El fel & fysisk distansiering

Idag var det liv i luckan i kollektivtrafiken runt Paris må ni tro!

Ett stort el fel i Gare du Nord gjorde att linjen jag använder för att ta mig till Gare du Nord hade förseningar.

Jag tänkte att det är väl bäst att jag tar ett tidigare tåg då så att jag hinner i tid till mitt läkarbesök.

Sagt och gjort, jag ankommer till Gare du Nord 08:34 (2 minuters försening) och traskade vidare ner två våningar för att ta RER B till Châtelet Les Halles som vanligt, liite irriterad för att jag skulle vara väldigt tidig den här morgonen.

Jag kom inte så långt för rulltrapporna ner till RER B och D var spärrade och det var STOR trängsel. Det fanns inte möjlighet till fysisk distansiering här inte!

När jag frågade en spärrvakt vad som hade hänt visade det sig att det inte gick ett enda tåg söderut och alla norrgående tåg hade Gare du Nord som slutstation! Jamen, grattis då!

Jag tänkte att Métro 4 kommer att kunna ta mig till Châtelet Les Halles och sen vidare på RER A till Charles De Gaulle Etoile.

Jag hade tur eftersom det inte var någon särskild trängsel i tågen och vi kom fram relativt snabbt.

Jag kom i tid till behandlingen och kunde slappna av och somnade en stund med nålen i skallen.

Sen var det dags att åka tillbaka hem igen. Då var det mycket mindre folk i rörelse tack och lov!

Jag har varit väldigt trött efter behandlingen idag, lite sur är jag också så jag ser verkligen framemot helgen!

Annars finns det inget intressant att rapportera! Kvällen kommer att bli lugn och avslappnad och imorgon får vi se om jag får till ett surdegsbröd!

Dagens bild är från Gare du Nord på vägen hem, då var det nästan tomt!

Gare du Nord var tidigare ett tillhåll för allehanda tvivelaktiga figurer men sen Eurostar och Thalys började avgå och ankomma till Gare du Nord så har det blivit mindre av den varan, så man känner sig relativt säker även på kvällen.

Idé torka

Visst är det lite ironiskt att få idé torka i detta blöta väder!

Idag är jag slut som artist, jag är trött och kinkig och orkade inte ens ta ut surgubben på promenad.

Han fick vara i trädgården och ränna omkring medan jag åt lunch och slötittade på "Stjärnorna på slottet".

Jag vet inte vad jag vill skriva om här, jag har inga idéer och känner mig allmänt sur...

Det enda spännande som hände idag var väl att jag adopterade en surdeg som heter Léon. Tydligen ger man namn till sina surdegar och min fick det passande namnet Léon.

Léon var en av min pappas favorit filmer med Jean Reno.

Kvinnan som gav mig Léon i utbyte av mitt fotbollslag med kefirgryn, som mamma tycker att jag borde döpa till Elfsborg eller Norrby eller möjligen Djurgården, förklarade hur jag ska mata den och hur den håller i kylen osv.

Jag får väl göra slag i saken och baka ett surdegsbröd till helgen med Léon då.

Imorgon är det dags att träffa Dr Tran Dinh igen, jag hoppas att jag är mer avslappnad under behandlingen imorgon!

Dagens bild kan ju bara bli på Léon, han är nu matad och nattad i kylskåpet för att invänta helgen!

Trött i mössan

I det här hushållet är alla trötta i mössan idag.

Matthias hade ischias så han gjorde svansjön i sängen koreograferad av Maurice Béjart himself, och var 5:e minut (kändes det som) steg han upp och gick ner för trappan och resten av tiden snarkade han 5cm från mitt ansikte. Lenny gav sitt bästa framträdande och skrapade i plasten på sin korg och snarkade.

Jag sov i 7,5 timma säger min klocka men det säger inte min hjärna.

Idag var det dags för akupunktur så jag begav mig in till Paris.

Efter 3 behandlingar lyckades jag att få Dr Tran Dinh att skratta. Han pratar inte särskilt mycket och är lite stel men efter 3 behandlingar kunde han inte stå emot mitt tjatter och skämt. Mitt artistnamn borde vara Tjatte, ingen står emot!

Annars kunde jag lätt hålla mig för skratt idag, jag är dödens trött och kunde inte alls slappna av under behandlingen. Men jag har inte haft ont i huvudet!

När jag låg och funderade i sängen under natten så kom jag att tänka på Saul Berenson i Homeland. Jag älskar hans röst, särskilt när han säger "Previously on Homeland". Jag förstod varför jag tycker så mycket om rollfiguren, han påminner mig om min vän och mentor Claude som lärde mig allt om IT under min praktiktid när jag gick i skolan.

Claude var en blandning av Kapten Haddock och Professor Kalkyl i Tintin. Högljudd och tankspridd och otroligt generös och snäll!

Sen har det inte hänt mycket!

Jag ska ge bort lite mer kefirgryn den här veckan och en tjej ska byta grynen mot lite surdeg! Det ser jag framemot!

Jag började en surdeg förra veckan men jag satte inte in den i kylskåpet tillräckligt snabbt så det blev mögel på den så jag fick tyvärr slänga allt. Annars såg den fin-fin ut, under allt mögel...

Dagens bild blir från Avenue de la Grande Armée, jag tycker att emaljskyltar är så vackra!

Hej Februari!

Idag gick solen upp 8:20, eller rättare sagt ljuset uppenbarade sig klockan 8:20 i morse!

Det är fortfarande grått och blött ute, men åtminstone ljust.

Lenny och jag drog ut på promenad under lunchen, ett måste för att få andas lite.

En dag utan den förbannade huvudvärken och bara det är ju toppen!

Det blir mycket samma sak när vägen till jobbet är 6-7 steg och när man inte behöver hala fram månadskortet.

Jag klagar inte, för visst är det skönt att inte behöva stiga upp 05:30, gå till tåget i ur och skur för att sitta om man har tur, alternativt stå i 1,5 timmar innan man är framme på jobbet, bara för att 8 timmar senare göra om samma sak i motsatt riktning.

Men jag saknar mina arbetskamrater, jag saknar att äta lunch ihop med kompisar att diskutera vardagliga saker som inte har med jobbet att göra. 

Jag är inne på månad 12 av distans arbete med ett 10-tal resor till jobbet. Det börjar att bli lite långsamt, men jag har ändå förmånen att kunna jobba hemifrån, jag behöver inte utsätta mig för COVID smittan varje dag som människor inom sjukvården måste eller människor som jobbar i butik eller på ställen där man inte kan eller får jobba hemifrån.

Jag har också ordnat det så bra att jag har ett eget kontor, vi har en trädgård och möjlighet att gå på promenad med en sur gammal Jack Russel.

Jag vet att jag har det bra, egentligen, men ibland blir det bara lite tröttsamt...

Dagens bild blir från promenaden med surgubben, jag gillar repetition och linjer i bilder och idag blev det linjer. Det stod en bil parkerad där jag egentligen ville ta en bild, så repetitionen blir en annan gång vi går förbi där.

Lenny må vara en surgubbe, men han är väldigt snäll och stannar när jag säger att jag ska ta en bild och tar upp kameran. Då drar han inte det minsta i kopplet.

Smart hund! 🐶

Champagne och paljetter

Champagne blev det idag men inga paljetter, nån måtta får det väl ändå vara!

Det har varit lugnt och skönt, På Spåret till frukost, hänga och vika lite tvätt, baka en kladdkaka till eftermiddagsfikat med Matthias föräldrar, jag lyxade till det med lite vispad grädde så att det skulle bli lite festligare.

Champagnen hade legat i kylen en hel vecka så den var kall och redo att avnjutas!

Vi hade inte träffats på ett par veckor eftersom de var i Chamonix (jag var så rysligt avundsjuk) och hälsade på vänner och sen var Mister Matthias ute på urbex så det var roligt att ses igen.

Det blev kaffe och champagne och kladdkaka och en massa tjôt!

Vi åkte hem efter ett par timmar, man måste ju hem innan utegångsförbudet! Sen har vi tittat på det sista avsnittet på säsong 4 av Homeland.

Det regnar igen och är ruskigt och lite kallt så vi är alla tre ganska slöa.

Jag tänkte ta en yoga lektion online för att sen sitta ner och äta lite värmande soppa.

Imorgon är det dags för en ny vecka, februari månad here we come!

I eftermiddags visade Matthias mamma en snood (eller schnood som Matthias säger) som hon har stickat i ett underbart garn!

Jag tyckte den var jättefin och då fick jag den, så mjuk och go, snooden, då inte Matthias mamma, ja hon är mjuk och go hon också men jag har inte tänkt att bära henne runt halsen direkt!

Nu måste hon sticka sig en ny... 😀

Det får lov att bli dagens bild!

Nyårsdagen

Så började då det nya året för mig! Tyvärr med huvudvärk men det är var väl ingen överraskning direkt, jag förväntade mig värre saker men det har varit lugnt på otrevlighetsfronten efter akupunkturbehandlingarna.

Jag hade tid klockan 9:30 inte långt från avenue Carnot imorse igen, som vanligt för tidig, men jag avskyr att komma försent.

Medan jag väntade passade jag på att köpa en varm croissant och en kaffe och strosade upp till Triumfbågen via en bakgata.

Det finns så fantastiska byggnader, i allt från Art Deco stil, till nyare stilar. Jag har alltid fantiserat om hur det skulle vara att bo i en sån där stor våning, för det kan knappast heta lägenhet på den prisnivån och ytan.

Jag har aldrig kommit fram till någonting i mina fantasier.

Medan croissanten smälte på tungan (sa jag att den var nybakad och frasig?) och kaffet värmde så promenerade jag långsamt uppför sidogatan och tänkte att det är väl mest kontor i såna här byggnader nu, men ack vad jag bedrog mig. Jag såg en hel hög tanter och farbröder i fönstren. 

En del vädrade sängkläder andra tittade på mig som tittade på dem. Ingen vinkade, vilket var tur för jag hade händerna fulla med kaffe och croissant.

Behandlingen hjälpte mot huvudvärken och jag tror att jag somnade. Tyvärr kom huvudvärken tillbaka under tågresan hem.

Dr Tran Dinh tyckte att jag reagerade bra på behandlingarna och var positiv. Då kan ju inte jag vara annat än positiv också.

Dagen var annars ganska händelselös. Jag gick och la mig för att sova middag innan lunch, det gjorde Lenny också.

En liten lustigkurre kallade till möte 18:30 men det var över på en kvart!

Det kommer att bli en kort kväll eftersom huvudvärken inte har släppt ännu.

Dagens bild blir en bakvänd repris på förra veckan: Rumpan på Triumfbågen!

Har den äran fröken

Jäpp det är faktiskt min födelsedag idag! Jag börjar närma mig 50-strecket med ganska stora steg och små marginaler och det känns både skrämmande och bra!

För sju år sen firade jag med en väninna i New York, det var en fantastisk resa. På min dag (hon fyller två dagar efter mig) valde jag frukost på en diner, besök på Guggenheim, middag på en koreansk restaurang, Do Hwa, som ägdes av Quentin Tarantino. Restaurangen är tyvärr stängd nu.

Som avslutning på kvällen blev det jazzkonsert på Dizzy's Club med utsikt över Manhattan! Jag skulle gärna besöka New York igen!

I år firar vi i Taverny med ledig dag för hela familjen, smörgåstårta och champagne.

Tvära kast men det känns fint att ändå kunna fira min födelsedag utan sjukdom och annat skräp!

Vi var och lämnade in bilen på service i morse, sen gick vi hem, det är ungefär 4km. Lenny fick följa med och han har snarkat i korgen sen vi kom tillbaka, det blir i runda slängar 3-4 timmar, med ett par turer i trädgården.

Vi fick tillbaka bilen strax innan 18:00, då vi gick de 4km tillbaka för att hämta den, så vi fick hålla oss hemma idag, men det gör egentligen inte så mycket för inga restauranger är öppna och bara åka till ett köpcenter är ju inte vad vi gillar.

Jag passade på att börja mitt nya år med Adriens Birthday Yoga! En renande yoga för att släppa allt gammalt mög inför det nya året.

Det har inte vart något roligt väder så vi har myst inne, druckit lite kaffe med mjölk och stickat (jag), läst lite i Dr Tran Dihns bok och tittat på serier. En dag då man verkligen får lov att inte "göra" något särskilt!

På tal om mjölk och den oumbärliga mjölkskummaren, alltså jag är på god väg att bli en halvprofessionell barista, som bara gör kaffe med mjölk då.

Jag har börjat att försöka få till såna där fina mönster som de riktiga baristorna gör, blommor och allt möjligt... Hittills har jag lyckats få till en lök-liknande historia när jag ville göra en blomma. Men skam den som ger sig!

Nu har vi ätit smörgåstårtan och druckit upp champagnen. Jag sitter och är mycket nöjd med min dag.

Dagens bild blir på champagne i mitt glas! Skål!

I mitten

...på veckan är vi nu. Jag tycker fortfarande att tiden bara springer iväg, man hinner ju knappt blinka innan veckan är slut!

Idag har det varit lugnt på alla fronter, jag presenterade en första del av ett stort projekt som jag leder med en kollega i år. Chefen tyckte att det var en bra början och det är ju viktigt!

Jag bokstavligen drog ut hunden på promenad som han sen tyckte var jätterolig. Vi träffade två av Lennys kompisar, varav en liten rolig hund som heter Coco och bor uppe på höjden av Taverny där skogen börjar. Coco är gatans kung och försöker sätta skräck i alla som har mod att gå upp eller ner för hans gata. Han är ju så liten och gullig så för att skrämma folk jagar han dem upp och ner för gatan. Sen ger han sig ut på egna promenader i stan, där han kryssar mellan bilar och paraderar på huvudgatan för att visa vem det är som bestämmer.

Idag hade han slagit sig i lag med en annan jycke och följde med på promenaden. Ibland följer han med oss upp i skogen om vi går på hans gata, oss skäller han inte heller på vi är ju Lennys människor.

Jag läste på Sandras blogg att i Berlin är det så mycket hundskit på gatorna att promenaderna spenderas med ögonen på backen för att inte tramps i hundskit. Jag tänkte på det när jag gick ut idag och det är nog sant här också. Mer hundskit än vanligt alltså.

Lenny får bära sina bajspåsar på ryggen som rosetter, till allas förtjusning utom hans egen, han är ju relativt lättkränkt, så här plockas det alltid upp utom när vi är i skogen eller någonstans där ingen går.

Mer spänning än så här kan jag inte bjuda på idag, vi får helt enkelt invänta morgondagen för att se om det blir mer rafflande då...

Dagens bild blir på kyrkan i Taverny som såklart ligger på höjden precis nedanför skogen. Idag var det dessutom vackert dimmigt.

Kejsarens akupunktör

Idag var jag på min andra behandling hos akupunktören. Idag kändes det som om det brände runt nålen.

Jag fick ligga och vila i nästan en timma innan mottagningens receptionist kom och tog ut nålen.

Vi pratade lite om just hur jag kände mig efteråt och akupunktur i allmänhet. Det visade sig att "min akupunktör" är en riktig kändis.

Han har skrivit 5 böcker och har utövat Paé Roé (där man sätter en nål på en specifik plats på hjässan) i över 25 år. Paé Roé betyder 100 möten och är en strategisk punkt där energier möts.

Där jag numera har en tatuering!

När jag läste vidare så fick jag reda på att Dr Tran Dinhs farfar var Bảo Đạis läkare. Bảo Đại var Vietnams siste kejsare.

Nu kanske jag måste buga när jag kommer till hans mottagning på fredag. 😆

Efter behandlingen kände jag mig också väldigt trött, jag hade helst gått och lagt mig med en gång!

Innan jag åkte hem gick jag en snabbis till Monoprix för att köpa Cottage Cheese eller keso som det heter egentligen. Jag fick en oemotståndlig lust att äta keso i helgen och jag hittade det inte någonstans, men jag visste att det säljs hos Monoprix.

När jag var liten kallade jag det för snö på smörgåsen som jag fick hos min mormor. Det var så gott, men det smakade inte alls lika gott hemma hos mamma och pappa...

Sen gick jag en tur till Fnac för att köpa Dr Tran Dinhs bok som jag hittade. Jag har redan läst hälften, det är verkligen intressant.

Innan det mulnade på var soluppgången så fin och det kändes nästan som vår i luften även om det var iskallt ute!

Dagens bild är från tågstationen i Taverny när jag väntade på tåget i morse!

Vecka 4

Tiden bara rusar iväg, vips är det en ny vecka!

Idag var det jag som fick skäll för att jag inte stod redo med koppel och sele klockan 12:00!

Lenny börjar att skälla 11:45 och eskalerar i volym och spm (skall per minut) ju närmare vi kommer 12:00. Går vi över tiden blir han sur!

Solen skiner idag och det var skönt att gå ut och röra på benen. Inget ont i ryggen idag vilket är toppen. Akupunktören skall besökas imorgon igen. Jag ser framemot det!

Solen skiner väl lite mindre angående COVID-19 läget i Frankrike. Det börjar lukta lite nedstängning igen. Vi har mellan 15000 och 20000 nya fall om dagen och även om inte beläggningen av IVA platser är mer än 60% så ser det väl inte sådär jättebra ut.

Jag har börjat att sticka igen efter ett jul och nyårsuppehåll, det ska bli en kortärmad tröja till mig själv tänkte jag. Kan bli bra, kan nlir skit, vi får se!

I Bessancourt där vi gick på promenad idag, Lenny och jag, har man sprejat på alla trottoarer med (o)jämna mellanrum: Port du masque obligatoire; ansiktsmask, som rattmuff, på!

Hurra

...tänkte jag när jag gick upp imorse, det regnar inte, så Lenny och jag kan ta en promenad. Fint väder är det inte men vi kommer iallafall inte att bli dyngsura. Det var innan det snöblandade spöregnet kom...

Det blev mest inomhusaktiviteter idag, för vem vill gå ut i spöregn? Inte Lenny iallafall!

Jag har passat på att beställa tid på Ambassaden den 30:e april för ansökan om pass. Lika bra att ha en god framförhållning i såna här frågor.

Jag har gjort en purjolökspaj med comté och gongonzola och valnötter. Vi har tittat på Homeland på Netflix, vi har varit och handlat allt vi behöver till den kommande veckan och så har vi tänt ljus och myst.

Jag har tagit det lugnt som Dr Tran Dihn ordinerat och jag känner mig inte ens skyldig när jag inte gör något! Ett small step for mankind en hel seger för mig!

Imorgon blir det mer av samma sallad, kanske med en promenad för Lenny och mig. Vi behöver andas lite skogsluft, om det inte vräker ner vill säga.

Jag ska nog baka en kaka imorgon också, det blir inga canneloni den här veckan iallafall, jag fick nog av spenatkladdet på väggen förra veckan.

Jag har planerat lite broccolisoppa, naanbröd med morot, potatis och kikärtscurry, kanske får jag äntligen till sojafärsbullarna, den förra sojafärsen blev spaghetti bolognese. Vi får se vad energin räcker till.

Nu ska jag bara göra en liten grönsallad till purjolökspajen. Den fick ju en liten twist med gorgozola och valnötter den här gången, får se hur det smakar.

Blixt i örat

Blixt i örat fick inte jag (för fy f-n va' de' måste svi' som Birger sa) men jag fick ett par nålar i hu'vet av akupunktören idag.

Dr Tran Dihn sa att jag har en seninflammation i nacken för jag har upplevt och upplever mycket stress.

Han sa också att min sömn inte var reparativ längre och därför blir det bara värre och värre. Jag har i stort sett axlarna uppe vid öronen konstant, det är min försvarsposition mot just stress. Jag måste lyssna på när min kropp och mitt huvud säger till att det är dags att vila, allt annat är galenskap. Han tryckte på två ställen i nacken och det gjorde fruktansvärt ont.

Vidare sa han att han kan hjälpa mig att få bukt med migränanfallen men att jag statistiskt sett kommer att må sämre under en månad innan jag mår bättre. Fler anfall och säkert en del oro i kroppen som problem med magen t.ex.

Det låter ju inte särskilt roligt men hellre besvär i en månad än besvär hela livet. Jag ska tillbaka på tisdag och fredag nästa vecka.

Behandlingen gjorde inte alls ont, det stack till lite, lite. Sen fick jag ligga ner i 45 minuter och sen var det färdigt.

Han tatuerade in en prick på hjässan för att märka ut platsen som han använder till att sticka nålarna i. Det var det värsta, han tatuerade en liten prick i hårbotten med en traditionell tatueringsmetod där man knackar på en liten nål doppad i bläck... Så nu är jag tatuerad också!

Efter behandlingen var jag lite förvirrad så jag hittade inte ut, men receptionisten var vänlig och sa att det är vanligt.

Efter behandlingen gick jag till Triumfbågen som ligger 10 minuter från mottagningen och sen gick jag vidare ner för Champs Elysées. Det var inte särskilt mycket folk någonstans.

Efter det gick jag vidare mot Châtelet, jag ville se om jag inte hittade ett par byxor i rätt storlek på rean men sån tur hade jag inte. Det blev 20 000 steg i Paris idag, sen fick jag nog och åkte hem till förorten. Jag hann dock med att sitta i solen på en bänk på Place des Vosges innan storstaden blev för mycket.

Lenny blev överlycklig när jag steg innanför dörren. Det blev han i och för sig igår också när jag hade varit borta i 20 minuter.

Lycka är att ha någon som blir så in i bomben glad när du kommer hem att hen nästan får ett anfall.

Dagens bild blir naturligtvis på Triumfbågen! When in Paris... Right? Eller var det Rom kanske? 😉

Bonjour tristesse

Jaa, den här dagen kommer inte att gå till historien som en av de intressantare i mitt liv. Jag släpade inte ens med hundlurken ut på promenad under lunchen. Var var så frusen så jag lagade bara lite mat och tittade på ett halvt avsnitt av Outlander.

Lenny sprang omkring och gapade i trädgården och skällde nästan ihjäl brevbäraren.

Brevbäraren blir ju inte längre utskälld här eftersom vi oftast är ute på promenad när han cyklar förbi men i dag var det dags. Ombyte förnöjer som det heter.

Imorgon är det dags för Paris och akupunktören Sören! Jag ser verkligen fram emot besöket och jag hoppas att han kan hjälpa mig. 

Det enda som avbröt tristessen var en liten promenad för att ge bort lite mer kefirgryn.

Mottagaren var en ung familj med två små barn, väldigt trevliga. Jag fick en chokladkaka som tack, gulligt!

Bilden är tagen på väg hem precis vid ingången till gångtunneln som skiljer Taverny från Bessancourt. Jag tycker att det ser ut som ett öga!

Tillbaka

Idag är jag tillbaka på hemmakontoret, ingen tågpendling i 1.5 timme, bara ett par steg från sovrummet till mitt skrivbord.

Som vanligt på onsdagar så höll en kollega i en 30 minuter lång meditation. Jag pallrade mig upp 07:45 så jag hann med både kaffe och kefir innan meditationen.

Idag handlade meditationen om att ta tid för att inte göra något alls. Vi är alla mer eller mindre beroende av rörelse eller handling kanske är ett bättre ord. Addicted to action är mer talade tycker jag.

Generellt är vi "moderna" människor usla på att koppla ner hjärnan och inte göra någonting.

Jag har en vildvuxen hjärna som stretar åt alla håll och tycker att det finns så mycket att göra när jag bara sitter still och inte gör någonting, lite som Doktor Panikbacill i Doktor Snuggles.

Jag blir ofta stressad av att inte göra någonting. Men jag försökte att meditera och även om det inte gick så bra så kändes det bättre efteråt.

Jag har gjort yoga idag också plus en promenad med hundskrället.

Lenny har numera fått smak på att gå ut under lunchen så vid 11:45 börjar han att skälla för att vi ska ta på oss och gå ut.

Inte särskilt avkopplande när man sitter i möte så jag fick ta av mina hörlurar och förvarna kollegan om vad som komma skulle.

Jag sa till Lenny att hålla klaffen och lugna ner sig men min "don't-mess-with-me" röst.

När jag satte på mig hörlurarna igen så viskade kollegan, "Ja, dig vill man ju inte gärna reta upp..." sen skrattade han. Han har aldrig sett / hört mig arg eller ens uppretad så det var en ny upplevelse för honom.

Jag såg en bild när Lenny och jag var ute och gick. Kameran åkte upp och jag knäppte av den. Oftast ser jag ett foto innan jag tar det, kan jag inte få till det i sökaren på kameran sen låter jag oftast det vara. Det blir ingen bild med kameran, bara med mina ögon och i min hjärna. Men idag blev det som jag ville.

Funderingar

Dagen började inte särskilt bra med försenade tåg, till slut kom jag fram en kvart försenad.

När jag kom till kontoret var jag alldeles ensam och tände i princip lamporna. Jag satte mig vid ett ledigt skrivbord på tredje våning då mitt våningsplan är avstängt. Det visade sig 30 minuter senare att jag hade tagit någons plats (även om vi inte har platser tilldelade) så jag fick helt sonika flytta på mig... Ja, ja vad gör man inte för husfridens skull...

När jag åkte in med tåget så kom jag att tänka på vissa egenheter jag hade som yngre (det finns säkert en del som fortfarande sitter i... Eller vad säger du mamma?).

När jag var 19 år började jag att jobba heltid på ett fotolabb. Mycket fotointresserad och jag älskade verkligen att jobba där.

Olika kunder varje dag, vi framkallade färgbilderna åt lokaltidningen och mötte intressanta människor som kom in och ville ha hjälp med framkallning, förstoring av bilder eller köpa film.

En av våra kunder var australiensare, jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad han hette / heter men det var en ganska liten kille som liknade Crocodile Dundee, hatt och hela baletten.

Det visade sig lite senare att killen spelade didjeridoo och även höll kurser för att lära andra spela didjeridoo, i priset på kursen, som var 400kr vill jag minnas, kanske lite mer, ingick en handgjord didjeridoo som Borås Crocodile Dundee hade gjort.

Jag blev naturligtvis i eld och lågor, jag lyssnade på Jamiroquai och var över öronen förälskad i ljudet. Jag ringde till Mr Dundee.

Nja, sa han, de där kurserna var inte så värst lukrativa så han hade gjort ett uppehåll.

"Jaha, men jag kanske kan höra av mig när du börjar med kurserna igen, även om priset blir högre?" frågade jag hoppfullt.

"Nja", svarade han igen, "nu är det ju så att..." (ganska lång tystnad) "...ja, alltså traditionellt sett så ska inte kvinnor spela didjeridoo, så jag kan tyvärr inte lära dig."

Där gick ridån ner! Va?! Detta är både sant och inte sant men det visste ju inte jag då, så det blev slutet på min korta resa mot att bli didjeridoo spelare...

Jag var också besatt av Skottland under en längre tid. Jag lyssnade på The Proclaimers, Simple Minds, Cocteau Twins och The Communards, jag studerade dialekten och uttalet. ALLT, som gick att komma över innan internet, om Skottland fångades in på min radar!

Det lustigaste är väl ändå att jag fortfarande gillar Skottland väldigt mycket men jag har fortfarande inte varit där!

Egenheter... Ja ni!

Idag gick jag hemifrån klockan 06:00 då det var mörkt och kom hem strax efter 18:00 då det var mörkt igen...

Då blir fotografering inte så enkelt...

Idag bjuder jag på en guldgul skuggspets på vägen hem från jobbet!

Poäng

Jag har lyckats göra den tjusigaste och godaste latten i Tavernys historia idag! Hoppsan det blev lite "trumpen" varning där! 😉

Perfekt skum, lagom med mjölk, mjuk och rund, en mycket bra start på dagen! Länge leve mjölkskummaren som jag absolut inte trodde var nödvändig men som visar sig vara mycket angenäm att använda och hjälper mig med mina kaffeförberedelser! Det var det!

20 minuter yoga ger 57 poäng kan jag meddela, nu har även mina andra kollegor börjat att logga aktiviteter. Det ska bli roligt att "tävla" lite.

Från och med imorgon blir jag gräsänka i två dagar, Matthias ska nämligen åka till Bourgogne i två dagar med en kompis för att fotografera övergivna byggnader.

Jag kan inte påstå att jag tycker att det är särskilt roligt att krypa omkring i övergivna fuktiga gamla ruiner för att fotografera nu på vintern. Då vill jag hellre mysa inne med en bok och lite te eller en god kaffe med perfekt mjölkskum!

Till helgen hoppas jag att vi kan åka till IKEA och köpa ett eller kanske båda vitrinskåpen som vi har tittat på och mätt ut. Det är fortfarande ganska tomt på bottenvåningen efter att ekskåpet fick flytta ner till källaren. Skåpen var slut när vi var där senast, jag hade glömt att titta på hemsidan om artiklarna fanns inne...

Jag vill verkligen komma igång och ställa in porslin och annat i ett (eller två) riktigt skåp utan att behöva stapla allt i högar som riskerar att rasa ut varje gång man öppnar skåpsdörren.

Idag kom Lennys julklapp som jag hade beställt den 7:e december, dessutom fanns det 3 leksaker som extra present! Gissa vem som blev överlycklig? Han har ömsom vältrat sig ömsom snarkat hela dagen. Han har inte ens velat att gå ut och kissa. Idag blev det ingen promenad, den tar vi imorgon!

Lenny blir dagens cover-dog!

Funderingar

Jag är medlem i en grupp på Facebook som heter Svenskar i Paris och igår skrev en medlem om sina problem med att få ett svenskt ID kort utfärdat av Polismyndigheten som svensk medborgare med dubbelt medborgarskap. Hon är född i Frankrike men har alltså svenskt och franskt medborgarskap sedan födseln.

När jag förnyade mitt pass i Sverige 2016 var jag tvungen att fylla i en blankett som heter "underlag för utredning av svenskt medborgarskap", obligatoriskt för alla som är bosatta utomlands.

Detta var första gången som jag fyllde i en liknande blankett.

Numera räcker inte det, jag måste bevisa att jag inte är fransk medborgare eller har ansökt om franskt medborgarskap sedan jag förnyade mitt pass senast. Alltså ha ett "intyg om icke innehav av franskt medborgarskap".

Hur fasen gör man det? Ska jag be de franska myndigheterna att intyga att jag inte är fransk? De skulle skratta ihjäl sig och förvånas att Sverige är mer komplicerat administrativt än Frankrike!

Mitt franska "carte de séjour" som behövdes innan Schengenavtalet gick ut 2010 (om jag inte minns fel); det är ett av två godkända bevis, enligt Ambassaden i Paris, att man inte är fransk.

Jag började svettas ganska rejält när jag läste om de andra svenskarnas upplevelser när det skulle byta pass, både i Sverige hos Polismyndigheten och här på Ambassaden i Paris. Mitt pass går ut i slutet på maj i år.

Enligt svensk lagstiftning kan inte den som har ett svenskt medborgarskap bli av med det om han eller hon då skulle bli statslös, det strider mot folkrätten.

Att dra in ett svenskt medborgarskap för någon med dubbla medborgarskap är inte heller möjligt utan en ändring i grundlagen.

Detta hindrar tydligen inte varken Polismyndigheten eller Ambassaden från att halvt skrämma ihjäl svenskar både i Sverige och utomlands med att dra in deras medborgarskap.

Vad gör man utan Carte de séjour då? Jo det finns två lösningar till för att man inte ska få problem med förnyandet av ID handlignar.

Den ena är att leta reda på en svensk generalkonsul i Nantes som tydligen specialiserat sig i frågan och få hjälp av honom med att få fram ett intyg från franska myndigheter som bevisar att man inte ansökt om franskt medborgarskap. Enligt Ambassaden görs inte detta längre men värt ett försök om man inte har en annan lösning.

Den andra lösningen är att ha ett franskt röstkort med sitt medborgarskap uppgivet. Inte trodde väl jag när jag skrev in mig på röstlistorna 2016 efter att vi hade köpt vårt hus här i Taverny att jag skulle kunna använda mitt franska röstkort till någonting annat än att rösta, men jo, det styrker faktiskt mitt svenska medborgarskap för det är ett officiellt dokument från den franska staten där de erkänner mitt svenska medborgarskap!

När jag upptäckte det här hoppade jag jämfota av glädje! Hurra, kanske kommer detta att gå bra ändå?!

Jag ska beställa tid för ansökan om pass på Ambassaden i slutet på april. Kan jag besöka Sverige innan ansöker jag om pass där men det ser väl lite mörkt ut.

Jag kan ju villigt erkänna att jag blev väldigt osugen på att få dubbelt medborgarskap nu. Det verkar bara bli mer administrativt elände, skulle inte tro att det är värt besväret.

Jag tror att bilden nedan talar för sig själv.