Jag kommer inte ihåg hur det kom sig, men han förhörde sig om min ålder. "Jag är född 1974" sa jag.
"Och du har inte barn än!" förfasade sig kollegan "Jaa, du har väl ett år på dig om det inte redan är försent förstås..."
"Äuhum" sa jag som inte kom mig för att svara något annat.
Nu är inte jag en person som längtar efter barn eller är särskilt känslig för sådana här påhopp, för påhopp är vad det är, men min kollega känner inte mig och har inte någon aning om vad jag skulle kunna känna.
Jag blev faktiskt ledsen för det han sa även om jag inte har tänkt att skaffa barn, men tänk om jag nu hade velat det. Så fruktansvärt okänsligt.
Jag undrar om vissa människor tror att bara för att man är "ensamstående", "singel" eller vad man nu vill kalla det, är privatlivet allmän egendom!
Någonting man kan gräva i och sprida ut på bordet för påseende.
"Varför hittar du ingen att gifta dig med?" "Ska du bo på 30m² hela ditt liv?" osv... osv...
Om jag vet att någon är olycklig i sitt äktenskap talar inte jag om att de borde skilja sig eller annat... Särskilt om jag inte blir tillfrågad och absolut inte om vi inte känner varann särskilt bra...
Vad tycker ni?
Jag får den där barnfrågan ännu mer nu när jag träffat någon. Jag tror det är så att det är ungefär det man förväntas göra i livet - gifta sig och skaffa barn - och att det därför verkar helt okej att förutsätta det.
SvaraRaderaMen jag håller med dig - det är ganska ofint!
Jag tycker först och främst att det är fruktansvärt ofint och okänsligt att fråga folk om just barn och varför de inte skaffat det. Med största sannolikhet finns det en bra förklaring till det, men det är ingenting som andra har med att göra såvida man själv inte känner att man vill berätta det.
SvaraRaderaJag tar inte heller åt mig av den typen av frågor, men kan bli väldigt upprörd då jag hör andra ställa dem.
Kram
Svar: Åh :) Bra tips! Visst är det en kul grej!
SvaraRaderaDet var otroligt klumpigt och dumt sagt av din kollega. Och jag håller med dig, man ska inte rota i andra människors privatliv!
SvaraRaderaAmen! Å vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag vill heller inte ha några barn, men gillar inte plumpa kommentarer för det. Stå på dig hjärtat!
SvaraRadera