Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag blir mycket lättare stressad när jag har ett par uppgifter parallellt. Jag vet ju egentligen att jag fixar det, det är ju min grej, att jonglera med 13 saker samtidigt. Jag har redan gjort en hel del den här veckan och jag är mycket nöjd.
Vi åkte och hämtade våra grönsaker på getfarmen i torsdags. Kanske är det jag, kanske är det grönsakerna, men fasen vilken kvalitet! Det luktade underbart från påsen som vi fick med hem!
Jag kommer nog inte att vilja gå tillbaka till min vanliga grönsaksaffär... Sparrisen är underbart fin, ängssyran krispig och grön! Vi passade även på att köpa lite öl som är bryggd i Théméricourt i en region som kallas Vexin där, bland 2 andra, vårt län, Val d'Oise, ingår.
Ölen som bryggs av la Ferme-Brasserie du Vexin har fått flera medaljer, bland annat i Frankrike men också i London!
Vi har redan smakat ölen och gillar den även om vi har andra favoriter från norra Frankrike.
Jag pratade med en av mina kollegor igår, hans fru är virologist och har jobbat och jobbar väldigt mycket sen COVID-19 pandemin började. De har tre barn varav två går på högstadiet och en i lågstadiet. Jean är i stort sett ensam med barnen och ska sköta sitt jobb, handla, städa och hålla skola. Jean är en glad skit men igår lät han trött och jag tror att det gjorde oss båda gott att tjôta lite skit.
Jag kan ju bara berätta hur min vardag och helg och semester, allt går ju i ett egentligen, ser ut, jag vet ju inte hur andra har det. Bara genom vad vänner och bekanta berättar.
Jag avundas de som ska sköta jobb och skola och tre måltider och fika och tvätt och städning och handling och... Det kan inte vara lätt alla gånger.
Vad gäller mig personligen så har den här perioden varit mer gynnsam än problematisk även om det tar på humöret och tålamodet att inte kunna röra sig fritt och göra vad man brukar. Men det handlar om 2 månader, bara två futtiga månader. Vad som händer den 11 maj vet ingen ännu. Det kan inte bli ett kosläpp för då kommer vi väl alla att smittas och sjukvården kommer fortsättningsvis att gå på knäna.
Jag vet inte, jag är varken forskare eller expert inom virus och pandemi så bäst är väl ändå att följa reglerna.
Lite goda nyheter, kefiren börjar att ta den formen jag vill att den ska göra, dvs mycket bubblor och en lite torr champagnelik smak.
Jag har hittat nyckeln till denna lycka, den stavas torkade aprikoser. Lätt som en plätt. Jag har nu gjort tre omgångar och de två första var toppen. Den tredje fick lite hibiskus så vi får se imorgon om den bubblar som de andra två.
Grynen förökar sig och det blir snart till att dela på två burkar i kylen. Jag ska börja att dela med mig så fort det blir möjligt!
Jag håller fortfarande fast vid min yoga. En gång om dagen tar jag mig tid för att andas och låta mig guidas av en annan person.
Jag sträcker ut mina tajta benmuskler och får bättre styrka och balans i vrister och handleder. Jag tänkte jobba lite med mina höfter när den här serien är avslutad. Jag är inne på dag 25 av 30.
Med det sagt så vill jag önska en fin lördag! Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar