Söndag och Galette des Rois

Då var det söndag igen, sista dagen på ledigheten. Jag ska sätta mig framför datorn imorgon och jobba igen. Igår hade jag ingen lust men idag känns det bättre.

Vi ska fortsätta att jobba hemifrån tills slutet på januari och sedan får vi se vad regeringen bestämmer beroende på hur pandemin utvecklas i Frankrike.

Femton regioner, framför allt i östra Frankrike har utegångsförbud fr.o.m. klockan 18:00 sedan igår, medan ett free-party som hade pågått sedan nyårsafton i Bretagne upplöstes av polis och gendarmerie igår morse. Det sägs att 2500 personer har besökt tillställningen.

Dagen har varit mycket lugn, jag kollade på På Spåret (en "hemlig" last) till frukost, hängde tvätt, pratade med min ömma moder och sen gick Lenny och jag ut på en "liten" promenad.

Den blev mycket längre än vad jag hade räknat med, 1 timma och 5km blev det.

Lenny har legat och snarkat i sin korg HELA eftermiddagen, han har bara börjat att vakna till liv så smått för att det är middagstid om 20 minuter. Nu ligger han och ojar sig för att middagen inte är serverad ännu.

Vi hälsade på Matthias föräldrar och åt en galette de roi och drack cider som sig bör så här nära den 6:e januari då man firar de tre vise männen som kom med gåvor till Jesus.

Som ni vet så har jag ingen vidare tur med den där jäkla "mandeln i gröten" eller "bönan" (oftast en figur i porslin eller keramik som ligger inbakad i galetten). Jag har bara fått en enda böna på 26 år!!

Den här gången fick svärmor "bönan".

Men jag kommer nog att äta ett par bitar galette till innan januari är över så vi får väl se...

Dagens bild blir på min bit galette UTAN fève!

God fortsättning

Tänka sig, nu är det redan juldagen... Jag lyckades slänga ihop både vegobullar och rödbetssallad igår och en flaska glögg plus att slå in "alla" julklapparna.

Sen slappade jag framför lite svensk slow TV (som det tydligen heter), Susanne's Skafferi, jag älskar hennes dialekt, sävlig och sjungande norrländska.

Vi lyckades med att smuggla in julklapparna i garaget utan att barnen märkte något. Sen ringde vi på dörren!

Det var så roligt att träffa barnen och Matthias syster och hennes sambo igen. Vi hade inte setts på nästan 6 månader!

Medan vi väntade på att apéritifen serverades (vi är så rysligt bortskämda hos Matthias föräldrar), så ringde det på dörren men när vi öppnade så fanns ingen där, men oj, det fanns en massa julklappar! 

Tomten hade levererat julklapparna till dörren, han ville inte komma in för att han ville hålla distans i dessa corona tider.

I år fick vi lägga klapparna under granen själva och då blev Eden lite orolig. Vad händer med klapparna som levereras i Montpellier där dom bor? Tänk om Tomten ställer klapparna utanför dörren?

Äh, sa vi, när ingen är hemma så går ju Tomten in för då finns det ingen risk att bli sjuk i corona. Då gick det bra!

Det var ju väldigt svårt att låta bli att klämma på alla klappar så Mormor och morfar bestämde att vi skulle få öppna klapparna efter att vi hade ätit förrätten, då var klockan nästan redan 22:00.

Tydligen hade jag varit jättesnäll för att jag fick en finfin mjölkskummare och svampar och en skrubbvante som Matthias mamma har virkat. Av Matthias morfar fick jag duschkräm och olja till ansiktet eller håret.

Jag misstänker att svärmor ligger bakom inköpet. 😀

Sen blev det varmrätt och det skulle egentligen ha blivit ost också men vi orkade helt enkelt inte!

Barnen for runt och lekte med sina julklappar men när det var dags för vedklabbetårtan så fick vi still på dem. Det var ju choklad på gång!

Kvällen och middagen blev lite kortare än vanligt, vi åkte hem vid 01-tiden då var hela högen slutkörd!

Idag ska vi på jullunch och äta lite mer! 😂

Jag tar med mig vegobullarna, rödbetssalladen och glöggen jag gjorde igår. Saffransbiscotti och pepparkakorna får också följa med. Jag har köpt lite blåmögelost och brie att ha på, vi får väl se om vi orkar äta av allt.

Dagens bild blir på mina första hemgjorda vegobullar, jag provsmakade igår och de var riktigt goda!

Vilda Västern

Vi var och tittade till Matthias föräldrar i eftermiddags, vi borde inte egentligen och det finns ingen ursäkt mer än att tjôta lite skit på behörigt avstånd och dricka kaffe.

De berättade att det hade vaknat av ett konstigt ljud imorse. Det visade sig vara en gevärskula som hade gått igenom deras fönsterluckor i metall.

Någon hade alltså skjutit med ett gevär och kulan hade gått genom deras sovrumsfönsterlucka.

Snacka om vilda västern! Papy Maurice fick ju åka till polisen för att anmäla händelsen sen kom tre poliser hem för att dokumentera och ta hand om kulan som låg mellan fönsterluckan och rutan.

Som tur var blev inte rutan förstörd och inget allvarligt hände.

Geväret, som kulan med säkerhet kommer ifrån, har en räckvidd på 1,6km så det verkar som om det var någon som skjutit på fåglar eller dylikt.

Vi hör regelbundet gevärsskott i knutarna med vad fasiken, ska man inte vara säker i sin egen trädgård eller eget sovrum längre?

Vi får pigga upp oss med en kir pêche från Au Père Tranquille så länge...

När man inte tänker...

...längre än näsan räcker...

Igår kom Papy Maurice för att titta på hur färgen har torkat och för att hjälpa oss att bära ner den "gamla" soffan i källaren.

Jag hade kollat priser på Blocket igår och de flesta säljer sina Karlstad soffor för 200-300€ om de inte har haft en hund som älskar att gräva och rafsa och som har fått ETT tillfälle att hoppa upp i soffan oövervakad och som har rafsat på en av sittkuddarna som inte går att vända på. 😡

Jag tänkte att vi kan max få 100€ eller kanske 50€ med en sittjudde som ser utsliten ut. Sen när jag tog bort plastskynket och började att ta bort kuddarna för att dammsuga bort allt slipdamm tänkte jag till.

Eftersom att vi har fått en soffa, i mycket fint skick som dessutom är av ett fint märke, då bör ju vi skicka vår soffa vidare också.

Sagt och gjort, jag bad Matthias ringa Rod, Blackies husse för att fråga om han inte vill byta ut sin nedsuttna lilla "räliga" soffa mot våran?

Det ville han gärna! 😃

Efter lite dividering om inte soffan kunde gå in i hans Kia Piccanto! 😆

Det finns inte en chans att den får plats i hans bagage med baksätet nedfällt och bakluckan öppen men det fick han fundera ut själv.

Han ringde tillbaka lite senare och sa att han kommer på måndag med en skåpbil som han får låna på sitt jobb!

Det känns bra att kunna skicka vidare lite godhet och att inte behöva mecka med annonser och annat för att pruta med folk vi inte känner som kommer att klaga på att soffan inte är ny och att det finns märken på en av sittkuddarna.

I en värld där du kan vara vad som helst, var snäll!

Nu ska jag dricka kaffe!

Dagens bild är från en cykelutflykt jag gjorde med mamma och Moster Marie i Varberg 2011. Jag åt fortfarande kött och vi hade gjort köttbullesmörgåsar med kaffe till matsäcken. Den gick över stock och sten och fält!

Mamma fyller år

Idag, den 9:e november, fyller min mamma år!

Vi skulle egentligen firat ihop men det satte COVID-19 "P" för.

Jag hoppas att vi kan ses snart igen mamma och så önskar jag dig en fin födelsedag! Det blir tårta, uppvaktning och klackarna i taket när jag kommer till Sverige!

Dagens resa blir till Venedig som Mamma, Marie och jag besökte under 4 dagar i oktober 2018. En av det finaste resor som jag någonsin har gjort!

Grattis på födelsedagen mamma kram från din dotter! 💗

Och lugnet sänkte sig...

...över förorten...

Det har inte blivit mycket gjort idag. Jag kände mig om möjligt ännu slöare idag än igår. Det blev lite slösurf på morgonkvisten innan vi tog den traditionsenliga utflykten till Castorama för att köpa material som fattas till den kommande veckans renovering.

Jag stickade på min snood, jag måste byta nystan snart och det syter jag för, som mormor skulle ha sagt, och drack kaffe.

Det blev en lätt städning av köket där jag äntligen fick loss knopparna på spishällen. Jag har försökt flera gånger tidigare men det har varit stört omöjligt utan att ha sönder dom. Men idag lossnade det! Det var en syn för gudarna kan man säga... Familjen som bodde här innan kan inte ha gjort rent dom en enda gång. Hu! Men nu ta mig sjutton är det som en ny spishäll med nya knoppar.

Jag passade på att "slänga in" ett par kycklinglår i ugnen med senap och soja marinad. De får stekas i ugnen i lerfat i 1,5 timma så att köttet ramlar av sen. Det blev morötter från trädgården som jag drog upp tidigare på morgonen. Krokiga och inte särskilt stora men de var allt fina!

Till mig tänkte jag göra en grönsakssoppa på potatis, morötter, zucchini (från grannes trädgård), purjolök (inte min egen än, de ser rackarns små ut i grönsakslandet än...) och kålrötter. Jag älskar kokta kålrötter, Matthias och jag nästan slåss om dom när jag gör en grönsakssoppa!

I eftermiddag var vi och hälsade på Matthias föräldrar lite snabbt, med COVID avstånd... Det är det absolut tråkigaste i allt detta, att man inte kan träffa nära och kära och kompisar som förut.

Visst, Zoom, Teams, WhatsApp och alla andra teknologiska möjligheter är väl toppen men fasen, en kram skulle allt sitta bra!

Jag har nästan börjat att sakna kindpussarna!

Nästa vecka jobbar jag bara måndag och tisdag, onsdag är det helgdag i Frankrike, slutet på 1:a världskriget, sen har jag tagit två dagar ledigt.

Vad ska man hitta på då tro? Städa / röja på kontoret kanske? 😐

Dagens resa går till hamnen i Träslövsläge och en belysning som finns på en pir. 

En solig dag

... i trädgården blev det för Lenny och mig idag. Jag trimmade ned fjärilsträdet en bra bit (var inte orolig mamma jag klippte bara bort det som var visset). Vi har planterat lite träd buskar som vi har gett namn till.

Det vetenskapliga namnet för Magnolian vi planterade är Magnolia soulangeana Lennei. Magnolian är Alexandra trädet men lite Lennys träd också. Dessutom är denna sortens Magnolia rustik och det är väl nästan det första man tänker på nÄr man ser Lenny, förutom glupsk och söt då.

Buddleian eller fjärilsträdet heter Elisabet även kallat Mamma-trädet.

Det lilla japanska lönnträdet heter Matthias. Ganska lustigt för Matthias är den som är längst av oss alla med hans träd är minst! Han valde det själv ska jag tillägga då.

Päronträdet heter Jeanne, bara för att sorten heter just Jeanne. 

Vidare får vi nog plantera en Maurice buske, ett Dominique träd och så har vi Marie och Peret, Märta, Evert, Marie-Louise, Gaston, Anna och Josef kvar att plantera! Ni hör ju, vi kommer att ha fullt upp!

Jag krattade upp en första driva av löv som SNCF (Franska Statens Järnvägar) så generöst öser över vår trädgård varje höst. Det är långt ifrån färdigt men jag krattade iallafall upp på framsidan. Blir det fint väder imorgon krattar jag resten av trädgården. Sen får jag börja om nästa vecka!

På eftermiddagen var jag så trött att jag tog en liten lur, den blev mycket längre än vad jag hade tänkt, jag sov 2,5 timma. Jag tror att det har med vaccinet att göra. Jag har inte känt av det annars, ingen feber eller huvudvärk eller annat otyg.

Sen blev det ett zoom möte med Susanna och kompisarna i USA. Jag hade aldrig pratat med dem tidigare men det var som om vi alltid hade känt varann. Det är så den här gruppen fungerar, alla är TCK, third culture kids och vi har alla känt oss som udda fåglar mer eller mindre längre i livet.

Första gången jag mötte en del av gruppen i Amsterdam 2008 kändes det som om jag hade hittat min tribu, som en extension av min familj.

Alla är så välkomnande, öppna och generösa. Vad du kommer ifrån och var du har bott blir alltid en väldigt lång diskussion. Alla har minst två "ursprung" ibland tre om man är född i ett land där ingen av föräldrarna är födda i sen bor nästan ingen i landet de är födda i. En otroligt skatt att ha vänner som dessa! De ställer alltid upp för varann. En vitaminspruta i tider som dessa!

Nu när vi inte kan resa längre så tänkte jag att vi kunde ta en liten tur med dagens bild istället. Den går till Étretat i Normandie i norra Frankrike med sina fantastiska klippor och stup.

I Étretat träffade vi på vägglöss för första (och sista) gången.

😟 Men det är en annan historia...

Dagen idag

För min del har det inte hänt sådär rasande mycket idag, däremot har "Los Plaquos" (fader och son) jobbat med att isolera den sista delen av bottenvåningen i huset.

Vi skämtade om Los Plaquos för det finns många portugiser som jobbar inom byggbranschen i Frankrike och när de pratar franska hoppar det ofta in lite sch-ljud som är väldigt charmigt.

På 90-talet började en fransk humorist, Elie Semoun, göra parodier på kontaktannonser / annonser i videoformat och en av dessa annonser är "Les Rodriguez, père & fils" som jobbar inom filmbranschen och kan stå till tjänst med allehanda bakgrundsljud osv.

Dessa annonser var den första franska humorn som jag förstod och kunde uppskatta. Jag skrattar åt det än idag och det har kommit att bli en av mina referensramar.  Ofta när man vill säga "häpp, surprise" säger jag "Rodriguez, père & fils" och i stort sett alla vet vad jag menar.

Idag blev Papy Maurice (Maurisch) och Matthias (le fisch) "Los Plaquos, père & fils" för att de har plaqué (satt upp isoleringsplattor) hela bottenvåningen.

Vi var och tittade på vedkaminer när vi ändå var på byggvaruhuset men vi behöver kolla lite mer vad som finns. Utbudet är ganska så litet på Castorama. Två stora franska tillverkare finns och det är uteslutet att inte köpa franskt. Vi är inte riktigt framme vid valet ännu men det är ju bra att veta på ett ungefär vad man vill ha.

Jag var på posten och hämtade ut ett paket, för vår ringklocka fungerar inte längre. Vanligtvis skäller vår ringklocka men varken den skällande ringklockan eller Papy Maurice var på alerten i måndags så postmannen (som säkert ringde två gånger) åkte iväg med paketet och så fick jag hämta ut det på posten som bara har öppet måndag till fredag 14:00 till 18:00 och lördag 09:00 till 12:00...

När vi var på byggvaruhuset passade vi på att köpa en ny ringklocka också. Bluetooth med en räckvidd på 100m så nu kanske det ringer hemma hos grannarna när någon plingar på hemma hos oss! 😂

När jag var påväg hem från posten fick jag syn på ett sånt fint löv på marken, det får bli dagens bild.

World Vegetarian Day

Den första oktober är "World Vegetarian Day" och firas sedan 1977 - 78.

Oktober månad är också "Vegetarian Awareness Month" där vegetarisk och vegansk kosthållning främjas.

I år "firar" jag 8 år av vegetarisk kosthållning. Jag säger inte livsstil för det kan vara så annorlunda för olika människor.

Så hur har de här 8 åren varit för mig? Jättebra, tackar som frågar!

För mig betyder vegetarisk kosthållning att jag har slutat med kött, fisk och skaldjur. Jag äter och dricker fortfarande mat som innehåller mjölk / ost och ägg. Jag äter även honung.

Enligt vissa är detta inte att vara vegetarian, det gör mig inget, jag behöver inte vara något eller någon för att behålla min övertygelse om att en vegetarisk kosthållning är bäst för mig!

Jag är också övertygad om att vi alla skulle må bättre av att äta mer grönt. Man måste inte sluta med allt kött och fisk bara dra ner på sitt intag. Sen måste var och en få välja vad som passar bäst för dem.

Finns det inget jag saknar? Mja, jag vet inte om jag saknar smaken eller minnet av smaken, eller kanske minnet av måltiden och människorna jag associerar till maten. Min mormor och hennes fiskgratäng eller hennes köttsoppa, min pappa och de fyllda paprikorna eller gulaschen?

Jag har lite lustiga mardrömmar ibland. Jag drömmer att jag äter bacon och att jag älskar det. Sen mår jag dåligt och får väldigt dåligt samvete!

Matthias äter vegetariskt men älskar kött, charkuterier och fisk.

Det kan vara ett problem när vi ska leta efter en restaurang men oftast kan vi hitta en kompromiss. Oftast ger jag med mig för det är fortfarande svårt att hitta restauranger med vegetariska alternativ.

Jul och nyår med speciella menyer är ett otyg. Jag betalar inte 300€ för att äta potatis och gröna bönor (jag betalar i regel inte 300€ överhuvudtaget för en måltid, oavsett...) och det är i stort sett omöjligt att kunna få ett vegetariskt alternativ även om man bokar bord långt i förväg.

Idag finns det så många alternativ om man inte vill laga vegetarisk mat från grunden. Det finns kokböcker, recept på nätet och en massa fin inspiration.

Ska ni försöka äta lite mer grönt i oktober och kanske även efter?

I oktober firas ju även Halloween och jag har en favoritbild från Internet; Vegan witches! 😉

Dag matte

Idag har vi vår stående (för det mesta liggande faktiskt) gäst på besök. Blackie ligger och snarkar på det svala golvet, hon är utschasad efter helgens äventyr. Igår när hon kom hit släpade hon sig runt lite planlöst i trädgården när temperaturen var behaglig. Hon kollapsade i en snarkade hög så fort hon kom innanför dörren. Idag var det lite bättre, lite mer spänst i stegen men det blev mycket snarkat idag också. Lenny flaxar omkring som Jack Russels gör, ingen rast, ingen ro, oavsett tid på dygnet eller temperatur...

Idag börjar tillvaron bli lite arbetsam på allvar, vi sover dåligt med påföljd att min hjärna blir trög och synapserna verkar koppla ihop sig lite hipp som happ!

Prisa Gud, ikväll kom skatteåterbäringen i form av ett fint sommarregn! Nu är det knappt 25°C ute mot eftermiddagens 38! (Det är en väldans massa väder och hundtjat härinne nu... 😕)

Man blir lite besatt av basala behov som sömn, inte svettas oavbrutet, dricka och äta kallt, svala vindar, ...

Jag hoppas att ha lite mer rafflande historier att dela med mig av när den här värmeböljan är över. Covid-19 får vi ta lite senare, annars blir det bara deppigt!

Dagens bild blir gårdagens bild när Fröken Blackie intog Kungens korg. Kungen låg inne och stekte på Matthias kontor mellan hans servrar...

Jag blev ganska imponerad av hur en labrador kan trycka ner sig i en korg som är gjord för en Jack Russel... Jag kan bara applådera detta djärva utspel!

 

En annorlunda natt

Tältet fick plats i källaren efter lite omorganisering. Vi har en luftmadrass som vi pumpade upp och lade in i tältet, jag "grävde" fram Lennys korg som han har åkt tåg i till Barcelona förra året.

Den lille kraken från hundhemmet som ingen ville ha har varit med om en hel del sen han kom till Matthias. 😊

Vi tog ner sängkläder från sovrummet och vid 23-tiden klättrade vi in i tältet alla tre.

Efter ungefär 5 minuter hördes snarkningar både från Matthias och Lenny. Jag låg vaken ett tag efter det men somnade snart också.

Som i de flesta källare har vi betonggolv, det är ganska mycket hårdare än att ligga på marken ute...

Ryggen tog lite stryk, eller ganska mycket stryk och viktskillnaden på nästan 30kg mellan monsieur och moi hjälper inte heller till i jakten på en god natts sömn. När han vänder på sig gör han det med råge och jag hoppar till, ofrivilligt, varje gång. Men jag sov ändå relativt gott, det var svalt inne i tältet, bara myggnätet var fördraget så att vi inte skulle kvävas om Lenny möjligtvis skulle släppa väder...

På tal om hunden; jag är inte särskilt populär längre i och med bantningen. Krockettarna som vi köpte senast väger tyngre än de han åt innan så det bli än mindre i matskålen...

Han suckar och stönar och slickar upp atomer från en smula från en smörgås jag åt till frukost, han sitter och väntar eller slänger sig handlöst ner precis utanför köket, han smyger omkring matbordet när vi äter fast han vet att han inte får det...

Men idag blev det första pris för värsta matte i världen på Lenny skalan; lunch promenad! What? Så fasen heller! Det är tungt att dra en 15 kilos hund runt i 3,5km. När han väl förstod att det inte skulle hjälpa hur mycket han än drog åt "hem till korgen hållet" började jycken spurta runt så snabbt som möjligt på promenadstråket vi går.

Nu ligger han utmattad (och Oscar för bästa lidande Maria går till...) och suckar nedanför trappan så att han är säker på att jag hör.

Idag blir det en bild på "Kungen av återvändgränd" i sin favorit sovställning. Häpp!

 

Snipp snapp snut...

...så var semestern slut! Dessa 18 dagar har gått på rekordfart. Vi har inte gjort så mycket men ändå hunnit med en massa, motsägelsefullt, absolut!

Jag har inte tänkt på jobbet en enda gång och inte varit det minsta stressad. Vi har mest varit hemma i Taverny med undantag för tre dagar i Amsterdam, en dag i Asterix parken och de dagliga urbex utflykterna. 

Naturligtvis skulle jag mycket gärna vilja åka till Sverige för att träffa mamma och vänner och bekanta men det känns inte sådär jätte ansvarsfullt, dessutom börjar COVID-19 fallen gå upp i Val d'Oise igen.

Jag är ändå helt nöjd med semestern 2020! Kan vi så blir det en vecka i Montpellier för att hälsa på familjen som var här i juli, annars blir det ingen mer ledighet på ett tag. Vi avvaktar för att se hur situationen kommer att utvecklas den närmaste tiden.

Igår var jag och fick håret färgat i henna och ett brunt växtpulver (vet inte exakt vad det är). Först skulle håret avgiftas med en inpackning. Jag fick sitta i en massagestol i 45 minuter. Det hade gärna fått ta 2 timmar för det var underbart skönt.

Sen kom hennan i och sen satt i 1,5 timma.

Salongen som jag besökte ligger i byn nästgårds, tjejerna som jobbar där har gjort ett fantastiskt jobb med att skapa en oas med avslappnande musik, inredning med naturmaterial och bara naturliga och ekologiska produkter.

Man kan även boka en bastu och få massage. Utöver frisörerna finns också en sophrolog och en psykiater.

Jag hade tid klockan 10:00 och var färdig 13:30. Man tar sig tid för sig själv och blir ompysslad. Min färg blandades av frisören som gjorde min färgning och skrevs ner på mitt kort. Så vet vi om vi vill göra om samma blandning nästa gång eller prova något annat.

Jag ville inte täcka mitt gråa hår så nu har jag koppar färgade slingor i mitt annars lite mörkare hår. Det blev fantastiskt bra, jag är jätte nöjd och tycker själv att jag ser ut som mig själv igen. Färgen kommer att sätta sig under tre-fyra dagar sen blir det definitiv. Ska bli spännande att se.

Frisören bad mig skicka en bild om tre dagar för att se slutresultatet. Håret känns redan kraftigare vilket hennan hjälper till med. Glansigt och fint utan alla dessa gråa antenner som var omöjliga att tämja.

Svärmor Dominique blev mycket intresserad också så de har kanske en ny kund...

För att avsluta semestern kommer en kompis hit med sin hund, Lennys flickvän och bästa kompis. Det kommer rännas en hel del i trädgården ikväll, men det är den enda hunden vi låter Lenny leka med utan uppsikt för de kommer så bra överens.

Kompisens pappa gick bort för en vecka sedan så han behöver lite uppmuntran och tjôta.

Dagens bild är från museumkvarteren i Amsterdam med Albert Cuypmarkt i ryggen.

40 dagar i undantagstillstånd

Dag 40 i ett av undantagstillståndets förlovade länder spenderades i trädgården där det skulle tuktas grönt. När jag tänker på det så ska vi vara tacksamma att vi inte lurades ut i öknen i 40 dagar istället.

Hursomhelst, "gräsmattan" skulle klippas, vi är en familj av lag och ordning, näe, det är vi inte alls! Lag ja, men inte ordning, vem försöker jag imponera.

Matthias gillar att klippa gräset och beundra sitt verk efteråt, han avskyr maskrosor och för ett hänsynslöst krig mot dessa inkräktare.

Jag tror att gräsklippning är hans yoga.

Det sägs, eller vår granne Pierre säger, att de förra ägarna hade en fantastisk gräsmatta, som en golfgreen, tills de skiljdes och mannen flyttade ut.

När vi köpte huset och flyttade in hade trädgården skötts av ägarinnans åldrige far som gjorde så gott han kunde. Han hade anlagt en lite apokalyptisk stil skulle man kunna säga.

Ägarinnan har väldigt nedsatt syn så det praktiska som trädgårdsarbete och renovering är mycket komplicerat för henne.

Såhär 4 år senare börjar vi att få lite annan stil. De stora träden har vi tagit bort, vi hade en 20 år gammal julgran framför huset, en stor lind och ett krokigt körsbärsträd, som hängde mer på grannens sida av staketet än vår, på baksidan och en björk (som visade sig vara genom rutten) på ena sidan. Det fanns ett antal mindre buskar och träd som också har fått gå hädan. Den vackra hortensian fick naturligtvis bo kvar.

Vi har planterat ett päronträd; Jeanne, som nu är två år och ser ut att bära frukt i år, en buddleia eller fjärilsträd som heter Elisabet efter mor (och mormor), en magnolia som är av sorten lennei och sedermera går efter namnet Lenny.

Vi har även planterat en flikbladig japansk lönn som heter Matthias.

Lavendeln där ödlorna bor pryder framsidan och förser oss med ofantligt mycket blommor som torkas och delas ut till vänner och bekanta.

Hallon, björnbär och svartvinbär har också planterats och förra året grävde vi fram ett grönsaksland. Skörden blev lite mager men polkabetorna, rädisorna, salladen och moroten (det blev bara en) smakade godare än några andra grönsaker! I år väntar jag med spänning på hur det kommer att ta sig ut. Jag är aningen mer påläst och har kunnat så tidigare än förra året.

Det var ju egentligen gräsmattan vi talade om... Matthias fick låna Pierres elektriska mossrivare. Om man inte kunde beskriva de gröna bitarna i trädgården som gräsmatta innan så vet jag inte riktigt vad vi kan kalla det vi har kvar... En plan av något slag kanske?

Det verkar som om vi bara hade mossa, och nu, ja, nu finns det lite gröna blad kvar. Men vi är glada ändå och förhoppningsvis kommer gräset att växa igen. Som på den tiden då det fanns en golfgreen här.

På bilden ser ni hallonskott som hade gått av i vinden och som jag försöker få rötter på. Tänkte plantera i kruka och ge bort när vi får komma ut igen om det går som jag vill...

Lång Fredag

Idag är det Långfredagen som inte alls firas i Frankrike, vilket jag alltid har tyckt varit lite konstigt. Hur som helst, det har hittills varit en lång fredag och klockan är strax efter lunch.

Vi ville passa på att handla men köerna till de båda mattaffärer som ligger nära oss var flera hundra meter långa. Så det blev en kort utflykt, vi försöker ikväll igen. Jag hade tänt att göra smörgåstårta som både Matthias och jag gillar men det beror lite på om det finns polarbröd, eller pain suédois i affären när vi åker dit ikväll. Annars blir det något annat, vi kommer inte att dö av hunger det är säkert.

Jag är inne på 10:e dagen av yoga, det känns så underbart att kunna viga 20 minuter på att bara låta någon annan köra och bestämma hur man ska stå, andas, trycka ner foten, lyfta benet göra Adho Mukha Svanasana eller nedåtgående hund som det tydligen heter på svenska. Jag har bara gjort yoga två gånger på svenska och då kände jag redan till positionerna på sanskrit så jag vet inte riktigt vad det heter...
Jag gjorde ju Bikram yoga flera gånger i veckan 2012 - 2013 men sen fick jag reda på att Bikram Choudhury, självutnämnd guru som har skapat en serie på 26 positioner som utförs i 40°C och tagit patent på det, (kan ju diskuteras eftersom positionerna är flera tusen år gamla) har blivit anklagad och dömd, om jag inte missminner mig, för våldtäkt och sexuellt ofredande av flera elever och anställda. Då kunde inte jag längre praktisera och stödja den typen av yoga av moraliska själ...

Jag har mer eller mindre alltid praktiserat formen Hatha då den är minder dynamisk än t.ex. Vinyasa, Kundalini eller Ashtanga. Jag har provat alla fyra men föredrar Hatha. Jag har så dåligt minne också så jag behöver stanna upp efter varje position istället för att göra en serie.

Jag saknar verkligen Bikram yogan och tänkte hitta en studio där man gör hotyoga istället när vi kommer ur karantänen...

Vi gör inte mycket annars, jag planterar och tycker att det tar en väldig tid för fröna att gro. Tålamod...
Matthias rensade ogräs och jag grävde ett litet dike för att få mer jord till en pallkrage där jag vill odla mina pumpor i år. Pumporna tar så jäkla mycket plats annars. De kväver all annan växtlighet och slingrar sig runt allt och alla...

Jag satte ny kefir igår, det bubblar som bäst i burken i köket. Frysta hallon från förra årets skörd och mynta från i år plus lite hibiskus blad igen. Färgen är så vacker.
Det ligger 30g gryn till i en burk och bubblar, jag har annars de flesta grynen i kylskåpet nedsövda när de inte används. Nackdelen med det är att man måste väcka dom i tre dagar innan de ska användas. Jag sätter kefir och väcker gryn samtidigt. Matthias har börjat att dricka en hel del kefir så nu räcker 1 liter bara två tre dagar. Kefiren är fullproppad med probiotika. Mycket lite socker eftersom grynen förbrukar det mesta när de jäser. Tror att det kan vara bra med en kur probiotika såhär i corona-tider.

På tal om corona fick vi reda på i morse att Matthias mamma har testats positivt för COVID-19. Hon mår ändå ganska bra och har mått bra sedan testet gjordes. Läkaren hittar inget akut så det verkar som om hon har fått en mycket lindrig variant and smittan. Tack och lov för det. Vi får regelbundna uppdateringar från hans föräldrar och hoppas nu på att pappan inte blir sjuk eller att mammans tillstånd förvärras. Obotligt positiv så är jag övertygad om att det kommer att gå bra!

Ta hand om er, var försiktiga, gör yoga det är bra för kropp och knopp!

Nedan syns hibiskus bladen färga kefiren.