Idag är det fredag för mig, det är ju en av de där famösa helgdagarna imorgon och på fredag tar min kund ledigt!
De flesta åker på en liten weekend men jag har bestämt mig för att stanna hemma och tur var väl det för en av mina kompisar stod utan kaninmatare den här helgen.
Jag ska ge "lille" (han är ganska stor) Swiffer mat tre gånger den här helgen. Hans föräldrar bor 10 minuter från där jag bor, dessutom på väg till métron så det är ju inte särskilt ansträngande.
Dessutom är han mjuk som en angoratröja och jättesnäll!
Det är bra att ha kompisar så nära när man behöver lite hjälp, C & S hjälpte mig med att koppla in en taklampa och sätta upp en hylla i badrummet (jag avskyr att borra i kakel och jag gillar inte att mecka med elektricitet!) så det är ju självklart att jag tar hand om Swiffer!
onsdag, oktober 31, 2012
lördag, oktober 27, 2012
Spik i foten
Jag var ute och sprang igår efter jobbet och jag upptäckte med ens att jag hade minsann ont i höger fot när jag satte ner den i språnget...
Jag tog mig igenom mina tre varv lite lätt haltande men envis som synden!
När jag kom hem ringde jag mor på Viber från min icke fungerande iPhone, jag har nämligen bytt telefonoperatör och glömt att låsa upp telefonen...
Visst är det nesligt, men samtidigt väldigt skönt, nu bestämmer vi en tid för att träffas och håller tiden, som på den "gamla" goda tiden innan mobiltelefoner fanns. Ordningen ska väl vara återställd om någon dag hoppas jag...
Tillbaka till modern och telefonsamtalet. Den senaste veckan har varit ganska ansträngd på arbetet vad kontakten med min ansvarige gäller.
För att göra en lång historia kort så har det tjafsats om vem som skulle ta vissa projekt som var påbörjade och där projektledaren har slutat. Jag har en arbetsbelastning som är mer än hög, men det har de andra projektledarna också.
Skillnaden är att jag jobbar på kundbehoven innan genomförande av projektet, så jag måste hitta lösningarna innan de ska installeras och det går oftast fortare än själva utförandet.
För en månad (!) sedan sa jag till att två projekt till inte skulle fungera i min planering men jag kunde ta dem på villkoret att vi nedprioriterade två andra projekt...
Inget svar, och i torsdags tog det hus i he..ete!
Min ansvarige delger mer ofta än inte sin stress och han stressar upp sig ganska snabbt...
Och detta var på liv och död verkade det som. Jag vägrade ta skulden med tanke på att jag redan hade informerat alla om vad jag kunde och inte kunde göra...
Fastän jag inte låter sånt här tjafs spela ut i mitt liv så tror jag att detta kan ha irriterat mig tillräckligt för att fnurra till min fot!
Dessutom så fick jag en fin komplimang från en av kunderna som är så nöjd med mitt arbete och samarbetet vi har att de skickade en mejl till min ansvarige, synd bara att det kom efter att han började tjafsa om trivialiteter...
Näe, idag ska jag bara tänka vackra tankar och så ska jag ju träffa en superfin tjej som är på Paris besök! Imorgon är jag bjuden på brunch klockan 13.00 (vintertid, poängterade kompisen) och då ska man ju ta med lite godsaker, jag tänkte göra en vitchoklad och kokos kladdkaka med en fruktsallad. Kan inte bli mycket bättre! Fotsmärtan kan ju bara försvinna med allt detta positiva!
Jag tog mig igenom mina tre varv lite lätt haltande men envis som synden!
När jag kom hem ringde jag mor på Viber från min icke fungerande iPhone, jag har nämligen bytt telefonoperatör och glömt att låsa upp telefonen...
Visst är det nesligt, men samtidigt väldigt skönt, nu bestämmer vi en tid för att träffas och håller tiden, som på den "gamla" goda tiden innan mobiltelefoner fanns. Ordningen ska väl vara återställd om någon dag hoppas jag...
Tillbaka till modern och telefonsamtalet. Den senaste veckan har varit ganska ansträngd på arbetet vad kontakten med min ansvarige gäller.
För att göra en lång historia kort så har det tjafsats om vem som skulle ta vissa projekt som var påbörjade och där projektledaren har slutat. Jag har en arbetsbelastning som är mer än hög, men det har de andra projektledarna också.
Skillnaden är att jag jobbar på kundbehoven innan genomförande av projektet, så jag måste hitta lösningarna innan de ska installeras och det går oftast fortare än själva utförandet.
För en månad (!) sedan sa jag till att två projekt till inte skulle fungera i min planering men jag kunde ta dem på villkoret att vi nedprioriterade två andra projekt...
Inget svar, och i torsdags tog det hus i he..ete!
Min ansvarige delger mer ofta än inte sin stress och han stressar upp sig ganska snabbt...
Och detta var på liv och död verkade det som. Jag vägrade ta skulden med tanke på att jag redan hade informerat alla om vad jag kunde och inte kunde göra...
Fastän jag inte låter sånt här tjafs spela ut i mitt liv så tror jag att detta kan ha irriterat mig tillräckligt för att fnurra till min fot!
Dessutom så fick jag en fin komplimang från en av kunderna som är så nöjd med mitt arbete och samarbetet vi har att de skickade en mejl till min ansvarige, synd bara att det kom efter att han började tjafsa om trivialiteter...
Näe, idag ska jag bara tänka vackra tankar och så ska jag ju träffa en superfin tjej som är på Paris besök! Imorgon är jag bjuden på brunch klockan 13.00 (vintertid, poängterade kompisen) och då ska man ju ta med lite godsaker, jag tänkte göra en vitchoklad och kokos kladdkaka med en fruktsallad. Kan inte bli mycket bättre! Fotsmärtan kan ju bara försvinna med allt detta positiva!
Etiketter:
Attraktionslagen,
Baka kaka,
Barfotalöpning,
Vänner
måndag, oktober 22, 2012
Yoga + Löpning = Sant
Alltså... Jag har snöat in lite på det här med träning, men det är så förbaskat härligt!
Isabelle och jag var på Bikram Yoga igår. Med undantag av att salen var fullsatt och att jag stack huvudet i rumpan på Isabelle under "dandayamana-bibhaktapada-paschimotthanasana" eller "standing separate leg stretching pose" (som är lite lättare att säga), så var det den bästa Bikram klassen jag har genomfört hittills!!
Jag hade inte ont av värmen en enda gång och knäna höll hela vägen genom de skållheta dyngdura 90 minuterna!
Ikväll var jag ute och sprang igen, 4 varv runt lac St Mandé (ca 700 m) + till och från lägenheten som borde representera 1 km till... Intervall träning men jag drog ner vilan till 1 minut nu...
Sammanlagt borde det bli 15 - 20 minuters löpning, hurra, och inte det minsta ont i knäna!
Imorgon blir det Bikram igen och sedan blir det nog kanske lite löpning på onsdag... Men det får vi se!
OK, jag lovar att sluta att tjata (snart) men jäklar vilken kick man får!!
Nu måste jag sova för hjälp vad trött jag blir! :o)
Isabelle och jag var på Bikram Yoga igår. Med undantag av att salen var fullsatt och att jag stack huvudet i rumpan på Isabelle under "dandayamana-bibhaktapada-paschimotthanasana" eller "standing separate leg stretching pose" (som är lite lättare att säga), så var det den bästa Bikram klassen jag har genomfört hittills!!
Jag hade inte ont av värmen en enda gång och knäna höll hela vägen genom de skållheta dyngdura 90 minuterna!
Ikväll var jag ute och sprang igen, 4 varv runt lac St Mandé (ca 700 m) + till och från lägenheten som borde representera 1 km till... Intervall träning men jag drog ner vilan till 1 minut nu...
Sammanlagt borde det bli 15 - 20 minuters löpning, hurra, och inte det minsta ont i knäna!
Imorgon blir det Bikram igen och sedan blir det nog kanske lite löpning på onsdag... Men det får vi se!
OK, jag lovar att sluta att tjata (snart) men jäklar vilken kick man får!!
Nu måste jag sova för hjälp vad trött jag blir! :o)
fredag, oktober 19, 2012
Stämmningen på jobbet
Idag gjorde Luis och jag vågen för Joëlle eftersom hon slutade röka för 7 veckor sedan!
Luis blir ofta irriterad på Joëlle för att hon pratar mycket och högt och han kan inte koncentrera sig då.
Det är ansträngande för alla när stämningen är spänd mellan två människor och jag har velat ändra på det, först med hjälp av "medling" sen med hjälp av attraktionslagen!
Alltså, på mindre än två veckor har stämningen lättat och Luis ler igen!
I morse gick till och med mötet mellan några av oss jättebra, det brukar också vara spänt!
Det hela slutade då med vågen och skratt och vi gick alla hem för att få en fin helg!
Och detta är bara början!
Med hot och förtryck uppnår man inget, med kärlek uppnår man allt!
Luis blir ofta irriterad på Joëlle för att hon pratar mycket och högt och han kan inte koncentrera sig då.
Det är ansträngande för alla när stämningen är spänd mellan två människor och jag har velat ändra på det, först med hjälp av "medling" sen med hjälp av attraktionslagen!
Alltså, på mindre än två veckor har stämningen lättat och Luis ler igen!
I morse gick till och med mötet mellan några av oss jättebra, det brukar också vara spänt!
Det hela slutade då med vågen och skratt och vi gick alla hem för att få en fin helg!
Och detta är bara början!
Med hot och förtryck uppnår man inget, med kärlek uppnår man allt!
Barfotalöpning och Bikram Yoga
Jag tränade barfotalöpning idag för andra gången den här veckan. Förut sprang jag för att det var lättvindigt och gratis men med Chris McDougalls bok i bakhuvudet och fivefingers på fossingarna har löpningen lyfts till en helt ny nivå som jag aldrig har upplevt tidigare!
En helt ny värld har öppnats!
Jag måste verkligen rekommendera Born To Run även om man inte gillar löpning eller sport, boken är så bra skriven, den är spännande och den är framförallt sann!
Igår var Isabelle och jag på Bikram, det var en av de bästa yoga klasserna jag har varit på sedan jga började med Bikram.
Ju mer yoga jag tränar dessto bättre löpare blir jag och ju mer jag tränar löpning dessto bättre yogi blir jag!
Detta är precis vad jag har letat efter! Jag gick ut och löptränade efter jobbet fastän jag var dödstrött, men jag fick en sån adrenalinkick bara av att dra på mig träningskläderna och ta på mig skorna.
Dessutom fick jag en ny kompis i Bois de Vincennes, en liten mops, som Frank i Men in Black, som hette Peggy! Hon ville mer än gärna springa med mig men det fick hon inte för husse...
En helt ny värld har öppnats!
Jag måste verkligen rekommendera Born To Run även om man inte gillar löpning eller sport, boken är så bra skriven, den är spännande och den är framförallt sann!
Igår var Isabelle och jag på Bikram, det var en av de bästa yoga klasserna jag har varit på sedan jga började med Bikram.
Ju mer yoga jag tränar dessto bättre löpare blir jag och ju mer jag tränar löpning dessto bättre yogi blir jag!
Detta är precis vad jag har letat efter! Jag gick ut och löptränade efter jobbet fastän jag var dödstrött, men jag fick en sån adrenalinkick bara av att dra på mig träningskläderna och ta på mig skorna.
Dessutom fick jag en ny kompis i Bois de Vincennes, en liten mops, som Frank i Men in Black, som hette Peggy! Hon ville mer än gärna springa med mig men det fick hon inte för husse...
Les trésors de Mme Bonheur
Så hur gick det nu med den där Svordomsburken?
Nathalie slog rekord idag och svor för 1€30, Joëlle höll sig tills klockan blev 17.00, sen gick det åt 0€20, jag svor medvetet för 0€10, men det var det värt!
Första veckan svor vi för 3€60, andra veckan var det väldigt stressigt och det kostade oss 4€30, den här veckan var lite mindre jobbig eller så har vi helt enkelt blivit lite bättre på att inte svära; det gick åt 3€80!
Det ligger alltså 11€70 i potten än så länge, fast Nathalie är skyldig 0€20!
Jag svär inte alls lika mycket längre och jag har blivit en jäkel på att vara oförskämd (när det krävs) utan att svära eller att vara vulgär!
Men förra veckan klämde jag mitt finger i en stol och det kostade 0€50!
Jag återkommer med en uppdatering om några veckor, men i den här farten kommer vi att kunna äta middag relativt snart!
Nathalie slog rekord idag och svor för 1€30, Joëlle höll sig tills klockan blev 17.00, sen gick det åt 0€20, jag svor medvetet för 0€10, men det var det värt!
Första veckan svor vi för 3€60, andra veckan var det väldigt stressigt och det kostade oss 4€30, den här veckan var lite mindre jobbig eller så har vi helt enkelt blivit lite bättre på att inte svära; det gick åt 3€80!
Det ligger alltså 11€70 i potten än så länge, fast Nathalie är skyldig 0€20!
Jag svär inte alls lika mycket längre och jag har blivit en jäkel på att vara oförskämd (när det krävs) utan att svära eller att vara vulgär!
Men förra veckan klämde jag mitt finger i en stol och det kostade 0€50!
Jag återkommer med en uppdatering om några veckor, men i den här farten kommer vi att kunna äta middag relativt snart!
tisdag, oktober 16, 2012
Attraktionslagen
Alltså min idol Milea bland andra (den första var nog Mya tror jag) fick mig att se det självklara i livet: Attraktionlagen, titta in hos Milea hon kan berätta mycket bättre än jag.
Hur som helst, dagen började med en karl som ringde mig och inte hörde när jag svarade, lite irriterad skriker jag att jag hör honom väldigt bra och jag skulle gärna vilja veta vad jag kan hjälpa till med...
Jo det är UPS som vill leverera min nya router/modem etc. Och han undrar om det skulle gå bra att lämna paketet till Dr C på första våningen!
Herregud, första gången som ett bud föreslår en lösning!
Jag känner mig lite dum som var ganska otrevlig och skickar ett SMS med portkoden och önskar en trevlig dag som "ursäkt".
Ikväll hämtade jag mitt paket hos den gode doktorn och tänkte att man kan ju ändå tacka budet så han fick ett till SMS ikväll, hoppas bara att han inte tror att jag flörtar! :o)
Jag var ute och sprang i kväll, det var underbart fint väder och jag kände mig stark! Intervall löpning runt den konstgjorda sjön bland ankor och gäss. 1 minut löpning och två minuter vila (gå i lugn takt) och jag orkade faktiskt i hela 35 minuter. Kanske inte verkar mycket men efter 7 år utan löpning känns det mer än lyckat.
Och inte har jag ont i knäna heller, låren och vaderna däremot känns lite möra! Hurra! Detta ska jag göra om på fredag. Imorgon och torsdag blir det Bikram yoga.
Gissa vad jag upptäckte när jag kom hem?! De hade satt igång värmen!!
Alltså det här med attraktionslagen fungerar, om nu någon skulle tvivla!
Nu måste vi bara få till det på jobbet också där stämningen utanför vårt team är ganska usel...
Jag har lagat pappas tomatsoppa ikväll, så nu ska det bli middag!
Hoppas att eran dag var lika bra som min!
Hur som helst, dagen började med en karl som ringde mig och inte hörde när jag svarade, lite irriterad skriker jag att jag hör honom väldigt bra och jag skulle gärna vilja veta vad jag kan hjälpa till med...
Jo det är UPS som vill leverera min nya router/modem etc. Och han undrar om det skulle gå bra att lämna paketet till Dr C på första våningen!
Herregud, första gången som ett bud föreslår en lösning!
Jag känner mig lite dum som var ganska otrevlig och skickar ett SMS med portkoden och önskar en trevlig dag som "ursäkt".
Ikväll hämtade jag mitt paket hos den gode doktorn och tänkte att man kan ju ändå tacka budet så han fick ett till SMS ikväll, hoppas bara att han inte tror att jag flörtar! :o)
Jag var ute och sprang i kväll, det var underbart fint väder och jag kände mig stark! Intervall löpning runt den konstgjorda sjön bland ankor och gäss. 1 minut löpning och två minuter vila (gå i lugn takt) och jag orkade faktiskt i hela 35 minuter. Kanske inte verkar mycket men efter 7 år utan löpning känns det mer än lyckat.
Och inte har jag ont i knäna heller, låren och vaderna däremot känns lite möra! Hurra! Detta ska jag göra om på fredag. Imorgon och torsdag blir det Bikram yoga.
Gissa vad jag upptäckte när jag kom hem?! De hade satt igång värmen!!
Alltså det här med attraktionslagen fungerar, om nu någon skulle tvivla!
Nu måste vi bara få till det på jobbet också där stämningen utanför vårt team är ganska usel...
Jag har lagat pappas tomatsoppa ikväll, så nu ska det bli middag!
Hoppas att eran dag var lika bra som min!
Etiketter:
Attraktionslagen,
Barfotalöpning,
Hus och Hem,
Mat
måndag, oktober 15, 2012
Jo det var ju en sak till...
...jag har ju en jättesak att vara tacksam för! Jag ska till Filippinerna i februari 2013 och fira min kompis 50 årsdag!
Idag gjorde jag steg två på min "to-do" lista: första dosen Hepatit A vaccin.
Steg ett var biljetten så klart!
På lördag ska jag gå och titta på en väska, steg tre! Hurra, och allting känns ju så jäkla mycket bättre!
Idag gjorde jag steg två på min "to-do" lista: första dosen Hepatit A vaccin.
Steg ett var biljetten så klart!
På lördag ska jag gå och titta på en väska, steg tre! Hurra, och allting känns ju så jäkla mycket bättre!
Rebelote
Jaha, då var det den där tiden på året igen, vinter tror jag bestämt att det heter!
Det blir kallt så fort i min lägenhet, den ligger helt åt norr så det har kanske med det att göra.
I morse vaknade jag med 15°C och nu i kväll är det 17°C mitt i rummet.
Jag ringde som vanligt till förmedlingen som jag hyr lägenheten av och som vanligt så ringde de till företaget som har han om huset och sedan blev det inget mer med det.
Jag skulle ta kontakt med Herr X eller Herr Y... Jag fick tag i Herr Z som bor på mitt våningsplan och han lät inte särskilt intresserad, han skulle skicka en mejl imorgon men det kunde nog ta ett par dagar...
Jag kan ju inte ens tvätta eftersom tvätten inte kommer att torka! Tänk att det ska vara så här varenda eviga år?! Skulle de börja krångla så har jag bildbevis!
Äh fast jag är tacksam för att ha ett tak över huvudet! Och med ett par raggsockar så är det inte fullt så kallt!
Det blir kallt så fort i min lägenhet, den ligger helt åt norr så det har kanske med det att göra.
I morse vaknade jag med 15°C och nu i kväll är det 17°C mitt i rummet.
Jag ringde som vanligt till förmedlingen som jag hyr lägenheten av och som vanligt så ringde de till företaget som har han om huset och sedan blev det inget mer med det.
Jag skulle ta kontakt med Herr X eller Herr Y... Jag fick tag i Herr Z som bor på mitt våningsplan och han lät inte särskilt intresserad, han skulle skicka en mejl imorgon men det kunde nog ta ett par dagar...
Jag kan ju inte ens tvätta eftersom tvätten inte kommer att torka! Tänk att det ska vara så här varenda eviga år?! Skulle de börja krångla så har jag bildbevis!
Äh fast jag är tacksam för att ha ett tak över huvudet! Och med ett par raggsockar så är det inte fullt så kallt!
söndag, oktober 14, 2012
Sedan sist
Just det, vad har hänt sen sist? Jodå, jag har ju inte legat helt på latsidan precis...
Jag har haft och och har fortfarande vansinnigt mycket att göra på jobbet så jag är rysligt trött, men det är roligt och det håller mig uppe, det och te och yoga!
Förra helgen hade jag en kompis från London på besök. Jag hade sett fram emot hans besök och tyckte att det skulle bli roligt. Hoppsan vad det blev ansträngt!
Han kom mitt i rusningstiden på fredagen och blev genast irriterad över alla människor på metron, "Jag gillar inte folkmassor". Nähäpp, i Paris är det folk överallt...
Jag ska bespara er de de flesta plågsamma kommentarerna men de strömmade ganska friskt under de två och ett halvt dygn han var här.
Croissanterna från mitt bageri smakar som dom i från ett snabbställe i London, och det ena var inte bra och det andra var jobbigt och jag blev besviken.
Samma sak när jag föreslog olika aktiviteter, "Näe det vill jag inte göra och jo, maten var väl OK." Då pratar vi om en av mina absoluta favorit restauranger osv.
Jag blev mycket, mycket besviken på hans beteende och jag undrar faktiskt så här i efterhand varför han kom hit.
Jag frågade honom om han hade haft något roligt här eller om det bara varit jobbigt.
"Jo det mesta var OK" svarade han, då gav jag upp, sa till honom att slå igen dörren när han åkte till stationen och sen gick jag till jobbet.
Och sedan dess har vi inte hörts av... Jag trodde att jag kände honom, men efter 6års vänskap kan man fortfarande bli förvånad!
Jag har haft och och har fortfarande vansinnigt mycket att göra på jobbet så jag är rysligt trött, men det är roligt och det håller mig uppe, det och te och yoga!
Förra helgen hade jag en kompis från London på besök. Jag hade sett fram emot hans besök och tyckte att det skulle bli roligt. Hoppsan vad det blev ansträngt!
Han kom mitt i rusningstiden på fredagen och blev genast irriterad över alla människor på metron, "Jag gillar inte folkmassor". Nähäpp, i Paris är det folk överallt...
Jag ska bespara er de de flesta plågsamma kommentarerna men de strömmade ganska friskt under de två och ett halvt dygn han var här.
Croissanterna från mitt bageri smakar som dom i från ett snabbställe i London, och det ena var inte bra och det andra var jobbigt och jag blev besviken.
Samma sak när jag föreslog olika aktiviteter, "Näe det vill jag inte göra och jo, maten var väl OK." Då pratar vi om en av mina absoluta favorit restauranger osv.
Jag blev mycket, mycket besviken på hans beteende och jag undrar faktiskt så här i efterhand varför han kom hit.
Jag frågade honom om han hade haft något roligt här eller om det bara varit jobbigt.
"Jo det mesta var OK" svarade han, då gav jag upp, sa till honom att slå igen dörren när han åkte till stationen och sen gick jag till jobbet.
Och sedan dess har vi inte hörts av... Jag trodde att jag kände honom, men efter 6års vänskap kan man fortfarande bli förvånad!
måndag, oktober 01, 2012
La Boite à Gros Mots
...eller svordomsburken som man kanske kan kalla den, har blivit invigd på mitt arbete idag.
Jag gjorde av med 10 cts som motsvarar en svordom efter ett rungande Merde som följde en dumhet utförd av undertecknad på min dator... Nathalie spenderade 20 cts och Joëlle 10cts. De andra är så fula i munnen att de inte ens vågar vara med.
Det är så lätt att trilla in i svordomsträsket när man diskuterar med mina kollegor på jobbet.
Jargongen är ganska hård men hjärtlig och i vokabuläret ingår en hel del mer eller mindre fulingar...
Jag tycker inte att jag svär särskilt mycket på svenska (fast mamma håller inte med, Hej mamma!) och inte särskilt på franska heller. Je sais me tenir, jag uppför mig när det "krävs" och släpper loss när jag kan...
På jobbet är det nästan lite som en tävling i att slänga käft och jag ligger bra till på den listan!
Nu ska det bli ändring och jag ska utveckla konsten i att slänga käft med stil istället för med runda ord...
Saperlipopette, fichtre, diantre, bon sang de bois, nom d'une pipe, sacrebleu, zut, mince, punaise och mercredi kommer enkom hädanefter att periodvis halka ur denna rosentrut!
Jag gjorde av med 10 cts som motsvarar en svordom efter ett rungande Merde som följde en dumhet utförd av undertecknad på min dator... Nathalie spenderade 20 cts och Joëlle 10cts. De andra är så fula i munnen att de inte ens vågar vara med.
Det är så lätt att trilla in i svordomsträsket när man diskuterar med mina kollegor på jobbet.
Jargongen är ganska hård men hjärtlig och i vokabuläret ingår en hel del mer eller mindre fulingar...
Jag tycker inte att jag svär särskilt mycket på svenska (fast mamma håller inte med, Hej mamma!) och inte särskilt på franska heller. Je sais me tenir, jag uppför mig när det "krävs" och släpper loss när jag kan...
På jobbet är det nästan lite som en tävling i att slänga käft och jag ligger bra till på den listan!
Nu ska det bli ändring och jag ska utveckla konsten i att slänga käft med stil istället för med runda ord...
Saperlipopette, fichtre, diantre, bon sang de bois, nom d'une pipe, sacrebleu, zut, mince, punaise och mercredi kommer enkom hädanefter att periodvis halka ur denna rosentrut!
lördag, september 29, 2012
Utmaning
Jag har något som så flott heter Syndrome Rotulien, vilket i stort sett betyder att min knäskål hoppar omkring som den vill och inte håller sig inom ligamenten plus att den käkar upp mitt brosk också... Det är en slags rumatisme i knäna... Det gör ont så in i glöden när man har sprungit ett tag och sen kan man nästan inte gå på ett par tre dagar...
När jag fick nys om Fivefingers Barefoot skor via Milea så blev jag naturligtvis i eld och lågor!
Men jag gillar att fundera lite innan jag slår till oh jag funderade och läste och tittade på en hel del videos på YouTube...
Innan jag köper ett par skor för 120€ vill jag gärna veta vad jag sätter fötterna i och dessutom kanske jag inte kan springa om jag får ont, vad ska jag göra då med skorna? Jo ser du, man kan utöva yoga i dessa snyggingar också! Jag tänker lite för mycket ibland kanske, men sån är jag...
I Borås finns en butik som heter Fotriktigt, jag hade aldrig varit inne där förut men nu drog jag med modern och tänkte be om råd från killarna där. Det visade sig vara ett smart beslut
Vi bestämde träff med Mikael som är legitimerad ortoped efter att jag hade talat om vad jag förväntade mig från skorna och träningen. Sagt och gjort på måndagen så skulle vi träffas klockan 12.
I en timma pratade vi träning, användning, skadeförebyggning osv.
När jag satt där med mina skor frågade flera av de andra kunderna om skorna, men alla blev i stort sett övertalade att välja ett par klassiska skor.
Jag har i stort sett provat allt, från inlägg till specialskor till knäskydd till broskuppbyggande läkemedel utan resultat och jag vet att barfotalöpning är min enda chans till att kunna träna löpning igen så jag är villig och medveten om att jag måste lägga om hela mitta sätt att springa på!
Man springer på framfoten/tårna för att kroppsvikten ska komma över knäet och foten för att undvika chocken som kommer från när man sätter ner hälen och som fortplantar sig till knäna och höften och ryggen...
Barfotalöpare har mindre skador och klagar mindre på ledont och jag hoppas att jag ska kunna fixa detta.
Igår började jag den nya inlärningen, 45 minuter snabb promenad på "naturligt" underlag (i.e. inte asfallt) och det känns fantastiskt!
Detta ska jag fortsätta med i två veckor och sen ska jag kunna börja springa lite, lite, väldigt försiktigt! 30 sekunder löpning, 30 sekunder gång och max 15 minuter...
I december när jag reser tillbaka till Sverige ska jag träffa Mikael igen och då ska vi prata träning och teknik
Jag gissar på att Löplabbet tillhanda håller samma råd och hjälp om någon skulle vara intresserad!
fredag, september 21, 2012
Örnen har landat
Oj, vad roligt jag hade i Sverige, jag hade inte den minsta lust att åka tillbaka till Paris...
Men nu är jag här och trivs bra med det också!
I torsdags jobbade jag den första dagen på 10 dagar och jäklar vilket välkomnande jag fick!
Det verkade som om de hade suttit på en hel hög arbete tills jag kom tillbaka! Migrän (igen) var min välkomstpresent, som tur är så gick det bättre idag!
Men jag gillar mitt arbete och jag tycker om att ha en massa att göra, jag blir lätt uttråkad annars!
På tal om arbete så har jag blivit headhuntad igen! Jag tror att jag växte en sisådär 17 centimeter efter det mejlet. Dessutom skrev min säljare ett mycket fint mejl igår till ledningen för konsultföretaget jag har jobbat för de senaste 12 (snart) åren.
Jag har nämligen ett litet projekt som jag håller på att lansera, jag vill gå en kvällskurs i översättning för att bli en legitimerad översättare.
Utbildningen görs utanför vanlig arbetstid på 12 till 15 månader. Jag frågade om jag skulle kunna få använda min DIF (Droit Individuel à la Formation) man får 20 timmar om året för att använda till vidareutbildning och jag har ungefär 100 timmar att spendera.
Mitt företag sa nej och de ville inte heller sponsra mig (utbildningen är inte så dyr) och nu så ska jag försöka att få igenom ett Fongecif, en organisation som mitt företag betalar en avgift till som sedan kan användas till vidareutbildning. Nu måste jag bara göra en ansökan, men min säljare och tjejen från Personal avdelningen som hjälpte mig att lägga fram mig ansöka till ledningen ska hjälpa mig med den nya ansökan, vilket är jäkligt sjysst tycker jag!
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var besviken, för det är jag, jag tyckte t.o.m. riktigt synd om mig själv igår...
Men som bland andra Kristina har lärt mig, så är vi där vi ska vara och att saker har en orsak...
Jag måste ge lite till för att kunna ta emot den här utbildningen med ett öppet hjärta!
Och jag känner mig starkare fastän jag vet att det blir mera jobb för mig!
Jag kommer att göra detta, och jag kommer att klara det, det vet jag! Hurra!
Men nu är jag här och trivs bra med det också!
I torsdags jobbade jag den första dagen på 10 dagar och jäklar vilket välkomnande jag fick!
Det verkade som om de hade suttit på en hel hög arbete tills jag kom tillbaka! Migrän (igen) var min välkomstpresent, som tur är så gick det bättre idag!
Men jag gillar mitt arbete och jag tycker om att ha en massa att göra, jag blir lätt uttråkad annars!
På tal om arbete så har jag blivit headhuntad igen! Jag tror att jag växte en sisådär 17 centimeter efter det mejlet. Dessutom skrev min säljare ett mycket fint mejl igår till ledningen för konsultföretaget jag har jobbat för de senaste 12 (snart) åren.
Jag har nämligen ett litet projekt som jag håller på att lansera, jag vill gå en kvällskurs i översättning för att bli en legitimerad översättare.
Utbildningen görs utanför vanlig arbetstid på 12 till 15 månader. Jag frågade om jag skulle kunna få använda min DIF (Droit Individuel à la Formation) man får 20 timmar om året för att använda till vidareutbildning och jag har ungefär 100 timmar att spendera.
Mitt företag sa nej och de ville inte heller sponsra mig (utbildningen är inte så dyr) och nu så ska jag försöka att få igenom ett Fongecif, en organisation som mitt företag betalar en avgift till som sedan kan användas till vidareutbildning. Nu måste jag bara göra en ansökan, men min säljare och tjejen från Personal avdelningen som hjälpte mig att lägga fram mig ansöka till ledningen ska hjälpa mig med den nya ansökan, vilket är jäkligt sjysst tycker jag!
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var besviken, för det är jag, jag tyckte t.o.m. riktigt synd om mig själv igår...
Men som bland andra Kristina har lärt mig, så är vi där vi ska vara och att saker har en orsak...
Jag måste ge lite till för att kunna ta emot den här utbildningen med ett öppet hjärta!
Och jag känner mig starkare fastän jag vet att det blir mera jobb för mig!
Jag kommer att göra detta, och jag kommer att klara det, det vet jag! Hurra!
lördag, september 08, 2012
Klassisk konsert
Igår var Isabelle och jag på konsert i ett av Paris (bästa) konserthus: Salle Pleyel
David Robertson dirigerade St. Louis Symphony Orchestra och soloviolinisten Christian Tetzlaff spelade Beethoven Concerto pour violin.
När vi satt och lyssnade på Beethoven så kom en sådan otroligt stark känsla av saknad över mig. Jag brukar alltid tänka på min far när jag lyssnar på klassisk musik, hans dröm var att bli dirigent och han "dirigerade" hemma. Igår blev den här känslan mycket stark och jag kände tårarna välla upp i ögonen...
Jag tänkte på alla minnen jag hade av honom och försökte frammana de roligaste vi hade gjort tillsammans.
När mellanakten kom så satt vi kvar och pratade lite och jag nämnde för Isabelle vad jag hade känt.
"Tänk" sa hon, "jag som inte ens kände din far tänkte på honom också under Beethoven stycket.
Jag tyckte att dirigentens frisyr påminde så mycket om fotot du har på telefonen."
Så kanske det var, farsan fick kanske vara med och dirigera igår? :o)
Jag brukar alltid resa i minnet när vi är på klassisk konsert, och fundera på helt ovidkommande saker...
Jag gillar att titta på musikerna och undrar alltid vilket slags liv de har och igår kom jag att tänka på att i orkestern fanns det två svarta människor och tre asiater, något som jag inte har sett i Paris Symfoniorkester... En ung kille som spelade trumpet hade tuppkam vilket jag tyckte var jättefräckt, äntligen lite ungt "rebelliskt" blod. :o) Men nu var det ju en amerikansk orkester, kanske är de lite mindre stela? Hur som helst var konserten fantastisk, Robertson var underbar särskilt under Gershwin stycket "Un Américain à Paris". Sen så visste han precis hur man smickrar fransmännen vilket framkallade många skratt.
David Robertson dirigerade St. Louis Symphony Orchestra och soloviolinisten Christian Tetzlaff spelade Beethoven Concerto pour violin.
När vi satt och lyssnade på Beethoven så kom en sådan otroligt stark känsla av saknad över mig. Jag brukar alltid tänka på min far när jag lyssnar på klassisk musik, hans dröm var att bli dirigent och han "dirigerade" hemma. Igår blev den här känslan mycket stark och jag kände tårarna välla upp i ögonen...
Jag tänkte på alla minnen jag hade av honom och försökte frammana de roligaste vi hade gjort tillsammans.
När mellanakten kom så satt vi kvar och pratade lite och jag nämnde för Isabelle vad jag hade känt.
"Tänk" sa hon, "jag som inte ens kände din far tänkte på honom också under Beethoven stycket.
Jag tyckte att dirigentens frisyr påminde så mycket om fotot du har på telefonen."
Så kanske det var, farsan fick kanske vara med och dirigera igår? :o)
Jag brukar alltid resa i minnet när vi är på klassisk konsert, och fundera på helt ovidkommande saker...
Jag gillar att titta på musikerna och undrar alltid vilket slags liv de har och igår kom jag att tänka på att i orkestern fanns det två svarta människor och tre asiater, något som jag inte har sett i Paris Symfoniorkester... En ung kille som spelade trumpet hade tuppkam vilket jag tyckte var jättefräckt, äntligen lite ungt "rebelliskt" blod. :o) Men nu var det ju en amerikansk orkester, kanske är de lite mindre stela? Hur som helst var konserten fantastisk, Robertson var underbar särskilt under Gershwin stycket "Un Américain à Paris". Sen så visste han precis hur man smickrar fransmännen vilket framkallade många skratt.
torsdag, augusti 30, 2012
Moster Marie
Jag har världens bästa familj (precis som ni har antar jag), och min närmsta svenska familj består av min ömma moder och hennes syster som heter Marie.
I september kommer vi alla tre att vara i Sverige samtidigt, mamma bor ju där men Marie och jag är där för att Marie kommer att ha utställning på Abecita Konstmuseum i Borås.
Har ni vägarna förbi Borås från den 13:e september till den 18:e november tycker jag verkligen att ni ska ta vägen förbi Abecita och gå på Maries utställning.
Jag är säkert inte objektiv men hon är fantastiskt duktig och vill ni träffa henne (förutom att hon är så rysligt begåvad så är hon jädrigt rolig och intressant att samtala med), så kommer det att hållas en fotokväll den 18 september klockan 18.00. Ömma modern (hon är lika rolig och intressant hon) och jag kommer att vara där då också!
Här hittar ni Maries hemsida och bilden under är ett litet smakprov på hennes talang!
I september kommer vi alla tre att vara i Sverige samtidigt, mamma bor ju där men Marie och jag är där för att Marie kommer att ha utställning på Abecita Konstmuseum i Borås.
Har ni vägarna förbi Borås från den 13:e september till den 18:e november tycker jag verkligen att ni ska ta vägen förbi Abecita och gå på Maries utställning.
Jag är säkert inte objektiv men hon är fantastiskt duktig och vill ni träffa henne (förutom att hon är så rysligt begåvad så är hon jädrigt rolig och intressant att samtala med), så kommer det att hållas en fotokväll den 18 september klockan 18.00. Ömma modern (hon är lika rolig och intressant hon) och jag kommer att vara där då också!
Här hittar ni Maries hemsida och bilden under är ett litet smakprov på hennes talang!
Konspiration
Uppdatering:
Managern svarade på mitt mejl idag, det hade tydligen slagit slint i huvudet på tjejen bakom disken för man hade varken höjt priset eller annat! De lägger undan min check och så kommer jag in på måndag och betalar resten...
Hon var dessutom jättetrevlig! Känns bättre nu! :o)
Ikväll skulle jag egentligen varit på Bikram yoga, men efter att fortskaffningsmedel B (den automatiska metrolinjen 14) hade fått tekninskt fel gav jag upp... Som en kompis sa: "Sometimes, the universe conspires against us..."
60 minuter för att komma till Châtelet från La Défense...
Näe, det blev lite mycket! Jag hann i allafall köpa mitt nya årskort så slipper jag fippla med det på lördag, men när jag räckte fram mina kosingar så annonserade donnan bakom disken att priset minsann inte alls var det utsatta på sajten (som jag hade kollat på morgonen...) utan att det kostade 25€ mer...
Det är ju redan långt från gratis, så 25€ hindrar väl inte mig från att fortsätta med yogan men jag vill ju gärna att det ska stå någonstans att priserna har höjts... Dessutom höjer man väl inte priserna under dagen, den 30:e i månaden... Man väntar väl tills den 1:a September?!
Jag fick skriva ett litet mejl till managern när jag kom hem efter att ha dubbelkollat priset på sajten som fortfarande är "det gamla", screenprint med tid och datum som "bevis". Jo män, ska det vara så ska det väl vara... Jag kan vara jäkligt gnetig ibland!
En lite tråkig avslutning på en annars ganska bra dag, och jag som hade sett fram emot min yoga ikväll... Men, men, jag ska ju gå på lördag med Isabelle, så det går väl ingen nöd på mig!
Managern svarade på mitt mejl idag, det hade tydligen slagit slint i huvudet på tjejen bakom disken för man hade varken höjt priset eller annat! De lägger undan min check och så kommer jag in på måndag och betalar resten...
Hon var dessutom jättetrevlig! Känns bättre nu! :o)
Ikväll skulle jag egentligen varit på Bikram yoga, men efter att fortskaffningsmedel B (den automatiska metrolinjen 14) hade fått tekninskt fel gav jag upp... Som en kompis sa: "Sometimes, the universe conspires against us..."
60 minuter för att komma till Châtelet från La Défense...
Näe, det blev lite mycket! Jag hann i allafall köpa mitt nya årskort så slipper jag fippla med det på lördag, men när jag räckte fram mina kosingar så annonserade donnan bakom disken att priset minsann inte alls var det utsatta på sajten (som jag hade kollat på morgonen...) utan att det kostade 25€ mer...
Det är ju redan långt från gratis, så 25€ hindrar väl inte mig från att fortsätta med yogan men jag vill ju gärna att det ska stå någonstans att priserna har höjts... Dessutom höjer man väl inte priserna under dagen, den 30:e i månaden... Man väntar väl tills den 1:a September?!
Jag fick skriva ett litet mejl till managern när jag kom hem efter att ha dubbelkollat priset på sajten som fortfarande är "det gamla", screenprint med tid och datum som "bevis". Jo män, ska det vara så ska det väl vara... Jag kan vara jäkligt gnetig ibland!
En lite tråkig avslutning på en annars ganska bra dag, och jag som hade sett fram emot min yoga ikväll... Men, men, jag ska ju gå på lördag med Isabelle, så det går väl ingen nöd på mig!
onsdag, augusti 29, 2012
Fundersam
I måndags träffade jag min jobbkollega och tillika matte till katten jag passade i en vecka... Det första hon sa till mig var "Du har verkligen matat katten, för hon har blivit jättetjock..."
"Euhhh..." svarade jag eftersom jag blev lite överraskad...
När jag hjälper någon med något, eller bara ställer upp och ger ett handtag förväntar jag mig inget i gengäld, jag vill inte ha presenter eller betalt men jag förväntar mig nog ett tack iallafall...
Till saken hör att katten är en liten tjockis från början och hon har det svårt med maten. Hon har blivit övergiven en gång och säkert inte haft tillräckligt med mat vilket gör att hon slänger i sig maten och nästan hetsäter om matskålen någongång blir tom... Jag lät det alltid ligga ett tunt lager torrpluttar för att hon inte skulle bli orolig... Tydligen gick inte det hem...
Men, men...
Kanske är jag lite känslig men det kändes riktigt snopet att få en reprimand när jag ändå hade tagit hand om djuret i 10 dagar plus att deras lägenhet var städad och sängen bäddad med nya sängkläder så att de bara kunde komma hem från semestern i lugn och ro utan att behöva tvätta och bädda om...
Det ser ut som om jag kommer att vara mycket upptagen hädanefter, särskilt när katten måste passas... Synd för jag gillar verkligen den lilla missen...
"Euhhh..." svarade jag eftersom jag blev lite överraskad...
När jag hjälper någon med något, eller bara ställer upp och ger ett handtag förväntar jag mig inget i gengäld, jag vill inte ha presenter eller betalt men jag förväntar mig nog ett tack iallafall...
Till saken hör att katten är en liten tjockis från början och hon har det svårt med maten. Hon har blivit övergiven en gång och säkert inte haft tillräckligt med mat vilket gör att hon slänger i sig maten och nästan hetsäter om matskålen någongång blir tom... Jag lät det alltid ligga ett tunt lager torrpluttar för att hon inte skulle bli orolig... Tydligen gick inte det hem...
Men, men...
Kanske är jag lite känslig men det kändes riktigt snopet att få en reprimand när jag ändå hade tagit hand om djuret i 10 dagar plus att deras lägenhet var städad och sängen bäddad med nya sängkläder så att de bara kunde komma hem från semestern i lugn och ro utan att behöva tvätta och bädda om...
Det ser ut som om jag kommer att vara mycket upptagen hädanefter, särskilt när katten måste passas... Synd för jag gillar verkligen den lilla missen...
söndag, augusti 26, 2012
Hemma
Nu är jag äntligen hemma efter en veckas kattvakning avec den här charmanta tjejen:
Jag har lyckats att uppfostra henne lite, hon har varit ganska så ilsken och lite aggresiv och ville inte att man skulle klappa henne, särskilt inte på magen!
Nu har hon och jag kommit på ett språk så att hon kan säga ifrån när hon inte vill ha mer klappar.
Hon fångar min hand med tassarna och lägger tänderna mot skinnet som om hon ville bita mig och jag säger till: "Aj"!
Jag behöver inte säga det högt eller hårt hon vet precis vad som gäller.
Ikväll kommer hennes matte och husse tillbaka från semestern och jag är hemma i Vincennes...
Jag älskar katter men min lähenget är så liten att jag vill inte ha en katt här... Det får bli sen om det blir av alls, tills dess är jag med glädje kattvakt åt mina små skyddslingar!
Jag har lyckats att uppfostra henne lite, hon har varit ganska så ilsken och lite aggresiv och ville inte att man skulle klappa henne, särskilt inte på magen!
Nu har hon och jag kommit på ett språk så att hon kan säga ifrån när hon inte vill ha mer klappar.
Hon fångar min hand med tassarna och lägger tänderna mot skinnet som om hon ville bita mig och jag säger till: "Aj"!
Jag behöver inte säga det högt eller hårt hon vet precis vad som gäller.
Ikväll kommer hennes matte och husse tillbaka från semestern och jag är hemma i Vincennes...
Jag älskar katter men min lähenget är så liten att jag vill inte ha en katt här... Det får bli sen om det blir av alls, tills dess är jag med glädje kattvakt åt mina små skyddslingar!
söndag, augusti 19, 2012
Karl-Oskar, jag tyar inte längre!
Det är så jävla varmt här, 33°C i fredags, 38°C igår och 36°C idag...
Jag går inte ut idag, jag sitter kattvakt i Puteaux den här veckan och Kyara (katten) ligger som en trasa på soffan och jag gör likadant, vi leker Simon says och hon är Simon!
I torsdags, fredags och igår träffade jag mina kompisar Christine och Cécile. Jag hade inte träffat varken Christine eller Cécile sen i Mars när Christines man begravdes.
Som jag har sagt tidigare (här och här) så är Christine en fantastisk människa och nu skulle vi äntligen träffas igen.
Vi pratade om allt, vi skrattade, vi var allvarliga, vi busade, vi åt kina mat, vi åt filipino frukost och hade det jättefint tillsammans.
Jag sa till Christine att jag kommer minsann att tränga mig på lite oftare och orkar hon inte just då är det bara att säga till. Annars kommer jag och "stör" :o)
Jag tänkte överraska henne och sonen med en hemmagjord Butterchicken om ett par veckor och så ska vi ge Christine en försenad födelsedagspresent. Hon vill nämligen köpa sig en Ice watch!
Jag går inte ut idag, jag sitter kattvakt i Puteaux den här veckan och Kyara (katten) ligger som en trasa på soffan och jag gör likadant, vi leker Simon says och hon är Simon!
I torsdags, fredags och igår träffade jag mina kompisar Christine och Cécile. Jag hade inte träffat varken Christine eller Cécile sen i Mars när Christines man begravdes.
Som jag har sagt tidigare (här och här) så är Christine en fantastisk människa och nu skulle vi äntligen träffas igen.
Vi pratade om allt, vi skrattade, vi var allvarliga, vi busade, vi åt kina mat, vi åt filipino frukost och hade det jättefint tillsammans.
Jag sa till Christine att jag kommer minsann att tränga mig på lite oftare och orkar hon inte just då är det bara att säga till. Annars kommer jag och "stör" :o)
Jag tänkte överraska henne och sonen med en hemmagjord Butterchicken om ett par veckor och så ska vi ge Christine en försenad födelsedagspresent. Hon vill nämligen köpa sig en Ice watch!
onsdag, augusti 15, 2012
Ledig
Vi är lediga idag igen, man firar Jungfru Marias himmelsfärd, eller Assomption.
Jag ligger kvar lite extra länge i sängen och njuter! Det ska bli runt 30°C i Paris idag och det är redan 22°C.
Jag som inte alls tålde värme tidigare har fått en stresströskel och motståndskraft till värme tack vare Bikram Yogan som ständigt förvånar mig! Därför lider jag inte lika mycket när det blir varmt...
Men 30°C i Paris är helt bortkastat, visst är det härligt med fint väder men temperaturen är för hög för en storstad...
Hursomhelst, till helgen och början på nästa vecka fläskar man på med 35°C så då kanske vi kan köra Bikram Yoga ute? :o)
Idag ska jag mest hålla mig inne, mitt protestantiska/nordiska samvete till trots! Det finns en hel del saker som måste göras inne. Ikväll kommer en kompis från jobbet och hans tjej och ska hjälpa mig att sätta upp en lampa! Visst är det bra att ha händiga kompisar. Jag fixar det mesta men borra i kakel och elektriska grejer gillar inte jag, kniper det så gör jag det men jag är lika glad att slippa!
Jag har fått en och annan permanent genom åren!
Näe nu blir det frukost!
Jag ligger kvar lite extra länge i sängen och njuter! Det ska bli runt 30°C i Paris idag och det är redan 22°C.
Jag som inte alls tålde värme tidigare har fått en stresströskel och motståndskraft till värme tack vare Bikram Yogan som ständigt förvånar mig! Därför lider jag inte lika mycket när det blir varmt...
Men 30°C i Paris är helt bortkastat, visst är det härligt med fint väder men temperaturen är för hög för en storstad...
Hursomhelst, till helgen och början på nästa vecka fläskar man på med 35°C så då kanske vi kan köra Bikram Yoga ute? :o)
Idag ska jag mest hålla mig inne, mitt protestantiska/nordiska samvete till trots! Det finns en hel del saker som måste göras inne. Ikväll kommer en kompis från jobbet och hans tjej och ska hjälpa mig att sätta upp en lampa! Visst är det bra att ha händiga kompisar. Jag fixar det mesta men borra i kakel och elektriska grejer gillar inte jag, kniper det så gör jag det men jag är lika glad att slippa!
Jag har fått en och annan permanent genom åren!
Näe nu blir det frukost!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

