Utvandrarna

Jag skulle åkt till jobbet igår egentligen men min kollega skulle inte vara där så vi beslöt att stanna hemma istället.

Nu visade det sig att chefen skulle dit för han var så illa tvungen så kollegan åkte dit ändå.

Han bor 30 minuter från kontoret så det är lite lättare för honom att ta sig dit.

Hursomhelst, han skulle tillbaka till Aten imorgon men vi sa alla till honom att han kanske borde boka om för att vara säker på att komma hem. Hans fru är i Aten och de väntar (äntligen) barn tillsammans.

Igår eftermiddag kopplade han ifrån sin Teams, jag tänkte att det var underligt för han är i stort sett alltid uppkopplad. Imorse fick jag veta varför.

Chefen hade "kastat" ut Alexandre vid 15-tiden för att åka till flygplatsen. Alexandre tog en Uber från södra Paris vid lite i 16:00.

Flyget skulle gå 20:00 och sista incheckning var 19:35.

Alexandre kom fram 19:27 och hann precis med incheckning och kunde springa som en galning till gaten. Familjerna efter honom fick inte följa med flyget.

Det tog 3,5 timma för honom att komma från Châtillon till Charles De Gaulle!!!

Det verkar som om en hel del av parisarna har tagit sig till sina sommarstugor eller familj som bor utanför Paris eller helst ännu längre bort.

Enligt Le Parisien var det 50 mil med trafikstockning runt Paris (Ile-de-France) igår vid 18:30.

Här ute i förorten är det ganska lugnt, jag tänkte fixa min mat inhandling imorgon som vanligt förutom att jag måste ta med ett intyg på varför jag är ute och härjar...

Kanske kan en bild på en av de tjusigaste métro ingångarna pigga upp fredagkvällen?

D - 1 innan halvkarantän

Det låter ju onekligen som om vi kommer att få en mini repris på mars-april-maj minus vädret.

En nedstängning minst tom 1:a december med skillnaden att skolorna inte kommer att stänga och att statliga institutioner kommer att hållas öppna.

Parisare har börjat att åka till sina lantställen igen, det var lång kö på motorvägen igen igår.

I vissa städer finns det inga tider för att hämta sina varor innan fredag nästa vecka genom "driven" och det verkar som om en del människor har börjat att bunkra pasta, mjöl och toalettpapper igen. 😒

Vi ligger risigt till med antal nya fall och mer än hälften av alla IVA platser sägs vara upptagna.

Jag vet inte vad som är rätt eller fel eller vad som borde göras... Varför fungerar en lösning i Sverige och inte i Frankrike?

Livsstil? Traditioner? Attityd? Tillit till myndigheter? Klimat?

För mig rent konkret kommer inte den här "snällare" nedstängningen ändra mitt liv radikalt. Jag fortsätter att jobba hemma, nu kommer jag inte att åka till jobbet alls. Matthias kommer att få papper på att han måste åka till jobbet för att jobba.

Vad som inte kommer att kunna fortsätta är urbex äventyren och renoveringen kommer säkert att bli försenad eftersom Papy Maurice "måste" stanna hemma.

Lite besviken är jag att vi måste leva med damm och skit i en månad till men vi lever och är inte sjuka och vi har varmvatten!

Jag är ledsen att inte kunna besöka mamma när hon fyller år i november eller att inte kunna åka till Sverige som jag nästan alltid gör i början av december... 

Det finns ju saker att göra ändå, jag kan börja/fortsätta att ordna mitt kontor...

Jag beställde lite garn i början på veckan. Min sjal är färdig, det är bara fransarna kvar. Jag beställde ett annat garn för att göra en sjal till som säkert blir en present om den inte blir så jäkla snygg att jag måste behålla den själv.

Matthias beanie är också nästan färdig, jag hade stickat lite fel så jag fick ta upp ett par varv.

Trädgården behöver ses om innan vintern, plocka in pumporna...

För ett par år sedan var jag vansinnigt förälskad i ett filter på Instagram, det gav ett blå-grönt "sken". Det får n smakprov på idag.

Jag tror att det är tur att jag har ändrat mig lite! 😝

När man får oväntat besök

Vi höll som bäst på att fixa till det sista innan vår kompis kom för att bo här med oss ett tag när telefonen ringde. Går det bra att komma idag istället... Selvfølgelig, nema problema (visste ni förresten att det uttrycket kommer från serbokroatiska? Det visset inte jag!)!

Inflyttningen gick mycket bra, vi var och handlade lite mat, vi äter ju inte samma sak allihop, det är bara jag som inte äter kött och fisk under detta taket!
I lördags sken solen och det var rysligt varmt innan åskvädret slog till med full styrka. Vi svettades riktigt på terassen och därför åkte vi till handelsträdgården och inhandlade ett parasoll. Jag vill gärna har en markis med då måste den måttbeställas och installeras och det bli ju naturligtvis mycket dyrare.
Så det blev ett lite trevligare parasoll i mörkgrått som täcker bordet.

Vi upptäckte att det dessutom är vattentätt då Matthias insisterade på att äta ute fast himlen var lika grå som parasollet.
När vi började bli våta om fötterna insisterade jag på att gå in.

Söndagen började med regn men blev till slut riktigt fin. Det blev en löptur, den första på två veckor, man jag kände mig stark, tack vare yogan tror jag. Är inne på min 41:a dag utan uppehåll.

Sen blev det inte sådär hemskt mycket gjort. Vi slappade i trädgården, tänkte att nästa löptur kommer att vara utan papperslappen som man svettas sönder i löparbrallorna.

Sen slog världens oväder till... Det har blåst så att huvudet trillar av (om man går ut) sen igår kväll. Vi har en gammal antenn som sitter på en av ytterväggarna där det alltid blåser och den gör ett sjuhelsikes oväsen. Den höll oss vakna alla tre. Sov vi 4 timmar så är det nog allt. Den ende som sov var Lenny, men jag tror att han var lite orolig också för han gnydde ett par gånger under natten och nu sover han igen.
Det blåser fortfarande men inte lika hårt. Vindbyarna var uppe i över 20 m/s.
Jag hoppas på lugnare väder ikväll och i natt för jag jobbar den här veckan.

Bilden är från Musée d'Orsay vid ett besök 2013. Jag borde nog gå dit igen när det öppnar!

47:e dagen i karantän och häcken

Det skulle regna igår enligt prognosen (på min telefon) men se det gjorde det inte så vi ägnade dagen åt trädgårdsarbete.

Men, det fattades ett oumbärligt verktyg, en häcksax... Våra tujor har växt sig 4m höga och det är lite vanskligt att klippa dem, dessutom så vetter en sida av tomten mot en stig och järnvägen.

Som tur är så finns stigen mellan tomten och järnvägen och inte tvärtom som hos grannarna över vägen. Grannen får hoppa ut på spåret för att klippa sin häck och med förortståg som susar förbi två gånger i timman blir man lätt lite darrig i brallan.

Häcksaxen skulle införskaffas i en trädgårdshandel ett par km hemifrån. Vad vi inte hade räknat med var att halva Val d'Oise också skulle köpa en häcksax, eller blommor eller frön eller vad det nu var...

Vi fick stå i kö ett bra tag innan vi fick komma in. Vi hittade det vi skulle ha, jag passade på och köpte två tomatplantor och lite persilja att plantera. Fågelmat fick också följa med, vi har en sån jäkla massa fåglar som kommer och käkar.

De mest exotiska är ett femtontal halsbandsparakiter som sägs ha rymt från en transport från Roissy på 1990-talet. 2018 uppskattades kolonin i Ile de France till 8000 fåglar. De älskar solrosfrön och kuttrar hemtrevligt i träden. Vi har även talgoxar, blåmesar, gråsparvar, ringduvor, turkduvor (den heter faktiskt så) och nu det senaste kajor...

Matthias är en fransk version av Dr Doolittle, skulle jag inte sätta stopp skulle vi ha ett zoo av övergivna djur.

Han har byggt ett slags karusell där det hänger frön, talgbollar, vatten, you name it. Ett Disneyland för fåglar!

Ok, häcken var det fråga om! Saxen införskaffad påbörjades klippningen. Jag är ansvarig grenmalerska. Grenarna ska malas i trädgårdskvarnen för att sen hällas som små bitar i tunnor som töms en gång i veckan av kommunen. Mina komposter är för små för att ta emot allt växt"avfall".

När man säger att trädgårdsarbete är en trevlig sysselsättning för äldre människor undrar jag var gränsen går för äldre? Jag är leabrôten (som vi säger i Västergötland) idag. Värre än efter vilken löpträning som helst. Men häcken är fin!

Idag blir det plantering av persiljan och tomatplantorna. Det är lite kallt så det blir nog inte så mycket mer utomhusarbete.

Bilden nedan är tagen på lindarna (tror jag att det är) framför Hôtel National des Invalides där Napoleon 1er ligger begravd.

Också en slags häck, lindarna då alltså, inte Napoleon 1er...

1:a maj

Glad första maj!

Här firas första maj vanligtvis med politiska demonstrationer, som i många andra länder och så ger man en liljekonvalj till nära och kära för lycka. Jag skrev om traditionen i detta inlägg 2007.

Idag blir det inget sådant. Mina liljekonvalj (4 st) som jag lyckades att rädda undan Matthias hungriga gräsklippare och Lennys klantiga tassar torkade trots att de står i skuggan av en buske. 

Vi körde till återvinningsstationen / tippen, vi hade samlat på oss en massa bråte och att åka dit är tillåtet. Nu är källaren nästan tom 😛 och man andas lite lättare...

Grönsakerna från getfarmen hämtades igår, det var lång kö, ännu längre än vanligt p.g.a. de 1-2 meter mellan varje kund. Gendarmeriet var där, två stora killar och deras stora motorcyklar. Det visade sig att de inte alls var där för att kolla våra certifikat och papper utan för att göra som vi andra, handla ost och grönsaker. Det tog nästan 25 minuter men det var skönt att stå ute i solen och se lite andra människor. 

Matthias systerdotter fyller 6 år idag och det firades via WhatsApp då det inte går att ta sig till Montpellier inom den snaraste framtiden.

På tal om framtiden så ser den mindre ljus ut för invånarna i Ile de France dit Paris och även Val d'Oise hör.
Undantagstillståndet som blir mindre strikt från och med den 11:e maj kommer nog inte att gälla oss.
Kartan som jag har lånat från Le Parisien, där man även kan läsa hela artikeln, är en provisorisk karta av Frankrikes olika län. De gröna kommer i princip att få mindre strikta regler den 11:e, de orangea är ännu osäkert och de röda, well, det ser mörkt ut...
Jag hade väl förväntat mig det och blir det så då får vi leva lite till med undantagstillstånd. Värre är det med de som lever av turism; hotell, restauranger, barer, caféer... Vi får se hur vi tar oss ur detta.

Bilden är lånad av Le Parisien

31 dagar i karantän

Då har vi passerat 30 dagar i undantagstillstånd. Vi har minst 23 kvar, av dessa 23 kommer jag att jobba 7...

På företaget jag jobbar har vi verkligen fina förmåner och semesterdagar är en av dem.

För ett par år sedan slopade ett antal stora företag sina CET; Compte Epargne Temps, semesterdagskonto kanske man kan kalla det. Där kunde vi anställda spara semesterdagar att ta ut vid ett senare tillfälle eller sätta in de dagar vi inte hann ta under året. Ibland kommer stora projekt i vägen för ledighet.

Men detta betydde också att stora belopp (betald semester innebär ju också budget för företaget) satt låsta utan att företaget kunde planera för när de skulle tas ut, det bestämde ju varje enskild anställd.

Så bestämde man att slopa kontot och alla ska ta all sin semester eller om det skulle visa sig omöjligt ett år, kunna sätta in semesterdagarna i pengar på sitt pensionskonto, enda nackdelen med det är att skatt dras och det blir inte särskilt förmånligt.

Jag satte in en dag på pensionskontot i år eftersom den skulle gå till spillo annars och de resterande 10 dagarna kommer jag alltså att ta ut i början och slutet på maj, därför jobbar jag bara 7 dagar. Tur är väl det annars skulle jag nog bli lite skogstokig!

Vad händer här i förorten? Ja, frukten och grönsakerna som vi köpte på gården var lika goda som de såg ut. Jag gjorde en äppelpaj som tydligen blev jättegod, jag äter inte kokt frukt och således inte äppelpaj heller. Av den jättelika rödbetan blev det förrätt, polarkaka skuren i bitar med färskost, en bit rödbeta, en klick färsk getost och (wait for it) alfalfa groddar! Det åt jag däremot och jäklar vad gott det blev!

Jag odlade (lite att ta i kanske) groddar ganska mycket förut men så föll det hela i glömska. När jag rensade i skåpet (och hittade Läkerolen) hittade jag även frön att grodda och kom ihåg hur jäkla gott och enkelt det är! Jag har en groddningsburk som jag köpte för en herrans massa år sedan (man hittar såna burkar i hälsokostaffärer eller hos en trädgårdshandlare eller på Internet...) men det går lika bra utan. Kolla in ICAs tips för groddar och skott här! Mycket fint och nyttigt i dessa små filurer!

Rapsfält och fisar

Så blev det äntligen onsdag då, dags att hämta grönsakskassen från getfarmen i Chauvry.
För att komma dit åker vi genom skogen på små vingliga vägar, asfalterade visserligen men smala och som går upp och ner och åt alla håll. Innan vi kommer fram kör vi genom Béthemont-la-Forêt, där öppnar sig fält åt tre vädersträck och igår när vi åkte förbi var rapsfälten i full blom, så gult och så vackert.

Get farmen har öppet en dag i veckan den här tiden, annars är det öppet onsdag till söndag. Det var ett par tre kunder där under tiden vi hämtade vår kasse så det var ingen trängsel.
En stor bärkasse men fina potatisar, morötter och en rotselleri (tji fick jag) och 1kg äpplen som doftar fantastiskt! Salladen och rödbetan (som är ENORM) var också fina! Jag har tänkt att göra en äppelpaj idag, salladen och rödbetan blir fint till Matthias kyckling ikväll. Jag nöjer mig med sallad!

Vi får se vad som finns i korgen nästa vecka, blir det lite annat så fortsätter vi annars kör vi varannan vecka. Vi äter inte 1kg potatis i veckan! 😂

Jag jobbade i Matthias kontor igår, det ligger på markplan med utsikt över gatan / återvändsgränden för att vi väntade på paket. Vår ringklocka är trasig och ibland så går inte paketen in i brevlådan så då åker helt sonika brevbäraren iväg med paketet. Jag satt alltså vakt medan jag jobbade.

Hundskrället hade fått dispens på att vara på kontoret, han hårar så jäkligt och det gillar inte Matthias servrar (ja, jag vet...) som står där.

Allt var lugnt och fint tills på eftermiddagen då Lenny kom in på kontoret och la sig för sin eftermiddagslur.
Rätt som det var känner jag en odör svepa upp från golvet, en odör värre än 10 000 stinkbomber som kunde få vem som helst att förgås.
Lenny hade släppt sig! 🙊 Hundfisar måste vara bland de värsta odörer som finns, det såg ut som om tapeterna skulle krulla ihop sig och ramla ner från väggarna... 
Jag låtsades vara Jacques Mayol under de minuter som det tog för odören att upplösas.

Oftast kommer de i ental de där stinkisarna, men inte igår, nej, nej... På mindre än 10 minuter fixade Lenny inte mindre än 3 rejäla fisar som fick ögonen att tåra sig. Tur att jag inte satt i möte! Dessutom gick de tre paketen som vi väntade på in i brevlådan utan problem, brevbäraren hann åka iväg innan jag kom ut i trädgården! 

Igår var det löpningsdags för mig, Matthias kör varje kväll men jag vill inte trötta ut mig innan energilagren är välfyllda igen.
Känslan av att kunna få ut syre och ta ut mina steg som jag hade i måndags infann sig inte, jag hade mer känslan av att lufsa fram och flåsa som en stor björn utan styrsel, men det blev ändå en runda.

Jag avslutade med mitt yoga pass som jag inte hade tid till under lunchen. 15 dagar i rad, det känns så skönt att sträcka ut musklerna och djupandas. Hôvet blir tyst, en stund och kroppen slapp!

Idag är en ny dag, solig och som gjord för att baka äppelpaj!
Ta hand om er!

11:e maj

Då var vårt "öde" förseglat tills den 11:e maj. Undantagstillståndet är alltså förlängt en månad till. I princip gäller samma regler som tidigare. Vi får se vad som händer efter den 11:e maj.

Jag var inte beredd på att 4 veckors undantagstillstånd / karantän skulle annonseras, jag trodde kanske att det skulle bli 2 veckor till... Men nu vet vi ju iallafall vad vi har att förhålla oss till.

President Macron talade till folket igår klockan 20:02. De ville inte börja 20:00 eftersom den nya karantän traditionen vill att man går ut på balkongen, i trädgården eller hänger sig ut genom fönstret för att applådera (eller slå på kastrull eller tuta i en trombon, en av våra grannar "spelar" trombon...) sjukhuspersonalen.

Vi har det ju bättre än de flesta; vi bor utanför Paris i ett hus med trädgård. Vi kan jobba hemifrån eller på plats men med en resa på 12 minuter i bil (för Matthias).
Vi har möjligheten att gå ut 1 timma om dagen, vi har de affärer vi behöver nära oss.
Personligen är karantänen välgörande för mig, jag har tid att göra saker som jag går miste om när jag sitter på tåget till jobbet 3 timmar om dagen.
Jag hinner göra min yoga, jag lagar mat, fixar i trädgården, jag sover till 8:00 istället för att gå upp 05:30. Det jag saknar mest är naturligtvis vännerna, kollegorna och att kunna gå ut i skogen.

Löpträningen varannan dag har blivit som en befriande ventil. Jag känner att jag behöver släppa ut överskotts irritation under den dryga timmen som vi springer. Jag blir mycket trevligare efteråt. 

Idag blev det lite terapisamtal med kollegor som inte har det så bra som vi. Vi äter ju inte lunch ihop längre och vi har inte setts på en dryg månad.

Tänkte att ni kanske behövde en liten påminnelse om hur Eiffeltornet ser ut. Jag lär ju inte se det den närmsta tiden.

Utan snus 20 dagar...

...försmäkta vi på denna öde ö...
Eller snus, det struntar jag i, det enda snuset jag känner till är Ettans snus som min morfar ibland bar mig köpa en dosa av. Vi är väl heller inte på en öde ö men idag har vi varit i karantän i 20 dagar. 
Jag klarar karantänen ganska bra, tycker jag själv iallafall även om jag började tveka lite igår.

Jag såg en tveksamt humoristisk bild på Facebook igår, jag tycke den var otroligt rolig själv men nja, det kanske kan diskuteras... Jag fick ett fullkomligt hysteriskt skrattanfall när jag tänkte på vilken min mina grannar skulle göra om jag dela bilden i vår WhatsApp grupp.
Då kan man ju börja undra om man inte är lite socialt understimulerad?! Tack och lov jobbar jag imorgon!

Annars, jo, jag drog upp min enda morot som överlevde sådden förra året! Resterande polkabetor så grönsakslandet är nu nästan klart för årets sådd.
Idag ska jag plantera om svartvinbärsbusken som är högst olycklig jämte hallonbuskarna och björnbärsbusken som har varit högst olycklig sen han började bo hos oss. Han har levt i en kruka förra året men nu är det dags att stå på egna rötter.

Vi har fått ett tufft gäng kajor som skrämmer bort alla småfåglar och papegojor och äter upp all fågelmat. Jag vet inte riktigt var jag ska göra för att bli av med dem för de skränar och har sig, som ett gäng otrevliga busar. Tips emottages tacksamt.

En annan "spännande" sak, jag sprang maraton för 4 år sedan i dagarna och var jädrigt vältränad, nu i år har jag börjat att få träningsvärk från trädgårdsarbetet och min online yoga som jag gör varje dag... Jo du, så har jag det!

Dag 11 i karantän

En slags karantän lunk har slagit till, den ena dagen är den andra dagen ganska lik... Det är underbart fint väder så det håller moralen uppe, trädgården är grön och fin och päronträdets knoppar håller på att brista. Magnoliaträdet, som har samma namn som hunden, det var naturligtvis därför som jag valde just den magnolian, blommar, så skört men ändå så motståndskraftig. Står emot den kalla vinden från norr.

Jag är naturligtvis orolig som de flesta och mycket rörd över alla dessa människor som kommer att förlora sina liv, familjer som förlorar far- och morföräldrar, barn som förlorar sina föräldrar och föräldrar som förlorar barn. Igår avled en 16-årig flicka i Paris regionen, vi måste alla ta ansvar och skydda varandra.

Jag är också, trots allt, tacksam för denna tid. Vi har tur; vi är friska, vi har tak över huvudet, vi har tillgång till mat och vatten.
Vi har mer tid till att vårda det vi har, vi tar hand om varandra, hunden, huset, trädgården. Den här tiden är också viktig för mig som har varit på gransen till utmattad sedan flera år och störtade i november förra året. Jag får tid till att andas och bara existera utan krav på vardag.

Jag gjorde våfflor i onsdags för första gången på 3 år. Jag provar nya maträtter, lagar mat på kylskåpsrester. Plockar och rensar på mitt hemmakontor, det som aldrig har blivit gjort till grunden.

Jag hoppas att virusspridningen saktar ner mycket snart, att färre och färre människor insjuknar och att ingen mer behöver dö.

Tills dess, stanna hemma, ta hand om varandra och ta inga onödiga risker!

Så här i Corontider

Det var ju ett tag sedan jag skrev här, lathet, andra prioriteringar och en liten utmattning kom emellan. Men nu är det alltså dags igen.

Vi "sitter i karantän", eller kanske rättare sagt halvkarantän sedan i tisdags vilket gör idag till den 6:e dagen.
Jag har i och för sig varit hemma sen i måndags eftersom min chef bad mig jobba hemifrån.
Man åka till jobbet om inte jobb på distans är möjligt, då måste man ha intyg från sin arbetsgivare.

Vi får även gå ut för att handla det allra nödvändigaste, gå till apoteket, läkaren (om vi inte uppvisar influensaliknande symptom då ska vi ringa 15 till SOS Médecin för att få bedömning av symptomen och situationen), vidare har vi tillåtelse för att gå ut med hunden eller för att hjälpa människor i riskgrupp eller i annat fall sårbara och sen får vi även gå ut och gå eller löpträna 500m runt bostaden i tätort/stad och 1-2km runt bostaden i glesbygd. Cykling är däremot förbjudet.

För att kunna gå ut och handla till exempel måste vi ha ett giltigt bevis, en "attestation de déplacement dérogatoire" korrekt ifyllt och med dagens datum. Naturligtvis med giltigt ID också. Vi har inte blivit kontrollerade ännu men så bor vi också i en förort. Har man inte detta bevis blir man bötfälld och ska betala 135€, förhållandevis billigt i jämförelse med till exempel Italien där boten kan uppgå till 206€ och 3 månaders fängelse eller 12 år i fängelse om du är smittad, vet om det och går ut.
I Spanien kan man få mellan 100€ - 600€ i böter och upp till 1 års fängelse, skulle man göra motstånd eller ge falsk information om sin identitet kan boten uppgå till 30 000€.
I Österrike blir det 2000€, i Norge är det förbjudet att åka till sin sommarbostad annars riskerar man 1 250€ och 10 dagar i fängelse skulle man göra motstånd.

Ja, mina vänner jag vet inte vad ni tycker men jag stannar inne. Jag tycker att det går bättre än förväntat för vår del, men så bor vi ju också i hus med trädgård 35 minuter med tåg från Gare du Nord. Jag har vänner som sitter på 40m2 i Paris utan balkong eller de med flera barn och en terass.
Här är det mest hunden som sörjer för hans ärkefiende brevbäraren (stackars karl) kommer inte att dela ut post på ett bra tag verkar det som. Vem ska man då skälla ihjäl sig på? De som trots allt vågar sig ut och går förbi utanför vårt staket kan vänta sig en rejäl utskällning. Jag undrar om jag inte ska skriva till borgmästaren och erbjuda Lenny's service för att hålla byns medborgare inomhus.

Jag har passat på att laga mer mat, alla restauranger är stängda så det blir ingen hämtmat eller restaurangbesök, och utmaningen är ju att göra måltiderna på det som finns i kylskåpet alternativt frysen.
Jag tycker nog att jag har lyckats ganska bra...
Tidigare i veckan blev det ungersk tomatsoppa med klimp, pappas recept, den räckte länge. Igår gjorde jag en purjolökspaj med riven ost och en purjo- och potatis soppa av blasten.
Idag "hittade" jag lite oliver och parmesanost i kylen, det blev en parmesan och oliv cake.
Recept kan delas om det skulle vara intressant.

Nu skiner solen över oss så det kanske vore läge att gå ut och plantera lite purjolök, men vet ju aldrig hur länge den här karantänen kan vara...