Stormen innan lugnet

I Frankrike finns det två nyår, 1 januari och "la rentrée".

La rentrée är i stort sett skolstarten med det gäller också när man kommer tillbaka till jobbet efter semestern. Logiskt infaller oftast "la rentrée" i början på september då skolan börjar.

Augusti är "the" semestermånad i Frankrike och den är ju mycket nära förestående med den sista dagen i juli idag.

I och med nyåret i september vill vi städa ut och börja om så naturligtvis kommer alla gamla surdegar, som legat och gottat till sig i hörnen, fram i ljuset och måste lösas NU (underförstått: medan surdegschefen är på semester ska soldaterna jobba...) Jo tack!

Igår fick vi en fyra år gammal surdeg serverad. Den har haltat fram och alla inblandade har jobbat med den men nu när vi ändå tar tag i det andra så kan vi ju lika gärna lägga till den här "lilla" detaljen. Så här är det varje juli och varje december.

Från och med nästa vecka och två veckor framöver är jag backup åt en kollega som alltid lyckas att samla på sig en massa luddiga förfrågningar som i de flesta fall är brådskande.

Sista minuten heta potatisar är aldrig roliga och kan man inte genvägarna kan det bli stressigt värre. Oftast hjälps vi åt. Jag gillar min kollega och tycker att han är skicklig så det är roligt att jobba tillsammans.

Jag är också hyfsat redo för dagens helvetes hetta, temperaturen har börjat att stiga, vi ligger på 30°C nu klockan 10:45.

Jag har tagit fram en scarf som jag tänkte blöta och vira runt huvudet om det blir outhärdligt. Jag har kefir på kylning och kontoret kan flyttas ner en eller eventuellt två våningar, kanske jobbar jag i baddräkt lite senare under dagen, kanske inte...

Man kan ju även passa på att köra ett pass hot yoga ute! 😱

På tal om något helt annat, jag läste ett jädrans bra inlägg hos Tuvessonskans angående Skåneleden och gratis guidade vandringar. Gå in och läs, omedelbums!

Igår satt jag ute och njöt av den relativt svala kvällen och läste efter maten. Ett bubblande, iskallt glas kefir blev min efterrätt.

Jag börjar att bli riktigt duktig på kefir nu. Den jag drack igår var smaksatt med vild björnbär, torkad ananas och hallon från trädgården.

Blackie är här och hundarna har spenderat morgonen ute men med den stigande temperaturen har jag stängt in dem, både för att hålla deras och husets inne temperatur nere.

Dagens illustration blir gårdagens kalla kefir!

Slagsmål

Jag håller på att brottas med Blogger och ett inlägg som inte alls blir som jag vill när det publiceras på bloggen.

Det verkar som om bokstaven Å numera måste kopieras från en meny. 

Väldigt praktiskt med tanke på hur många Å det finns i svenska språket.

Jag blir galen!

Det knallar och går

Då har mer än en halv första jobbvecka gått! Dagarna och kvällarna flyger iväg och det är redan torsdag imorgon.

Jag har fixat undan det mesta i jobbväg på min sida för att kunna koncentrera mig på uppgifterna som ska göras när mina kollegor är på semester.

Jag vägde hundskrället idag, han har gått ner 200g på en vecka... Detta kommer att ta tid känner jag. Vi tog paus ifrån lunchpromenaden, det börjar att blir riktigt varmt igen. Temperaturen når sin kulmen på fredag då vi ska få (uthärda) 38°C!

När vår kompis Rod var här igår föreslog jag att han skickar hit sin jycke på fredag så hon inte behöver flämta ihjäl i en lägenhet som kommer att vara supervarm. Här kan vi stänga till fönsterluckorna och slänga oss på kakelgolvet om lusten skulle falla på. Det blir jag som stänger fönsterluckorna och hundskrällena som slänger sin på golvet.

Vi lyckas att hålla temperaturen nere på behagliga 27°C på nedervåningen när det blir hett ute. I källaren blir det ännu svalare så jag jobbar nog bland spindlar och hundar på fredag, men jag har nära till vinkällaren! 😂

Nästa vecka blir det en dag på kontoret, jag måste uppdatera min dator och det tar 2,5 timma och kan inte göras på distans.

Lika bra att göra det när alla andra är på semester så behöver jag inte trängas.

Annars känner jag mig lite rådvill, jag vill göra mycket men sitter helst och tittar på när pumporna växer eller läser en bok...

Jag får ta mig i kragen och göra ett par saker om dagen.

Jag skickade äntligen iväg de papper till djurförsäkringen för att förhoppningsvis få tillbaka de 450€ som vi betalade till veterinären när Lenny blev biten i maj.

Jag har sålt lite kläder och skor på Vinted men har en hel massa kvar. 

Jag har rensat ut böcker och tidningar som jag lägger i bokboxen vid stationen...

Och så gör jag en massa kefir!

Senaste trenden hemma hos oss är jordgubbskefir, mojitokefir och hallon och melonkefir!

Tänkte bjuda på en svalkande bild av just mojitokefir för dagen! Håll till godo!

En annorlunda natt

Tältet fick plats i källaren efter lite omorganisering. Vi har en luftmadrass som vi pumpade upp och lade in i tältet, jag "grävde" fram Lennys korg som han har åkt tåg i till Barcelona förra året.

Den lille kraken från hundhemmet som ingen ville ha har varit med om en hel del sen han kom till Matthias. 😊

Vi tog ner sängkläder från sovrummet och vid 23-tiden klättrade vi in i tältet alla tre.

Efter ungefär 5 minuter hördes snarkningar både från Matthias och Lenny. Jag låg vaken ett tag efter det men somnade snart också.

Som i de flesta källare har vi betonggolv, det är ganska mycket hårdare än att ligga på marken ute...

Ryggen tog lite stryk, eller ganska mycket stryk och viktskillnaden på nästan 30kg mellan monsieur och moi hjälper inte heller till i jakten på en god natts sömn. När han vänder på sig gör han det med råge och jag hoppar till, ofrivilligt, varje gång. Men jag sov ändå relativt gott, det var svalt inne i tältet, bara myggnätet var fördraget så att vi inte skulle kvävas om Lenny möjligtvis skulle släppa väder...

På tal om hunden; jag är inte särskilt populär längre i och med bantningen. Krockettarna som vi köpte senast väger tyngre än de han åt innan så det bli än mindre i matskålen...

Han suckar och stönar och slickar upp atomer från en smula från en smörgås jag åt till frukost, han sitter och väntar eller slänger sig handlöst ner precis utanför köket, han smyger omkring matbordet när vi äter fast han vet att han inte får det...

Men idag blev det första pris för värsta matte i världen på Lenny skalan; lunch promenad! What? Så fasen heller! Det är tungt att dra en 15 kilos hund runt i 3,5km. När han väl förstod att det inte skulle hjälpa hur mycket han än drog åt "hem till korgen hållet" började jycken spurta runt så snabbt som möjligt på promenadstråket vi går.

Nu ligger han utmattad (och Oscar för bästa lidande Maria går till...) och suckar nedanför trappan så att han är säker på att jag hör.

Idag blir det en bild på "Kungen av återvändgränd" i sin favorit sovställning. Häpp!

 

Att tälta i 30°C värme

Nu har det över en natt blivit sådär helvetiskt varmt som det kan bli i Paris regionen under juli och augusti. Jag gillar inte den här värmen som är så kvävande att man inte riktigt vet var man ska ta vägen och att man bara vill lägga sig ner på badrumsgolvet för att svalka av sig.

Det är bara 30°C men det känns mer än de 38°C som jag upplevde i Sydney. För att kunna sova i natt kom vi på en ypperlig idé; vi tältar i källaren! Med tältet behöver man inte oro sig för alla läskiga spindlar som bor där och ligger i bakhåll för att hoppa på mig och kila in i min näsa (ja, Imse vimse spindel eller Arachnophobia i original gjorde stort intryck på mig under 90-talet. Jag tyckte inte alls det var en skräck komedi som den klassades som! Usch!).

Vi tänkte att det kunde vara bra träning för Lenny också (jo jo...) inför framtida campingäventyr i tält! Jag återkommer om nattens äventyr!

Första arbetsdagen gick relativt fort, jag hade ett par hundra e-mails vilket är ganska bra efter två och en halvveckas semester.

Jag satt i ett möte som varade två timmar men det var intressant!

Det känns att de flesta förbereder sin semester så det blir inte särskilt hög fart de kommande 5 veckorna. Inte mig emot, då har jag tid att fixa med sådant som kommer i kläm annars.

Det var roligt att prata med kollegorna imorse, vi kör fortfarande en virtuell kaffe paus klockan 9:00. Alexandre är fortfarande fast i Grekland och Rachid har skjutit på sin semester. De andra är på semester, utom chefen som har det lite svårt för närvarande.

Jag har hittat gnistan igen, de allra tråkigaste ämnena attackerade jag som en mångalen puma (finns det?) och jag har fixat undan det mesta redan. Då det finns en del känsliga ämnen som ska avslutas den 10:e augusti vill jag vara närvarande till 100% för det!

Idag blir det en bild från vårt lavendel fält, kan man nästan kalla det, från fem små fjuttiga plantor har det blivit en häck som svämmar över mer och mer år för år. Humlor och bin och fjärilar trängs om platsen och det surrar och flaxas omkring.

Snipp snapp snut...

...så var semestern slut! Dessa 18 dagar har gått på rekordfart. Vi har inte gjort så mycket men ändå hunnit med en massa, motsägelsefullt, absolut!

Jag har inte tänkt på jobbet en enda gång och inte varit det minsta stressad. Vi har mest varit hemma i Taverny med undantag för tre dagar i Amsterdam, en dag i Asterix parken och de dagliga urbex utflykterna. 

Naturligtvis skulle jag mycket gärna vilja åka till Sverige för att träffa mamma och vänner och bekanta men det känns inte sådär jätte ansvarsfullt, dessutom börjar COVID-19 fallen gå upp i Val d'Oise igen.

Jag är ändå helt nöjd med semestern 2020! Kan vi så blir det en vecka i Montpellier för att hälsa på familjen som var här i juli, annars blir det ingen mer ledighet på ett tag. Vi avvaktar för att se hur situationen kommer att utvecklas den närmaste tiden.

Igår var jag och fick håret färgat i henna och ett brunt växtpulver (vet inte exakt vad det är). Först skulle håret avgiftas med en inpackning. Jag fick sitta i en massagestol i 45 minuter. Det hade gärna fått ta 2 timmar för det var underbart skönt.

Sen kom hennan i och sen satt i 1,5 timma.

Salongen som jag besökte ligger i byn nästgårds, tjejerna som jobbar där har gjort ett fantastiskt jobb med att skapa en oas med avslappnande musik, inredning med naturmaterial och bara naturliga och ekologiska produkter.

Man kan även boka en bastu och få massage. Utöver frisörerna finns också en sophrolog och en psykiater.

Jag hade tid klockan 10:00 och var färdig 13:30. Man tar sig tid för sig själv och blir ompysslad. Min färg blandades av frisören som gjorde min färgning och skrevs ner på mitt kort. Så vet vi om vi vill göra om samma blandning nästa gång eller prova något annat.

Jag ville inte täcka mitt gråa hår så nu har jag koppar färgade slingor i mitt annars lite mörkare hår. Det blev fantastiskt bra, jag är jätte nöjd och tycker själv att jag ser ut som mig själv igen. Färgen kommer att sätta sig under tre-fyra dagar sen blir det definitiv. Ska bli spännande att se.

Frisören bad mig skicka en bild om tre dagar för att se slutresultatet. Håret känns redan kraftigare vilket hennan hjälper till med. Glansigt och fint utan alla dessa gråa antenner som var omöjliga att tämja.

Svärmor Dominique blev mycket intresserad också så de har kanske en ny kund...

För att avsluta semestern kommer en kompis hit med sin hund, Lennys flickvän och bästa kompis. Det kommer rännas en hel del i trädgården ikväll, men det är den enda hunden vi låter Lenny leka med utan uppsikt för de kommer så bra överens.

Kompisens pappa gick bort för en vecka sedan så han behöver lite uppmuntran och tjôta.

Dagens bild är från museumkvarteren i Amsterdam med Albert Cuypmarkt i ryggen.

Ute på vift

I torsdags var vi ute på vift igen, det blir inte mycket gjort här i huset denna sommar det är ett som är klart! Men, när det är fint väder är det ju roligare att träffa en urbex kompis och utforska övergivna byggnader än att spackla balkar eller hur?

Vi skulle undersöka en övergiven skola ett 10-tal mil från där vi bor. Där skulle vi möta upp en kompis som kommer från andra hållet. Det är kul att man kan träffa nya kompisar via Instagram som har samma intresse och utforska tillsammans. Hittills har vi träffat 2 personer som Matthias har kommit i kontakt med via Instagram och de är jättetrevliga båda två!

Skolan visade sig vara larmad och helt igenbommad trots att vi sett videos där andra urbexare går in utan att förstöra något, inget larm då heller. Kanske var det pga dem som larmet sattes in?

Vi gick därifrån efter att larmet gick två gånger utan att ha kunna gå in, men så är det ibland.

Kompisen hade ett förslag, det finns ett övergivet slott som ligger ett par mil bort. Sagt och gjort, vi åker dit! En verklig jackpot! 

Det är väldigt svårt att hitta ställen som inte blivit utsatta för plundring eller förstörelse. Oftast är det mesta sönderslaget och graffiti överallt, men detta slottet var i stort sett bara nött av tiden. Det fanns lite kladd på en del väggar men den mesta skadan var gjord av fukt.

Oftast är det ett äventyr i sig att nå fram till byggnaderna, den här gången fick vi köra på en åkerväg med massa hål och kringelikrokar, sen var det en 15 minuters "djungeltripp" genom högt gräs och jättebjörnlokor.

Jättebjörnlokor ger mig rysningar, jag tänker alltid på serien Triffiderna eller Triffidernas dag kanske den hette som sändes på svensk TV på 80-talet. Usch! Ett barndoms trauma, likt Vampyrernas Bal av Polanski... Hade mardrömmar i flera månader!

Efter att har tagit oss igenom skogen och fältet fram till byggnaden öppnade sig ett fält som hade varit en trädgård en gång.

Efter vad vi har kunnat läsa oss till ockuperade nazisterna slottet till 1942 och sedan dess har det varit tomt men vi tror inte att stämmer riktigt. Vi hittade gamla tidningssidor som täckte en del väggar under tapeterna och där stod det om "nos liberateurs" våra befriare och det tror inte jag att nazisterna har tapetserat upp i ärlighetens namn.

Det finns inte mycket information tillgänglig om slottet så man kan nästan hitta på sin egen version.

Det finns många urbexare som ljuger om var platserna finns för att bevara byggnaderna. Det finns även de som hittar på rysliga historier om platserna för att göra det även mer intressant och kusligt.

Vi fick iallafall en hel del bilder, jag tänkte visa en av de jag tog på baksidan av slottet precis i mitten på fältet.

Vill ni se lite mer urbex bilder så finns det en uppsjö av konton på Instagram, för att nämna två som jag gillar, Matthias (så klart) och Robin (en av våra "nya" kompisar). Länken till mitt konto finns får ni här.

 

Då var det dags

Jag har letat ganska länge efter en frisör eller salong som är ekologisk och helst zero waste (det där sista var att ta i lite grann...) och jag hittade en salong i grannbyn.

Jag har inte fått tummen ur och så kom Covid-19 emellan och jag blev bara långhårigare och gråare... Den grå biten var i och för sig självvald även om jag har funderat på att kanske göra något.

Jag var ganska nöjd med min självbild tills jag såg bilder på mig själv från förra veckan när vi var ute på äventyr... Vad var det för grå tant som tittade på mig från bilderna?! Det var ju mitt ansikte och min kropp men håret, glanslöst och grått och tråkigt.

Jag ser ju inte alls ut sådan, jag ÄR ju inte glanslös och tråkig och framförallt inte färglös! Näe, sådär vill inte jag se ut så jag ringde salongen i grannbyn imorse och på lördag ska jag dit för en växtfärgning. De är nämligen specialiserade på växtfärgning och använder inga kemiska medel i någon av de produkter de använder på salongen eller säljer.

Vi pratade ganska länge på telefon, jag förklarade lite vad jag hade tänkt, jag vill helst inte dölja mina gråa hår helt utan istället använda dem som slingor med en rödbrun färg baserad på henna.

Tyvärr upplyste hon mig att schampot som jag använder lämnar en hinna på håret, jag använder schampo i fast form och det är inget vidare för färgat hår.

Jag får väl tänka om och leta efter ett zero waste alternativ.

Det ska bli spännande iallafall och jag bör nog ta med en god bok till salongen för bara färgningen tar 2 timmar...

För att illustrera min kommande förvandling erbjuder jag en bild från ett av våra urbex äventyr då jag hittade ett par ståtliga fågelben och kunde inte låta bli att rita dit resten av fågeln när jag kom hem!

 

Återkomsten, urbex och bantning

Jag kom av mig, så där bara, pang bom, mitt i en blogg våg... Det tog bara stopp och så tog orden slut!

Nu har orden kommit kommit tillbaka och lusten att skriva också.

Jag har jobbat hemma tills jag gick på semester den 9:e juli.
Vi är ombedda att jobba hemifrån tills slutet på augusti och att klaga vore ju befängt! Jag tror dock att hemmajobb kommer att bli förlängt. Covid-19 fallen håller på att gå upp i Frankrike också, igen...

Livet verkar att ha gått tillbaka till det "normala" igen. Man åker på semester och ligger på stranden och verkar inte tänka nämnvärt på viruset som fortfarande härjar. Skrämmande!

Jag har varit i Paris två gånger sen den 14 mars, en gång för jobbets skull i början på juli och en gång igår för en kiropraktorjustering.
Sen igår är det ansiktsmask-"tvång" på alla allmänna platser inomhus, detta gäller även marknader och nöjesparker som Disneyland t.ex.
Jag tog av min mask utomhus, det är inte så bekvämt med den på, särskilt när det är varmt men vi måste följa de lagar och rekommendationer om vi vill få bukt med detta virus.

Matthias har köpt en ny kamera och skakat liv i sitt gamla Instagram konto. Jag hävdar envist att det är inte kameran som gör fotografen utan ögat så jag använder min 5,5 år gamla mobiltelefon och möjligtvis min Canon 50D från 2008. Det kanske är dags för en ny mobiltelefon med bättre kamera? I och för sig kostar en sån nÄstan lika mycket som ett kamerahus... Usch!
Det förnyade (foto) intresset, som vi för övrigt delar, tar oss till olika platser runt om vår region.

Huvudintresset för Matthias ligger i övergivna platser och ett slags rörelse som heter Urbex som i Urban Exploration.
Inom Urbex finns en slags hederskod där en "urbexer" inte tar med sig något, inte ägnar sig åt skadegörelse på, inte bryter sig in i och inte skräpar ner platserna man besöker.

Man efterlämnar sig endast fotspår i dammet. Man respekterar också naturligtvis privat egendom.

Vi har varit på en hel del ställen och det känns lite som en minisemester när vi drar ut på äventyr.

Lenny kan oftast inte följa med för det är så skräpigt med glas och vassa föremål att vi inte vill riskera trampdynorna. Han är också ovanligt klumpig och har gjort inte bara ett utan två dödsföraktande hopp på våra senaste semestrar. Ett rakt ut i tomma intet från en bergväg i Alperna, vi hittade honom 5 meter längre ner med viftande svans och det senaste var förra året då han flög över en mur och plumsade i ett dike med illaluktande gegga 4 meter längre ner. Där kunde vi också fiska upp honom... Ordspråket "tredje gången gillt" vill vi helst undvika!

Jag tror innerst inne att han är ganska glad att stanna hemma. Han blev biten i halsen av en annan hund i slutet på maj och det höll på att gå riktigt illa, 2mm till vänster och halspulsådern hade rykt.
Sedan dess är han inte så värst intresserad av att gå utanför tomten även om jag tvingar honom ibland.
Han har lagt på sig lite så när vi var hos veterinären idag fick vi stränga order om att dra ner på maten och godiset. Hårdbantning på schemat med andra ord. Han behöver gå ner minst två kilo.

Detta kommer inte att bli roligt... Han är matglad och frukost och middag ses som de absoluta höjdpunkterna på dygnet! Aj, aj, aj...

Jag avslutar detta maraton inlägg med en bild från ett by i krokarna där vi bor när vi var ute på urbex äventyr.
Solrosor gör mig glad och jag tar varje tillfälle i akt och fotograferar dom!