Hursomhelst, "gräsmattan" skulle klippas, vi är en familj av lag och ordning, näe, det är vi inte alls! Lag ja, men inte ordning, vem försöker jag imponera.
Matthias gillar att klippa gräset och beundra sitt verk efteråt, han avskyr maskrosor och för ett hänsynslöst krig mot dessa inkräktare.
Jag tror att gräsklippning är hans yoga.
Det sägs, eller vår granne Pierre säger, att de förra ägarna hade en fantastisk gräsmatta, som en golfgreen, tills de skiljdes och mannen flyttade ut.
När vi köpte huset och flyttade in hade trädgården skötts av ägarinnans åldrige far som gjorde så gott han kunde. Han hade anlagt en lite apokalyptisk stil skulle man kunna säga.
Ägarinnan har väldigt nedsatt syn så det praktiska som trädgårdsarbete och renovering är mycket komplicerat för henne.
Såhär 4 år senare börjar vi att få lite annan stil. De stora träden har vi tagit bort, vi hade en 20 år gammal julgran framför huset, en stor lind och ett krokigt körsbärsträd, som hängde mer på grannens sida av staketet än vår, på baksidan och en björk (som visade sig vara genom rutten) på ena sidan. Det fanns ett antal mindre buskar och träd som också har fått gå hädan. Den vackra hortensian fick naturligtvis bo kvar.
Vi har planterat ett päronträd; Jeanne, som nu är två år och ser ut att bära frukt i år, en buddleia eller fjärilsträd som heter Elisabet efter mor (och mormor), en magnolia som är av sorten lennei och sedermera går efter namnet Lenny.
Vi har även planterat en flikbladig japansk lönn som heter Matthias.
Lavendeln där ödlorna bor pryder framsidan och förser oss med ofantligt mycket blommor som torkas och delas ut till vänner och bekanta.
Hallon, björnbär och svartvinbär har också planterats och förra året grävde vi fram ett grönsaksland. Skörden blev lite mager men polkabetorna, rädisorna, salladen och moroten (det blev bara en) smakade godare än några andra grönsaker! I år väntar jag med spänning på hur det kommer att ta sig ut. Jag är aningen mer påläst och har kunnat så tidigare än förra året.
Det var ju egentligen gräsmattan vi talade om... Matthias fick låna Pierres elektriska mossrivare. Om man inte kunde beskriva de gröna bitarna i trädgården som gräsmatta innan så vet jag inte riktigt vad vi kan kalla det vi har kvar... En plan av något slag kanske?
Det verkar som om vi bara hade mossa, och nu, ja, nu finns det lite gröna blad kvar. Men vi är glada ändå och förhoppningsvis kommer gräset att växa igen. Som på den tiden då det fanns en golfgreen här.
På bilden ser ni hallonskott som hade gått av i vinden och som jag försöker få rötter på. Tänkte plantera i kruka och ge bort när vi får komma ut igen om det går som jag vill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar