Alla Hjärtans Dag

Idag har vi varit hälften innekatter i det här hushållet, åtminstone 2/3 av styrkan.

Matthias är iväg på urbex men Lenny och jag har hållit ställningarna.

Vi var ute en stund i trädgården för att slänga lite grönt hushållsavfall på komposten och ge fåglarna mat och vi blev stelfrusna.

Det blåste en kall vind från norr som kylde ner på ett par minuter. Solen sken och det har varit underbart fint men så rysligt kallt.

Jag hittade en tjej som behöver sugrör i plast till ett pyssel på sitt jobb. Det passade väldigt bra för jag hade två paket sugrör som jag inte ville slänga men som jag inte använde heller! Hon fick även en påse små pärlor som bara skulle bli liggande här annars.

Jag har en massa pärlor kvar men det kändes bra att bli av med lite grejer och dessutom veta att det kommer till användning!

Efter att jag hade överlämnat sugrören och pÄrlorna blev det ändå en promenad med Lenny. Vi gick 7km och var VÄLDIGT glada när vi kom hem, det var jäkligt kallt!

På eftermiddagen kom det förbi en annan tjej som fick kefir gryn.

Det är ju Alla Hjärtans Dag också! Jag har aldrig firat just den här dagen annat än med möjligtvis kort som jag skickade till vänner när jag bodde i Sverige.

Man kan ju passa på att vara lite extra snäll mot sig själv och sin familj idag. Laga lite god mat kanske?

Jag hade tänkt att göra lite yoga; Valentine's Vinyasa Flow med Adriene på YouTube men en migrän satte P för det, så det blev mest horisontellt läge för min del.

Jag startade mitt danska rågbröd innan migränen satte in så nu vilar det tills imorgon. Det ska bli spännande att se hur det blir!

Dagens bild blir på en av många uppmaningar som finns sprejade på trottoarerna i Bessancourt och byarna runt Taverny. Precis bredvid räknade jag till inte mindre än tre hundbajsar så uppmaningen fungerar uppenbart inte!

"Trottoir pas Crottoir" eller Trottoar inte toalett (crotte betyder bajs)

Trött & irriterad

Idag, tack vare en väldigt bortskämd hund, är jag otroligt trött och irriterad.

Lenny ville ha sin säng bäddad efter att han troligen hade spritt ut filten och korgen på olika ställen i rummet och inte kunde fixa ihop det igen. När Lenny vill någonting gnäller eller stönar han tills det händer. Händer det inte tillräckligt snabbt skäll-gnäller han.

Detta började så smått vid 01:30 i natt, vanligtvis bryr vi oss inte om det utan han får stå sitt kast med knölig filt, men nån måtta får det vara. Vi brukar oftast säga till honom att hålla klaffen men jag var så trött att jag inte ens orkade det och Matthias hörde nog inte.

Skäll-gnällandet fortsatte ända tills klockan 05:30 imorse när Matthias vaknade. Då hade jag ändå ropat håll klaffen ett par gånger.

Vi gick inte på promenad igår så det kan också ha sin lilla förklaring till varför han har varit odräglig. Han ska tröttas ut helt enkelt. Man skulle ju kunna tro att den gamle gubben är trött ändå, men det är han INTE!

Vi gillar inte att straffa Lenny men idag blev frukosten lite försenad. Det är det enda som kan få Lenny att fokusera, mat, ingenting annat finns på kartan. När magen kurrade på honom kunde inte jag låta honom vänta längre. Jag är en riktig mes när det kommer till Lenny, men det är svårt att stå emot hans klotrunda bruna ögon när han lägger huvudet på sne...

Annars då, jo det är vackert väder, kall och hög luft så idag blev det en lång promenad i skogen för Lenny och mig medan herrn i huset storstädade.

Jag har hittat hela rågkorn som jag ska mortla lite tänkte jag för att få rågkross. Jag vill väldigt gärna börja att baka mitt danska rågbröd imorgon. Det tar ju tid så baket blir först på måndag men jag börjar imorgon. Jag matade Léon surdegen igår, han såg hungrig ut och luktade som om han behövde mat.

Jag har också vilat en del, jag blev rasande trött efter promenaden och det känns att jag inte har sovit mycket i natt.

Dagens bild blir på Lenny och mig i skogen, min skugga, men den lille är med i hela sin stjärnglans. Det röda och svarta på ryggen på Lenny är hans (tomma) bajspåsar som han bär.

Han ser ut som en humla med små vingar och de flesta vi möter tycker han är söt. Vi gick 8km idag och Lenny hade fortfarande energi kvar att leka med en valp som vi träffade på vägen hem och att skrika på en brevbärare när hon cyklade förbi.

Kusin vitamin

Idag har det varit så otroligt soligt och skönt ute, trots -6°C, så Lenny och jag tog en extra lång lunchpromenad i 1,5 timma och nästan 7km för att tanka D vitamin!

Vi var som kalvar på grönbete båda två! Så glada att vara ute i solen och uppe i skogen. Lenny var mest glad för att han fick springa lös och jag var mest glad för den friska luften, solen och framförallt snön!

Dagen började med en kaffe och två mejl (låter som fyra bugg och en coca-cola) sen blev det meditation med arbetskompisarna via Teams.

Jag tycker att dagarna bara springer iväg men jag får ändå gjort en massa så jag ligger i framkant på vad som ska göras och det känns jättebra. Ingen stress vid horisonten och det är ju toppen!

Jag känner mig mycket mer avslappnad nu också än vad jag har gjort på flera år. Kanske är det placebo tack vare akupunkturen, kanske är det "på riktigt". Sanningen är väl att jag känner innerst inne att det är "på riktigt" och det gör att det sprudlar en liten, liten bäck där i mitt allra innersta medvetande och det börjar att bubbla upp till ytan så smått, som ett skratt ungefär och det känns fantastiskt fint!

Skulle det vara rimligt (men det är det inte) skulle jag skola om mig till akupunktör imorgon och be Dr Tran Dinh att få bli hans lärling! På stuberten! Tänk om detta är 42? Det känns nästan som om jag har hittat graalen efter år av migrän och slentrianmässiga mer eller mindre smärtor.

Överdriver jag? Säkert.

Är detta orimligt? Ja, det kan vi nog påstå.

Tror jag på det? Utan tvekan!

Mamma, oroa dig inte, jag är vid mina sinnens fulla bruk, lite frälst bara kanske, men det ska man bara vara glad för!

Dagens bild blir från skogspromenaden med lillkalven. Som ni ser har vi inte mycket snö men man får glädjas åt de små sakerna i livet, inte sant?

Brrr

Nu börjar det äntligen att bli vinter här också! En stor köldvåg är på väg att svepa in över norra Frankrike, vi kommer att få ned mot hela -6°C!!

Det ska snöa också! Hipp hipp hurra! Bara inte det blir problem med tågen imorgon så kommer jag att vara en glad mussla som man säger!

Men det var faktiskt kallt när Lenny och jag tog en promenad under lunchen, men det blev ändå en timma.

Efter jobbet var jag så trött men tänkte att jag skulle bara gå ner i köket och fixa lite, sen blev jag kvar och så tänkte jag att jag skulle lyssna på lite jazz.

Matthias har köpt en mackapär (firestick) som man kopplar till TV:n för att slippa Chromecasten och använda telefonen.

Sagt och gjort, jag klickade mig fram till Spotify och loggade in på Matthias konto för jag orkade inte lägga in mina uppgifter.

Classical jazz blue notes, jäpp!

Det funkade inte första gången så jag fick leta upp listan igen.

Då kommer Matthias in genom dörren, jaha det är du "Blue walk"?

Va? sa jag.

Det visade sig att när jag använde hans konto och satte på "min jazz lista" så avbröt jag hans hardcore metal lista som han lyssnade på i bilen!! 😂

Hursomhelst så fick jag ny energi av jazzen och fixade både middag och kefir i farten!

Under promenaden så gick vi förbi garaget som jag ville fotografera förra veckan. Så idag blir det linjer i grådasket! Kanske kan jag visa lite snö de kommande dagarna...

I snigelfart

Det har inte blivit många knop idag.

Lenny väckte mig vid 07:35 men jag somnade om oförmögen att gå ur sängen. Jag kravlade mig upp först en timma senare...

Sen blev det frukost i soffan framför På Spåret och Stjärnorna på slottet. Sen packade jag upp två lådor i det "nya" skåpet och efter det gick Lenny och jag ut på promenad.

Det blev en nätt runda på 5km. Lenny ville så gärna gå upp i skogen men jag orkade helt enkelt inte.

När vi kom hem var Lenny slut som artist och trillade i korgen och snarkade under filten. Jag trillade i soffan och stickade en stund, sen kom jag på att jag inte hade mjölk till pannkakorna jag ville göra smet till.

Det var ju Kyndelsmässodagen i tisdags och då äter man pannkakor i Frankrike!

Nu blev det ju inga pannkakor i tisdags utan det blir det imorgon istället. 

Jag gick till den lilla affären i Taverny centrum för att handla det nödvändigaste. Jag syndade lite och köpte sån däringa nötkräm att stryka på pannkisarna, det gillar Matthias så han kommer att bli glad när han får se det imorgon.

Jag har känt mig som ett "utsketet" äpple idag, så förbaskat trött! Jag antar att det har med akupunkturen att göra och det är väl ett gott tecken egentligen. Men det är ganska tröttsamt om jag säger så...

Innan Matthias kom hem från sitt urbex äventyr tittade jag färdigt på den senaste säsongen av Outlander och stickade lite till på min tröja och nu är även jag slut som artist, det tror jag vi är lite till mans/kvinns/hunds i den här familjen ikväll!

Dagens bild blir från hundpromenaden då vi tittade på Tavernys vinodlingar. Inte stort och jag har aldrig smakat på vinet från Taverny men ändå ganska fräckt tycker jag!

Hej Februari!

Idag gick solen upp 8:20, eller rättare sagt ljuset uppenbarade sig klockan 8:20 i morse!

Det är fortfarande grått och blött ute, men åtminstone ljust.

Lenny och jag drog ut på promenad under lunchen, ett måste för att få andas lite.

En dag utan den förbannade huvudvärken och bara det är ju toppen!

Det blir mycket samma sak när vägen till jobbet är 6-7 steg och när man inte behöver hala fram månadskortet.

Jag klagar inte, för visst är det skönt att inte behöva stiga upp 05:30, gå till tåget i ur och skur för att sitta om man har tur, alternativt stå i 1,5 timmar innan man är framme på jobbet, bara för att 8 timmar senare göra om samma sak i motsatt riktning.

Men jag saknar mina arbetskamrater, jag saknar att äta lunch ihop med kompisar att diskutera vardagliga saker som inte har med jobbet att göra. 

Jag är inne på månad 12 av distans arbete med ett 10-tal resor till jobbet. Det börjar att bli lite långsamt, men jag har ändå förmånen att kunna jobba hemifrån, jag behöver inte utsätta mig för COVID smittan varje dag som människor inom sjukvården måste eller människor som jobbar i butik eller på ställen där man inte kan eller får jobba hemifrån.

Jag har också ordnat det så bra att jag har ett eget kontor, vi har en trädgård och möjlighet att gå på promenad med en sur gammal Jack Russel.

Jag vet att jag har det bra, egentligen, men ibland blir det bara lite tröttsamt...

Dagens bild blir från promenaden med surgubben, jag gillar repetition och linjer i bilder och idag blev det linjer. Det stod en bil parkerad där jag egentligen ville ta en bild, så repetitionen blir en annan gång vi går förbi där.

Lenny må vara en surgubbe, men han är väldigt snäll och stannar när jag säger att jag ska ta en bild och tar upp kameran. Då drar han inte det minsta i kopplet.

Smart hund! 🐶

Minus

Till skillnad från igår vaknade vi upp till minus grader och frost, underbart vackert!

Jag åt frukost och tittade på På Spåret, mitt guilty pleasure på söndagarna.

Jag började att plocka in lite porslin i det nya vitrinskåpet men det högg till så jäkligt i ryggen att jag först trodde att jag hade fått ryggskott, men det var ett halvt falskt alarm.

Ont hade jag men jag kunde ta mig fram och gick bra med hjälp av ett bälte jag köpte för längesedan när jag hade ryggskott var och varannan vecka.

Det är väl kanske nu det börjar som Dr Tran Dihn sa, för att bli bättre kommer du först att bli sämre...

Jag tänkte att innan jag blir helt låst så tar vi oss ut på en liten promenad med Lenny. Sagt och gjort, vacker frostigt landskap! Jag tänkte gå tillbaka ganska snabbt men det blev en lång promenad för vi var båda varma i kläderna.

Jag kände inte av ryggsmärtan alls och när Lenny drog med mig upp i skogen hade jag inte hjärta att säga nej. Han älskar att springa lös i skogen och nosa och hälsa på alla.

Han var så lycklig att han slog följe med en familj och jag kunde bara hänga på, Lenny lyssnade inte alls när jag kallade på honom.

När vi kom hem var vi båda trötta och frusna så det blev en stor belöning till Lenny och en kaffe till mig.

Jag tittade färdigt på Hundraettåringen som smet från notan och försvann på Netflix och Lenny har legat i sin korg och snarkat.

Ryggvärken har kommit tillbaka men hålls i schack med hjälp av bältet.

Det började snöa under eftermiddagen och det låg ett tunt lager snö ett tag innan regnet. Nu ligger det bara lite kluttar kvar...

Jag tänkte bjuda på en bild av hundlurken idag, han har varit väldigt avslappnad i eftermiddag!

Hurra

...tänkte jag när jag gick upp imorse, det regnar inte, så Lenny och jag kan ta en promenad. Fint väder är det inte men vi kommer iallafall inte att bli dyngsura. Det var innan det snöblandade spöregnet kom...

Det blev mest inomhusaktiviteter idag, för vem vill gå ut i spöregn? Inte Lenny iallafall!

Jag har passat på att beställa tid på Ambassaden den 30:e april för ansökan om pass. Lika bra att ha en god framförhållning i såna här frågor.

Jag har gjort en purjolökspaj med comté och gongonzola och valnötter. Vi har tittat på Homeland på Netflix, vi har varit och handlat allt vi behöver till den kommande veckan och så har vi tänt ljus och myst.

Jag har tagit det lugnt som Dr Tran Dihn ordinerat och jag känner mig inte ens skyldig när jag inte gör något! Ett small step for mankind en hel seger för mig!

Imorgon blir det mer av samma sallad, kanske med en promenad för Lenny och mig. Vi behöver andas lite skogsluft, om det inte vräker ner vill säga.

Jag ska nog baka en kaka imorgon också, det blir inga canneloni den här veckan iallafall, jag fick nog av spenatkladdet på väggen förra veckan.

Jag har planerat lite broccolisoppa, naanbröd med morot, potatis och kikärtscurry, kanske får jag äntligen till sojafärsbullarna, den förra sojafärsen blev spaghetti bolognese. Vi får se vad energin räcker till.

Nu ska jag bara göra en liten grönsallad till purjolökspajen. Den fick ju en liten twist med gorgozola och valnötter den här gången, får se hur det smakar.

Blixt i örat

Blixt i örat fick inte jag (för fy f-n va' de' måste svi' som Birger sa) men jag fick ett par nålar i hu'vet av akupunktören idag.

Dr Tran Dihn sa att jag har en seninflammation i nacken för jag har upplevt och upplever mycket stress.

Han sa också att min sömn inte var reparativ längre och därför blir det bara värre och värre. Jag har i stort sett axlarna uppe vid öronen konstant, det är min försvarsposition mot just stress. Jag måste lyssna på när min kropp och mitt huvud säger till att det är dags att vila, allt annat är galenskap. Han tryckte på två ställen i nacken och det gjorde fruktansvärt ont.

Vidare sa han att han kan hjälpa mig att få bukt med migränanfallen men att jag statistiskt sett kommer att må sämre under en månad innan jag mår bättre. Fler anfall och säkert en del oro i kroppen som problem med magen t.ex.

Det låter ju inte särskilt roligt men hellre besvär i en månad än besvär hela livet. Jag ska tillbaka på tisdag och fredag nästa vecka.

Behandlingen gjorde inte alls ont, det stack till lite, lite. Sen fick jag ligga ner i 45 minuter och sen var det färdigt.

Han tatuerade in en prick på hjässan för att märka ut platsen som han använder till att sticka nålarna i. Det var det värsta, han tatuerade en liten prick i hårbotten med en traditionell tatueringsmetod där man knackar på en liten nål doppad i bläck... Så nu är jag tatuerad också!

Efter behandlingen var jag lite förvirrad så jag hittade inte ut, men receptionisten var vänlig och sa att det är vanligt.

Efter behandlingen gick jag till Triumfbågen som ligger 10 minuter från mottagningen och sen gick jag vidare ner för Champs Elysées. Det var inte särskilt mycket folk någonstans.

Efter det gick jag vidare mot Châtelet, jag ville se om jag inte hittade ett par byxor i rätt storlek på rean men sån tur hade jag inte. Det blev 20 000 steg i Paris idag, sen fick jag nog och åkte hem till förorten. Jag hann dock med att sitta i solen på en bänk på Place des Vosges innan storstaden blev för mycket.

Lenny blev överlycklig när jag steg innanför dörren. Det blev han i och för sig igår också när jag hade varit borta i 20 minuter.

Lycka är att ha någon som blir så in i bomben glad när du kommer hem att hen nästan får ett anfall.

Dagens bild blir naturligtvis på Triumfbågen! When in Paris... Right? Eller var det Rom kanske? 😉

Tillbaka

Idag är jag tillbaka på hemmakontoret, ingen tågpendling i 1.5 timme, bara ett par steg från sovrummet till mitt skrivbord.

Som vanligt på onsdagar så höll en kollega i en 30 minuter lång meditation. Jag pallrade mig upp 07:45 så jag hann med både kaffe och kefir innan meditationen.

Idag handlade meditationen om att ta tid för att inte göra något alls. Vi är alla mer eller mindre beroende av rörelse eller handling kanske är ett bättre ord. Addicted to action är mer talade tycker jag.

Generellt är vi "moderna" människor usla på att koppla ner hjärnan och inte göra någonting.

Jag har en vildvuxen hjärna som stretar åt alla håll och tycker att det finns så mycket att göra när jag bara sitter still och inte gör någonting, lite som Doktor Panikbacill i Doktor Snuggles.

Jag blir ofta stressad av att inte göra någonting. Men jag försökte att meditera och även om det inte gick så bra så kändes det bättre efteråt.

Jag har gjort yoga idag också plus en promenad med hundskrället.

Lenny har numera fått smak på att gå ut under lunchen så vid 11:45 börjar han att skälla för att vi ska ta på oss och gå ut.

Inte särskilt avkopplande när man sitter i möte så jag fick ta av mina hörlurar och förvarna kollegan om vad som komma skulle.

Jag sa till Lenny att hålla klaffen och lugna ner sig men min "don't-mess-with-me" röst.

När jag satte på mig hörlurarna igen så viskade kollegan, "Ja, dig vill man ju inte gärna reta upp..." sen skrattade han. Han har aldrig sett / hört mig arg eller ens uppretad så det var en ny upplevelse för honom.

Jag såg en bild när Lenny och jag var ute och gick. Kameran åkte upp och jag knäppte av den. Oftast ser jag ett foto innan jag tar det, kan jag inte få till det i sökaren på kameran sen låter jag oftast det vara. Det blir ingen bild med kameran, bara med mina ögon och i min hjärna. Men idag blev det som jag ville.

Att passera Go

Då börjar vi om på en nu kula igen! En liten mindre kula för min del eftersom jag har tagit ledigt på fredag för att träffa akupunktören.

Helgen var en riktigt fin "årgång", jag gjorde mycket saker men jag vilade också.

Eftersom veckan är lite kortare kommer den också att bli något mer intensiv. Min chef är väldigt stressad och irriterad för närvarande, han vill inte säga varför men det känns, så det är väl inte en jättelugn situation vi är i på arbetet just nu.

Jag har ett ganska stort projekt på gång, ett som är mycket intressant och roligt men som behöver att göras från allra första början så jag har en del att stå i.

Nu gäller det bara att jag inte stressar upp mig, då blir det ännu jobbigare. Där kommer yogan in. Att ta 20-30 minuter varje dag till att andas och bara lyssna på instruktioner att gå in i och komma ur olika yoga positioner gör under för mig. Det finns ingen bättre medicin!

Solen och en promenad med min kompis Lenny är också balsam för själen. Jag fick i vanlig ordning knäppa fast kopplet i selen innan han (motvilligt) steg ur korgen. Jag börjar att tro att han gör det med berått mod som det heter i detektivromanerna. Han fullkomligen hoppar omkring som en bergsget sen när vi kommer utanför grinden till trädgården... Go figure!

Jag har bytt vatten på mina kefirgryn och vägt in dem också. Bra att veta hur mycket man har när man ger bort. Jag ska träffa 4 personer på onsdag för att ge dem gryn, en kvinna på torsdag och en nästa måndag.

Det är 180g, jag har 452g så det är en del kvar, igen... 😞

Imorgon ska jag upp tidigt för att åka till jobbet. Jag skaffade ett bevis från min arbetsgivare så att jag inte behöver böta om jag skulle sitta fast i tågtrafiken efter 18:00... Man vet aldrig med la SNCF.

Ikväll får ni hålla till godo med mina kefirgryn som utsikt! En liten del av alla de gryn jag har!

The Gräsänkling blues

...sjunger inte jag, även om jag gillar Povel Ramel! Näe, jag har inte svårt att vara ensam, jag är lite av, som Matthias, en ensamvarg.

Matthias begav sig iväg klockan 6:00 imorse (gäsp) för att hämta upp kompisen söder om Paris. Det är relativt varmt så de borde inte stöta på snö på vägen söderut.

Idag stod jobb, promenad med Lenny, yoga och tandläkaren på schemat.

Jag har knaprat in rejält med poäng på chefen. Min tandläkare har sin mottagning i St Leu La Forêt en promenad på 6-7 km tur och retur i runda slängar och det gav mig 564 poäng och det är inte slut än, jag har min yoga lektion kvar.

Chefen kommer att få ligga i som sjutton! 😁

Jag brukade gå två gånger om året till tandläkaren, men hon sa till mig förra året att det räcker att komma en gång. Idag var det alltså dags för årets undersökning.

Jag tror att det finns en läsare som bor i Frankrike iallafall så det är väl värt att nämna att Försäkringskassan (Sécurité Sociale) återbetalar två undersökningar à 15€ om året.

De flesta vet inte om det... 😕

En vanlig undersökning kostar 15€ hos min tandläkare, en röntgen som görs vartannat år på vuxna, kostar 4€, så idag kostade min undersökning 19€. Det som inte Försäkringskassan återbetalar, kommer min sjukförsäkring att återbetala.

Det är lite skillnad i pris mot Sverige och ändå tror jag att fransmännen generellt sett har mindre bra tänder än svenskarna.

Nu ska jag njuta av min gräsänka-kväll!

Dagens bild blir på mitt favorit hörn i St Leu La Forêt, ett stenkast från min tandläkare. En jättemysig antikaffär med världens gulligaste dam!

Den 12:e januari

Idag regnar det i Taverny och vi har öppnat mästerskapen i "skaka rumpan 2021" med mina arbetskamrater.

Vi har skapat ett konto på en sida där vi kan logga våra olika aktiviteter och där vi kan dela dem för att peppa varandra till att röra på oss mer.

Vi jobbar ju alla på olika håll så det ska bli roligt att se!

Jag drog igång hårt med en timmes promenad med Lenny, 211 poäng. Min chef leder med 969 poäng men han hade redan tjyvstartat för ett par dagar sedan!

Lite senare ikväll blir det yoga, undra vad det ger för poäng! 😂

Min jobbutvärdering gick bra, vi var överens om nästan allt. Tur för chefen det!

Idag pratas det mycket om utegångsförbudet klockan 18:00 som har utvidgats till ytterligare två departements / landskap.

Det lutar väl åt att vi kommer att få samma bestämmelser i Paris regionen också fr.o.m. nästa vecka.

Jag ska in till Paris två dagar nästa vecka, tisdagen till jobbet och på fredagen till akupunktören. Vi får se hur det fungerar!

Innan min utvärdering tog jag mig en liten hutt i form av ett likörfyllt chokladpäron. Dutch courage heter det väl, fast jag var inte alls orolig, det var mest för chokladens skull! Det får bli dagens bild!

Skandaler & vardagslunk

Hur reagerar man som professionell bagare när man får höra i ett reportage på TV att Galetten som man har bakat, och som har vunnit landskaps tävlingen i Sarthe om den bästa Galetten tre gånger, smakar ost?! Stor skandal om man får tro nyheterna!

Mat och bakverk är inget man skojar till det om i Frankrike, här är det blodigt allvar!

På tal om galette så blev den jag gjorde igår väldigt smarrig, inte sådär torr och tråkig som galetterna man köper i snabbköpet är.

Ett år köpte vi en galette från det prisbelönta bageriet i Taverny. Jag tror de vann "la meilleure baguette tradition du Val d'Oise" 2017, ja, det finns faktiskt en sån tävling! 😉

Vi blev jättebesvikna, den var torr och hård, inte alls samma kvalitet som brödet eller bakverken håller. Kanske fick vi bara ett måndagsexemplar men vi har inte provat sen dess!

Denna veckan började inte särskilt bra, en ny dag med huvudvärk! Det känns som om jag bara sysslar med att ha ont i huvudet!

Efter migränpillret och en paus i sängen på 45 minuter mådde jag bättre, men det känns inte sådär youppie, youppie, tralala att ta ett piller var 4:e dag. 😟

Hundskrället behövde jag inte dra ut idag, det blev en liten promenad på 45 minuter, huvudet behövde luftas!

Jag lufsade omkring i mysbyxor och raggsockar som min mormors granne Elin har stickat. Sexigare än så blir det inte!

Inte Tjugondag Knut

Jag ville inte vänta till Tjugondag Knut för att dansa ut julen, jag fuskade till det 3 dagar innan.

Nu hade jag inte särskilt mycket julpynt uppe så det gick snabbt att städa undan.

Jag gick ut ganska tidigt för att handla grönsaker och tog en sväng till blomsterhandeln. Mina hyacinter ringer verkligen på sista versen men det fanns bara gamla halvdöda julgrupper för -30% men jag ville ha något lite mer vintrigt. Det får vänta lite.

När väl solen tittade fram tittade den fram rejält. Jag kunde inte bara sitta inne utan jag tvingade med Lenny ut på en promenad till.

Idag blev det inte skogen utan en lite kortare runda. Lenny var en riktig surgubbe innan jag fick på honom selen men sen blev det fart på honom minsann.

Jag tror att vi hade lite träningsvärk båda två så vi tog det lugnt.

Efter promenaden blev det en lätt lunch för mig och ett torkat kycklingbröst för den lille. Han hade gärna velat ha flera men det blev det ingenting av!

Jag tittade på veckans avsnitt På Spåret och sen gjorde jag middag. Jag hade lovat Matthias en Galette des Rois med cider för han tyckte att den som jag gjorde till hans jobb var den godaste han någonsin ätit.

Jag har tagit två yoga lektioner eftersom jag inte hann med lektionen igår. Det känns i benen och ryggen att jag har kickstartat kroppen med flera promenader och yoga varje dag, jag känner mig lite mör, det tror jag att Lenny gör också.

Imorgon är det redan en ny vecka med nya möjligheter. Jag har min utvärdering på jobbet på tisdag. Det kommer nog att gå bra för jag har minsann jobbat bra förra året! Så det så!

Lördag i förorten

Jag drog med vår motvillige hundlurk ut på promenad i skogen idag. Solen sken från en klarblå himmel, det var kallt och luften frisk, det kändes nästan som vår i luften när man gick i solskenet, då kan man bara inte stanna inne.

När han väl förstod att vi skulle till skogen började Lenny nästan galoppera. Han såg så glad ut, som en kalv på grönbete, det gjorde att mitt hjärta sjöng.

Vi var ute och gick i skogen i 1,5 timma. Det tar 10 minuter att komma upp till skogen och det är väldigt brant uppför så vi (iallafall jag) var väldigt varma när vi väl var uppe.

Det var inte många människor där så jag fuskade med ansiktskyddet, vilken befrielse att kunna andas riktigt!

När vi kom hem igen blev det kaffe och ett torkat kycklingbröst, ni kan ju gissa vem som fick vad.

Jag upptäckte också att Lenny har börjat att posera för mina bilder. Visserligen oftast med rumpan mot objektivet men nu gömmer han sig iallafall inte.

Kolla bara in dagens bild från vår underbara skogspromenad! Det var inte alls meningen att han skulle stå där men vem kan motstå en sån här goding?

Sådär ja...

...så var man med ny varmvattenberedare då!

Punktliga, effektiva, vänliga och professionella tekniker! Den förste killen kom klockan 9:15 för att påbörja tömningen av 300 L vatten.

Vid 10:00 kom den andre teknikern och började att jobba med att ta bort den gamla beredaren.

De var färdiga vid 11:30 och hade gjort ett väldigt bra jobb!

Nu väntar jag bara på att allt vatten som tidigare läckt ur den gamla beredaren ska torka!

Jag tänkte slå en signal till vår elleverantör för att höra om vi inte kan göra något åt vår höga elkonsumtion. Den borde ju gå ner något med en ny varmvattenberedare. Vi får väl se vad de säger. Kanske ska jag vänta till nästa vecka när ett par uppvärmnings cykler har passerat.

Jag träffade kvinnan som jag gav kefirgryn till idag. Det visade sig att hon var rektor på gymnasieskolan vi hade möte framför.

Vi pratade lite gryn och lite skola. Spännande att träffa en rektor!

På vägen dit slog jag följe med en väldigt trevlig dam och hennes lurviga hund. Hon skulle åt samma håll så jag började nästan tro att det var henne jag skulle träffa utanför skolan. Men det var det inte. 

Hon följde mig ända fram till skolan och jag sa lite skämtsamt att nästa gång hon går förbi vårt hus och vill ha lite kefirgryn är det bara till att ringa på dörren! "Det kanske jag gör!" sa hon.

Det var underbart väder idag, sol och värme i luften så jag tog en omväg hem för att njuta av ljuset.

Imorgon ska jag till Châtillon för att träffa jobbarkompisarna. Det ska bli roligt även om jag måste gå upp alldeles för tidigt!

Dagens bild blir på det här underbara ljuset vi hade ikväll, inte från ikväll men väl lika vackert!

På tur

Till Matthias stora glädje åkte vi ut på urbex äventyr i torsdags. Ska jag vara ärlig så hade jag hellre stannat hemma och vilat mig men ibland får man ju ta sig i kragen också. Vila kan jag göra någon annan dag istället!

Målet var en övergiven byggnad på östra sidan av Paris. Vägen dit tog mycket längre tid än väntat eftersom man passar på att göra vägarbeten under augusti månad.

Väl framme blev det en promenad i skogen för att nå fram till själva huset. Bilderna som vi sett på internet måste ha varit flera år gamla för när vi kom dit såg vi ett hus i väldigt dåligt skick.

Alla dörrar och fönster var igenmurade utom en som någon hade gjort ett stort hål i.
Bottenvåningen såg ut som ett slagfält! Golvet, eller det som var kvar av golvet var täckt av allsköns skräp! Tidigare "besökare" hade brutit upp parkettgolvet i alla rum och på grund av fukt hade en del av golvet rasat ner i källaren. Som Matthias säger, vi är inga våghalsiga tonåringar längre som inte tycker att ramla genom golvet och falla två våningar ner är något särskilt! Näe, vi är urbex pensionärer!

Vi gick igenom huset och beundrade väggmålningar och det som inte var förstört av de som måste slå sönder och riva ut. Det gick ganska snabbt, dels för att det inte fanns så mycket orört och dels för att det var varmt, mörkt och farligt. Vi knäppte ett par bilder och begav oss sedan hemåt. Det gick mycket snabbare och vi kunde undvika de större vägarbetena.

En annan tur gjordes igår under lunchen av en mycket motstridig Lenny och en mindre motstridig men desto mer påstridig jag.

Även om det verkar som om Lenny snaskade i sig 300g pizza toppings förra lördagen, som klistrat sig fast direkt på kroppen, han har nÄmligen gått upp 300g, så har har ju onekligen blivit både lättare på tassarna och piggare. Jag trodde i min enfald att promenaden skulle gå lättare men det gjorde den inte. När han förstod att vi inte skulle vända om så drog han som vore han en ardennerhäst (han är ju inte belgare för inte) och vi småsprang en runda på 5,5km i en timma.

När vi kom hem så ville jag ge honom en belöning så att han associerar promenad med belöning men det struntade han fullständigt i och gick och la sig istället. Då måste jag erkänna att jag blev lite orolig, men när matskålen skramlade till kom han lunkande med en sur uppsyn. Belöningen var långt ifrån så stor som Lenny hade förväntat sig efter ett sånt storverk som en långpromenad... 😒

Jag hoppas att han snart kommer att börja gilla promenaderna igen, han måste ju röra på sig lite. Att vi gick 5,5km har han sig själv att skylla han drog rakt fram tills vägen svängde tillbaka.

Bilden kommer från entrén till tomten, TILLTRÄDE FÖRBJUDET, DÖDSFARA

Jag antar att det har med försäkringar att göra om någon skulle falla genom golvet till exempel... 😞