Mellandagar

Jag läste på en blogg att uttrycket "mellandagar" låter som om dagarna inte är lika mycket värda som helgdagarna de kommer emellan, vilket naturligtvis inte är sant, men jag kan hålla med att det låter mer som en transportsträcka.

Jag är ledig hela två veckor i år och det är fantastiskt skönt! Jag tar lite semester från semestern och slappar men jag har lite vaga planer för dagarna, jag fixar gärna lite här hemma. Vädret är uselt och värre ska det bli!

Jag har tittat på olika förvaringslösningar till "vardagsrummet" nu när ekskåpet flyttat ner till källaren.

Jag har också kikat på förvaring till hallen för nu agerar matsalsstolarna hatthylla / hängare och det gör mig smått galen!

Jag måste mäta lite och sen vill jag gärna se möblerna i verkligheten men vi får väl se hur och när jag kan lura med mig Matthias till IKEA. Ett löfte om varmkorv brukar hjälpa till!

Idag har det inte blivit mycket gjort annars, jag har lagat lite mat, plockat lite här och där, fixat lite i köket, tittat på ett avsnitt av en serie jag följer.

Jag har sett att en del redan tar ner sina julsaker, men jag fick inte upp mina innan mitten på december så de får allt hänga med en vecka till. Särskilt som vi har mest lampor och mycket lite pynt i år.

Jag tänkte komma med ett nytt recept på en nyårsefterrätt imorgon. Alla gillar ju inte citron och maräng så imorgon blir det en lite mindre "frisk" efterrätt. Tills dess blir det en bild på vår minimalistiska julgran.

Snipp snapp snut...

...så var semestern slut! Dessa 18 dagar har gått på rekordfart. Vi har inte gjort så mycket men ändå hunnit med en massa, motsägelsefullt, absolut!

Jag har inte tänkt på jobbet en enda gång och inte varit det minsta stressad. Vi har mest varit hemma i Taverny med undantag för tre dagar i Amsterdam, en dag i Asterix parken och de dagliga urbex utflykterna. 

Naturligtvis skulle jag mycket gärna vilja åka till Sverige för att träffa mamma och vänner och bekanta men det känns inte sådär jätte ansvarsfullt, dessutom börjar COVID-19 fallen gå upp i Val d'Oise igen.

Jag är ändå helt nöjd med semestern 2020! Kan vi så blir det en vecka i Montpellier för att hälsa på familjen som var här i juli, annars blir det ingen mer ledighet på ett tag. Vi avvaktar för att se hur situationen kommer att utvecklas den närmaste tiden.

Igår var jag och fick håret färgat i henna och ett brunt växtpulver (vet inte exakt vad det är). Först skulle håret avgiftas med en inpackning. Jag fick sitta i en massagestol i 45 minuter. Det hade gärna fått ta 2 timmar för det var underbart skönt.

Sen kom hennan i och sen satt i 1,5 timma.

Salongen som jag besökte ligger i byn nästgårds, tjejerna som jobbar där har gjort ett fantastiskt jobb med att skapa en oas med avslappnande musik, inredning med naturmaterial och bara naturliga och ekologiska produkter.

Man kan även boka en bastu och få massage. Utöver frisörerna finns också en sophrolog och en psykiater.

Jag hade tid klockan 10:00 och var färdig 13:30. Man tar sig tid för sig själv och blir ompysslad. Min färg blandades av frisören som gjorde min färgning och skrevs ner på mitt kort. Så vet vi om vi vill göra om samma blandning nästa gång eller prova något annat.

Jag ville inte täcka mitt gråa hår så nu har jag koppar färgade slingor i mitt annars lite mörkare hår. Det blev fantastiskt bra, jag är jätte nöjd och tycker själv att jag ser ut som mig själv igen. Färgen kommer att sätta sig under tre-fyra dagar sen blir det definitiv. Ska bli spännande att se.

Frisören bad mig skicka en bild om tre dagar för att se slutresultatet. Håret känns redan kraftigare vilket hennan hjälper till med. Glansigt och fint utan alla dessa gråa antenner som var omöjliga att tämja.

Svärmor Dominique blev mycket intresserad också så de har kanske en ny kund...

För att avsluta semestern kommer en kompis hit med sin hund, Lennys flickvän och bästa kompis. Det kommer rännas en hel del i trädgården ikväll, men det är den enda hunden vi låter Lenny leka med utan uppsikt för de kommer så bra överens.

Kompisens pappa gick bort för en vecka sedan så han behöver lite uppmuntran och tjôta.

Dagens bild är från museumkvarteren i Amsterdam med Albert Cuypmarkt i ryggen.

Ute på vift

I torsdags var vi ute på vift igen, det blir inte mycket gjort här i huset denna sommar det är ett som är klart! Men, när det är fint väder är det ju roligare att träffa en urbex kompis och utforska övergivna byggnader än att spackla balkar eller hur?

Vi skulle undersöka en övergiven skola ett 10-tal mil från där vi bor. Där skulle vi möta upp en kompis som kommer från andra hållet. Det är kul att man kan träffa nya kompisar via Instagram som har samma intresse och utforska tillsammans. Hittills har vi träffat 2 personer som Matthias har kommit i kontakt med via Instagram och de är jättetrevliga båda två!

Skolan visade sig vara larmad och helt igenbommad trots att vi sett videos där andra urbexare går in utan att förstöra något, inget larm då heller. Kanske var det pga dem som larmet sattes in?

Vi gick därifrån efter att larmet gick två gånger utan att ha kunna gå in, men så är det ibland.

Kompisen hade ett förslag, det finns ett övergivet slott som ligger ett par mil bort. Sagt och gjort, vi åker dit! En verklig jackpot! 

Det är väldigt svårt att hitta ställen som inte blivit utsatta för plundring eller förstörelse. Oftast är det mesta sönderslaget och graffiti överallt, men detta slottet var i stort sett bara nött av tiden. Det fanns lite kladd på en del väggar men den mesta skadan var gjord av fukt.

Oftast är det ett äventyr i sig att nå fram till byggnaderna, den här gången fick vi köra på en åkerväg med massa hål och kringelikrokar, sen var det en 15 minuters "djungeltripp" genom högt gräs och jättebjörnlokor.

Jättebjörnlokor ger mig rysningar, jag tänker alltid på serien Triffiderna eller Triffidernas dag kanske den hette som sändes på svensk TV på 80-talet. Usch! Ett barndoms trauma, likt Vampyrernas Bal av Polanski... Hade mardrömmar i flera månader!

Efter att har tagit oss igenom skogen och fältet fram till byggnaden öppnade sig ett fält som hade varit en trädgård en gång.

Efter vad vi har kunnat läsa oss till ockuperade nazisterna slottet till 1942 och sedan dess har det varit tomt men vi tror inte att stämmer riktigt. Vi hittade gamla tidningssidor som täckte en del väggar under tapeterna och där stod det om "nos liberateurs" våra befriare och det tror inte jag att nazisterna har tapetserat upp i ärlighetens namn.

Det finns inte mycket information tillgänglig om slottet så man kan nästan hitta på sin egen version.

Det finns många urbexare som ljuger om var platserna finns för att bevara byggnaderna. Det finns även de som hittar på rysliga historier om platserna för att göra det även mer intressant och kusligt.

Vi fick iallafall en hel del bilder, jag tänkte visa en av de jag tog på baksidan av slottet precis i mitten på fältet.

Vill ni se lite mer urbex bilder så finns det en uppsjö av konton på Instagram, för att nämna två som jag gillar, Matthias (så klart) och Robin (en av våra "nya" kompisar). Länken till mitt konto finns får ni här.

 

Återkomsten, urbex och bantning

Jag kom av mig, så där bara, pang bom, mitt i en blogg våg... Det tog bara stopp och så tog orden slut!

Nu har orden kommit kommit tillbaka och lusten att skriva också.

Jag har jobbat hemma tills jag gick på semester den 9:e juli.
Vi är ombedda att jobba hemifrån tills slutet på augusti och att klaga vore ju befängt! Jag tror dock att hemmajobb kommer att bli förlängt. Covid-19 fallen håller på att gå upp i Frankrike också, igen...

Livet verkar att ha gått tillbaka till det "normala" igen. Man åker på semester och ligger på stranden och verkar inte tänka nämnvärt på viruset som fortfarande härjar. Skrämmande!

Jag har varit i Paris två gånger sen den 14 mars, en gång för jobbets skull i början på juli och en gång igår för en kiropraktorjustering.
Sen igår är det ansiktsmask-"tvång" på alla allmänna platser inomhus, detta gäller även marknader och nöjesparker som Disneyland t.ex.
Jag tog av min mask utomhus, det är inte så bekvämt med den på, särskilt när det är varmt men vi måste följa de lagar och rekommendationer om vi vill få bukt med detta virus.

Matthias har köpt en ny kamera och skakat liv i sitt gamla Instagram konto. Jag hävdar envist att det är inte kameran som gör fotografen utan ögat så jag använder min 5,5 år gamla mobiltelefon och möjligtvis min Canon 50D från 2008. Det kanske är dags för en ny mobiltelefon med bättre kamera? I och för sig kostar en sån nÄstan lika mycket som ett kamerahus... Usch!
Det förnyade (foto) intresset, som vi för övrigt delar, tar oss till olika platser runt om vår region.

Huvudintresset för Matthias ligger i övergivna platser och ett slags rörelse som heter Urbex som i Urban Exploration.
Inom Urbex finns en slags hederskod där en "urbexer" inte tar med sig något, inte ägnar sig åt skadegörelse på, inte bryter sig in i och inte skräpar ner platserna man besöker.

Man efterlämnar sig endast fotspår i dammet. Man respekterar också naturligtvis privat egendom.

Vi har varit på en hel del ställen och det känns lite som en minisemester när vi drar ut på äventyr.

Lenny kan oftast inte följa med för det är så skräpigt med glas och vassa föremål att vi inte vill riskera trampdynorna. Han är också ovanligt klumpig och har gjort inte bara ett utan två dödsföraktande hopp på våra senaste semestrar. Ett rakt ut i tomma intet från en bergväg i Alperna, vi hittade honom 5 meter längre ner med viftande svans och det senaste var förra året då han flög över en mur och plumsade i ett dike med illaluktande gegga 4 meter längre ner. Där kunde vi också fiska upp honom... Ordspråket "tredje gången gillt" vill vi helst undvika!

Jag tror innerst inne att han är ganska glad att stanna hemma. Han blev biten i halsen av en annan hund i slutet på maj och det höll på att gå riktigt illa, 2mm till vänster och halspulsådern hade rykt.
Sedan dess är han inte så värst intresserad av att gå utanför tomten även om jag tvingar honom ibland.
Han har lagt på sig lite så när vi var hos veterinären idag fick vi stränga order om att dra ner på maten och godiset. Hårdbantning på schemat med andra ord. Han behöver gå ner minst två kilo.

Detta kommer inte att bli roligt... Han är matglad och frukost och middag ses som de absoluta höjdpunkterna på dygnet! Aj, aj, aj...

Jag avslutar detta maraton inlägg med en bild från ett by i krokarna där vi bor när vi var ute på urbex äventyr.
Solrosor gör mig glad och jag tar varje tillfälle i akt och fotograferar dom!

Äntligen!

Jag har "drömt" om en hängmatta så länge jag kan minnas. Jag ville sova i en hängmatta upphängd i mitt rum tills jag fick reda på att det inte är sådär jättebra för ryggen. Å andra sidan så sover man ju i hängmattor världen över så det kan väl inte vara så illa... Men jag har kommit över det nu.

Hursomhelst, det har aldrig varit "rätt tid" eller "tillfälle" för att införskaffa en hängmatta; ingenstans att hänga den (det är ett ganska bra argument...), andra saker som behövs investeras i innan, osv. osv.
Men igår gjorde vi slag i saken. Jag ville inte ha en hängmatta som räcker en säsong så vi köpte en på Truffaut, där vi också handlar blommor, frön och ett och annat trädgårdsverktyg.

Eftersom vi har huggit ner alla gamla ruttna träd så blev det en med ställning.
Jag invigde den igår eftermiddag, läsning och lite allmänt slapp i solen var precis vad jag behövde.
Jag tänkte tillbringa lite tid i den idag också, vädret är fint så man får ju passa på.

Ikväll ska vi hämta denna veckas grönsakskorg, den här veckan bjuds det på:
- Sparris
- Rädisor
- Sallad
- 800g morötter
- 1kg potatis
- Ängsyra

Jag fick även reda på att de säljer olivolja i "lösvikt" så man tar bara med sig sin flaska för att fylla på.
Olivoljan är gjord av en av farmens grannar som har olivlundar i Portugal. Tänkte prova den också.

Jag funderar lite på vad jag ska göra av ängsyran, peston blev god men lite för syrlig för min del.
Efter lite sökning så har jag hittat en soppa som jag skulle vilja prova.

Jag fick tag i rabarberfrön igår också så de ska ner i jorden idag, nu gäller det att ha lite tålamod bara... Jag kan skörda om (håll i er nu) två år! Argh, men det som väntar på något gott, osv.

Annars är nästan allt klart för vår nya "sambo", mitt kontor är fortfarande inte färdigt men det är ju bara jag som ska vara där och Rom byggdes inte på en dag ska ni veta.

Bilden är tagen imorse när jag låg i hängmattan och tjatade hål i huvudet på min kompis Suzie som bor i Nya Zeeland.

Så så

Sådär ja, nu skiner solen igen och jag har precis läst inne hos Annika att hon minsann har fått en leverans med fröer från Sverige.
Jag har ju tur att kunna så direkt i jorden men har ändå valt att så örter i kruka, dels för att kunna skydda dem på vintern, men också för att en del sprider sig så jäkligt, myntan, t.ex. är en lömsk typ.
I år började jag tidigt med att förbereda grönsakslandet, använde komposten och vände ner den i jorden, planerade för vad jag skulle så, var osv.

Jordgubbsplantorna fick byta plats och har nu börjat att blomma, morötterna växer fint, så även purjolöken som jag planterade bredvid efter som morötter och purjolök gillar varandras sällskap.

Björnbärsbusken och svartvinbärsbusken var båda mycket olyckliga jämte hallonbuskarna. Hallonbuskarna är som myntan, lömska typer som sprider sig som ogräs! De båda andra buskarna har nu fått varsin ny plats i två av grönsakslandets hörn och verkar trivas mycket bättre.

Jag fick frön av stockrosor av min ömma moder förra året. Dessa frön ligger nu i jorden mellan björnbär och svartvinbär och börjar att ploppa upp. Tomaterna är också planterade och myser i solen jämte päronträdet.

Jag väntar bara på en leverans, jag beställde luffagurka frön från Amazon i slutet på mars och de ska snart landa i min brevlåda.
Luffagurka kallas även tvättsvampsgurka eller badsvampranka. Man torkar helt sonika frukten och skalar den för att sen använda till disksvamp eller badsvamp eller vad man nu vill.
Jag använder redan luffa till disken och duschen och jag skulle gärna vilja diska med en egenhändigt odlad gurka om sanningen ska fram!

Jag såg även hos Annika att hon ska så rabarber! Det längtar jag efter... Det finns på trädgårdshandeln så nästa gång vi åker dit blir det nog en planta eller frön beroende på när man ska så om man vill ha skörd i år!
Bilden är från tidigare imorse på morötterna...

Att ta sig i kragen

Jag är en vän av ordning och reda, jag gillar att ha "städat" omkring mig, MEN jag har ett problem, kan jag inte städa undan och lägga sakerna / kläderna / skorna / und so weiter någonstans blir jag slö och slarvig och ordning och reda blir oordning och oreda.

I huset finns inte många skåp eller garderober, det finns en platsbyggd garderob man kan gå in i men hyllorna är alldeles för djupa och med snedtaket funkar det inte. Jag har fått lägga kläder i travar innanför varann för att få plats med allt. Det rasar och jag blir vansinnig. Ett annat projekt är att göra om garderoben och byta ut hyllorna mot IKEAs hyllsystem Algot. Men det finns lite annat att göra först.

Vi ska få en inneboende nästa vecka, en kompis som har brutit upp med sin sambo och behöver någonstans att bo ett tag.
Gästrummet fungerade länge som en förlängning av mitt kontor. Nu är det slut med det, den stackars människan ska inte behöva se mitt elände när hon vaknar varje morgon så jag har tagit mig i kragen och har börjat att sortera och städa.

I söndags var det köket, igår badrummet och idag blir det mitt kontor. Jag kommer inte att kunna göra allt idag men det blir ju bättre. Man känner sig lättare till sinnes och visst är det härligt med ordning och reda? 😋

Det regnar idag så det blir ännu lättare att börja. Först ska jag bara fösa ut hunden som vill gå ut men inte orkar gå genom källaren.

Kom i håg, "sjung när du har tid"!

May the 4th be with you

Jag är svag för ordlekar, har alltid varit och kommer säkert att ha kvar denna "svaghet" tills min hjärna skrumpnar.
Idag är det den 4:e maj och för alla Star Wars fans dagen D.

Jag har semester och jag ska städa och rensa lite grejor på mitt kontor. Jag har samlat på mig så väldigt mycket prylar och papper och saker som är bra att ha "ifall att". Det måste bli slut med det! Jag fixade lite i köket igår, bytte plats på brödburken och mixern och tog tag i saker som legat alldeles för länge och samlat damm!
Det blev bra och bättre ska det bli, men idag är det kontoret och gästrummet som gäller.

Vi har pratat lite om vad som kommer att bli av i sommar. Det blir nog en "hemmester" med dags utflykter i Val d'Oise istället för att åka någonstans.
Vi pratade med Matthias pappa och de ska nog stanna hemma också. Papy Maurice är sugen på att hjälpa oss att isolera "stora rummet". Vi bytte fönster förra året och det har gjort stor skillnad med temperaturen, mindre kallt på vintern och mindre varmt på sommaren, men väggarna är dåligt isolerade. Vi behöver sätta upp ytterligare ett lager isolering för att vi inte ska förlora värme på vintern.
Vi vill även byta ut eldstaden som idag är stängd, men som inte är särskilt effektiv, mot en vedspis som värmer runtom och inte bara på en sida.
Ett ganska stort projekt men det ska göras och det kommer att passa till i sommar. Det finns en massa saker att göra i huset, det är trivsamt men inte alls i vår smak.

Tänkte att idag behöver vi liva upp tillvaron med ett blåbär som har en isbjörn som tatuering! Varsågoda! Enjoy!

Tjugoåtta

Jag hade först tänkt att åka in till Paris för att flanera lite, vädret skulle bli fint och jag ville ta lite ledigt från kontorsstädningen men så blev jag lite lat och stannade hemma istället.

Efter ännu mer pappersskyfflande och sorterande gick Lenny och jag ut i det fina vädret.
Det blev en ganska lång promenad och det var jätteskönt ute i solen, det kändes nästan lite som vår i luften.

Efter promenaden fortsatte jag att sortera, tänk att det aldrig tar slut!

På eftermiddagen gick jag till slakteriaffären för att beställa en kapun, eller en kastrerad tupp (låter trevligt va?), till nyårsafton.
Jag har aldrig stekt en kalkon eller kapun heller för den delen och jag tycker det är läskigt att slafsa runt i baken på den med fyllning osv.
Slaktaren kommer att steka och skära upp den så allt Matthias och jag behöver göra är att värma upp den i ugnen innan den serveras.
Den kommer att vara fylld med fågellever som har marinerats i cognac.

Idag den tjugoåttonde december är jag tacksam över det vackra vädret och att jag var ledigt så vi kunde njuta av en promenad Lenny och jag.

Tjugosju

Min andra semesterdag och ett riktigt busväder! Lenny och jag har gått fram och tillbaka till glasåtervinningen med flaskor nu i flera dagar, vår tunna var full och kommer inte att tömmas förrän i mitten på januari och med nyårsafton så kommer den att svämma över.
Så vi traskade ut busvädret till trots! 
Vi har jobbat bra så tunnan är nästan halvtom nu!

Jag fortsatte städningen på kontoret och jag börjar äntligen se ljuset i slutet på tunneln! Herrejesus vad mycket papper vi har och allt ska ju skrivas ned i tre exemplar i det här landet! Suck!

Det känns bra att kunna få ordning på alla grejor. Jag har lagt ut en del böcker på blocket och sorterat ut en hel del andra saker som ska fotas och också läggas ut på blocket.
Tänkte köra en liten utrensning i januari också, jag har så mycket saker som jag inte använder och det är så synd att det bara ligger i ett skåp...

Idag den tjugosjunde december är jag tacksam för att har kommit att bli mindre och mindre fäst vid saker och har lättare att släppa dem ifrån mig när jag inte använder dem längre. Det blir lite döstädning eller minimalism om man vill använda ett tjusigare ord!

Tjugosex

Jobbet är stängt den 26:e december. Vi har fyra dagar om året då företaget stänger för all administrativ personal, de som jobbar med assistansen måste naturligtvis jobba som vanligt, fast de får en dags semester att ta ut en annan dag.

Jag tog tre dagars semester och får sammanlagt 11 dagars ledigt med helgdagarna. Jag passar på att göra nytta hemma!

Mitt kontor skulle ha blivit städat för ett och ett halvt år sedan, men jag började idag.
Tyvärr är belysningen så fruktansvärt dålig så jag måste städa medan det är ljust ute, annars ser jag inget.

Jag sorterade alla böcker och mina smycken, allt kom in i skåpet och bokhyllan. Men det finns fortfarande en hel del att fixa med. Men innan fredag ska det vara klart, Matthias och jag har slagit vad!

När det blev mörkt ute passade jag på att frosta av kylskåpet. Jag har samlat på mig en del mandarinskal som har marinerat i vinäger i fyra veckor ungefär. Jag blandade ut en del vinäger med en del vatten och tvättade ur kylskåpet. Inte nog med att det blev skinande rent det luktade gott också. Vinäger luktar ju inte sådär jättegott annars... Under tiden kokade jag en zucchinisoppa till middag.

Det blev en ganska välfylld första semesterdag!

Idag den tjugosjätte december är jag tacksam för min förmåga att organisera. Om ett par dagar kommer mitt kontor vara så välorganiserat att IKEA kommer att vilja göra ett studiebesök!

Sexton

Tänk att man aldrig vänjer sig, jag tycker alltid att det är lika tråkigt och lite ledsamt att åka ifrån min familj, i det här fallet mamma...
Jag har bott i Frankrike i mer än 22 år men det går liksom inte över och i lördags var det likadant...

Bussen till Landvetter gick 12:50, 3 timmar innan planet gick, det passar aldrig in riktigt, men jag hade en bok och min iPad.

Planet var försenat igen, bara 35 minuter den här gången. Air France brukar vara i tid men den här gången får de verkligen bakläxa...

När flygvärdinnorna kom för att servera maten så fick jag välja mellan en smörgås med tonfisk eller en smörgås med tonfisk. "Jag äter inte fisk" svarade jag. "Nähä" sa flygvärdinnan, "vi har ingenting annat, men du kan få ett glas vatten." "Näe tack" sa jag. Tur att man inte väljer flygbolag efter matsedeln.

Matthias kom och hämtade mig och på vägen hem beställde vi pizza från La Fontaine, de bästa pizzorna i hela världen!
Fastän det är tråkigt att lämna mamma och Sverige så är det också skönt att komma hem!

Lenny blev överlycklig att se mig och jag blev mycket glad att se honom också! Han är allt bra söt!

Idag den sextonde december är jag tacksam för att jag vågade åka till Paris för att börja jobba på Disneyland den 11:e juni 1995. Det har inneburit en hel del uppoffringar och svårigheter men det innebär också att jag har hittat fram till min nuvarande liv och det känns som om jag äntligen har hittat dit jag ska!

Femton

Jag tänkte på att jag borde gå till banken precis innan jag somnade på torsdagskvällen.
Jag ringde min bankrådgivare och det visade sig att det var mycket enklare att gå in på banken direkt istället för att göra det över internet. Jag var tvungen att skriva under ett papper.

Sagt och gjort jag promenerade bort till banken och fixade till pappret.
Vid 13-tiden skulle vi träffa mammas kompis Birgitta för en fika.
Fika är en företeelse alldeles för underskattad i Frankrike, eller utanför Sverige i allmänhet.

Innan vi gick hem för att slappa och äta quornbullar med rödbetssallad (jag) och vegetarisk texmex (mamma) gick vi och handlade på ICA. Matthias blev alldeles galen i nougat när vi var i Sverige senast. Han åt och åt och åt. Självklart skulle jag köpa med mig ett par bitar. Mamma kom på den fina idén att köpa baknougat, det är ju exakt samma sak bara i en större förpackning!

Vi hann också med lite glögg, pepparkakor med grönmögelost och två skraplotter.
Vi vann inte de "utlovade" 25 miljonerna men vi skrapade hem två nya lotter!

Idag den femtonde december är jag tacksam för fika finns! Tänk en kaffe med varm skummig mjölk och bredvid på en tallrik ligger en ljummen färsk kanelbulle med pärlsocker och bara skriker: ÄT MIG, ÄT MIG! Fika alltså, här snackar vi Nobelpris eller Polarpris eller vad-som-helst-pris till den som har uppfunnit fikan!

Tio

Andra advent och första dagen i Borås och snö!!

Vi vaknade upp till ett underbart vinterlandskap och det stod gammaldags julmarknad i Ramnaparken på schemat.

När vi väl hade paltat på oss så tog vi en tur ner till Stora Torget för att titta på miniluciorna som skulle komma i parad från Hötorget.

Det var ett par lucior och några pepparkaksgubbar men det blev inte ens så många så att de kunde dansa runt granen... Inte ens med de jultomteutklädda hundarna räckte det... Men söta var de!

Efter det gick vi vidare till Ramnaparken. Det var så fint och stämmningsfullt, en riktigt underbar julmarknad.

Vi gick från stånd till stånd och tittade på allt från himmel till jord. Det var lite dyrt och vi hittade inget som vi behövde eller ville ha så vi gick och fikade på Gästiscafé. Där fanns ostmackor, lussekatter, glögg, kaffe, klenäter... Dessutom spelade ett gäng « äldre » människor lite traditionella julsånger.

Efter fikan gick vi in i Ramnakyrkan och väntade på Borås Lucia.

Jag är döpt i Ramnakyrkan och jag tror inte att jag har besökt kyrkan så många fler gånger efter det, den är oerhört vacker, tak- och väggmålningarna är fantastiska!

Vi gick tillbaka till centrum och när vi var inne på Indiska pratade damen i kassan om att det skulle pågå ett lussesim i Viskan. Nähä, sa vi det finns ju inte en möjlighet att simma i så kallt väder! Joho då! När vi kom fram till Stadsparken såg vi ett gäng utklädda stollar som kom springande mot bron mot busstorget. Och mycket riktigt, de slängde sig i Viskan. Det var så strömt och kallt att de nÄstan inte kom nångonstans. Vi frös med dem på land!

När vi kom hem kollade vi var det var för lopp, Lucia swimrun heter det. De höll till vid Kypesjön tidigare men i år gick det i Stadsparken.

50m simmning i Viskan och 850m löpning. Detta upprepas 6 (!) gånger! 695kr kostar det att delta, 300kr mindre är marathon i Paris! Usch!

Idag den tionde december är jag tacksam för att jag har varma kläder och inte behöver frysa. Jag har turen att kunna köpa mig kläder om det skulle behövas. Vi kan också värma upp vårt hus och har en varm säng att få sova i. Det är inte alla som kan det.

Nio

Så var det äntligen dags. 13:45 skulle flyget mot Landvetter ha gått, men det var kallt och lite snö så när jag kom till Charles de Gaulle efter att ha sagt hejdå till Papy Maurice och pojkarna så annonserades mitt flyg ut 14:10. Vi hade ju naturligtvis åkt lite tidigare så jag checkade in redan 11:45.

Efter ett tag annonserades flyget ut klockan 14:55, då var risken mycket stor att jag inte skulle hinna med bussen som jag hade biljett till klockan 17:40.

Jag pratade med mamma för att fördriva tiden och för att berätta att hon inte behövde komma till Resecentrum klockan 18:10.

Flyget blev försenat till 15:30, det var en stackars utvisad person från Irland, planet kom från Dublin, som polisen på Charles de Gaulle inte mötte upp som försenade flyget ytterligare.

När vi väl satt på planet gick allt som smort. Jag satt jämte en kinesisk tjej som jobbade oförtrutet på sin dator och förbrukade näsdukar och torrsavetter till datorskärmen medan jag läste Zero Waste France bok.

När vi landade på Landvetter så hade naturligtvis bussen till Borås gått så jag köpte en ny biljett till bussen som skulle avgå klockan 19:00.

Jag hade ju beställt snö till min ankomst och den började falla redan på lördagskväll.

Det kändes fint att vara tillbaka i Sverige igen, jag behöver en liten paus för att samla ihop mig och få ny kraft!

Idag den nionde december är jag tacksam för snön som faller. Som jag har längtat efter dig! Du bäddar in allt i ditt täcke och lyser upp december mörkret.