inte gillar att äta frukost klockan 6.00.
Jag hade glömt hur starkt färsk ingefära är. Mina smaklökar fick en chock och magsäcken blev en vildkatt, men hungrig blev jag inte förrän vid ett tiden på dagen och vildkatten la sig till ro efter en kopp te. För att undvika ytterligare tango i magen ska jag göra lite ändringar i morgondagens hälsodrink. Lite mindre ingefära, lite mer frukt... Jag har lite frysta jordgubbar tror jag.
Men det funkar extra för en typ som jag som inte gillar att äta frukost klockan 6.00.
lördag, januari 05, 2013
Men alltså...
Jag glömde ju att säga att det har öppnat ett löplabb på Avenue de Paris precis där jag bor och de har FiveFingers OCH de är trevliga! En ny lapp i Gratitude Jar:en!
Jag provade att beställa vegetariska sushi via Internet också, det funkade jättebra!
Hoppas att ni har noterat allt detta nu! Det är ju bara det att jag blir lite överentusiastisk ibland (läs ofta, möjligtvis alltid)
Häpp!
Jag provade att beställa vegetariska sushi via Internet också, det funkade jättebra!
Hoppas att ni har noterat allt detta nu! Det är ju bara det att jag blir lite överentusiastisk ibland (läs ofta, möjligtvis alltid)
Häpp!
Shikakai pulver med mera
Jag har varit inne i Paris idag för att fixa lite nödvändigheter till min kommande resa till Filippinerna om en månad.
Jag hittade äntligen ryggsäcken som jag vill ha som handbagage. Jag vill gärna ha råd och hjälp så jag gick till "Au vieux campeur", de är de bästa och har det mesta.
Där fick jag naturligtvis den hjälp jag behövde så det blev en 24L från Osprey som jag hoppas blir bra, känner inte alls till märket, än...
I samma kvarter ligger Aroma-zone, en butik som säljer allt som behövs för att göra sina egna skönhetsprodukter: smink, parfym, hårvård, tvålar... Och de säljer shikakai pulvret (näe, skratta inte nu mamma, inte du heller moster!) som jag vill börja använda efter rekommendation från Milea.
Jag är så förbaskat trött på all skit som vi stoppar i oss och dessutom får i oss genom huden, så nu vill jag sluta att använda schampoo och balsam som är helt fullt med kemiska saker.
Tyvärr var pulvret slut i butiken så jag beställde det direkt från sajten.
Jag tyckte inte att det var särskilt dyrt heller, 3.90€ för 250g. Man behöver 25g blandat med 50ml vatten till varje tvätt, så det är ju ganska OK. Vi får se hur detta fungerar.
Det enda som är lite trist idag är att min förbaskade kindtand gick sönder så nu hänger plåstret löst och det skaver i kinden, men vad jag ser framemot nästa onsdag är att träffa min tandläkare, så allt bär väl något positivt med sig... En bra dag med andra ord.
I morgon ska jag skypa med födelsedags"barnet" vi ska fira på Filippinerna och framför allt feng shui:a i köksskåpen och garderoben.
Emmaüs kommer förhoppningsvis att bli glada nästa vecka när jag kommer med en massa grejor! Jag gav förresten bort mina Marten's kängor till Röda Korset i Sverige (tack mamma för att du putsade dem och lämnade iväg dem!) det sved lite men det vägdes upp av de oanvända sandalerna från samma märke som jag hittade på Emmaüs för 125 Kr, snacka om ett klipp!
Jag hittade äntligen ryggsäcken som jag vill ha som handbagage. Jag vill gärna ha råd och hjälp så jag gick till "Au vieux campeur", de är de bästa och har det mesta.
Där fick jag naturligtvis den hjälp jag behövde så det blev en 24L från Osprey som jag hoppas blir bra, känner inte alls till märket, än...
I samma kvarter ligger Aroma-zone, en butik som säljer allt som behövs för att göra sina egna skönhetsprodukter: smink, parfym, hårvård, tvålar... Och de säljer shikakai pulvret (näe, skratta inte nu mamma, inte du heller moster!) som jag vill börja använda efter rekommendation från Milea.
Jag är så förbaskat trött på all skit som vi stoppar i oss och dessutom får i oss genom huden, så nu vill jag sluta att använda schampoo och balsam som är helt fullt med kemiska saker.
Tyvärr var pulvret slut i butiken så jag beställde det direkt från sajten.
Jag tyckte inte att det var särskilt dyrt heller, 3.90€ för 250g. Man behöver 25g blandat med 50ml vatten till varje tvätt, så det är ju ganska OK. Vi får se hur detta fungerar.
Det enda som är lite trist idag är att min förbaskade kindtand gick sönder så nu hänger plåstret löst och det skaver i kinden, men vad jag ser framemot nästa onsdag är att träffa min tandläkare, så allt bär väl något positivt med sig... En bra dag med andra ord.
I morgon ska jag skypa med födelsedags"barnet" vi ska fira på Filippinerna och framför allt feng shui:a i köksskåpen och garderoben.
Emmaüs kommer förhoppningsvis att bli glada nästa vecka när jag kommer med en massa grejor! Jag gav förresten bort mina Marten's kängor till Röda Korset i Sverige (tack mamma för att du putsade dem och lämnade iväg dem!) det sved lite men det vägdes upp av de oanvända sandalerna från samma märke som jag hittade på Emmaüs för 125 Kr, snacka om ett klipp!
Berättelsen om Pi
Jag brukar inte gå på bio särskilt ofta, men ibland så...
I Frankrike hade filmen Berättelsen om Pi av Ang Lee premiär den 19 december men ett antal lyckosamma parisare fick möjligheten att se en avant-première den 7 december, inte i Piscine Molitor men väl i Piscine Pailleron installerade i livbåtar med flytvästar och överlevnadskit.
Jag hade helt glömt bort att jag hade deltagit i utlottningen av biljetterna, mest för att jag inte vann en biljett antar jag och sen hade jag inte tänkt mer på filmen. Nu såhär i efterhand måste jag säga att det skulle ha varit en fantastisk upplevelse att se filmen så.
Under min Sverige vistelse tog jag bussen till Göteborg och träffade en av de mest inspirerande och klokaste människor jag känner: Milea.
Efter en, ja, vad ska jag kalla den, fulländad, mastig, smakrik... Låt oss säga fullkomlig, efter en fullkomlig brunch på Incontro vaggade vi vidare till biografen för att se just Berättelsen om Pi.
Vilken fantastisk film, den berörde mig på så många plan som väldigt få filmer gör. Jag har inte läst boken ännu, den är dock inköpt som ebok och ska läsas snart. Jag trodde att orginalversionen var skriven på franska, men Yann Martel skriver på engelska, så engelska får det bli.
Yann säger "English is the language in which I best express the subtlety of life. But I must say that French is the language closest to my heart. And for this same reason, English gives me a sufficient distance to write."
Ett av citaten från filmen som stannade hos både Milea och mig är:
Adult Pi Patel: Faith is a house with many rooms.
Writer: But no room for doubt?
Adult Pi Patel: Oh plenty, on every floor. Doubt is useful, it keeps faith a living thing. After all, you cannot know the strength of your faith until it is tested.
Jag tror att det måste vara ett av de mest toleranta citat om religion som jag har hört på väldigt länge.
I filmen är Pi hindu, katolik och muslim...
Gå och se filmen med någon du tycker om, den kommer att värma ditt hjärta och det är väl spenderad tid!
Bildkälla
I Frankrike hade filmen Berättelsen om Pi av Ang Lee premiär den 19 december men ett antal lyckosamma parisare fick möjligheten att se en avant-première den 7 december, inte i Piscine Molitor men väl i Piscine Pailleron installerade i livbåtar med flytvästar och överlevnadskit.
Jag hade helt glömt bort att jag hade deltagit i utlottningen av biljetterna, mest för att jag inte vann en biljett antar jag och sen hade jag inte tänkt mer på filmen. Nu såhär i efterhand måste jag säga att det skulle ha varit en fantastisk upplevelse att se filmen så.
Under min Sverige vistelse tog jag bussen till Göteborg och träffade en av de mest inspirerande och klokaste människor jag känner: Milea.
Efter en, ja, vad ska jag kalla den, fulländad, mastig, smakrik... Låt oss säga fullkomlig, efter en fullkomlig brunch på Incontro vaggade vi vidare till biografen för att se just Berättelsen om Pi.
Vilken fantastisk film, den berörde mig på så många plan som väldigt få filmer gör. Jag har inte läst boken ännu, den är dock inköpt som ebok och ska läsas snart. Jag trodde att orginalversionen var skriven på franska, men Yann Martel skriver på engelska, så engelska får det bli.
Yann säger "English is the language in which I best express the subtlety of life. But I must say that French is the language closest to my heart. And for this same reason, English gives me a sufficient distance to write."
Ett av citaten från filmen som stannade hos både Milea och mig är:
Adult Pi Patel: Faith is a house with many rooms.
Writer: But no room for doubt?
Adult Pi Patel: Oh plenty, on every floor. Doubt is useful, it keeps faith a living thing. After all, you cannot know the strength of your faith until it is tested.
Jag tror att det måste vara ett av de mest toleranta citat om religion som jag har hört på väldigt länge.
I filmen är Pi hindu, katolik och muslim...
Gå och se filmen med någon du tycker om, den kommer att värma ditt hjärta och det är väl spenderad tid!
Bildkälla
torsdag, januari 03, 2013
Nytt År
Nya möjligheter!
Jag är tillbaka i Paris efter två jättesköna veckor i Sverige!
Jag hade äntligen lite tid att tänka när jag hade semester och det finns en hel del saker som jag skulle vilja ändra på eller utveckla i mitt liv...
Jag har en del "nyårslöften", jag gillar egentligen inte ordet "löfte" jag tycker bättre om franskans résolution (vilket blir sak samma på engelska) och tycker att det nya året är en bra tid att börja.
Överst på listan står:
Jag höll på att missa min buss till flygplatsen för att den var fullsatt, men busschaffören väntade på mig medan jag köpte en biljett till den senare bussen och lät mig åka med honom eftersom en plats var ledig, en person hade missat bussen på en tidigare hållplats...
Året börjar bra tycker jag!
Är det någon som vill hänga på? Ja, och ett Gott Nytt År önskar jag er!
Jag är tillbaka i Paris efter två jättesköna veckor i Sverige!
Jag hade äntligen lite tid att tänka när jag hade semester och det finns en hel del saker som jag skulle vilja ändra på eller utveckla i mitt liv...
Jag har en del "nyårslöften", jag gillar egentligen inte ordet "löfte" jag tycker bättre om franskans résolution (vilket blir sak samma på engelska) och tycker att det nya året är en bra tid att börja.
Överst på listan står:
- Vara snällare mot mig själv
- Bli bättre på att meditera
- Sätta upp lite delmål i min löpträning
- Konsumera mindre och smartare
- Bli bättre på att laga vegetarisk mat (mycket passande)
- Resa mer
- Skicka ett vykort eller brev i månaden (minst) till Svea och Ingrid, de är i 90-års åldern båda två och jag träffar inte dem särskilt ofta
Jag höll på att missa min buss till flygplatsen för att den var fullsatt, men busschaffören väntade på mig medan jag köpte en biljett till den senare bussen och lät mig åka med honom eftersom en plats var ledig, en person hade missat bussen på en tidigare hållplats...
Året börjar bra tycker jag!
Är det någon som vill hänga på? Ja, och ett Gott Nytt År önskar jag er!
Etiketter:
Attraktionslagen,
Projekt Gratitude Jar,
Semester
måndag, december 17, 2012
Allt och inget och det som finns emellan
Vilken vecka, vilken helg och vilken start på veckan!!
I fredags fick jag skäll helt oförskyllt av en kundansvarig på företaget jag jobbar för.
Förra veckan var väldigt krävande och jag var trött, det var liksom inte läge att bråka med mig.
Jag har helt kommit över att bli förbannad, jag är så trött att jag blir bara ledsen när människor är elaka mot mig.
Det slutade med att jag bara gick iväg innan hon hade skällt färdigt. Som tur var så försvarade en av de andra kundansvariga mig och det kändes skönt.
Jag har inte tänkt särskilt mycket på det under helgen, jag var ju upptagen med annat. Jag träffade Isabelle och vi tjôtade i 7 timmar igår var jag hemma och fixade efter en löptur... Urtrött!
Idag kom jag till jobbet klockan 7.45. Vid 9.00 tiden fick jag ett mejl av damen som skällde på mig i fredags. Hon bad om ursäkt och ville att jag skulle veta att det inte var meningen att såra mig och att hon tycker att jag arbetar bra.
Jag skrev tillbaka och sa att visst hade jag blivit ledsen men att det finns dagar då man säger saker man ångrar, det vet ju jag själv...
Vidare skrev jag att hennes meddelande var mycket uppskattat och att nu kan vi lägga detta bakom oss för att jobba tillsammans igen.
Min tro på godheten i människorna växte sig starkare idag!
Alltså kärlek och positiva tankar gör underverk!! Den här kvinnan var den sista på jorden som jag trodde "kunde" be om ursäkt! Men det ordnade vi! Hurra!
I fredags fick jag skäll helt oförskyllt av en kundansvarig på företaget jag jobbar för.
Förra veckan var väldigt krävande och jag var trött, det var liksom inte läge att bråka med mig.
Jag har helt kommit över att bli förbannad, jag är så trött att jag blir bara ledsen när människor är elaka mot mig.
Det slutade med att jag bara gick iväg innan hon hade skällt färdigt. Som tur var så försvarade en av de andra kundansvariga mig och det kändes skönt.
Jag har inte tänkt särskilt mycket på det under helgen, jag var ju upptagen med annat. Jag träffade Isabelle och vi tjôtade i 7 timmar igår var jag hemma och fixade efter en löptur... Urtrött!
Idag kom jag till jobbet klockan 7.45. Vid 9.00 tiden fick jag ett mejl av damen som skällde på mig i fredags. Hon bad om ursäkt och ville att jag skulle veta att det inte var meningen att såra mig och att hon tycker att jag arbetar bra.
Jag skrev tillbaka och sa att visst hade jag blivit ledsen men att det finns dagar då man säger saker man ångrar, det vet ju jag själv...
Vidare skrev jag att hennes meddelande var mycket uppskattat och att nu kan vi lägga detta bakom oss för att jobba tillsammans igen.
Min tro på godheten i människorna växte sig starkare idag!
Alltså kärlek och positiva tankar gör underverk!! Den här kvinnan var den sista på jorden som jag trodde "kunde" be om ursäkt! Men det ordnade vi! Hurra!
onsdag, december 12, 2012
Spik i foten
...har jag inte, men däremot en inflammation i käkbenet... Jag har haft ont i tanden i en vecka nu, det har inte hänt sen jag var 5 år eller något sådant. Bu!
Nu har jag fått ett tandplåster iallafall så det borde hålla under semestern! Så var det med det! Jag är lite ledsen, men det kommer att gå över! Den 9:e januari ska vi ses igen, min tandläkare och jag alltså!
Annars är allt bra! Jag äter tofu och har gjort rostad brysselkål med karamelliserad rödlök från Vegankrubb. Brysselkålen blev direkt en stor favorit! Det ska bli en julbordsrätt!
Nu har jag fått ett tandplåster iallafall så det borde hålla under semestern! Så var det med det! Jag är lite ledsen, men det kommer att gå över! Den 9:e januari ska vi ses igen, min tandläkare och jag alltså!
Annars är allt bra! Jag äter tofu och har gjort rostad brysselkål med karamelliserad rödlök från Vegankrubb. Brysselkålen blev direkt en stor favorit! Det ska bli en julbordsrätt!
onsdag, december 05, 2012
Min uppmärksamhetssökande kindtand
Jag plomberade min ena högra kindtand i september hos min nye, unge, stilige, tandläkare efter att den förste knastandläkaren vägrade att titta under plomben som gjorde ont...
Jag har haft inte kunnat tugga riktigt på högersida sedan i september och nu tyckte jag att det var dags för ett återbesök.
Det visade sig att nu var det dags för en rotfyllning och en krona, tyvärr inte en prinsesskrona...
Det kommer att kosta 900€ sa Benny (han heter så, nästan iallafall...). Tjolahopp sa jag och tänkte att det kommer att bli en fin julklapp!
Men, nu bor jag i Frankrike och jag har en sjukförsäkring så det borde en fin julklapp från dem istället från min plånbok.
Det finaste i "kråksången" är ändå att min tandläkare sa att det som inte sjukförsäkringen betalar kommer mottagningen att betala.
Han sa att jag har inte fått rätt behandling så det är inte mer än rätt att mottagningen betalar.
Nu anses en krona vara en protes (känns konstigt att säga så) och är oftast helt och hållet återbetald.
Men visst är gesten fin? Hurra för attraktionslagen! (Jag hade nämligen inte ens tänkt tanken att behöva betala mer! Nästan lite ironiskt)
Jag har haft inte kunnat tugga riktigt på högersida sedan i september och nu tyckte jag att det var dags för ett återbesök.
Det visade sig att nu var det dags för en rotfyllning och en krona, tyvärr inte en prinsesskrona...
Det kommer att kosta 900€ sa Benny (han heter så, nästan iallafall...). Tjolahopp sa jag och tänkte att det kommer att bli en fin julklapp!
Men, nu bor jag i Frankrike och jag har en sjukförsäkring så det borde en fin julklapp från dem istället från min plånbok.
Det finaste i "kråksången" är ändå att min tandläkare sa att det som inte sjukförsäkringen betalar kommer mottagningen att betala.
Han sa att jag har inte fått rätt behandling så det är inte mer än rätt att mottagningen betalar.
Nu anses en krona vara en protes (känns konstigt att säga så) och är oftast helt och hållet återbetald.
Men visst är gesten fin? Hurra för attraktionslagen! (Jag hade nämligen inte ens tänkt tanken att behöva betala mer! Nästan lite ironiskt)
tisdag, december 04, 2012
En fet smäll del II
Jag träffade Herr Direktören igår. Efter vårt möte bad jag att få prata med honom och det gick ju bra.
Jag bad om ursäkt för mitt bryska meddelande och sa att det var dumt gjort och inte alls särskilt konstruktivt.
Han sa att jag helt hade missuppfattat hans meddelande, men å andra sidan så hade han med säkerhet uttryckt sig lite illa...
Så vi erkände våra misstag och pratade lite om stress och hur det påverkar oss. Han sa att de personer som han hade pratat med sa att det var inte alls min stil att svara på det viset och att det måste ha hänt något.
Ett givande samtal helt enkelt! Visst är det fantastiskt när saker som inte alls är givande ger mer energi och hjälper till att lösa upp missförstånd.
Herr Direktören är som han är men det är inte min uppgift att döma, någon... Nu kommer vi iallafall överens och skulle han vara oförskämd igen så ringer jag väl bara upp och säger att det var väl dumt, kan vi inte vara kompisar istället? :o)
Jag bad om ursäkt för mitt bryska meddelande och sa att det var dumt gjort och inte alls särskilt konstruktivt.
Han sa att jag helt hade missuppfattat hans meddelande, men å andra sidan så hade han med säkerhet uttryckt sig lite illa...
Så vi erkände våra misstag och pratade lite om stress och hur det påverkar oss. Han sa att de personer som han hade pratat med sa att det var inte alls min stil att svara på det viset och att det måste ha hänt något.
Ett givande samtal helt enkelt! Visst är det fantastiskt när saker som inte alls är givande ger mer energi och hjälper till att lösa upp missförstånd.
Herr Direktören är som han är men det är inte min uppgift att döma, någon... Nu kommer vi iallafall överens och skulle han vara oförskämd igen så ringer jag väl bara upp och säger att det var väl dumt, kan vi inte vara kompisar istället? :o)
Rödbetssallad från Café Suédois i Paris
Jag var inne och kikade hos Karoline idag och upptäckte hennes vegetariska julköttbullar!
Precis vad jag letade efter! Tuvilda gav mig en länk till ett recept som också är jätteintressant. Jag ska prova båda.
I och med att min jul ska bli grön tänkte jag dela med mig av Café Suédois (ligger i Centre Culturel Suédois i Le Maris) jättegoda rödbetssallad, jag köpte deras recept bok med svenska recept på franska råvaror! Gode Gud vad mitt liv blev enklare efter det! :o)
2 medelstora rödbetor (kokta)
1 tsk vitvinsvinäger eller möjligtvis ättika
1 msk crème fraiche
1 msk majonnäs
Salt och peppar
Skala rödbetorna (om det behövs, jag använder de vakuum förpackade utan att skala dem) och skär i små kuber.
Lägg rödbetorna i en skål och häll över vinägern. Ställ åt sidan några minuter. Blanda sedan i majonnäsen och därefter crème fraiche.
Salta och peppra.
Jag brukar dubbla majonnäsen och crème fraichen för att få salladen lite krämigare.
Man får prova sig fram lite men salladen blir fantastiskt god. Det bästa är att göra den dagen innan man ska äta den.
Precis vad jag letade efter! Tuvilda gav mig en länk till ett recept som också är jätteintressant. Jag ska prova båda.
I och med att min jul ska bli grön tänkte jag dela med mig av Café Suédois (ligger i Centre Culturel Suédois i Le Maris) jättegoda rödbetssallad, jag köpte deras recept bok med svenska recept på franska råvaror! Gode Gud vad mitt liv blev enklare efter det! :o)
2 medelstora rödbetor (kokta)
1 tsk vitvinsvinäger eller möjligtvis ättika
1 msk crème fraiche
1 msk majonnäs
Salt och peppar
Skala rödbetorna (om det behövs, jag använder de vakuum förpackade utan att skala dem) och skär i små kuber.
Lägg rödbetorna i en skål och häll över vinägern. Ställ åt sidan några minuter. Blanda sedan i majonnäsen och därefter crème fraiche.
Salta och peppra.
Jag brukar dubbla majonnäsen och crème fraichen för att få salladen lite krämigare.
Man får prova sig fram lite men salladen blir fantastiskt god. Det bästa är att göra den dagen innan man ska äta den.
söndag, december 02, 2012
Adventstider
Jag har bakat årets första pepparkakor, 196 kakor blev det (jo, jag räknar alltid kakorna varje år för att se hur många det blir av degen...). Jag har ungefär 80% av degen kvar, tänkte baka lite nu ikväll också, kanske...
Jag ska ta med dem till jobbet imorgon, då kommer även våran gran upp.
Nästa söndag ska jag ha ett litet "adventskalas" hemma, mina två grannkompisar vars kanin jag passade ett par veckor sedan kommer hit.
De ha aldrig ätit pepparkakor (inte mina iallafall) och inte heller smakat glögg.
Jag var i Pigalle igår och handlade proviant till adventskalaset på "Affären", den svenska affären där man hittar det mesta, annars beställer gärna Agneta hem det...
Jag köpte juleskum, julmust, alkoholfri glögg och så har jag beställt en flaska vanlig glögg.
Ska tillbaka på torsdag och hämta den, men då får jag nog köpa en flaska julmust till...
Jag ska till Sverige den 20:e så jag får väl vad jag behöver i svensk jul ändå, men det är ju lite förberedelserna som är de härligaste!
Jag ska ta med dem till jobbet imorgon, då kommer även våran gran upp.
Nästa söndag ska jag ha ett litet "adventskalas" hemma, mina två grannkompisar vars kanin jag passade ett par veckor sedan kommer hit.
De ha aldrig ätit pepparkakor (inte mina iallafall) och inte heller smakat glögg.
Jag var i Pigalle igår och handlade proviant till adventskalaset på "Affären", den svenska affären där man hittar det mesta, annars beställer gärna Agneta hem det...
Jag köpte juleskum, julmust, alkoholfri glögg och så har jag beställt en flaska vanlig glögg.
Ska tillbaka på torsdag och hämta den, men då får jag nog köpa en flaska julmust till...
Jag ska till Sverige den 20:e så jag får väl vad jag behöver i svensk jul ändå, men det är ju lite förberedelserna som är de härligaste!
lördag, december 01, 2012
Funderingar
Modern har lite funderingar över min kost när jag kommer hem till jul...
"Jamen, ska du inte äta skinka då?"
"Näe, jag tror inte det, det känns inte bra längre..."
"Med VAD ska du äta?"
"Men det ordnar sig mamma..."
"Jaha, jamen..."
"Mamma..."
"Ja"
"Kan inte du gå ner till 4H gården och fråga vad de ger sina kaniner till jullunch?" (kvävt fniss)
"Jaha, det var ju en bra idé!" (leendet hörs genom telefonen)
Jag hittade ett vegetariskt pålägg när jag var i den ekologiska affären senast, det smakar jättegott och det känns bättre att äta för mig.
Jag blir mer och mer illa berörd av det jag läser i Jonathan Safran Foers bok "Eating Animals".
Naturligtvis bör man relativisera, jag tror inte att alla slakterier behandlar djuren illa, och jag tror och hoppas att det som utspelar sig i USA inte finns eller finns i mycket mindre skala i Europa, i Sverige och Frankrike.
Jag vill inte bli någon moraliserande väckelserörelse pastor, man är själv ansvarig för sitt beteende och man väljer själv vad man stoppar i sig och vilka konsekvenser det får, för en själv och för omgivningen...
Jag har inte ätit kött på två veckor, och det känns väldigt bra ur en rent physisk synpunkt.
Jag fortsätter och så får vi se hur det känns om ett tag...
"Jamen, ska du inte äta skinka då?"
"Näe, jag tror inte det, det känns inte bra längre..."
"Med VAD ska du äta?"
"Men det ordnar sig mamma..."
"Jaha, jamen..."
"Mamma..."
"Ja"
"Kan inte du gå ner till 4H gården och fråga vad de ger sina kaniner till jullunch?" (kvävt fniss)
"Jaha, det var ju en bra idé!" (leendet hörs genom telefonen)
Jag hittade ett vegetariskt pålägg när jag var i den ekologiska affären senast, det smakar jättegott och det känns bättre att äta för mig.
Jag blir mer och mer illa berörd av det jag läser i Jonathan Safran Foers bok "Eating Animals".
Naturligtvis bör man relativisera, jag tror inte att alla slakterier behandlar djuren illa, och jag tror och hoppas att det som utspelar sig i USA inte finns eller finns i mycket mindre skala i Europa, i Sverige och Frankrike.
Jag vill inte bli någon moraliserande väckelserörelse pastor, man är själv ansvarig för sitt beteende och man väljer själv vad man stoppar i sig och vilka konsekvenser det får, för en själv och för omgivningen...
Jag har inte ätit kött på två veckor, och det känns väldigt bra ur en rent physisk synpunkt.
Jag fortsätter och så får vi se hur det känns om ett tag...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



