Tänk om min pappa och mormor och morfar skulle ha fått leva lite längre och få se hur bra jag har det nu. Hur lycklig jag är nu! Jag skulle så gärna ha velat ha en stor familjelunch på terassen i solen. De skulle garanterat gilla mina sambos och så kunde jag bjuda på lite god mat. Mormor skulle nog bli stolt, pappa också för den delen, om de såg hur mycket bättre jag har blivit på att laga mat! 😂 Det fanns rum för en omfattande förbättring och jag är på ganska god väg nu...
Om inte sorgen fanns skulle inte heller glädjen finnas, och den söker vi lite extra nu när vi sitter i karantän och har mer tid att fundera och inte kan göra det som vi vanligtvis brukar.
Jag är till stor del en optimistisk fatalist och jag har bestämt mig för att se det positiva i livet, det blir ju så mycket roligare då.
Dagens tips, ett 6 minuter långt uppåttjack som alltid funkar hemma hos oss, även om Herrn helst lyssnar på death metal (skrik och oljud enligt min mening) och jag lyssnar på jazz så hittar vi vardagsglädje i musik som är mycket utbredd och populär i Franska Västindien; Le Zouk.
Jag hörde den genren för första gången på svensk radio i Rytmdoktorn och senare på TV i Tropicopop med Thomas Gylling någon gång under senare delen av 80-talet.
Zouken är mycket svängig och sjungs ofta på kreol med en blandning av franska. Vi gillar speciellt en låt av Kassav' (det finns en hel uppsjö av bra grupper, Zouk Machine, ...) som heter "Zouk La Sé Sel Médikaman Nou Ni", kan översättas med "Zouk är den enda medicinen som behövs".
Låten är ett 6 minuter långt lyckopiller! Vi kör den ett par gånger i veckan för att skaka loss!
Det är helt omöjligt att sitta stilla! Prova själva => Zouk La Sé Sel Médikaman Nou Ni
Här kommer även en bild på fadern, Jag provade mitt nya objektiv 2008 och han ställde upp på som fotomodell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar