Det blir en hel del tjat om COVID-19, corona och karantän här, men det är ju det som dominerar livet för i stort sett alla nu, bortsett från vår hund då om vi talar om det här hushållet.
Lenny är som vanligt, kanske lite mer "plåster" och lite tröttare. Han måste ju vara vaken så mycket mer nu, han är som en nyfiken liten granntant, håller koll på allt och alla! Han börjar också bli lite gammal, 12 år för en Jack Russell är bra, särskilt en som har suttit på hundhem i 4 år. Jag vill att han ska finnas med oss ett bra tag till!
Vi undviker promenad nu eftersom vi har en stor trädgård och han springer runt, runt och skäller ut alla och envar. Brevbäraren ligger mycket risigt till, Lenny fullkomligt avskyr brevbärare. Inte bara "vår" brevbärare utan ALLA brevbärare.
Han skäller ihjäl sig på vilken brevbärare som helst när vi är ute på promenad. Han blir väldigt aggressiv och det är nästan omöjligt att lugna ner honom. Det borde ha hänt något med en brevbärare innan han kom till oss.
Jag har försökt att skälla på honom men det som fungerar är att klappa honom och med lugna ord få honom att sluta och slutar han skälla får han beröm.
Det är inte jätteroligt att stå med en helgalen byracka i änden på kopplet. Tur att det är en liten hund som inte orkar att dra med mig, annars skulle vi ränna maraton efter brevbäraren genom hela stan.
Igår gick vi runt huset ett par gånger, efter ett par timmars trädgårdsarbete. Jag lärde Lenny att bita av smågrenar på större grenar som vi ska spara till ved. Han lärde sig också att bära de små grenarna till trädgårdskvarnen. När han är koncentrerad kan han vara så smart, men finns en boll (vilken som helst) med i ekvationen kan man lägga ner allt annat än att kasta den och försöka lirka ut den ur Lennys käft! Då blir han som en liten valp igen!
Annars händer det inget särskilt här. Det blåser nordanvind, är kallt och jag startade en liter kefir igår kväll. Första fermenteringen är över ikväll, då borde fikonet flyta. Tänkte smaksätta med färsk mynta och torkade körsbär.
När karantänen är över måste jag börja dela med mig av mina kefir gryn, de förökar sig med ett par gram om dagen så det börjar att bli trångt i glasburken. Ser ni vad fina grynen är i botten på burken!
En slags karantän lunk har slagit till, den ena dagen är den andra dagen ganska lik... Det är underbart fint väder så det håller moralen uppe, trädgården är grön och fin och päronträdets knoppar håller på att brista. Magnoliaträdet, som har samma namn som hunden, det var naturligtvis därför som jag valde just den magnolian, blommar, så skört men ändå så motståndskraftig. Står emot den kalla vinden från norr.
Jag är naturligtvis orolig som de flesta och mycket rörd över alla dessa människor som kommer att förlora sina liv, familjer som förlorar far- och morföräldrar, barn som förlorar sina föräldrar och föräldrar som förlorar barn. Igår avled en 16-årig flicka i Paris regionen, vi måste alla ta ansvar och skydda varandra.
Jag är också, trots allt, tacksam för denna tid. Vi har tur; vi är friska, vi har tak över huvudet, vi har tillgång till mat och vatten.
Vi har mer tid till att vårda det vi har, vi tar hand om varandra, hunden, huset, trädgården. Den här tiden är också viktig för mig som har varit på gransen till utmattad sedan flera år och störtade i november förra året. Jag får tid till att andas och bara existera utan krav på vardag.
Jag gjorde våfflor i onsdags för första gången på 3 år. Jag provar nya maträtter, lagar mat på kylskåpsrester. Plockar och rensar på mitt hemmakontor, det som aldrig har blivit gjort till grunden.
Jag hoppas att virusspridningen saktar ner mycket snart, att färre och färre människor insjuknar och att ingen mer behöver dö.
Tills dess, stanna hemma, ta hand om varandra och ta inga onödiga risker!
Dag 8 av halvkarantänen är officiellt igång. Jag jobbar deltid för närvarande så denna vecka blir det 2 dagars jobb, måndag och tisdag.
Förra veckan föreslog jag en virtuel kaffepaus på 15 minuter klockan 9:00 varje morgon för att hålla kontakten med kollegorna. Vi pratar om ALLT utom om jobbet. Klockan 9:00 är ganska tidigt för en fransman, men det är i stort sett vår enda möjlighet innan dagen drar igång. Igår morse var vi 3 av 7, inte illa tycker jag.
Vad som är lite speciellt med vårt team är att vi är nästan bara "invandrare" eller barn till invandrare. Min chef är halv portugis, en annan har portugisiska föräldrar men är född i Frankrike, en tredje är grek/tysk, jag är svensk/ungersk och en femte är född och uppvuxen i Niger. Sen finns det två fransmän. 😊 Vi har mycket intressanta lunch diskussioner och det är spännande att höra hur mycket vi har gemensamt fastän vi har så olika uppfostran.
Vad som är positivt i mitt arbete för min del mitt i all denna röra är att jag kan koncentrera mig på saker som städas undan snabbt i vanliga fall och kan också hjälpa kollegor med frågor och problem som jag i normala fall inte hinner.
Jag tänkte tipsa om en riktigt bra blogg om man är intresserad av Frankrike, fransk politik och det franska samhället. Särskilt kanske i dessa dagar hur krisen leds av den franska regeringen. Titta in hos Lars och hans blogg "Franska fönster". Lars bor i Cagnes sur Mer utanför Nice och han skriver mycket sakligt och intressant om just Frankrike.
Det blir inga större äventyr här annars, jag lagar mat, vi äter, Matthias städar och fixar i garaget. Vi röjde ur gästrummet, så nu är mitt hemmakontor belamrat, igen. Fast nu har jag ju tid att rensa och ställa iordning. Det blir denna veckas utmaning. Ordna kontoret mellan matlagning och bak!
Det var ju ett tag sedan jag skrev här, lathet, andra prioriteringar och en liten utmattning kom emellan. Men nu är det alltså dags igen.
Vi "sitter i karantän", eller kanske rättare sagt halvkarantän sedan i tisdags vilket gör idag till den 6:e dagen.
Jag har i och för sig varit hemma sen i måndags eftersom min chef bad mig jobba hemifrån.
Man åka till jobbet om inte jobb på distans är möjligt, då måste man ha intyg från sin arbetsgivare.
Vi får även gå ut för att handla det allra nödvändigaste, gå till apoteket, läkaren (om vi inte uppvisar influensaliknande symptom då ska vi ringa 15 till SOS Médecin för att få bedömning av symptomen och situationen), vidare har vi tillåtelse för att gå ut med hunden eller för att hjälpa människor i riskgrupp eller i annat fall sårbara och sen får vi även gå ut och gå eller löpträna 500m runt bostaden i tätort/stad och 1-2km runt bostaden i glesbygd. Cykling är däremot förbjudet.
För att kunna gå ut och handla till exempel måste vi ha ett giltigt bevis, en "attestation de déplacement dérogatoire" korrekt ifyllt och med dagens datum. Naturligtvis med giltigt ID också. Vi har inte blivit kontrollerade ännu men så bor vi också i en förort. Har man inte detta bevis blir man bötfälld och ska betala 135€, förhållandevis billigt i jämförelse med till exempel Italien där boten kan uppgå till 206€ och 3 månaders fängelse eller 12 år i fängelse om du är smittad, vet om det och går ut.
I Spanien kan man få mellan 100€ - 600€ i böter och upp till 1 års fängelse, skulle man göra motstånd eller ge falsk information om sin identitet kan boten uppgå till 30 000€.
I Österrike blir det 2000€, i Norge är det förbjudet att åka till sin sommarbostad annars riskerar man 1 250€ och 10 dagar i fängelse skulle man göra motstånd.
Ja, mina vänner jag vet inte vad ni tycker men jag stannar inne. Jag tycker att det går bättre än förväntat för vår del, men så bor vi ju också i hus med trädgård 35 minuter med tåg från Gare du Nord. Jag har vänner som sitter på 40m2 i Paris utan balkong eller de med flera barn och en terass.
Här är det mest hunden som sörjer för hans ärkefiende brevbäraren (stackars karl) kommer inte att dela ut post på ett bra tag verkar det som. Vem ska man då skälla ihjäl sig på? De som trots allt vågar sig ut och går förbi utanför vårt staket kan vänta sig en rejäl utskällning. Jag undrar om jag inte ska skriva till borgmästaren och erbjuda Lenny's service för att hålla byns medborgare inomhus.
Jag har passat på att laga mer mat, alla restauranger är stängda så det blir ingen hämtmat eller restaurangbesök, och utmaningen är ju att göra måltiderna på det som finns i kylskåpet alternativt frysen.
Jag tycker nog att jag har lyckats ganska bra...
Tidigare i veckan blev det ungersk tomatsoppa med klimp, pappas recept, den räckte länge. Igår gjorde jag en purjolökspaj med riven ost och en purjo- och potatis soppa av blasten.
Idag "hittade" jag lite oliver och parmesanost i kylen, det blev en parmesan och oliv cake.
Recept kan delas om det skulle vara intressant.
Nu skiner solen över oss så det kanske vore läge att gå ut och plantera lite purjolök, men vet ju aldrig hur länge den här karantänen kan vara...
